Jag avundas folk som kan slänga ihop en picknick eller en trevlig lunch på basen av vad de har hemma.  Vår spontanpicknick bestod av tre burkar Jaffa, några chockladägg från i påskas och nypoppade popcorn. För att dölja vår amatörmässighet köpte vi en låda jordgubbar nere vid Carusel och låtsades som ingenting.

Karine called our bluff, men hade kommit hem kl 6 så hon orkade inte vidta åtgärder.

Magnus fick betalt för att tala finska i dag. Inte av mig alltså.

Före Vidar smetat ner dessa på sin vita tröja kändes det som en god idé med jordisar.

Eftersom min franska väninna Karine hämtat med sig Frankrikes totala lager av champagne är jag lite trött i dag. Men jag bjussar på några bilder från en mycket lyckad helg som inte alls är över än. Samtidigt vill jag ta tillfället i akt och önska er en riktigt glad pingst.

Vi har ätit glass.

"Ska du verkligen ha på dig de där" sa Magnus nyss.

Vi har suttit utomhus och druckit den där champagnen.

Och utforskat alla vattenpölar nere vid havet.

Jag har klätt ut mig till Karin Lindroos.

Träffade Pyret i stan. Tillsammans gick vi för att hämta upp Vidar från dagis. Han har bytt dagis och det tog oss fyra lekparker att lokalisera honom. Sedan gick vi hem och åt glass som sig bör.

Det sägs att förhållanden ofta kraschar efter sju år och att alla kroppens celler har förnyat sig på sju år. I går pratade Magnus och jag om att livet kanske verkligen går i sjuårs cykler. Att man till exempel jobbar med samma sorts grejer i ungefär sju år och sedan börjar sukta efter förändring. Utan att konstruera för mycket tyckte vi att det stämde ganska bra på våra liv.

Nu vet jag att det är fredag och ingen läser eller svarar på bloggfrågor såna här dagar, men ifall någon av er tittar in i dag undrar jag: Har ni märkt av livcykler på ungefär sju år?

Vidar fick för nån månad sedan ett par Aerial7 hörlurar som automatiskt drar ner ljudnivån ifall man kommer åt att peta upp den till tinnitusnivå. Mycket praktiskt med sagostund eller musik i öronen när man färdas i bil, buss, tåg eller kanske flyg.

Tidigare i dag när jag var ute och sprang fick jag en flashback från dagen då Vidar föddes.

När jag låg där på sjukhussängen med hela köket i vädret, famlade efter lustgasmasken och kved av smärta passade barnmorskan på att ge mig en komplimang för mina stjärtmuskler.

Det kan naturligtvis vara jag som är överkänslig, men det kändes på nåt sätt opassande.

Oj, oj, oj så det kan hända mycket på en torsdag. Dagen drog igång med Bokklubben i Min Morgon. Sedan drog jag iväg till Kyrkslätt för en liten ridtur. Åt lunch med min polare Liv som driver ett vandrarhem och ett café i Voss i Norge, Köpenhamnsborna Pyret, Miika och Astrid joinade också, sedan ringde Sonja och ville hänga på Mattolaituri. Hon ville det och då fick hon det. Plötsligt dök Vidar upp! Han åt en glass. När jag kom hem hade jag ett arbetsrelaterat möte med min man och sedan sprang jag jättefort i 40 minuter. Swischade förbi bland annat Heidi och nu ska vi äta den vanliga middagen. Se ett avsnitt av Veep.

Liv ba: Peppe vi har en 17 meter hög vindtunnel. Så jäkla cool. Googla det!

Senare samma dag träffade jag min systerdotter Astrid.

Galopperade som sagt med en mycket fin häst.

I sällskap av en mycket fin kvinna.

Med Sonja hängde jag i fyra timmar.

Plötsligt dök Darth Vidar upp och åt en glass.

Om du som jag missat en majoritet av Magnus och Petski på TV rekommenderar jag den här lilla snutten av de värsta jobben och hemskaste straffen (mina personliga favoriter av straffen är när Magnus kedjas fast vid en påle och Petski piskar honom och när Petski är tvungen att raka av sig det ena ögonbrynet). 

Glömde nästan påminna er om att jag drar vårens sista bokklubb i morgondagens Min Morgon. Gäst är Christel Raunio från Marthaförbundet och vi pratar om Lotta Lundbergs bok Ön. Ungefär halv åtta.