Ibland får Magnus en känsla av att vara tuff. Men mest är det ändå t-tröjan som är det.

I går lekte vi rekommendationsleken där alla fick ge sin bästa rekommendation. Alla kategorier. Ironiskt nog minns jag bara mina egna: tv-serien Girls och podcasten Värvet.

Om ni sitter på nåt bra information som ni kan tänkas dela med er får ni gärna göra det. Film, restaurang, resemål, café, bok, skiva allt räknas.

Vet ni de där filmerna där huvudpersonen ska vara på två ställen samtidigt och löser det genom att pendla mellan dem och byta kläder i farten och så blir det helt crazyt? Det var jag i går. Förutom festen med MoP åt jag också middag på restaurang Glöd med några gamla vänner. Jag valde en god risotto.

Servitrisen rekommenderade ett vin som skulle funka med allas mat, men när vinet kom in tyckte samtliga i sällskapet att det smakade illa. En vinsmakare ur personalen dök upp och konstaterade att det inte var något fel på vinet. Hen hade säkert rätt, men faktumet att vinet inte alls var gott kvarstod. Vi smakade igen och var överens om att det var surt och beskt och strävt och lite ofärdigt. Vinsmakaren frågade oss om vinet verkligen verkligen var motbjudande och den snällaste av oss sade att vi nog kunde skölja ner det om vi ansträngde oss.

Så här efterhand kändes det lite dumt att köpa ett vin som smakade illa och jag är inte speciellt sugen på att äta på Glöd fler gånger. Det är lite synd för risotton smakade ju gott. Men som tur finns det andra restauranger i stan.

I kväll klockan 2000HOURS lokaltid sänds det allra sista avsnittet av Magnus & Petski på tv, hur svårt kan det vara. Vi har anlitat barnvakt och ska fira avslutet med champagne. Magnus & Petski är döda! Leve Magnus & Petski! Förutom att de inte är döda.

Sofy på träningsbloggen Upp och hoppa skriver långt och bra om produktplaceringar i bloggar. Jag känner igen mig på väldigt många ställen. Inget fel på att tjäna pengar, inget fel på tävlingar, men bu för smygreklam.

"Jag får produkter, erbjudanden och förslag. Långt mer än vad ni ser och anar. Ofta vill bolagen att jag ska anordna en KUL TÄVLING för mina läsare på min blogg. Ni kan vinna saker som smoothiemuggar, presentkort värde 300 spänn, lite hudlotion eller kanske produktcheckar. Jag tackar extremt sällan ja till sådana erbjudanden. Ibland orkar jag läxa upp bolagen lite och be dem precisera exakt hur jag och mina läsare egentligen går plus på att föra deras talan. Ibland begär jag en summa för ett inlägg som jag också tydligt berättar att jag skulle annonsmärka. Ingen har nappat ännu! Konstigt va? (nej, inte så värst). Ofta ber jag dem att krydda erbjudandet så att det ska bli värt något för mig. Sällan återkommer de med vässat erbjudande. Istället kan jag se det de försökte få ut hos mig på nätet via andra mindre träningsbloggar."

Om man bortser från känslan av att vara på väg på hipstermaskerad trivs jag utmärkt i kepsen.

- att ironi funkar dåligt i text.
- att alla läser det man skriver om dem. Om inte i dag så kanske om ett år eller två.
- att man inte alltid behöver få sista ordet. Folks kommentarer gör sig ibland bäst hängande.
- att världen är full av besserwissers.
- att alla kör/cyklar bättre än medeltalet.
- att man inte skaffar barn.
- att folk är så mycket trevligare och roligare än vad man skulle tro.
- att inte underskatta bloggens makt.
- att jag borde bli bättre på att skriva om vad jag verkligen tycker.

Ni får gärna fylla i era egna lärdomar.

Mitt barn är så otroligt gulligt these days. Eller det har han alltid varit, men nu för tiden visar han det med kramar och pussar.

Så här skrev Emmanuel Karlsten efter att ha sett diskussionen på Publicistklubben:

Framtidens journalister eller profiler kommer inte dubbas av journalisthögskolan, de kommer inte att adlas av traditionella tv-kanaler, utan växa fram från de som klarar av de sociala relationerna bäst. Det är därför journalister behöver vara varumärken. Eller kalla det att vara ”personlig”. Precis som vi behöver vara personliga när vi träffar folk vi intervjuar. Vi säger hej, pratar väder, drar en anekdot, visar oss närvarande och på samma nivå innan vi börjar vårt samtal.

På sistone har tre olika personer i min närhet använt sig av begreppet snajdare. Använder ni det? Och i så fall i vilket sammanhang?