När jag urbanjoggade upp längs med Esplanaden stötte jag på det här gulliga pop up-kafét på Esplanadens scen. Se det som ett Helsingforstips.

Ni vet den där biologiska prinsessfasen alla småflickor genomgår? Sonja gjorde en intressant minigallup på sin blogg om den.

Till Linn som ville höra en historia:

I affären sträckte jag mig efter en jag en grapefrukt. Rörelsen gjorde att en annan grapefrukt föll i golvet och rullade fram till en ung man som böjde sig ner och gav mig frukten. När han räckte mig grapen såg han mig djupt i ögonen och log lite.

Det slog mig att om mitt liv vore en film skulle vi har inlett en kärlekshistoria och kanske levt lyckliga ever after.

Men jag är ju väldigt lyckligt gift och det här är riktiga livet. Så vi skiljdes vi åt. Han vandrade mot brödhyllan och jag styrde stegen i blöjornas riktning.

På väg in till stan svängde jag in till en frissa på Nylandsgatan för att spontanfråga om någon kunde klippa min lugg. Den enda som var ledig var praktikanten. Jag beslöt mig för att praktikanter behöver praktik och att hår är en förnybar naturresurs. Det var först när hennes händer började darra som på en Parkinsonspatient som jag blev lite nervös.

MEN hon levererade en snygg pannlugg utan att sticka ut ett enda litet öga.

Cos klädde mig i dag.

Har ni nån koll på restauranger i centrala Helsingfors där man får glutenfri mat?

Jag måste be er om ursäkt för att jag länkade till de vidriga kommentarerna på Lego-artikeln. Förlåt det var onödigt.

Jag blev ändå genast på bättre humör då jag läste vad Jenny och Softy och såklart Malin (redan för någon vecka sedan) skrev. Och den andra Malin har en poäng i att det finns vidriga saker som händer ute i världen som också bör uppmärksammas (fast jag tycker inte att man ska glömma hemmaplan. Om det fanns fler kvinnliga politiker/chefer/ledare för organisationer så skulle man kanske kunna påverka kvinnlig omskärelse och andra vidriga problem också från annat håll än den gräsrotsnivå vi nu befinner oss på).

Kan ni inte tipsa mig om andra kloka blogginlägg som visar att alla inte är som folket i Hbls kommentarsfält?

När någon twittrar en åsikt som är på gränsen till vidrig, ska man då avfölja twittraren i ren protest eller är det bara bra att man håller sig medveten om att det finns folk där ute med diametralt olika åsikter än en själv?

Jag skyddar vanligtvis mig själv genom att inte läsa bloggar som skrivs av idioter och undviker kategoriskt att läsa det som skrivs i kommentarfälten på dagstidningarna (fast i dag gick jag in och läste vad folk tyckte om Lego på Hbl och blev så illa till mods att jag var tvungen att hänga på Nio till fem jättelänge).

Men jag antar att det är sunt att ibland ta en titt utanför bubblan.

Jo, jag promenerade till ganska nyöppnade Patrona på Annegatan och åt middag med Karin och Louise. Det var sjukt gott och om möjligt ännu trevligare. Dit ska ni gå.

Detta är Karin Lindroos, en av mina allra bästa vänner.

Patrona är en nyöppnad mexikansk krog. Gå dit.

Louise är vackrare än på mina bilder så ni får se hennes chokladhuvudrätt.

Detta är bloggens skribent.

Förra veckan åt jag lunch på pyttelilla Kolo på Fredriksgatan. Väldigt gott och trevligt och som bonus service på svenska och chokladtårta med vaniljglass till efterrätt.

Tommix flyttar till Tommix.nu.