Det var ju inte precis gratis och vi är fattiga nu, men Nobis hotell levererade verkligen.  Bara en sån sak att de hade perfkt kokade löskokta ägg. Fast vita, rinnig gula. Magnus äcklas, jag älskar. Ägg är för övrigt världens kanske bästa livsmedel.

Forskar inför podcasten vi spelade in en timme senare.

Loungen där Magnus vägrade fota mig.

Ett av dessa var vårt fönster.

Frukosten var gudomlig.

Och nu är vi äntligen framme vid det perfekta ägget.

Köpte tidningen Yourlife och konstaterade att den inte riktigt passar mig. Den bjöd ändå på några pärlor, bland annat en intervju med nyskilda Maria Sveland och Katarina Wennstam. Tvår författare som jag verkligen gillar. Sveland och Wennstam talade om sin nya bok Happy Happy, en bok som skilsmässa och konstaterade att de är mycket lyckligare nu än som gifta.

Sveland berättar att hon alltid sett skilsmässa som något positivt, att hennes eget giftermål var en "rolig grej" och Wennstam att hon blev chockad över hur ojämställt hennes äktenskap blev efter att hon fick barn. Och det är ju bra att de tagit ansvar över sin egen lycka och gjort val som de trivs med. Och som den ena av dem säger mår nog barn sämre med gifta föräldrar som grälar eller helt enkelt inte älskar och respekterar varandra länge än skilsmässobarn.

Samtidigt är jag en obotlig romantiker som vill tro att man visst kan leva tillsammans OCH vara lycklig med samma person. Å andra sidan antar jag att alla som gifter sig tänker att just de är undantaget. Att de kommer att klara sig tills döden skiljer dem åt. Eller vad vet jag.

Ni som gift er och skilt er, var ni säkra på att just ert äktenskap alltid skulle hålla?


En annan dag kan vi prata om äktenskapet som institution, kyrkan och heteronormativitet, men det blir för mycket nu.

Karin tog förresten sjukt fina bilder igår.

Sedan över till något hemskt. Tre svenskar har volontärarbetat på ett barnhem i Indien (som för övrigt  samarbetar med svenskt adoptionscentrum) och bloggat om det. Ärligt talat vet jag inte vad man kan göra, men läs och kom med förslag.

Lotusbarnen.

Sedan träffade vi Karin, Mango, Hannah och Matte. Drack en drink, åt på East och skrattade jättemycket medan det ösregnade över Stockholm.

Ni vet alla de där morgnarna när det enda sättet att motivera sig att stiga upp är ett löfte om en sovmorgon inom en rimlig framtid? Sedan kommer dagen då man får sova så länge man vill i krispiga vita hotellakan och man vaknar 6.33  utan minsta chans att somna om. Such a waste.

Vi befinner oss alltså i Stockholm. Vi har träffat några bekanta. Ute på hotellets uteservering kom två blondiner förbi, de hälsade överraskat på Magnus och sneglade nyfiket på mig. Sedan uppstod en vänlig, men oavslappnad stämning. Efter att de gått konstaterade Magnus att den ena var hans långvariga ex*. Det var spännande för mig. Sedan träffade vi Karin och Mango i COS-affären. Också roligt, men inte lika spännande.



*som han för länge sen var ihop med längre än vad Magnus och jag varit ihop.

Ni vet den där sköna känslan då det är kväll, barnet har somnat och mannen inte kommit hem ännu. Man häller upp ett glas vin, klär av sig och plumsar ner i ett hett bad. Sedan slår det en att ens man faktiskt kan komma hem när som helst. Således är man tvungen att stiga upp ur badet och snabbt rafsa ner en sträng uppmaning som man limmar på badrumsdörren.

Jag vet att ni finlandssvenskar hånskrattar åt mig när jag säger jos. En gång i tiden var jag som ni och uttalade juice som det ska uttalas. Sedan flyttade jag ihop med en svensk man som fick mig att glömma mitt ursprung och hjärntvättade mig till att säga jos.

Sedan ungefär ett år tillbaka pressar vi blodgrapefruktjuice varje morgon. Det är vansinnigt gott. Superdupergott. Förra helgen på landet hade vi glömt juicepressen hemma och köpte således Tropicana. Det var nämligen det godaste och lyxigaste jag kunde tänka mig i juiceväg förr i tiden. Dessutom står det på förpackningen att den är färskpressad*! Döm om vår förvåning då gamla goda Tropicana smakade burkigt, sött och industriellt. Våra smaklökar hade vant sig vid the real thing och förkastade nu butikssaften.

Jag rekommenderar därför å det varmaste att pressa sin juice själv. Om man nu dricker sånt på morgonen, det kanske inte är LCHF. Det blir knappast billigare, men är inte absurt dyrt heller. En grapefrukt blir ett glas och kostar i medeltal 80 cent. Apelsiner är billigare, speciellt under säsong. Andra frukter kan användas efter smak.



*Mats-Eric Nilsson som jag namedroppade i ett tidigare inlägg korrigerade mig sedermera i den villfarelse