Diskussionen fortsätter
15 years ago
Det bir en så hima lång kommentar så jag svarar Tommix i ett himla långt inlägg istället:
Jag säger inte att man ska skylla sig själv. jag säger att man ska vara medveten om konsekvenserna av sina livsstilsval. Det finns nackdelar med allt. Blir du pilot riskerar du att vara med om en flygkrash. Blir du husbyggare riskerar du att trilla ner från en byggnadsställning. Inte säger jag att den stackars byggarbetaren fick skylla sig själv för att han blev byggarbetare, men allt har konsekvenser även föräldraskap.
Som man råkar man också ut för ojämställdhet. Den som inte vill gå i militären får problem, klädbutikerna har ett pyttelitet hörn längst in i affären för män. Att ragga på krogen är tiotusen gånger svårare som man, om en snäll och omtänksam man vill bli dagislärare = pedofilstämpel direkt i pannan för all framtid etc, etc. Med det vill jag på intet sätt förringa den ojämställdhet som kvinnor råkar ut för, glastak etc, men, som jag sade tidigare, vi lever i ett av världens mest jämställda land, kanske finns det andra saker att fundera över, kanske finns det andra saker i samhället som är mer akut just nu. Miljö, energikonsumtion, utfiskning, brist på rovdjur i ekosystemet, pandemier, bloggnominerinag, censur, religion m.m.
Men för mig innebär jämställdhet att det ska bli lättare att vara kvinna OCH man, mamma och pappa. Inte att kvinnorna ska byta plats med männen. Definitionen på jämställdhet är att ALLA ska få ett rättvisare liv och inte bli diskriminerad på grund av sitt kön. Vare sig man vill jobba på dagis eller shoppa kläder, få lika lön som sina kolleger eller stanna hemma med sina barn.
Och det där argumentet att man borde fokusera på andra orättvisor i världen istället för jämställdhet eftersom vi har det så bra här i Norden är inte okej. För det första gör folk det. Bara för att man jobbar för en orättvisa betyder inte att man ignorerar alla andra (om vi nu ska ta det här personligt så skriver jag i den här bloggen om barnhemsbarn i Indien och miljöproblematiken med stor köttproduktion). Och för det andra är det ganska fult att använda argumentet: ditt problem är inte så viktigt, tänk på alla som har det värre än du.
Let's agree to disagree och vara kaverin ändå.
Jag säger inte att man ska skylla sig själv. jag säger att man ska vara medveten om konsekvenserna av sina livsstilsval. Det finns nackdelar med allt. Blir du pilot riskerar du att vara med om en flygkrash. Blir du husbyggare riskerar du att trilla ner från en byggnadsställning. Inte säger jag att den stackars byggarbetaren fick skylla sig själv för att han blev byggarbetare, men allt har konsekvenser även föräldraskap.
Som man råkar man också ut för ojämställdhet. Den som inte vill gå i militären får problem, klädbutikerna har ett pyttelitet hörn längst in i affären för män. Att ragga på krogen är tiotusen gånger svårare som man, om en snäll och omtänksam man vill bli dagislärare = pedofilstämpel direkt i pannan för all framtid etc, etc. Med det vill jag på intet sätt förringa den ojämställdhet som kvinnor råkar ut för, glastak etc, men, som jag sade tidigare, vi lever i ett av världens mest jämställda land, kanske finns det andra saker att fundera över, kanske finns det andra saker i samhället som är mer akut just nu. Miljö, energikonsumtion, utfiskning, brist på rovdjur i ekosystemet, pandemier, bloggnominerinag, censur, religion m.m.
Men för mig innebär jämställdhet att det ska bli lättare att vara kvinna OCH man, mamma och pappa. Inte att kvinnorna ska byta plats med männen. Definitionen på jämställdhet är att ALLA ska få ett rättvisare liv och inte bli diskriminerad på grund av sitt kön. Vare sig man vill jobba på dagis eller shoppa kläder, få lika lön som sina kolleger eller stanna hemma med sina barn.
Och det där argumentet att man borde fokusera på andra orättvisor i världen istället för jämställdhet eftersom vi har det så bra här i Norden är inte okej. För det första gör folk det. Bara för att man jobbar för en orättvisa betyder inte att man ignorerar alla andra (om vi nu ska ta det här personligt så skriver jag i den här bloggen om barnhemsbarn i Indien och miljöproblematiken med stor köttproduktion). Och för det andra är det ganska fult att använda argumentet: ditt problem är inte så viktigt, tänk på alla som har det värre än du.
Let's agree to disagree och vara kaverin ändå.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Maria Turtschaninoff · 15 years ago
Awesome.
Sockerkaka · 15 years ago
Bra skrivet! Folk missförstår en lätt när man pratar om ojämställdhet och hör någonting i stil med "herregud så det är svårt att vara kvinna i det här landet". Det är ï det stora hela rätt fantastiskt att vara kvinna i Finland tycker jag, något annat har jag aldrig påstått, men det finns tydliga orättvisor och de ska man kunna diskutera utan att bli avbruten av snyfthistorier om hur jobbigt det är att vara man, alternativt de där världsproblemen då. (Som att inte ojämställdhet mellan könen skulle vara ett världsproblem.)
Anonym · 15 years ago
Vad anser du Peppe om militärtjänstgöringen? Medelmåttan Malin skrev ju om det häromdagen. Den är ju en utjämnande faktor. Och hursomhelst är det väl ganska ojämställt att kvinnor inte behöver ge några månader av sitt liv av staten medan män måste göra det, om man ska räkna millimetrar.
Peppe · 15 years ago
Jag tror inte alls på militärtjänstgöring. Eller på en frivillig sådan i så fall. Men ska vi ha en obligatorisk militärtjänstgöring ska den gälla samtliga -både kvinnor och män göra den (personligen hade jag isf gjort civiltjänstgöring).Sen tycker jag inte att man nödvändigtvis alltid ska jämföra militärtjänstgöring med graviditet och barnavård.
tommix · 15 years ago
Nog är vi kaverin ännu.:-) Diskussioner där alla håller med varandra är värdelösa diskussioner.Om jag sökte sådana diskussioner gick jag med i en bibelstudiegrupp ;-)En liten kommentar. Jag håller helt med dig om att jämställdhet skall vara att göra livet lättare eller åtminstone lika jävligt för både män och kvinnor. Det är liksom själva essensen i jämställdhet som jag, och du, till fullo står bakom.Däremot kan man argumentera om vilken väg dit man ska ta. Dom andra orättvisorna gnager och förstärker även dom orättvisor som du försöker bekämpa. Innan dom mer pressande problemen avverkats kan man aldrig till fullo göra upp med dom mindre problemen.Nåja, vad som är ett 'större' och ett 'mindre' problem är vi båda inte tillräckliga att avgöra tror jag. Var och en får köra sitt race.
Brummelisa · 15 years ago
Bra skrivet Peppe, men jag förstår tommix också. Det känns ofta som om hela den här jämställdhetsdebatten går till överdrift. Jag har faktiskt aldrig någonsin i hela mitt liv blivit orättvist behandlad bara för att jag är kvinna. Inte vad jag kan komma på i alla fall. Så jag är kanske lite för blåögd men jag skulle också gärna vilja förstå andra som blivit utsatta för ojämställdhet. Du kan gärna ta upp exempel på problematiska situationer i din blogg, på så sätt blir både män och kvinnor mer medvetna om vad man ska hålla ögonen uppe efter.Det här med att dela föräldraledigheten lika tycker jag inte handlar om jämställdhet, utan om val. Visst, det är jag som är hemma med barn just nu, men det är ett val vi har gjort. Det betyder inte att jag är mindre jämställd min jobbande man. Det vore en annan sak ifall han skulle tvinga mig att vara hemma. Men då är det också fråga om val - jag har valt fel man för mig i så fall.
hemmahannah.papper.fi · 15 years ago
Själv var jag hemma hela mammaledigheten och föräldraledigheten. Tuomas var bara hemma nån vecka efter förlossningen. Själv har jag aldrig upplevt det som ett problem, skulle snarare påstå att vi har ett väldigt balaserat föräldraskap ändå. Jämlikheten ligger säkert djupare nere än vem som går till vilket jobb och när. Bägge är ju ändå heltidsarbeten.
Bakpappa · 15 years ago
Det som jag ser som problem i den feministiska (enligt någon definition) jämställdhetsdebatten är millimeterrättvisa.Jag tycker det inte är ett dyft jämställt att föräldrarna delar millimeterrättvist på vårdledigheten för att mamman skall kunna börja jobba igen. Jämlikhet i samhället är när pappor och mammor kan ta lika mycket vårdledigt. Då menar jag över lag, inte i varje föräldraskap. Det är nog konstigt om den bästa lösningen alltid är att man delar precis lika.Det här med millimeterrättvisa och skam över att vara hemma är något vi tagit efter från Sverige, var det är en dygd att börja jobba igen. För det är det inte! Lyxen är att få stanna hemma med sitt barn. Lyx är att planera sitt liv så att man inte behöver jobba dygnet runt och ha sitt barn full dag på dagis.Över lag är vårdledighet ett utsökt dåligt exempel på när man skall bekämpa ojämlikhet. Vårdledighet skall handla om barnet, inte föräldrarnas kamp. Vårdledighet är en lyx! Varför vill någon (läs "feminister") ta bort det av mamman? Det är väl snarare pappan som skall fås inse lyxen med det och läras kräva det åt sig själv!Sen är det klart det finns en massa orättvisor i arbetslivet och samhället. Det antas mamman är den som stannar hemma med sjukt barn. Det antas mamman är den som hämtar tidigt från dagis (dvs. inte arbetar gratis övertid). Det finns orättvisor mellan olika branscher.Sen måste jag lite hänga upp mig på ditt nästsista stycke, jag kunde nämligen ha sagt ungefär sådär. Det är en gråzon. Vi kan antagligen vara överens om att vi aldrig kommer att uppnå en perfekt rättvis värld vad det gäller jämställdhet (eller något annat)? När får man säga "Hallå, men se på helheten. Se på hur bra vi har det!"? Eller hur illa tycker du vi har det idag jämställt?Eller kanske poängen är den att vi alla har våra snyfthistorier. Och orkar du inte höra på min så orkar jag inte höra på din. Problem får vi sen när vi båda tycker våra egna syfthistorier är större än livet, men ändå behöver varandra för att bli av med dem?Kaverin? Har bara träffat dig en gång, så kan väl inte riktigt gå så långt. :-) Men skulle jag tycka illa om dig hade jag nog inte skrivit det här.
Morzan · 15 years ago
Ville bara säga att du är fin och modig Peppe som lyfter fram dina åsikter och står för dom, trots att du vet att det finns väldigt många som tycker olika. Kram.
Sandra · 15 years ago
Vad jag inte förstår är varför vi skulle "ge upp" nu. Vi må vara ett av de mest jämställda landet i världen, men det betyder ju inte att vi är jämställda. Bara för att någon annan har det värre betyder ju inte det att vi kan göra vårt samhälle ännu bättre, sen kan vi också hjälpa dem som inte kommit lika långt. Sen är ju inte jämställdhet heller en enskild fråga, utan en fråga som är integrerat i nästan allt, arbetsliv, utbildning, bloggnomineringar, föräldraledighet, militär, religion...Visst önskar jag också att vi inte skulle behöva diskutera det här. Att alla sku se människan och inte könet, men så länge som könsroller medvetet eller omedvetet är närvarande och påverkar val, möjligheter ect så måste jämställdhet finnas på agendan. Sen finns det ju många sätt att jobba för det.Peppe, ser framemot att läsa din bok! Gillar skarpt din blogg och ditt sätt att föra fram jämställdhetsevangeliet! Mera sånt :) Det är såna här diskussioner som behövs!
Lurkeslurk · 15 years ago
Vad gäller armén så har jag visserligen av ren princip i tiderna propagerat för att kvinnor ska få göra armétjänst om de så önskar (jepp, är så gammal), men motsätter mig armén som sådan. Däremot önskar jag att alla individer (som är arbetsföra osv.) skulle vara tvungna att göra säg sex månaders samhällsnyttig tjänst av något slag. I detta skulle ingå sådant som krishantering, oljebekämpning, evakuering, första hjälp m.m. nyttigt. Den kostnad det skulle innebära (man skulle naturligtvis få någon form av dagpenning och ev. arbetsplatser får inte sparka en osv.) borde kompenseras av arbetsinsatsen, plus all synergieffekt som skulle komma av att folk får upp ögonen för att det finns en massa värdefullt arbete som uppskattas helt för lite.
Peppe · 15 years ago
Min poäng i boken är inte att alla mammor måste börja jobba när ungarna är nio månader gamla, snarare att alla antagligen skulle må bra av papporna också stannade hemma en tid med sina barn.
Anonym · 15 years ago
Det brister ofta i jämställdhetsdebatten när man börjar tala om enskilda val och individer istället för strukturer. Man kan inte isolera en familj från resten av samhället, och jag tycker själv det finns en trend som verkar gå igen i väldigt många familjer med allt från pappaledighet till hur man uppfostrar barnen etc.Problemet är ju att det är så himla privat: Folk tar det verkligen superpersonligt när man börjar snacka familjepolitik.
inte skyldig · 15 years ago
Det är jättebra att man kan diskutera och alla behöver inte tycka lika om allt. Men. Jag förstår inte hur man kan något annat än att hålla med dig Peppe. Och på frågan om när man får se till helheten och påpeka hur bra vi har det svarar jag: när det är jämställt.
Duktiga Tjejen · 15 years ago
Håller helt med dig. Jämställdhet är att vi ska ha det lika, men sedan såklart har vi vissa biologiska skillnader som inte har med jämställdhet att göra, därför tycker jag att vissa argument från andra håll blir lite löjliga och hela jämställdhetsbegreppet förvrängs. Räkna millimetrar? Klart det inte går, män kan inte föda barn. Punkt. Kvinnor har generellt inte samma muskelmassa som män. Punkt. Men vi bör bli handlade lika när vi gör samma sak och där vi har samma förutsättningar, som i det mesta annat här i livet. Jag tycker att det är så självklart att jag inte kan förstå hur någon kan tycka något annat.
Anonym · 15 years ago
Egentligen så är ju hela föräldra-&v;årdledigheten jävligt diskriminerande mot männen. Som det sas förut så är det en LYX att få vara hemma med sina barn och för en pappa är det säkert inte alltid så enkelt att bli hemma med barnen. Eftersom så få män är hemma med sina barn blir männen (och barnen) säkert lätt isolerade. Eller bjuder ni även hemma-pappor på era "mamma"-träffar?-Kvinna-
den elaka bloggaren · 15 years ago
om jämlikhet och jämställdhet så mycket, att jag tror att det skulle hjälpa jämställdhetssträvandena (könen) en hel del, att koncentrera sig mer på jämlikheten (samhället).ta t.ex. den s.k. myten om utbrända kvinnor, den stämmer ju, men antagligen därför att vissa yrken är så kvinnodominerande - främst vårdyrken och såna där man jobbar på nära håll med illamående mänskor (kuratorer, psykologer, socialarbetare).då kan man tänka sig två lösningar: fler män borde välja de här yrkena och färre kvinnor (jämställdhetsperspektivet?). eller: det borde göras till ett politiskt, samhälleligt projekt att göra yrken som handlar om mänskor och humana värden (som överbefolkas av kvinnor) så uppskattade och se till att de är: a. välavlönade b. tillräckligt många anställda c. trygga arbetsmiljöer d. större möjlighet att själv bestämma om arbetsinnehållet (hurdana dagar man gör osv).och det borde man göra ur ett jämlikhetsperspektiv, anser jag. inte höja dehär jobbens profil för kvinnornas skull - utan därför att jobben i sig är så f-rbannat viktiga.alltså, i några ord, jag tror ett allmänt jämlikhetsarbete skulle förbättre kvinnornas position kanske effektivare än ett avgränsat jämställdhetsarbete gör.(jag är kaveri med alla som är kaveri med mig)
den elaka b. · 15 years ago
jag vet inte om felstavningen "kvinnodominerande" istället för -dominerade ovan var freudiansk eller inte, men jag menade alltså utan 'n'
jsylvin · 15 years ago
Jag skrattar lite åt bakpappans kommentar om att vårdledigheten är en lyx som man inte ska ta ifrån mamman. Nu jobbar jag ju visserligen med tankearbete och inte fysiskt utmanande skiftjobb, så den lyxigaste tiden under hela mitt föräldraskap var när min man var vårdledig och jag slapp springa för att hinna med både jobb och barn. För den som ser vårdledigheten som en ledighet har nog underliga ungar. Eller alternativt är den jobbande parten som tycker det är lyxigt med markservice hemma. Att det är ljuvligt att vara med sina barn, och att det är lyxigt att ha möjlighet att vara hemma med dem länge om man vill, är en helt annan sak, men något lyxliv var det inte hos oss. Trots lättskött unge.Men jag tycker också att argumentet om att man borde fokusera på andra orättvisor i världen är ett skitargument. Lika gärna kan man vända på steken: varför ska vi bry oss om resten av världen innan vi har sopat rent framför egen dörr. Nej fram för mer jämställdhetsarbete överallt!
den elaka bloggaren · 15 years ago
jag tycker man kanske kunde tänka efter lite vad man skrattar åt. när min svärmor födde min fru och hennes syster kunde hon vara hemma i fyra veckor med spädbarnet, mer hade hon i ett fattigt arbetarhem på sjuttiotalet inte råd med, utan barnen hamnade på dagis. som spädbarn.så kanske vi ändå kan använda såna ord som lyx, därför att mycket av det vi har möjlighet till idag faktiskt är det (eller snarare resultatet av idogt jämlikhetsarbete, att också de fattiga ska få tillräckligt med bidrag för att vara hemma länge med sina barn).
Sockerkaka · 15 years ago
Den här diskussionen gör mig bara mer och mer intresserad av boken! T.o.m. så att jag skrev ett inlägg om saken ;) http://adeoalibertate.blogspot.com/2011/10/livet-och-barnet.html
jsylvin · 15 years ago
Elaka bloggaren: Jag var otydlig: det jag skrattade åt var inte att använda ordet lyx i fråga om vårdledighet, utan att den lyxen inte ska tas ifrån mamman. Det är klart att det är en lyx att kunna ta hand om sina barn, men någon lyxig ledighet är det i allmänhet inte.Jag tyckte som sagt det var superlyxigt att ha min man hemma så att jag fick jobba och ha barn, utan stress. Mycket skönare än att bara sköta barn, även om jag älskade det med. Därför tror jag att många gärna skulle dela på vårdledigheten och inte roffa åt sig hela "lyxen" själv.
Bakpappa · 15 years ago
jsylvin: Det beror helt på definitionen av lyx. Jag tycker tid är en lyxvara i dagen samhälle. Dessutom så smyger sig min definition av lyx också in sig där i en del av din kommentar. :-)Anonym (som undrade om inte hemmapappor är diskriminerade): Jo, visst är de det. Som hemmapappa (eller pappa som på dagen har tid för sitt barn) får man ett väldigt varierande mottagande. Kompetent personal får man generellt sett ett väldigt positivt bemötande av, ofta får man lite mera än sin rättmätiga del. (De har väl fått höra om hur viktigt det är papporna tar sin del av barnaskötseln?). Mammorna är lite mera varierande, man behandlas mellan allting från positivt till nåt som katten släpat in. Dock lägger jag det här betydligt mera på de individuella mammorna än mammor som ett kollektiv. Och man får finna sig i att man lite måste göra plats för sig.
Bakpappa · 15 years ago
Stötte på den här och tänkte nu tillbe dig lite.
Peppe · 15 years ago
Bakpappa: roligt att du hittade den! Jag inte bara dumma åsikter ;)
Anonym · 15 years ago
För mig är det viktigaste inom jämställdheten att folk skulle få upp ögonen för de könsroller vi har i samhället. Jag vill ha bort all kategorisering efter vilket könsorgan man har. Typ att kvinnor är si och män är så. Och ord som "pojkflicka". Vad fan? "Normala barn som alla andra" kan man också kalla dem. Här är länk till ett inlägg som Ketchupmamman har nyss skrev. http://www.ketchupmamman.se/2011/10/nu-far-han-inte-haret-i-ogonen-nar-han-gor-halsband/ Här är en länk till en bok som jag inte har läst, men som lär vara mycket bra och grundläggande. http://www.olika.nu/index.php?option=com_content&task;=view&id;=121Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2. Jag spårade nu lite ur från föräldraledighetsdebatten, men hoppas det är okej.
Peppe · 15 years ago
inte alls! Det var två mycket bra länkar! Tack för dem. OCh jag har läst boken, den är som du säger mycket bra.