Vi fortsätter på jämställdhet i vardagen-temat som bland annat Hanna och Lisa tagit upp.

När det kommer till städning och matlagning är både Magnus och jag övertygade om att vi gör 60% av  jobbet. Vi drar alltså både det lite tyngre lasset. Så här oss emellan är det jag som gör merparten av jobbet.

Grovt indelat så tvättar jag oftare, medan Magnus dammsuger, sopar och håller badrummet rent. Han plcokar också upp äckligheter från vasken och andra obehagliga ställen. Jag plockar upp grejer och levererar dem till sina egna ställen. Jag betalar oftare räkningar. Magnus håller koll på bostadslånet och försäkringar. Vi lagar mat ungefär lika ofta, men jag har bättre koll på vad som finns i kylskåpet.

Med några månaders intervaller inleder jag ett gräl om mitt projektledarskap.

Inkommande måndag ska jag läsa vara med i Vaginamonologerna. Jag kommer alltså att läsa en monolog uppe på Kokoteatteris scen. Det är teatergruppen Hekate som organiserar den svenska delen och genast efter vår performance blir det samma sak fast på finska.

Monologerna börjar klockan 17.30 och tar ca en timme. Inträdet är 13 euro för studerande och pensionärera och annat folk som brukar får rabare och 20 euro för andra. Alla intäkter går oavkortat till välgörenhet*.

Tilläggas bör att jag är väldigt nervös.




*10% till offer i Haiti och 90 % till Tukinainen som jobbar med våldtäktsoffer.

Basse och Hanna kommer på middag till oss på fredagen. Det skulle vara en rolig och avslappnad tillställning om inte Basse är en sån matelitist och bjuder på så galet avancerad och god mat varje gång vi äter hemma hos dem.

Jag säger som Mysfabo: jag har ångest.

Min son tyckte åtminstone att det var roligt att se mig i tv i morse. Roligt, men underligt på basen av hans min.

Jag tror att det var Mats som föreslog att vi skulle köpa några kokböcker, sätta oss ner och bläddra fram ett tiotal recept vill gillar och på så sätt variera vår kost. Det lät som en bra idé. Åtminstone på ett teoretiskt plan. Vi äger tydligen samtliga kokböcker som getts ut sedan tidigt 80-tal. Att gå igenom alla kommer att ta en livstid.

Kom hem och hängde med Vidar.

Det slog mig att vi använder väldigt få av produkterna i kökshyllan.

Vi har jättemånga kokböcker.

Alltså jättejättemånga.

Hörni, kan ni gå in på Anne Hietanens blogg och säga hej. Jag hinner nämligen inte gå på Mia Törnbloms föreläsning ikväll där Anne vill att vi ska mötas och namedroppa varandra på bloggarna.

Jag:
"Hej, dagens soppa, vad består den av?"

Kvinna bakom disken på Picnic:
"Dagens soppa är laxsoppa."

Jag:
"Jaha, är den god?"

Kvinnan ser allvarligt på mig och skakar på huvudet. Jag tar en ungspotatis istället. Det kändes både befriande och lite rebelliskt att personalen inte diggar maten de serverar.

Den ständiga ångesten för att jag har glömt bort att dra på mig byxor/shorts/kjol över strumpbyxorna.

När jag fem i sju svängde in på Gerorgsgatan räknade jag snabbt ut att jag med största sannolikhet skulle hinna hem, dra på mig byxorna och sedan rusa tillbaka och ändå hinna med i sändningen. Som tur behövde jag inte göre den manövern.

Morgonens roligaste händelse var då Markus Krunegård hörde Mia Törnbloms röst och blev vettskärmd eftersom han trodde att det var Katrin Zytomierska.

Medan ni ligger och myser under era sköna duntäcken ska jag trotsa snöstormen och plumsa fram Georgsgatan och Min Morgons studio. Om ni fortfarande är hemma åtta-tiden måste ni titta. Okej?