Tidningen 6 Degrees ville göra en intervju om Papper och bad mig gräva fram den första och den sista pärmen. Det tog en stund att lokalisera den första pärmen på AD-Jims gamla dator och jag hann nostalgitrippa ordentligt bland gamla festbilder och modefoton. Men till slut hittade jag den.

Pappret är slut.

Den allra första pärmen. Före min tid.

Det som irriterar mig lite i diskussionerna om hur man ska ta hand om sina barn dagtid är att det tydligen bara finns två alternativ:
1) mamman stannar hemma.
2) man sätter ungen på dagis.

Det som roar mig i diskussionen om dagvård är personen som använde uttrycket jag skrattar ett vansinnesskratt i en insändare i dagens Hbl.

I dag fyller Vidar Öhman två år! Här gör Magnus en bildserie med instruktioner om hur man anlägger ett knyte.

Om ni tycker att Magnus ser trött ut skulle ni se mig.

I dag är det tydligen stora Länka till Sverige-dagen. Men Underbara Clara skriver så fint om engagemang (det här är alltså ett utdrag ur en längre text):

Gemensamt för människor som brinner för något är att det alltid står någon utanför med armarna i kors och tycker att de brinner fel. Engagerar man sig mot den sjuka köttindustrin säger någon att man borde prata om svältande barn istället. Pratar man om utsatta kvinnor i Sverige får man höra att man istället borde prata om dem i Afghanistan. Reser någon världen runt och föreläser om miljöförstöring kritiseras den för att den flyger. Ger någon pengar till välgörenhet får den höra att den bara försöker lätta sitt eget dåliga samvete.

Och jag vet att jag ofta är sträng och hård mot Radio Extrem, men i dag måste jag hylla kanalen för den alldeles suveräna metroflashmobben. Snyggt jobbat!

Ebba skriver att bloggarna har utvecklats från att ha varit bilder på lunchen, sig själv och dagens outfit till att påminna allt mer om magasin. Inte så konstigt att annonsörer och PR-byråer fått upp ögonen för de här texterna och bilderna som folk producerar.


En välskriven blogg är som ett litet magasin med personligt tilltal. En skön mix av tips och inspiration inom mat, mode, tv, trender, kändisar och livsstil. Och så lite flärd, förstås. 


Och jag håller med. Jag läser visserligen en massa magasin också, men gillar att läsa riktigt välskrivna bloggar eller bloggar med fina bilder och tips eller bara intressanta texter. Mode, tv, livsstil, mat, inredning, jämställdhet, åsikter och ja ni fattar.

Och så har jag nåt slags naiv personlig princip att hålla mig från att gå in på bloggar som snackar skit eller bara är motsvarigheten till en sensationslysten kvällstidning. Mitt besök gör ju inte så mycket till eller ifrån, men jag intalar mig själv att jag åtminstone inte fördummas själv. Det här är kanske nåt slags grej som smyger på en då man blir äldre eller får barn och vill bli en lite bättre människa. Usch så äckligt präktig jag låter. Förlåt för det.

Men jag tror att Anna Skippers devis i programmet Du är vad du äter går att använda också i textammanhang. Du är vad du läser. Typ.

I går kväll, för första gången på flera år kände jag av lite söndagsångest. Mycket obehagligt känsla. Som tur försvann den när jag väl anlände till redaktionen och beslöt mig för att göra enbart roliga saker. Som att intervjua Helsingfors antagligen vackraste man (fast inte i egenskapen av vacker, det var min personliga bedömning). Ni får se honom i fredagsuppslaget.

Sedan hämtade jag min son från dagis och gick hem för att äta en glass med honom.

Ni minns den där snygga inbjudningen som Ikea skickade förr veckan? Den med foton som föll ut ur kuvertet när man öppnade det? Tydligen använder det där vitaminvattnet samma reklambyrå. Dessa, lite porrigare, kort föll ut ur en inbjudan till en vattenlansering.

I dagens Hbl finns en intervju jag gjorde med modebloggaren Aurora Pöntinen. Vi pratade länge om problemet med smygreklam och att annonsörer verkligen borde betala för den reklam de vill göra på bloggar. Tyvärr hade jag bara 4000 tecken att använda mig av, men om ni är intresserade av ett längre resonemang (och förstår finska) så utvecklar Aurora temat på sin blogg i dag.

I och med Kony-diskussionen slog det mig att man som mediakonsument kanske oftare borde tala om mediekritik. Att allt man läser och hör är inte den absoluta sanningen. Det här gäller såväl dagstidningar, radio, tv och bloggar. Journalister strävar naturligtvis efter att vara objektiva, men eftersom de bara är människor kommer allt de producerar att vara färgat av deras värderingar, erfarenheter och åsikter.

Bloggare skriver om vad de funderar på och håller på med, sällan eller aldrig är det en exakt dokumentation av Livet. De har  heller ingen skyldighet att skriva redovisa allt.

Det här är naturligtvis självklarheter, men det kan vara bra att påminna sig själv om det då och då.