Nu har vi provspelat in ett avsnitt av Bloggtv. Smulan och Matts var väldigt proffsiga och underhållande framför kameran.

I morse när vi sena och svettiga skuffade Vidar till sitt nya dagis mötte vi en polityrgubbe i hörnet av Eriks- och Frediksgatan. Farbrorn ville absolut ge Vidar fem cent "Så att han kunde köpa en glass. Alla barn ska få äta glass!".

Jag hade inte hjärta att säga att vi inte äger en tidsmaskin som kunde ta oss tillbaka till tiden då glassen var så billig.

Magnus och Vidar flög ju till och från Stockholm i helgen*. När Maggan skulle rulla in Vidar i flyget stoppades han av en flygvärdinna som menade att han måste gå tillbaka och checka in vagnen.

Magnus, trött och svettig, men förstående:
"Ah, av säkerhetsskäl? För att jag inte ska smuggla in vapen eller bomber i kärran?"

Flygvärdinnan ger honom en trött min:
"Nej, vi orkar bara inte själva springa ner med den till lastutrymmet."


*jag skulle ALDRIG utsätta mig för att flyga ensam med ett litet barn, men det säger ju mer om mig än om er.

I dag ska jag gästa Radiohuset i radio Vega och tala om boken och hur det är att blogga och vara så himla utlämnande.

Så här tycker jag: bloggen är ju bara ett litet fragment av livet. En liten, liten insikt i saker man tänkte eller gjorde. Ingen komplett dokumentär av en människas liv. Och när det kommer till boken eller böcker i allmänhet så är det ju alltid både sanning och fiktion. Jag antar att så gott som alla författare använder sig själv och sitt liv i sina historier och att alla självbiografier innehåller en del skrönor. Jag menar, knappast kommer Karl Ove Knausgård ihåg exakt vad som hände den första tisdagen i september 2003.

Sådär, nu behöver ni inte lyssna på programet. Eller gör det ändå, det kan ju vara att jag plöstligt säger åt intressant.

Jag kommer ju att delta i Göteborgs bokmässa för första gången i år. Kan ni mer erfarna mässbesökare ge några råd åt en oskuld?

Okej, jag har två frågor:

1. Hur låter helgen den 18-21 november?

2. Hur känner ni inför att stanna i Stockholm över natten? (blir det en för lång resa?)

De absolut sista två platserna ombord på Bokbussen auktioneras ut på Tradera, och pengarna skänker Swebus och Bokmässan oavkortat till Reportrar utan gränser och Free Dawit Isaak-fonden.

Bokbussendeltagarna får, alltså resa Stockholm-Bokmässan den 24
september, frukost, författarreadings, goodiebags och entré till
mässan.

Auktionen pågår här:
http://www.tradera.com/listing.mvc/itemlisting?header=true&search;=bokbussen&catid=-1

Vidars dagis ska renoveras och har tillfälligt flyttats till en annan stadsdel. I morse när vi hittade fram möttes vi av en rektangulär asfaltplätt, två meter höga gallerstaket och en hop med små människor iklädda stora orangefärgade västar.

Det påminde mig om någonting, men  jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad.

Det kändes så pinsamt* att leta efter en tidning med en artikel om mig själv att jag övertalade Jenni att smyga upp till Hbls redaktion och leta fram lördagens Vasabladet.






*däremot verkar jag inte ha några problem med att blogga om det.

I morse lämnade både Magnus och jag våra hemnycklar på insidan av den låsta ytterdörren medan vi själva stod utanför. Jag gjorde det jag alltid gör när det uppstår problem med vårt hem, ringde Calle.

Calle uppmande oss att ringa servicebolaget som vanligtvis hjälper klåpare i vår situation. Magnus hann säga två meningar på svenska, sedan två på engelska innan den unga kvinnan i panik slängde luren i örat på honom. Magnus ringde tillbaka fem gånger utan att få svar. Sedan ringde jag med min telefon, kvinnan svarade omedelbart och vi fick bokat en tid då de låser upp dörren åt oss.

Magnus menade efteråt att det ofta händer honom att folk i panik över att tala svenska eller engelska bara slänger på luren.