Ni vet hur man ibland börjar använda töntiga ord för att de är så tydligt fåniga och så gör man det så många gånger att orden slår rot i ens vardagliga vokabulär och sen går man omkring och säger tackis, spädis, bröllis, kumpis och hast du mir gesehen utan minsta tillstymmelse av ironi?

Nåja, tackis för era filmtips! Det var mycket fint att se människan bakom filmrekommendationen. Jag menar, de av er som jag känner gav precis den sortens tips jag väntat mig (på ett bra sätt).

Det är en njutning att efter helgens äventyr och bortamatcher få stationera sig i egen soffa och se en film. En kväll förra veckan, när jag hade svårt att somna, slog det mig att två filmer jag verkligen gillar är Little children med Kate Winslett, Jennifer Connely och Patrick Wilson. Jag gillar berättarrösten, dilemmat, den förbjudna och det enda jag egentligen har svårt med är parallellberättelsen om pedofilen.

Vi går över till en annan gammal favorit nämligen Closer med Julia Roberts., Nathalie Portman, Jude Law och Clive Owen. Bra berättelse om kärlek, åtrå (vem ÄR jag som använder ordet åtrå?) och otrohet. Det är först i den sista scenen man vet hur det gick och knappt då.

Jag vet att ingen längre kommenterar på bloggar, men help och sister out och tipsa mig om filmer ni återvänder till.

Vanligtvis firar vi i stan men just den här midsommaren fyllde Magnus mormor 90 år. Det kan man naturligtvis inte ignorera så vi susade mot Dalsbruk för stora festligheter. Förutom smörgåstårta och släktingbonanza hann jag också morgondoppa mig i Träsket (för videosnutten av detta besök Magnus Silfvenius Instagramkonto) och dricka vin på balkongen. Eller "ballen" som vi kallar det den här sommaren.

På midsommardagen åkte vi till Kråkholmen där Karkki och Mango ordnade midsommarfest. Mycket, mycket trevlig. Jag gjorde en kort, skakig liten film om hur fint det var. Varsågoda:


 
Midsommar 2013 from peppe öhman on Vimeo.

Glad Johanni! som min goda vän Lena-Fi skämtsamt brukar säga den här tiden på året. Kom ihåg att inte drunkna eller vara asfulla i sällskap av småbarn.

När man skrivit en bok får man planera pärm och ta författarporträtt (alla vet ju att det är ungefär det roligaste med att skriva roman). Härom veckan fick jag prata pärm med Sanna Mander och i dag blev jag fotad.

I går eftermiddag samlades vi i Koffparken för ett avskedshäng. Vi drack läskande drycker, pratade politik, Los Angeles och arbetsplatser och till slut drog någon fram en gitarr. Kvällssolen värmde ända tills Helsingfors stad tryckte igång sprinklersystemet och jag såg en varmluftsballong. Sedan cyklade jag hem i sommarnatten. Klyschigt, men fint.



Kväll i Koffen from peppe öhman on Vimeo.

Magnus tömde sitt klädskåp i går kväll och ville kassera en massa t-shirts, tröjor och koftor. Filippa K, Tiger of Sweden, Makia och what not. Herrkläder alltså. I fall någon av er är intresserade av att komma och rota bland dem är ni välkomna. Maila mig.

Detsamma gäller en hög Ps3-spel. Säljes förmånligt.

Och hörni, vi ses i parken!

Just det, en grej till. Ni som kollat och gillat det brillianta programmet Historieätarna (alltså Erik Haag och Lotta Lundgren, jag ÄLSKAR er!) kan kanske få nöje av att se Haags och Lundgrens hyllning till producenten Karin af Klintberg.

Jag utgår från att ni vet vad ludiskuffare är. Magnus visste inte det. Han sa att ordet inte ens går att uttala på stockholmska.

För övrigt visar min man sin ytterst anala sida. Han fotar det som ska ner i lådorna, dubbelcheckar det som jag packar och fyller sedan i ett avancerat system på sin telefon. Om vi säger så här: under samtliga tidigare flyttar har jag transporterat mina grejer i Ikea-påsar. På så sätt är vi olika.

Jag ba: LudiskuffaRE. Svenskjävel.

Ni vet antagligen hur barn blir till. Man knullar lite och så tadaa! växer det plötsligt ett litet foster i ens mage! Först blir man glad, seda panikslagen och sen ganska glad igen. Eller så knullar man jättemycket utan att det händer något alls. Frida Gro har skrivit ett Öppet brev till dig som vill bli gravid. Det här brevet är lika mycket en instruktionsguide för dem som tror att man kan bota barnlöshet med att bara "slappna av lite och sluta försöka så mycket".

En annan dag ska vi prata om p-piller och hur de inte alls slog upp dörren för jämställdheten när de kom. Snarare tvärtom och hur det verkar ta så förbannat länge att hitta på motsvarande preventivmedel för män (kommer aldrig att ske).

Mellan alla flyttlådor som ska bäras, grejer som ska säljas och skåp som ska städas måste man naturligtvis också roa sig lite. I morgon eftermiddag tänkte Maggan och jag sätta oss i Koffparken. Kanske dricka nåt läskande och äta en jordgubbe eller två.

Kom gärna förbi om ni hinner så kan vi ta tårdrypande farväl av varandra. Eller bara hänga lite i parken och hylla Helsingforssommaren.