Tack för era svar om hur mycket ni tränar! Jag läste med intresse och är imponerad av hur mycket de flesta av er tränar.

Förr i tiden sprang jag mellan fyrtio och femtio kilometer i veckan, men på sistone har jag slutat att mäta avstånden. Jag springer för att det ger mig god feelis och för att få vara i fred och för att inte behöva tänka på hur mycket jag äter. För jag gillar att äta.

Jag springer i knappt en timme (eller under en normallång podcast). Springer jag till musik går det fortare än om jag springer till prat. På vinter blir det Icebugs som visserligen skaver lite på min högra ringtå, men för övrigt är fantastiska. Och så värker mina knän ibland då det regnar.

I våras skrev jag en text om att ens löparskor slits och att man ska byta ungefär årligen eller när man sprungit mellan 1000-1500 kilometer. Därför blev jag himla glad när Puma hörde av sig och frågade om jag ville testa deras senaste skor: Mobium Elite. Jag återkommer med recension så fort snön dragit åt helvete.

så här ser de ut.

Författaren Sara Jungersten gästbloggar hos Schildts & Söderströms den här månaden. Det är mycket underhållande då hon i egenskap av veteranbloggare i Bloggskolan listar bloggläsarnas arketyper:

Nästa tisdag ska alla som befinner sig i Helsingfors söka sig till Luckan klockan 17. Då pratar nämligen Karin i sällskap av Lissu Eriksson om hur man lever och äter ekologiskt och ekonomiskt. Det kommer att bli en otroligt bra föreläsning. Hedersord!

Tid: 17-19
Plats: Luckan, Simonsgatan 8

Också Karin Lindroos åker på semester ibland.

Jag ville blogga om ett feministiskt fenomen (eller kanske snarare antifeministiskt), men Basse paxade det. Han ba: Du får sen inte blogga om XX, det är min grej! Inom kort får ni läsa det i serieform på hans blogg.

I stället för att blogga åt jag därför lunch med en god vän i Sandvikshallen. Köpte sedan stora mängder av Skagenröran som Magnus älskar. De bästa presenterna är ät- och drickbara. Sedan gick jag hem och överräckte en blombukett åt min man. Han svarade med att ge mig en ännu större bukett. Typiskt män att alltid anstränga sig för att vara värst.

Nu anstränger jag mig själv för att inte tycka illa om folk som med stor opportunism på internet försöker överglänsa varandra i vem som får utlysa de viktigaste frågorna. Det är stundvis svårt. Får väl ta och RASA lite över någon obetydlig feministgrej senare i kväll.

Jag tänkte att jag skulle lotsa er igenom en vanlig dag i en humorlös feminists liv.

08.00 Äter frukost i Sandvikshallen med annan kvinna (antagligen feminist). Förfasas över croissantens fallossymbolik. Ska man verkligen sätta den i munnen?
09.15 Anländer till redaktionen. Skriver kolumn om  stereotypa kvinnoroller i amerikansk tv-underhållning.
09.15 Får mail av Bokhora!
11.00 Kort paus i skrivandet för att läsa sociala medier. Blir glad över mansperson som är för jämställdhet. Bannar sig själv för att det nu ska vara typiskt att män får pluspoäng för egenskaper som borde vara självklara.
12.00 Lunchintervjuar en annan rabiat feminist. Vi pratar om kroppsideal.
13.00 Skriver ut intervjun.
14.00 Avbryter skrivandet för att diskutera sexism med två kolleger. Arbetar upp en klädsam rodnad på kinderna.
14.15 Återupptar skrivande.
15.30 Äkta man dyker upp på redaktionen.
16.00 Hämtar barn på dagis.
16.15 Handlar mat
16.30 Kommer hem. Inte fått brev från USA. Känner paranoia. Hatar de kvinnor där?
16.45 Springer. Lyssnar på grabbig podcast.
17.45 Hemma igen. Surfar runt på bloggar. Förvandlas från humorlös feminist till rabiat feminist.
18.15 Badar.
19.00 Lagar hemlagad müsli.
19.30 Lagar pasta med aubergine, tomatsås och oliver.
20.00 Äter. Dricker ett glas vin.

Och här är vi nu. Om jag var Nostradamus skulle jag gissa på följande:

21.00 Ser Obs-diskussionen om RABIATA FEMINISTER SOM BORDE FUNDERA MER PÅ ATT KVINNANS EURO ÄR 80 CENT OCH MINDRE PÅ SCHLAGERTÄVLINGAR. Känner mig träffad. EDIT: den ser jag tydligen först i morgon.
21.30 Magnus återvänder från nattandet. FRITID.

Två saker:

1. Man vet att man är gammal när ens knän värker då det regnar.

2. Besökte Sandvikshallen för att äta frukost med Sonja i morse. Mycket fint, stort utbud och god stämning. Dit ska ni gå!

Den här bilden får symbolisera middag med Hietanen i kväll. Har inte sett människan på över en månad och är mycket peppad.

Jag är feminist. Jag tror på att kvinnor och män är lika värda och att de ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Jag upplever att det inte är så i dag. I ett jämställt samhälle ska person gå före kön. Feminism handlar inte om att kvinnor ska byta plats med männen och förvalta all makt och alla pengar.

Men alltså det här bråket om låtvalet till ESC. Kan vi släppa det nu? Om diskussionen eskalerat i en debatt om hur vi påverkas av populärkultur och hurdana förebilder vi vill att våra barn ska växa upp med vore det intressant och till och med givande. Kanske vi kunde fortsätta med att prata om samhällsstrukturer och normer. Men nu handlar det bara om vem som gillar artisten och vem som inte har ett sinne för humor. Härskartekniker och avsiktliga missförstånd. Folk tillrättavisar varandra i vad som är viktiga samhällsfrågor och vem som får avgöra det. Ja och naturligtvis påpekas det att feminister är dumma kossor*.

Jag blir så glad och hoppfull när jag läser alla dessa kvinnor (och män) som orkar argumentera och förklara och hålla sig sakliga. Som är stora nog att erkänna när de har fel och som försöker förstå vad de andra menar. Själv hoppar jag vanligtvis bara över de mest dumma och överlägsna inläggen och håller tummarna att någon annan ska engagera sig.

Sign.
Men tänk på alla stackars kvinnor i Sudan! De har riktiga problem.


*det är konstigt för majoriteten av de feminister jag känner jag välutbildade, smarta, coola och framgångsrika. 

Sitter och funderar på en kolumn som kanske ska handla om hur folk tränar allt mer. Det finns naturligtvis en risk att jag det jag tror är en trend egentligen bara är en grej folk i min bubbla håller på med, men det verkar som om alla som åker till New York, Teneriffa, Bali eller Köpenhamn pratar lika mycket om hur de ska springa i städerna som vad de ska äta och se. Bloggar fylls av gymbilder och referat på löprundor.

Hur mycket tränar ni egentligen?

Att vissa finska medier efter att Krista vann uttagningen till ESC beskrivit diskussionen på Linnéas blogg som "feministerna rasar!" tycker jag är lite sensationslystet. De allra flesta som diskuterat lyriken i Ding Dong ur ett jämställdhetsperspektiv har gjort det analytiskt och sakligt och varit noga med att påpeka att kritiken verkligen inte handlar om Krista som person. Medan de som kommenterat ur en feminister-har-inget-sinne-för-humor-lugna-ner-dig-lilla-vän-synvinkeln verkade vara de argaste personerna.

Sign.
Typera lehmä!


PS. GRATTIS KRISTA!