I dag är det exakt tre veckor tills vi åker. Jag anstränger mig för att inte bli obehagligt sentimental. Sista gången jag äter på Fafas, sista gången jag badar bastu på landet, sista gången jag lunchar med Basse, sista gången jag köper kaffe på Brookly. Det är löjligt att bli en dramaqueen. Vi ska ju bara vara borta ett litet år.

För att styra bort tankarna från gråtmildheter ger jag er några lästips:

Maken- en förhållanderoman av Gun-Britt Sundström. Maken utspelar sig för fyrtio år sedan och det är fruktansvärt intressant att läsa att man hade samma sorts problem och funderingar gällande parförhållanden redan då. Vårt angstande och längtan efter att äta kakan och ha den kvar är tydligen inte alls unikt för den här bortskämda generationen. Hur ska man leva tillsammans?

Hatet av Maria Sveland. Handlar delvis om näthat och kvinnohat. Känns väldigt aktuellt i Finland just nu. Har ni till exempel tänkt på att det nästan bara är kvinnliga journalister som fått hat- och hotmail?

De osynliga -om Europas fattiga arbetarklass. Man ska inte ställa folks problem, ångest och fattigdom mot varandra. Men De osynliga ger ett ganska tydligt perspektiv på fattigdom och hur bra många av oss ändå har det.
Och naturligtvis Nanna Johanssons skönhetstips inför sommaren. Man vill ju inte vara ful.

Sista gången jag springer längs med Brunnsparkens strand och blickar ut över Sveaborg!

Under helgen på landet hann jag också hälsa på Friman. Hon har sommarstuga i knutarna och jag sa att jag gärna hälsade på. Jag kunde göra en avstickare under ett eftermiddagsspring, kanske ta ett dopp och sedan jogga hem igen. Little did I know that "i knutarna" i praktiken skulle visa sig betyda tio kilometer.

På bilden har jag sprungit ca åtta och har ingen aning om hur mycket det är kvar. Det ser långt ut.

Historien sluter med att Friman kör mig hem. Desillusionerad av min kondition.

Mötte upp Karkki, Mango och Linn för en liten lunch i Ekenäs. När vi satt där och njöt av den stundvis varma junisolen dök det upp ett möhippegäng som samlade visdomar inför äktenskapet. Linn menade genast att hon som ogift tyvärr inte kan bidra, men Magnus köpte en ros åt mig och sade:
"Köp blommor åt varandra!"

Karin citerade Mango med orden:
"Veckan består av sju dagar. Fyll dem alla med något roligt!"

Möhippegänget jublade och den blivande bruden antecknade.

När det blev min tur sa jag strängt:
"Om både du och din man känner att ni gör 60% av hushållsysslorna lever ni antagligen ganska jämställt."

En av brudtärnorna upprepade:
"Hon menar att man ska dela på hushållssysslorna."

När gänget redan var på väg bort ropade jag efter dem:
"Och om ni får barn och ni kommer överens om att till exempel du stannar hemma på vårdledighet måste din snubbe pensionsspara för din del! Antecknar du?"

Efter lunchen satte vi oss i solen för att prata lite om sommaren.

Sjukt glada familjen.

Possen har pratar om problematiken i att jag en så oavslappnad och humorlös kvinna.

Visste ni om att Linns sommarprat är ett av de bästa i år?

HajSäga vad man vill om mig som människobarn, men som syster är jag stundvis bra att ha. Exempel: I dag fick Pyret ett sms med denna bild och uppmaningen. Då får två av dessa tre. Välj!

Pyret vilja ha ettan med säkerhet och bad mig välja mellan tvåan och trean.

Ett allmänt tips för er med barn och till exempel långa bildfärder till landet: Den finlandssvenska barnmusikskivan Raka bananer. Sedan han hörde den första gången för en månad sedan har Vidar nynnat på den. Världsmusik och bra rytmer. Finns att köpa på Luckan, Digelius, Stupido och Levykauppa ÄX och naturligtvis Spotify.


För er som föredrar prat tipsar jag om Liv Strömquist i podcasten Värvet.

Uppskattar och tar till mig era svar på mina hypotetiska frågor. Tack för dem!

För övrigt går tiden fort här. Jag hade min sista dag på Hufvudstadsbladet i går (fast i morgon ska jag luncha med tv-teamet och på måndagen kan ni läsa en krönika där jag analyserar Game of Thrones). Funderade på att kasta mig över centraldesken och ropa Sayonara suckers! men det är säkert ett faux pas så jag kramade bara några kolleger, drack ett glas rosé med Janne och smög ut bakvägen.

Har haft möte om bokpärmen, nästa vecka ska Anton Sucksdorff fota mig för författarporträttet, har sprungit kortare turer runt stan, träffat Basse, hängt i park med Friman och Fafa's falafel och packat, packat, packat (eller om vi ska vara ärliga har Magnus skött om 100% av den biten, men jag har "assisterat"). Är antagligen smygstressad eftersom jag kommer av mig mitt i meningar och när jag försöker hitta tillbaka till meningen visar min hjärna bara en pausbild. Men annars är allt bra.

Varma hälsningar från Helsingfors,

Peppe

På väg till tandläkaren passerade jag bibliotekscykeln!

Sista dagen på jobbet gjorde Vidar en Michael Jackson och hängde livsfarligt ut genom fönstret.

Detta är Kronohagen. Här bor bland annat Karin och Jörn Donner.

Friman lånade mig Maken. Ska läsa den i badet och på lande.

Och så vill jag tipsa om Café Köket nere vid Havis Amanda. Mycket gott och trevligt och somrigt.

1. Om ni flyttade till USA och skulle köpa (en inte alltför dyr) bil. Vad skulle ni då köpa?

2. Vad tänker ni när ni läser: Äta kakan....

Karkki lade upp några sjukt fina bilder från lördagens avskedsfest. Bland annat denna:

Såg en kvinna som försökte vandra över Salutorget i höga klackar. Det verkade fruktansvärt besvärligt.

Det fanns aldrig en tid när jag regelbundet använde högklackat, men när det vankas festligheter brukade och brukar jag dra på mig ett par. Det är aldrig skönt för fötterna, men använder man skor med öppen tå och puttar in ett par minikuddar under trampdynorna hjälper det lite. På vägen hem har man platta skor eller väljer barfotaalternativet.

I sällskap med kvinnan på Salutorget gick två män i sneakers. Det såg hur bekvämt ut som helst. Kontrasten fick mig att tänka på hur sjukt det egentligen är att det finns högklackade skor. Skornas syfte är enbart att att få kvinnan i dem att se snyggare ut. Pretty, pretty, smalare ben, kanske bättre hållning och alltid längre. Samtidigt ömma fötter, skavsår och i värsta fall liktornar och annat hemskt.

Att gå i högklackat är visserligen inte det enda kvinnor gör för skönhetens skull, men att sminka sig, välja kläder, raka bort allt hår på kroppen eller måla naglarna gör varken ont eller är direkt opraktiskt. Jag menar, man kan springa i läppstift, obehindrat gå över kullerstenar i nyfärgat hår och dansa hela natten efter att ha rakat sig under armarna.

En ganska konkret skillnad mellan kvinnor och män är väl att det skulle vara svårt att övertyga en stor del av alla män om att de måste klä sig obekvämt och smärtsamt för att attrahera kvinnor.

Behöver någon av er en bokhylla eller två? Vi säljer våra. Modellen är Expedit, färgen vit (rim!) och bokhyllorna kommer från det stora svenska möbelföretaget. Den ena har 4x4 kvadratiska hyllor och den andra 5x5 (minns jag, dubbelkollar hemma och återkommer ifall jag har fel). De kommer ej att vara dyra. Maila mig.

En gång i tiden visste man att nude inte var en färg, men sen kom modeindustrin och hävdade motsatsen. Jag antar att det är för att beige låter mycket mindre sexigt. Hanna Johansson på Rodeo skrev en bra krönika om problematiken med att det engelska ordet för naken i de allra, allra flesta fall syftar på en naken vit person.