Jag fick en flaska av årets Bloggsglögg och funderar nu på om det är för tidigt för att korka den. Oktober kan knappast räknas som en julmånad.

I går fick jag chansen att prata en stund med Norges ambassadör och Hufvudstadsbladets före detta VD. Medan jag stod där, småpratade och snurrade mitt champagneglas, slog det mig att jag borde utnyttja det här tillfället och fråga dessa erfarna män om vad de önskat att de vetat i början av sina karriärer.

Det visade sig vara en ganska svår fråga, men till slut kom båda två överens om att det bästa råd de kan ge är att våga se och ta chanser när de dyker upp.

I går började Magnus läsa finska på Arbis. I dag lär han mig om vokalharmoni.

Magnus:
"Peppe, lyssna på det här. Vissa vokaler hör ihop, andra skall aldrig mötas. Om ett ord till exempel består av vokalerna a, o, u finns det ingen chans i världen att en ändelsen består av i, ä, ö."


Jag:
"Tack."

Hej hej, sällan har jag varit lika trött som just den här torsdagen. Jag har lyssnat på intressanta föreläsningar hela dagen och själv föreläst om sociala medier. Sedan drinkar, mat och intensivt mingel på Norges ambassad*. Nu är jag hemma och faller snart i koma av utmattning.

Katri: kolla in UnderbaraClaras bloggskola. Den är bra på många sätt.

EDIT: talade förresten länge med Norges ambassadör som konstaterade att han börjat sin karriär som journalist och att han då hade en bestämt regel: att man som journalist aldrig får använda sig av ordet intressant. Det betyder nämligen ingenting.

Ni får byta ut ordet i första meningen på det här inlägget till nåt annat och bättre. Jag lägger mig nu.


*helt vanlig torsdag för mig.

Nothing to see here folks, move along!

Hela den här torsdagen kommer jag nämligen att lyssna och tala på ett seminarium och kommer således inte att blogga.

You can run, but you cannot hide.

Det bir en så hima lång kommentar så jag svarar Tommix i ett himla långt inlägg istället:

Jag säger inte att man ska skylla sig själv. jag säger att man ska vara medveten om konsekvenserna av sina livsstilsval. Det finns nackdelar med allt. Blir du pilot riskerar du att vara med om en flygkrash. Blir du husbyggare riskerar du att trilla ner från en byggnadsställning. Inte säger jag att den stackars byggarbetaren fick skylla sig själv för att han blev byggarbetare, men allt har konsekvenser även föräldraskap.

Som man råkar man också ut för ojämställdhet. Den som inte vill gå i militären får problem, klädbutikerna har ett pyttelitet hörn längst in i affären för män. Att ragga på krogen är tiotusen gånger svårare som man, om en snäll och omtänksam man vill bli dagislärare = pedofilstämpel direkt i pannan för all framtid etc, etc. Med det vill jag på intet sätt förringa den ojämställdhet som kvinnor råkar ut för, glastak etc, men, som jag sade tidigare, vi lever i ett av världens mest jämställda land, kanske finns det andra saker att fundera över, kanske finns det andra saker i samhället som är mer akut just nu. Miljö, energikonsumtion, utfiskning, brist på rovdjur i ekosystemet, pandemier, bloggnominerinag, censur, religion m.m. 

Men för mig innebär jämställdhet att det ska bli lättare att vara kvinna OCH man, mamma och pappa. Inte att kvinnorna ska byta plats med männen. Definitionen på jämställdhet är att ALLA ska få ett rättvisare liv och inte bli diskriminerad på grund av sitt kön. Vare sig man vill jobba på dagis eller shoppa kläder, få lika lön som sina kolleger eller stanna hemma med sina barn.

Och det där argumentet att man borde fokusera på andra orättvisor i världen istället för jämställdhet eftersom vi har det så bra här i Norden är inte okej. För det första gör folk det. Bara för att man jobbar för en orättvisa betyder inte att man ignorerar alla andra (om vi nu ska ta det här personligt så skriver jag i den här bloggen om barnhemsbarn i Indien och miljöproblematiken med stor köttproduktion). Och för det andra är det ganska fult att använda argumentet: ditt problem är inte så viktigt, tänk på alla som har det värre än du.

Let's agree to disagree och vara kaverin ändå.

Det är skillnad på jämlikhet och jämställdhet. Jämställdhet handlar om jämlikhet mellan könen, medan jämlikhet kan syfta på vilka grupper eller individer som helst.

Intressant kolumn om stressade karriärkvinnor och stressade hemmafruar. Eller mår folk verkligen så illa? Här. Och kommentar här.

"Till att börja med kallar man vuxna människor för flickor. Sedan tillskriver man dem hälsoproblem och någon form av oförmåga att ta hand om sig själva. Det gör att varje larmartikel om karriärkvinnors stressituation förstärker bilden av att vi inte riktigt fixar det vi gör."

Jag funderar mycket på det här med familjen och jämställdhet och samhället. Och jag förstår att man väljer att sätta just sin egen familjs välmående framför att stå på barrikaderna och kräva ett mer rättvist samhälle. Jag vill inte heller offra vår lycka för ett lite flummigt och avlägset ändamål.Vi lever här och nu och i dag och som småbarnsförälder vill man sannerligen göra sitt liv så smidigt och enkelt som möjligt. Åtminstone vill vi det.

Men finns det verkligen en så stor skillnad mellan familjen och samhället? Måste man välja den ena enhetens bästa? Är vi inte en del av samhället?

Om vi lever ojämställt och inte kräver att kvinnor och män har samma möjligheter och skyldigheter kommer inte samhället att förändras. Världen blir liksom inte bättre per automatik. På så sätt är det våra barn som får ta smällen. Eller för att vara lite mindre dramatisk, leva i samma, helt okej men fortfarande ganska orättvisa, värld som vi.

Slut på politiskt meddelande.