Charlotte drar i gång en kampanj om NÄTKÄRLEK. Fantastiskt initiativ tycker jag!

Nina Åkestams blogg är ofta riktigt, riktigt bra. I dag skriver hon om löneförhandlingar och hur hon inte tycker att man får skylla sig själv om man har en sämre lön än sina kolleger.

I fall det finns någon där ute som ännu inte sett klippet om män som näthatar kvinnor är det bara att klicka i gång den här filmen.

Alltså tröttheten som uppstår av att jobba igen. Jag är en människospillra. Vi kör rekommendationsleken. Alltså rekommendera vad som helst du tycker att den här bloggens läsare förtjänar att veta om.

Mina osponsorerade tips är följande:

Spring: Icebugs att springa i när det är halt och jävligt på gatorna. De första veckorna skavde de sönder mina stackars tår, men nu för tiden är vi superbestfriends. Så skönt att inte halka och bryta lårbenshalsen och sedan få demens och tyna bort på långvården.

Blogg: träningsbloggen Upp och hoppa. Rolig och inspirerande.

Äta: Brunch, lunch och middag på Mille Mozzarelle på Båtmansgatan. Gott trevligt och överkomliga prsiet.

TV: House of Cards.

Smeta: Dermalogicas hudkrämer. Dryga, sköna och prisvärda.

Er tur. Bring it on! Alla tips räknas.

Jag behöver en person som relativt snabbt kan göra en proffsig översättning från svenska till engelska. Maila mig på jeanette.ohman KANELBULLE gmail.com

EDIT: Tack, tack, tack! Ärendet åtgärdnat.

Bästa tipset! (eller ni har kanske redan sett den, det är bara jag som varit borta och är hopplöst ute) House of Cards på Netflix. Kevin Spacy och Robin Wright. Kevin gör den bästa prata-till-kameran jag någonsin sett. Fem Pepp av Fem.

Under de nästan åtta åren jag bloggat har jag vid flera olika tillfällen försökt skapa ett inlägg med temat "En bild i timmen". Även i dag misslyckades jag.

Den första bilden "Halv åtta i sminket med Pekka" gick bra. Likaså den andra "Homecoming-frukost med Basse" och "Huset jag jobbar i". Sedan jobbade jag, åt falafellunch med Friman, hängde med Janne och jobbade lite till utan att dokumentera minsta lilla händelse. Följande foto blev till först vid klockan fem då Maggan, Videfix och jag mötte Koffhästarna vid Sandvikens S-Market. Jag är en stor besvikelse för mig själv.

Pekka hade ett Blixten McQueen-plåster på långfingret.

Basse tecknar serier och dricker kaffe.

Jag var glad över återföreningen med B.

Här jobbar jag. Inte under den gyllene bågen, men nog nära tornet.

Fina, fina hästarna!

Sa jag att det första Magnus gjorde när vi steg av Bangkokflyget var att sätta sig på ett Barcelonaflyg? Osolidariskt kan man tycka när man befinner sig i Koffparkens pulkabacke klockan nio en helgmorgon. Det är bara vi, hundpromenerarna och folk på väg hem från en bortamatch.

I går skickade posten mig ett meddelande om att jag hade ett rekommenderat brev att lösa ut på posten. Efter klockan 16 fick jag hämta ut det. Jag visste genast att det var ett brev från universitetet i Los Angeles. Nu skulle jag få besked om de accepterat min ansökan. Ett år i USA stod på spel.

Hela dagen gick jag och fnissade av nervositet. Bet på naglar och kände pirret i magen. När klockan äntligen blev 16 rusade jag till posten och löste ut femtio kapslar Nespressokaffe (det godaste: Arpeggio). Gick sedan snopen hem.

I dagens sena sändning av Studio Jetag ska vi prata om Bubblan och varför det privata är allmänt.

Vi vakande först halv sju och drog ut på Expedition Pulka till Koffparken. När jag lirkade på Vidar hans röda overall mindes jag att någon i höstas påpekade att det var patetiskt att jag tvingar på min son flickfärger (när Magnus klär vårt barn gör han det enligt kommenteraren lyckligtvis i pojkfärger).

De flesta av oss lever antagligen i bubblor där vi mest umgås med folk som tycker ungefär samma saker som vi. Sedan blir vi lätt överraskade då det dyker upp helt andra åsikter. Jag tycker till exempel att det är en absurd hälsning från svunna tider då någon påpekar att det finns bestämda färger för pojkar och flickor, att kvinnor som tjänar mindre än män för samma jobb för skylla sig själva som löneförhandlat så dåligt och som tror att användningen av pronomet hen* gör att vi snart kommer att tappa våra könsorgan och bli fysiska neutrum. Samtidigt på en annan plats finns det uppenbarligen folk som tycker att mina val och ideologier är fullständigt vansinniga.

Jag försöker leva jämställt och ge vårt barn alla möjligheter. Det privata är politiskt, hur gammaldags det än låter. Hur vi än tror att våra val är individuella och vi är unika är vi en del av samhället. Det vi gör hemma är ett mikrokosmos av hur vår omvärld gör. Om alla säger att det just i deras familj råkar fungera bättre att mamma sköter allt oavlönat hushållsjobb och pappan tjänar ihop pengarna till bostadslånet är det så samhället fungerar. Jag tvivlar inte på att det i många familjer är ekonomiskt lönsammare att mannen jobbar, men om alla gör så kommer att prägla också ungarnas val i framtiden. De växer upp i en värld där det ena könet har lite mer pengar och fritid än det andra. Jag vill inte det.

Nu tror jag inte att färgen på Vidars kläder är avgörande för jämställdheten i Finland. Men bättre att göra en pytteliten grej än att inte göra någonting alls.


*"hen betyder ju HÖNA på engelska! HAHAHAHA!"