Magnus gjorde nåt slags konferencierjobb på Världen i byn-festivalen i söndags. Vid och jag satt hemma i soffan då den här texten dök upp på Mags dator framför oss på soffbordet:

Skönt att han är tydligen med vem av mina män som skickat hälsningen.

Det kan vara jag som är överkänslig, men jag tycker att det är konstigt när vänner och bekanta utan minsta lilla ironi undertecknar mail med Mvh. Om man inte ens har tid att skriva ut Med vänlig hälsning kan man inte ha speciellt vänliga intentioner. Mvh funkar bäst som underskrift i riktigt byråkratiska mail där man vill vara sträng och opersonlig.

Jag föreslår följande alternativ:

Hälsningar
Ha det fint
Hilsen
Må gott
Kram

Varning: min löpskola baserar sig inte på annan kunskap än idogt löpande i många herrans år.

Magnus berättade om ett BBC-program där elitsoldater tränade i öknen. Alla var utrustade med tung packning och plötsligt stupade en av dem. Han orkade inte ta ett steg till. Hans befäl rusade fram och löste situationen genom att tvinga den stupade soldaten stiga upp och bära en av sina kamrater i mål. På någon sjuk vänster klarade soldaten det. Man alltid orkar lite mer än man tror.

Det här och vinterkriget samt den stundande zombieinvasionen brukar jag tänka på medan jag är ute och springer.

Men jag är också snäll mot mig själv. I början sprang jag korta länkar på bara ett några kilometer och när jag blev jag supertrött promenerade jag en bit. Om det är tortyr kommer man inte att orka många kvällar. Efter tre, fyra länkar blir det roligt och skönt. Eller det är inte skönt varje gång man är ute, men alltid när man kommer hem. Herregud, jag låter som en idiot. Ni fattar vad jag menar.

Jag springer snabbare med musik (om ni vill veta exakt vad jag springer till så heter Spotifylistan Päivän biisilista. Antagligen felstavad eftersom det är Magnus som skapar den) än med podcaster.

Så är inför student-, bröllops- och bara vanliga sommarfester vill jag tipsa om Boxy.fi. Istället för att köpa grejer som en dag kommer att hamna i ett gigantisk sopberg ute i Stilla havet eller i en favela tycker jag att man kan satsa på upplevelser i present. På Boxy är de förmånligaste några tior och efter det är sky bokstavligen the limit med en raketuppskjutning som dyraste upplevelse. Lådorna kommer på posten eller kan plockas upp från Urban A i Helsingfors.

Nu för tiden måste man kanske påpeka följande i bloggsammanhang: Detta är ett genuint och osponsorerat inlägg.

Vilken dag. Jag säger då det. Har bland annat intervjuat en dam som hängde med Coco Chanel och som i en bisats sade "Och under en middag med Roman Polanski och hans då gravida fru så...", skrivit om pronomet hen, blivit bjuden på bacon och pannkaksfrukost medan jag sett nya Wranglerjeans visas upp, hittat på program för Ratata-träffen före Popkalaset OCH funderat på den här texten.

Det visade sig vara superenkelt att laga spenatplättar. Ägg, milch, mjöl och spenat. Stekpanna. Rörörda lingon. Mums!

Magnus och Petski ska tala om pengar i nåt radio- eller tv-program. Maggan ville få tag på en snuskigt rik person och fråga hen hur det känns att vara förmögen, men vet ni va, ingen av rikingarna ville ställa upp. Det var ganska enkelt att få folk med blygsamma inkomster att prata ekonomi, men tydligen är det hemligt och kanske skamligt att vara en rich bitch.

Hur som helst så kom jag att tänka på den här fina boken av Maria Österåker och Patricias Rodas om att klara sig på mycket mindre pengar än man kunde tro var möjligt.

Hörni, ni får gärna tipsa mig om evenemang, personer, platser eller föreställningar som fredagssidan i Hbl borde lyfta upp.

I går fick jag en lätt släng av söndagsångest och för att skapa bra stämning kring vardagen funderar jag på hur en perfekt vardagskväll ser ut hos oss. Dessa element gör mig nöjd: Leka en stund med Vidar, Magnus som inte gör radio på kvällen, springa en timme, ta ett bad och en bra bok, tillreda tomatpastan och dricka ett glas vin, äta middag med min familj och se ett avsnitt av till exempel Game of Thrones.

Ni då?

Härom dagen satt Anne Hietanen (man måste alltid säga både för- och efternamn när man talar om henne), jag och en god vän och pratade om Anne Hietanens och mitt höstprojekt (vi har ett premiärdatum!). Vi kom in på ämnet hobbyn och passioner och var överens om att det är fint med människor som verkligen brinner för något. Vår polare sade att hen samlar på glas. Inte som en brinnande passion, men nog en trevlig hobby.

När det blev min tur att berätta om vad jag tycker om att göra nämnde jag att jag gillar att resa och bekanta mig med nya kulturer, att äta gott, att skriva, att rida, att kasta mig ut från jättehöga ställen och att läsa böcker. Sedan slogs jag av insikten att det jag älskar mest av allt är att få vara i fred och att  få in ett riktigt, riktigt bra slag när jag brottas med Magnus. Herregud så det är tillfredställande. The best things in life är med andra ord grade.

Anne Hietanen nickade och sade att hon brinner för ungefär samma saker som jag.