Sprang in i samma Puva som tipsade mig om krasch-inlägget. Den här gången berättade hon om Hope, en politiskt och religiöst obunden organisation som hjälper människor i ekonomiskt svåra lägen. Har man det bättre kan till exempel donera barnkläder och möbler som Hope ger vidare åt familjer som inte har råd att köpa egna. Mer information finns på webbsidan och på radioprogrammet Radar (där Puva jobbar) andra veckan i december.

Jag kommer för övrigt att vara lite sämre på att uppdatera bloggen fram till den 10 december.

Lunchade med Smilla. Vi skulle främst tala om Rättviseförmedlingen, men gled in på en massa andra ämnen. Smilla sade bland annat att hon beundrar alla de storbloggare, främst i Sverige men också här i Finland, som dagligen tar emot massiva mängder med elaka kommentarer. Hon sade också att hon aldrig (som hon upprepade tjugo gånger) skulle står ut med trakasserierna. Trots att storbloggarna antagligen utgår från att det är ensamma och bittra människor som skriver, gör det litet i hjärtat för varje gång man läser att man är dum, ful, efterbliven eller väljer att leva sitt liv på fel sätt.

En god vän berättade att de elaka kommentarerna på hennes blogg korrelerar med hur bra det går för henne. Ju mer framgång, desto fulare kommentarer. En annan beslöt sig för att lägga på kommentarsgranskningen, det var för ångestladdat att vakna upp på morgonen och se förödelsen i kommentarsfältet. Karin berättade att flera författare, musiker och konstnärer hon intervjuat berättat om elaka recensioner de fått för mer än tio år sedan som ännu i dag spökar för dem.

Jag håller inte alls med att den som sig i spelet ger hen ska elaka kommentarer tåla. Snarare tycker jag att folk borde skärpa sig.

Jag ska skriva en grej om e-post och tänkte be er om hjälp.

1. Ungefär hur a) arbetsrelaterade b) personliga mail får ni dagligen?

2. Hur mycket allmänt skräp?

3. Kommunicerar ni per e-post eller genom Facebook, Twitter eller annan social media med er vänner?

4. Använder ni sociala medier för arbetsrelaterad kommunikation?

Det var allt. Uppskattar det mycket, mycket om ni hinner svara. Jag tog dessutom bort den där irriterande robotkontrollen från kommentarsrutan.

Min goda vän Puva tipsade mig om den här texten Nina Åkestam på Resumé skrivit om att jobba halvt ihjäl sig.

I går höll Karin och jag varsin föreläsning på Novia i Ekenäs. Jag pratade bland annat om ledarskap, sociala medier och om jämställdhet. Karin berättade om hur det är att vara företagare och hur man bygger ett varumärke och skapar ett nätverk genom bloggen. Trots att Karin och jag ofta hänger tillsammans var det första gången jag såg henne föreläsa och det visade sig att hon var svinbra. Strukturerad, tydlig och med en snygg Prezi. Inte för att jag hade väntat mig något annat, men det är en fin känsla att vara stolt över sina vänner.

Friman sade att jag måste stanna hemma, men jag jag vill ju inte att Hufvudstadsbladet ska gå under (vilket tidningen naturligtvis gör utan mig) så jag bet ihop och beslöt mig för att bara skriva en liten grej och sedan gå hem och bli frisk. När jag sneddade nerför Kalevagatan såg jag i ögonvrån hur en gammal kvinna stupade i marken utanför Kosmos. En man med ludiskuffare i min ålder och jag själv rusade fram och hjälpte upp henne. Hon verkade okej, sade bara att hon slagit knäna, men var översvallande tacksam över att någon hjälpt henne upp på benen. Riktigt enormt tacksam och generad för att hon besvärat oss genom att snubbla.

När jag promenerade vidare mot redaktionen grät jag en skvätt över att en gammal kvinna känner så stor tacksamhet för något som är helt självklart*.



*det är klart att man ska säga tack då någon hjälper en, men det var inte som om vi skulle ha räddat livet på henne.

Hanna bloggar om elaka kommentarer och att det finns en riktig person bakom varje blogg. Jag är så febrig att jag inte kan förklara, läs själva.

Ni vet det där stipendiet som jag fick. Nu ska jag bara komma in på universitetet också. Att skriva ett bra CV, få rekommendationsbrev, samla ihop alla gamla betyg från universitet, göra en portfolio och till och med författa en statement of purpose kände helt genomförbart. I går när jag lusläste kraven upptäckte jag att jag också måste göra ett TOEFL-prov och och ett GRE-test. Testerna i engelska borde gå att fixa, men i GRE-testet finns också en matematisk del som ger mig lätt ångest. Gjorde några tester på internets igår och fick ungefär 3/10 rätt.

Såg Los Angeles försvinna framför mina ögon.

Vinnaren i Eat Helsinki 2013-utlottningen är Titti! Maila mig din adress så får du boken på posten.

Surfa in på Hietanens blogg och fråga henne där.