När jag blev ihop med Magnus jobbade han på morgonradio och steg upp runt fyra på morgonen. Han hade utvecklat ett system där han varje kväll somnade till en film och jag lärde inom kort att göra samma sak. Likt en pavlovsk hund somnar jag fortfarande så fort någon sätter igång en film. Det är inte ovanligt att jag ser en film under två veckor i tiominuterssnuttar.

I kväll ska vi göra ett experiment och gå på bio. Tipsa mig om vad jag ska se. Det måste vara så jäkla bra att jag håller mig vaken i nästan två timmar.


EDIT: TACK! Ni är fantastiska. Vi såg The Intouchables och jag är helt mjuk i mitt hjärta. Dios mio så fin film.

Onekligen-Lisa pratar böcker tillsammans med Per Bengtsson i podcasten: Allt vi säger är sant. Lyssna, lyssna.

Den här söndagen firade vi att mitt yngsta systerbarn ska heta Edith. Fin fest, god tårta och bra gäster. Vi är höga som hus på socker och kärlek.

Gudföräldrar, eller vad det nu heter när man inte är kristen. Hednaföräldrar?

Senast motsvarande bild togs fanns det sammanlagt fyra barn i dessa kvinnor.

Maggan föråt sig på tårta. Den uppmärksamma bloggläsaren noterar att det  till vänster är Pia på kontoret.

Alla ville gosa med Edith.

Jag är inklippt i bilden efteråt.

Jag har funderat på en grej. Vi borde kanske skilja åt #nätkärlek och #näthat. Komplimanger och snälla ord som framförs när man minst väntar sig det (och kanske inte ens är närvarande) är extrafina. Därför är #nätkärlek ett mycket bra initiativ. Alla upprop som handlar om att folk ska sprida kärlek är goda upprop.

Men vi ska kanske inte prata om nätkärlek i samma mening som vi pratar om näthat. Att bli hotad med våldtäkt, bli kallad hora och äckel, få sin hemadress publicerad i kommentarsfält, få läsa om hur man ska bli lemlästad och få sperma och bajs på posten går inte att nolla genom att folk skickar kärleksfulla meddelanden åt varandra. Hatet, hoten och de påhopp som folk utsätts för på nätet måste tas som allvarliga hot. Hot som gör att skribenter inte orkar/vågar ta upp ämnen som de vet att genererar massvis med hot och hån eller till och med gör folk rädda att röra sig ute.

Jag menar: Sprid kärlek, men ta hatet på allvar.

Dessutom: småningom kan vi kanske skippa epitetet nät i näthat. Näthat är väl lika mycket hat som all annan sorts hat. Inte en lindrigare variant.

Förutom att ta det lugnt med sociala medier och lära mig gilla laga mat har jag också beslutat mig för att det lugnt på det fysiska sociala planet. Inte träffa folk hela tiden och lita på att vänskap håller trots att man inte ses regelbundet. I hemlighet är jag nämligen en eremit som gillar ensamhet.

Det innebär ändå inte ett förbud mot att träffa folk. Den här förmiddagen mötte jag upp en av mina bästa vänner Karin Lindroos för att först kolla in Samujis sample sale på Högbergsgatan och sedan ta en kaffe på Helsingfors mest finlandssvenska café Succés. Vi vacklar omkring i gränslandet mellan hipster och kulturtant.

Men herregud vilket intetsägande inlägg. På Samuji sprang jag in i Hanna som frågade mig om underhållande podcasts att lyssna till medan man springer. Här är mina förslag: En varg söker sin podd, Värvet, Alex & Sigge, Filip & Fredrik, P1 Dokumentär, min polare Daniels nya design- och arkitekturpodcast Summit och naturligtvis Frida Lindholms splitternya Hon som inte rodnar. Det finns så sjukt många bra. Tipsa gärna Hanna och mig om nya favoriter.

Posera som om du var Blondinbella, sa Karin.

Den uppmärksamma läsaren har säkert noterat att jag slukar Netflixserien House of Cards. Det är bland annat jäkligt snyggt och inkluderande då Kevin Spacey talar till kameran. I början för han korta monologer och senare in i serien räcker det med att han ser in i kameran och lyfter lite på ögonbrynen för att man ska fattar vad han menar. Så bra!

Det finns egentligen bara en sak som skaver i mig. Så här nio avsnitt in i serien har jag ännu inte sett en normalviktig kvinna. Alla damer har ett BMI på ungefär sjutton. Först trodde jag att magerheten på brudarna symboliserade sammanbitna controlfreaks. Och det är okej, vissa människor är smala andra tjocka, somliga medelstora. Folk kommer i olika storlekar. Men ju längre House of Cards pågick, desto klarare blev det att samtliga kvinnor är magra så det blir en inbuktning mellan deras lår.

Tråkigt att det ska vara så säger jag. Det känns inte så verklighetstroget. Åtminstone inte ännu.

Vad roligt att så många av er är sugna på att äta vegetariskt några gånger i veckan! Och tack för alla recept. Jag gör en länklista in det här inlägget. Meddela gärna om ni lagat några av rätterna och om de blev bra.

Magnus, om du läser det här vill jag att du ska veta att du kommer att laga falafel i kväll.

Aubergine i ugn.
Bland annat morotssoppa och linssoppa.
Indisk linsgryta
Hovkonditorn
ChocoChili
Veganen
Vegaaniliitto
Smarta recept till barnfamiljer

Hade ett kärt återseende med Karin som jag inte sett sedan vår paradisiska expedition till Thailand. Vi pratade lite om föreläsningar och om hur folk som beställer sådana inte alltid inser att grovjobbet är att förbereda föreläsningen, inte att prata inför publik.

Låt säga åttio procent av en föreläsning handlar om att skräddarsy, öva och skriva. Att avslappnad stå och skoja med en Prezi i ryggen är lätt och roligt. Om en föreläsning blir avbokad i sista minuten har man med andra ord redan gjort största delen av arbetet och vill gärna ha betalt för det.

Här kan man se Uppdrag Granskning om näthat.

En dag kom min syster hem från skolan och sa att hon slutat äta kött. Hon gav oss ingen vidare förklaring. Det var inte för att djur är söta eller för att inte få i sig en massa hormoner och antibiotika. Det var bara slut med karnivorandet. Själv blev jag vegetarian för ungefär tio år sedan. Jag beslöt mig för att det var moraliskt och ekologiskt ohållbart att äta kött varje dag och lämnade biffen. Så här oss emellan skulle jag helst inte nischa mig som vege. Det ultimata vore att äta fisk och kött ett par gånger i månaden, men det är helt enkelt enklare att vara helvegetarian. Man behöver inte förklara så mycket då.

Jag är inte ute efter att läxa upp folk som diggar biff. Alla vet ju att köttätare är coolare än torra och självgoda vegetarianer. Köttätarna går på restauranger som heter Djuret, Svinet och Köttet och unnar sig att njuta av livet. Och det är väl okej om man gör det då och då. Det jag har svårt att förstå är den dagliga kyckligen ur supermarketens kyldisk eller skinka på smörgåsen varje morgon. Eller jag fattar ju att det är enkelt och att det handlar om vanans makt, men det är ekologiskt ohållbart, ohälsosamt och dyrt att äta stora mängder kött. Så varför inte testa att leva utan kött en eller två dagar i veckan? Som ett crazyt litet experiment.

År 2013 ska för övrigt bli året som jag blir bättre på att laga mat och dessutom lär mig ÄLSKA det. Ni får därför gärna tipsa mig om goda vegetariska recept (avocadopastareceptet har jag redan).