För att trösta och belöna Jim och Fredrik som sitter på redaktionen med mig (och utan mig) köpte jag några donuts nere i Forum. Åt en halv själv och ärligt talat känns det som om jag konsumerat en normal dags kaloriintag.

Fettet! Sockret! Glasyren! Det är sånt här de lockar deltagarna i Biggest Loser med.

I går kväll kom jag hem så sent från redaktionen att samtliga familjemedlemmar hade gått och lagt sig. I morse orkade inte tvätta håret så jag styrde istället upp klassikern: den bohemiskt slarviga huvudflätan.

Till saken hör att det här är det bästa i flätväg jag har kapacitet att göra. Men som Magnus brukar konstatera är det så dåligt gjort att man omedelbert antar det är avsikligt slarv.

Jag vet att den anses hemskt ofint att visa bilder av sin frukost, men den här bloggen drunkar i text om jag inte pressar in en filbild ibland. Micaela hade gästat Min Morgon för att tala om fosterbarn och bjöd mig efteråt på frulle. Hon är en trevlig och klok typ, den där Micaela. Och Sis Deli på Kalevagatan bjöd på riktigt bra morgonmål.

Onekligen-Lisa tipsade om appar för tvååringar. Kan inte ni tipsa mig om fler appar som berör föräldrar och barn?

Jag föreställer mig den här bloggen lite som att ni läsare och jag sitter vid ett cafébord, dricker kaffe, äter bullar och pratar om allt möjligt. Stämningen är god. Ibland tycker vi visserligen olika och då argumenterar vi, men vi är ändå vänner. Annars skulle vi inte tycka om att hänga här tillsammans.

Därför blir jag så förbluffad då någon i sällskapet oväntat får nåt svart i blicken och slänger ur sig en direkt illvillig kommentar. Borde man liksom inte hänga någon annanstans om man inte gillar umgänget?

Karin och jag gick på invigningen av Marimekkos nya affär på Norra Esplanaden. Det var mycket kändistätt och nu efter ett och ett halvt glas champagne är jag kreativare än någonsin. Min kreativitet kommer väl till pass eftersom jag för tillfället sitter på redaktionen och slänger ihop det sista av Papper.

Man fick ta med sig en kudde hem. Jag fick en prickig.

Karin har tagit ett steg mot vuxenhet och dricker nuförtiden champagne.

Dagens ordmärkning tipsade mig om den här särskrivningen. Jag är ganska säker på att Anna-Lena inte syftade på Korv-Görans penis.

Jag tog just bort ett inlägg jag skrev om Markus Krunegård för att imponera på er. Det blev liksom för skämmigt. Till och med för att vara den här bloggen.

Man ger en kyfta klementin åt bebén. Han försvinner iväg med den och återvänder nån minut senare med hälften. Man ba: orka stiga upp från soffan och föra klementinlämningarna till roskisen*. Så man slänger in klyftresten i munnen och konstaterar att någon tuggat på den och sedan rullat den i damm och hår.


Om vi säger så här: dammrullad klementinklyfta är på gränsen till riktigt äckligt.


*alltså soporna för er utlänningar.

Jag arrangerade en träff* på Tuppens torg mellan två personer som inte känner varandra. Allt verkade bra och jag var mycket nöjd över min organisationsförmåga tills det kom fram att ingendera visste var Tuppens torg ligger.


*i rent professionellt syfte.