Jag kommer att ha annat för mig än bloggen i dag så jag slussar er vidare till annat läsvärt: AnnaK skriver om jämställdhet i Finland versus Holland. Mia ger fortsättningsvis skrivtips. Smilla ger en kort presentation av aktuella samtalsämnen (perfekt att plugga hennes blogg innan man ska imponera på någon på en middag) och den elaka bloggaren diskuterar rättvisa.

hej då!

Kom just hem från att ha pratat om min studietid, mina yrkesval och mina bästa råd på mitt gamla universitet. Eftersom det här var en av de där grejerna jag lovat ställa upp på gratis bara för att det var en kompis som frågade och jag har en massa annat arbete på gång hade jag inte förberett mig nästan alls. Hur svårt kan det vara att prata om sig själv i en halvtimme?

Hörni stockholmare, finns det en motsvarighet till en alldeles ypperliga Reseplaneraren hos er?

I dag diskuterade jag ett framtida projekt med en uppdragsgivare som konstaterade att hen vill betala folk för att då kunna kräva kvalitet. Det var enkelt och bra formulerat. Vill man att folk ska jobba gratis kan man inte ha några åsikter om vad och hur de levererar.

Precis så känner jag när folk vill att jag ska jobba gratis eller ställa upp för den där omtalade symboliska summan. Jag förbereder mig inte så mycket utan satsar istället tid och engagemang på de uppdragsgivare som ser mitt värde.

Två böcker jag skulle vilja rekommendera: Sött och nött är Lopptorget-Karins bok om fina gamla saker och fina goda bakverk. Min egen Karin pratar ofta om hur sjukt trevlig åländska Karin är.


Det luktar inte, en antologi och pengar och ångest är en bok fylld av berättelser om hur det är att ha och inte ha pengar. Redaktörer är Andrea Svanbäck och Julia Wireus. Bland annat Mysfabo har skrivit en text i boken.

Om ni känner en person med invandrarbakgrund som på svenska kunde tala om rasism får ni gärna tipsa om denna på den finländska Rättviseförmedlingens FB-sida.

Under lunchen med Amanda berättade jag om hur jag i går kväll var så himla trött att jag lade mig långt före Magnus. Där låg jag sedan och såg en film på min dator när jag hörde ett raspande ljud. Först trodde jag att det bara var regnet som slog mot fönstren, men raspandet blev allt starkare. Jag såg upp. Bländad av datorskärmen kunde jag bara urskilja en mörk siluett. Det stod en man och såg ner mot mig. Jag skrek till.

Det var naturligtvis Magnus som övat på sina ninjatalanger genom att smyga in i sovrummet. När jag inte upptäckte att han alldeles tyst stod stirrade på mig i mörkret började han långsamt dra sina fingrar mot den stora lampskärmen bredvid sängen.

Amanda konstaterade lugnt: Ja, det är ju inte så vanligt att vuxna håller på så där.

Jag: Jag vet.

Jag intervjuade som sagt Hella Hernberg och en bit in i intervjun frågade hon mig om jag hade en blogg och om vi eventuellt bor i samma hus. Jag svarade ja på både frågorna. Det visade sig att Hellas pojkvän är en av killarna bakom cykelmärket Pelago.

En dag hade killen sneddat över vår gård och sett att barnstolen på min Pelago satt dåligt. Han hämtade sina verktyg fixade den. Jag blev så glad, men fick aldrig en chans att tacka honom. Förrän i dag då jag minst fyra gånger påminde mitt intervjuobjekt om att hon måste komma ihåg att hälsa och tacka sin pojkvän för den alldeles utmärkta servicen.

Intervjuade Hella Hernberg som gett ut boken Helsinki Beyons Dreams och på vägen till Bushholmen slogs jag av hur fint det är med lyftkranar i stadsbilden.

Jag bor mellan lyftkranen till vänster och kyrktornet.


,

Anna som tipsade mig om texten i City-lehti skickade också det här klippet åt mig. Det är bara två minuter långt så ni orkar se det.