Hannah, senaste vi sågs i Stockholm tog du mig till den fantastiska utförsäljningen av Minimarket-kläder. Händer det nåt motsvarande inkommande helg?

Bondhustrun (som för övrigt skriver en mycket läsvärd blogg) skriver så här:


Vet du, jag var för lat för att själv skicka vidare när jag fick utmaningen, men jag tänkte fråga dig ett par frågor när du ändå är i farten.

Eller frågor och frågor, det är mer bara att jag är nyfiken på hur det är att vara gift med en svensk, jag menar - kulturkrockar, det måste väl finnas? Även om man lätt tänker att alla skandinaver är lika gissar ja att det är skillnad på finlandssvenskar och svenskar. Och jag vet att du har berört ämnet förut men jag är jättenyfiken på just det!

Vi gick som vanligt via bageriet och köpte bröd på väg hem från dagis. Jag vände mig om för två minuter.

I lördags träffade Anne och jag en kvinna som fått barn precis innan hon fyllde 40. Den nyblivna mamman förfärades över att folk diskriminerar barnfamiljer (flygvärdinna på Finnairs businessclass hade varit extrem otrevlig) och tyckte att folk som kommenterade hennes ålder som förstföderska var direkt oförskämda. När kvinnan sade att hon planerade att sälja in en blogg på Vauva-lehti där hon skulle skriva om sina upplevelser skrek Anne och jag unisont NEEEEJ! Gör inte det. It's not worth it! Rädda dig själv!

Jag berättade om alla självdistanslösa dårar som ibland kommenterar på Alfamamman (trots att de flesta faktiskt är roliga och smarta och uppskattade) och Anne försökte vara konstruktiv genom att föreslå en kolumn istället. Kolumner genererar inte samma mängd av skit som bloggar.

Kvinnan såg lite förskräckt på oss och tackade hövligt för våra råd. Sedan backade hon bort från oss.

Man vill ju inte måla fan på väggen, men ska man blogga argt om hur samhället behandlar barnfamiljer behöver man en mycket hög skittolerans.

Eller så är det bara Anne och jag som är överbeskyddande. Vilket kanske är dumt för det kunde ha blivit en mycket underhållande blogg.

Den fina bloggen Försök att inte se så snygg ut. Tyckte att jag skulle göra en lista och listor är både roliga och bra bloggutfyllnad när man har bråttom på jobbet. Dessutom verkar Alexandra som skriver bloggen vara en fin typ som jag gärna skulle vilja träffa på riktigt.


1. Vem är den absolut roligaste personen du vet? 
Magnus är på många sätt en ganska irriterande man. Som när ha likt en ninja smyger sig på mig när jag hänger upp tvätt. Men han får mig också att skratta varje dag. Och tur är det. Det skulle verkligen ha varit en miss av mig att fria om han visat sig vara en tråkig jävel. Vidar är också rolig.

2. Vilken är din paradrätt?
Jag vill gärna tro att jag är bra på att laga mat, men är tyvärr är jag det inte i praktiken. Ofta blir det ganska äckligt. Jag gör dock en vansinnigt läcker guacamole.

3. Vem är din förebild?
För svår fråga. Jag försöker inspireras av människor som är snälla, modiga och roliga och bla bla bla. Och herregud ett så tråkigt svar. Ber om ursäkt.

4. Vem borde börja blogga?
Fotojournalisten Niklas Meltio.


5. Om du var tvungen att välja - din blogg eller ditt facebookkonto?
Jag tycker att Facebook är fruktansvärt tråkigt. Dessutom gör FB mig blyg. Bloggen vinner alla gånger.

6. Är du bra på att löneförhandla?
Jag blir bättre på det hela tiden. Ganska bra nu, fantastisk om fem år.

7. Hur mycket tid lägger du på ditt bloggande?
Ungefär en timme om dagen.


8. Vilken film såg du senast? 
Jag ser uteslutande på tv-serier. Senast Community, Nurse Jackie, 30 Rocks och Up All Night. Och Game of Thrones.


9. Du får massa pengar - vad betalar du av först CSN-lånet eller bolånet? 
Inget CSN-lån här (och Maggan får betala sitt eget) så det får bli bolånet.


10. Vad tycker du om ordet entreprenör?
Om vi leker fri associationsleken så tänker jag Blondinbella. Själv tar jag gärna betalt, men nu för tiden gör jag hellre roliga jobb än strävar efter att bygga ett imperium. Men det är naturligtvis okej om man kan kombinera dessa. Vad SKA man tycka om ordet entreprenör? Jag har missat debatten.

11. Lever du som du lär?  
Ja, jag är ganska sträng mot mig själv på det sättet.

Känner någon av er en läkare som skulle kunna kommentera löpning och skador som man kan dra på sig om man springer ofta och mycket eller bara fel. Gärna en typ som talar svenska och finns i huvudstadsregionen, men det är inte ett måste.

För att ni inte ska tro att jag koketterade när jag skrev att jag klär mig i gamla, fula, urtvättade kläder när jag är ute och springer tänkte jag visa er en bild. Föreställ er ett rödflammigt och svettigt ansikte överst. Det syns kanske inte, men jag är sannerligen ingen syn för sore eyes. Snarare en som skapar ömma ögon.


Däremot har jag äntligen införskaffat nya, fina, sköna springskor. Mina gamla Puman hade sprungit det tredubbla som det sägs att löpskor håller att springa i. Inte för att jag direkt kände något fel på dem, men jag skulle helst inte skada knän, rygg eller fötter bara på grund av dåliga skor och indirekt snålhet.

Före påsken fick jag ett mail som handlade som texten Liikenaiset i City-lehti.

Karin och jag inledde kvällen med ett besök i den nyöppnade butiken Sofinah i hörnet av Nylands- och Annegatan. Mycket trevlig, dit ska ni gå.

Efteråt skulle jag vilja säga att Anne wined and dined mig, men i praktiken bara vinade och ölade hon mig. Först på Rafla och sedan naturligvis på Ysi. Det var en mycket fin kväll.

Trots att vi pratade i ungefär fem timmar ville jag bara ha mer av Anne.

Mest satt jag med ett dumt flin på mina läppar.

Det vältränade ögat kan kanske hitta Anne och Karin.

Mitt barn har varit ett mönsterbarn de senaste dagarna. Mycket glädjande för en trött mor.