Den första upplagan av Livet & barnet är slut! Hurra! Hurra!

På lördagen (3.12) bjuder Lilla Teatern några bloggare att se pjäsen Omaka Par. Dessutom får man träffa André och Stan som minglar runt och berättar lite om sin humoristiska show De tio budorden som har premiär i januari. Här kan man till exempel be Wickström och Saanila dra en vits. Komiker älskar att få den frågan.
Jag tänker gå. Om någon av er är sugen på att hänga med kan ni maila mig så fixar jag biljetter.

Ni minns den där diskussionen om att skriva öppet på bloggen? Popmorsa bloggar fint om det.

Basse: "Jag såg bilder på dig från 2008. Du var snygg då."

Hannah bloggar om Gina Tricots nya sportkollektion och det slog mig att Karin och jag också kollade in den häromveckan. Med sig från visningen fick man en sport-bh. Jag testkörde den i helgen och den visade sig vara superbra. Mitt enda problem är att jag aldrig lärt mig spänna fast en bh med händerna bakom ryggen och med den här modellen är man tvungen att göra det. Eller ha en assistent.

En uppräkning av saker vi gjort i dag:

Vi promenerade till Kämp. Satt tysta framför varandra och spelade Wordfeud på Gran Delicato. Inte lika gott kaffe som på Albertsgatan, konstigt nog. Men Robert De Niro* stod där bakom disken och var trevligt som vanligt.

Sedan spanade vi in Marimekkocafét i samma byggnad. Det slog mig att få av mina manliga vänner spontant tycker att Marimekko är snyggt, medan många av mina kvinnliga vänner älskar brändet.

Sedan sprang jag fem kilometer i ösregn. Och trots att man spontant antagligen tippar på det motsatta kändes det som om min mentala hälsa avsevärt förbättrades genom springet.









*Costas.

Pia Ingström skriver i dagens Hbl om Ann Herberleins analys av Knausgårds sista del och Zlatans nyutkomna biografi. Heberlein mistänker att de här böckerna blivit så framgångsrika bland annat för att de låter mannen vara karl och inte "män som fjantar runt i Stockholms innerstad, kindpussas och twittrar".

Ingström skriver om hur väl hon kände igen sig i Knausgårds beskrivning av pinsamheten som sköljer över honom då han går på babyrytmik med sin dotter. Hur hon minns dagisets första föräldrakaffe, första gången på föräldra- och simkursen. Hur hon i början var tvungen att stålsätta sig och hur det till slut började löpa riktigt bra.

För det är väl inte enbart en manlig känsla att känna sig obekväm i nya situationer. Jag tyckte att det var oerhört jobbigt att som gravid gå till hälsovårdscentralen och bara vara ett befruktat objekt. Jag har undvikit alla familjecaféer, babyjogan och bebésim för att det känns det onaturligt att umgås i dylika arrangerade tillställningar.

Ingström konstaterar logiskt att det knappast är en enbart manlig känsla att ibland bara längta bort från familjen för att läsa en tjock bok istället. Kan vi komma överens om att känslor vanligtvis är allmänmänskliga och inte reserverade för ett visst kön?

På tisdag har vi Vidars första utvecklingssamtal på dagis. Jag är redan nu lite svettig och försöker mota tillbaka tonårstrotset i mig.

Vi tänkte köra igång podcasten igen. Har ni förslag eller önskemål på teman?

På väg in mot centrum höll Magnus en lång och detaljerad föreläsning om kroppsspråk för mig. Enligt honom är mitt kroppsspråk för välkomnande och triggar bekanta på gatan att komma fram och prata.

"Ett: HEJALLTBRA!" från andra sidan gatan räcker bra som hälsning menade Magnus. "Om du fortsätter så här leder det bara till fler lunchträffar."

och sånt vill man tydligen undvika.