När ni nu ändå har kalendrarna framme skulle jag vilja puffa för Johanna Koljonen som föreläser om media och makt den 20 oktober.

Koljonen är kritiker, programledare och författare verksam i Sverige. Hon är manusförfattare till den nordiska pseudomangan Oblivion High, delägare till produktionsbolaget Rundfunk Media AB som gör radio, TV och webb, och satt i juryn för Augustpriset 2011. Hon tog initiativet till twittersamtalet #prataomdet som ledde till en bred offentlig debatt om förhandling och övergrepp i sexuella situationer.

Johanna kommer att tala om media och public service, dels om balansen mellan sociala medier och s.k. ”gammelmedier” samt om den makt att påverka som de nya medierna för med sig.

Föreläsningen arrangeras i samarbete med Gamma (Tankesmedjan Magma).

Tid: den 20 oktober · 16:00 - 18:00
Plats: SFV-salen

Jag tänker gå. 

Fredagen den 14 oktober blir det Bokfika på Luckan. Den fenomenala Sara Jungersten som skrivit romanen Wannabe kommer tillsammans med mig och Merete Mazzarelle att diskutera kring att skriva mer eller mindre självbiografiskt, och om att blogga.

Samtalsledare Finsalongen Anna Friman.

Tid: 12-13

Bokfika arrangeras i samarbete med Schildts förlag, Söderströms & Co Förlags AB.

Anmälningar: [email protected]

Alla måste komma!

Anna i Finsalongen brukade bo i våra hoods och hon berättade härom dan att hon också joggat runt Ärtholmens industriområde, men slutade upp med det då hennes man tyckte att det var skumt med alla husvagnar som stod uppradade längs med stranden. Vem vet vad som gömmer sig i dem. Dessutom är man alltid mol allena när man springer där.

Jag konstaterade att husvagnarna nuförtiden är borta och att det således borde vara en säker rutt. Tills idag då jag räknade till inget mindre än tre igenbommade och mycket skumma* husvagnar!

Betyder detta att jag måste springa annorstädes?


*egen omotoiverad tolkning.

Jag skrev ett töntigt inlägg om att jag i dag åt en köttbulle trots att det är mot min vegetarianism. Men det blev så präktigt att jag måste ta bort det. Läs istället avundsvärt smarta och välformuerade Smillas kommentar om feminism.

I går var vårt barn extragulligt så jag passade på att fota honom.

Malin skriver om Livet & barnet och efter att ha läst hennes inlägg vågade jag knappt läsa kommentarerna. Nå, nyfikenheten vann över min rädsla och jag gjorde det ändå. Och överlevde. Det var en mycket saklig och intressant diskussion. Som tur. Sånt här skrämmer mig.

Om boken: Det är inte meningen att dissa nån annans livsstil, snarare får man skratta åt mig och de töntiga åsikter jag hade före jag fick barn. Som att jag var rädd för att plötsligt flytta till Esbo. Poängen är väl snarare att så länge man funderar över sina val gör man antagligen rätt val.

Fast det fattade ni nog.

Kommer ni ihåg det där hemska inlägget jag skrev om barnhemsbarn i Indien?


Maria Turtschaninoff kunde inte sluta att tänka på barnhemmet och föreslår nu en annan möjlighet att hjälpa barn i Indien, nämligen I-Aid.

"...Och sen slog det mig. Att det jag kan göra är stöda det som fungerar. Att se till att de fina barnhem som finns, där pojkar och flickor får kärlek, en trygg barndom och en utbildning, kan fortsätta verka. Och jag kom ihåg en organisation jag hört om som driver barnhem för flickor och pojkar i Indien: I-Aid. Så jag tog kontakt med Sabina Bergholm och bad om att få bli fadder. Vi valde att bli allmän fadder för flickbarnhemmet." Läs mer här.


Istället för att ta med en blombukett när man går på visit kan man ge en donation till fadderverksamheten. Ett bra julklappsaternativ är det också.

I går inträffade det gulligaste jag hittills varit med om. Jag går in i badrummet och hittar min son stående på toalettstolen med en mascara* i handen. Han håller precis på att skruva fast korken.

Jag lyfter upp barnet, förklarar att sminket är mina leksaker, inte hans. Sedan tar jag en närmare titt på ungen och ser detta:

För det otränade ögat: mascara i pannen.

Barnet har tydligen gått in i barummet, valt en mascara, skruvat av korken, applikerat mascara på högra sidan av ansiktet och sedan blivit busted.


*Lancome.

Svängde förbi Miltton för att plocka upp grejer jag glömt på förra veckans fest och fick i present en liten korthållare. I den ryms fyra kort och den har nåt slags silikon inombords som gör att magnetremsan inte går sönder. Enligt är det några killar i Kronohagen som gör hållaren.

Om det ösregnar om man INTE vill att ens inköp ska rulla runt Rödbergen ska man välja plastpåsen framför pappersversionen då man handlar mat.