Ännu angående den vilda hemmafrudiskussionen. Sjukt intressant att höra era åsikter! Jag säger som Linn, att diskuera är inte samma sak som att gräla och alla behöver, nej ska, inte tycka lika. Men man måste vara snäll.

Den finaste kvinnan i Paris, Karine, är på besök i Helsingfors.

Hon hämtade en massa presenter åt Vidar.

Sedan åt vi körsbär och jordgubbar.

Och drack champagne.

Yrsa joinade också.

Halv tio promenerade vi ner till Mange Sud på Fabriksgatan.

Karine åt lamm.

Och när klockan närmade sig tolv var det fortfarande ganska ljust och fint ute.

Angående det förra inlägget, Jag funderade jättemycket på Michaelas kommentar. Först tyckte jag att den var helt galen. typ: så där FÅR man väl inte säga! Och som några av er skrev: Det privata är politiskt och ingen människa är en ö.

Sedan slog det mig att familjens lycka i vårt fall inte är motsatsen till vad jag upplever som ett bra samhället. Jag vill att Vidar ska få växa upp i en jämställd värld där alla har lika möjligheter, skyldigheter och rättigheter. Och sådan vill jag också att vår familj ska vara.

Jag funderade också mycket om man som hemmamamma per definition är ojämställd. Alla de kvinnor som jag personligen känner och som stannat hemma med sina barn är starka och jämställda och så långt ifrån dörrmattor man kan komma. Å andra sidan känns det inte så vetenskapligt att basera en slutsats på folk jag känner.

Det enda jag kom fram till var att OM pengar är makt är man svagare om man inte förtjänar/har sina egna.

Men ÄR pengar makt?

På Alfamamman pågår förresten hemmafrudiskussionen. Jag tycker att Michaela kom med en intressant synvikel:


Jag har ingen förståelse i det hela, liksom ska man alltid göra det som gynnar andra mera än det som gynnar den egna familjen? Får mig att tänka på vaccindebatten, alla ska vaccineras fast vissa får problem.
Nej, förstår ej över huvudtaget. Ser nog ändå den egna familjen som viktigare än samhället överlag.

Jag tyckte förresten själv att jag var fin i dag. Till och med Basse sade: "den där klänningen accentuerar din midja."

Jag tog det som en komplimang.

Vem/vilka bloggare skulle ni helst se i korta roliga avsnitt av webbtv?

Lite som Pappertv en gång i tiden, men proffsigare.

Jag vet att jag frågat om det här förut, men i får gärna kommentera här om ni ordnar eller bara vet om ett evenemang i Svenskfinland som vi borde puffa i Papper.

Om Basse tecknar en rolig serie om svenska kungen använder han sig antagligen av material vi skrattade åt under frukosten på Engel. Som i sin tur inte var någon höjdare. Jag valde det som mest påminde om min gamla favorit på Engel, men fick vitt meningslöst bröd istället fröfullkorn, nåt slags birkenstockröra istället för yoghurt och müsli samt ostskivor tjocka som knäckebröd (på et dåligt sätt). Trevligt var den generösa frukothögen på tallriken.

Avskyr att säga det, men Engels frulle var godare förr.

När Magnus flyttade till Helsingfors vågade han inte stiga på spårvagnsskenorna i rädsla för att få en grav elchock.

Ibland tänker jag på det och den höga gullighetsfaktorn.

I natt kunde jag av olika orsaker inte sova så jag låg istället och funderade ut alternativa slut på boken jag skriver på. När Magnus steg upp klockan fyra för att hinna ta ett bad innan han åkte till Vasa och jag ändå inte fick tag på John Blund steg jag upp och skrev lite istället. (Anna, jag tror att du kommer att gilla det)

När jag senare berättade om min natt för mitt lunchsällskap kände jag mig som En Riktig Författare. En som sitter uppe på natten och skriver. Får stora idéer som man bara måste skriva ner genast. Helst på en skrivmaskin.

Sen gick författarkänslan om och jag blev mig själv igen. Kaj sade en gång att han inte får kalla sig författare förrän man gett ut två böcker. Och han har antagligen rätt som vanligt.