Steg upp och avböjde yoga. Det finns ett tak också för min californication. Grävde fram en bikini från Stella McCartneys H&M-kollaktion; ungefär 2003. Köpte den inför flytten till Argentina och den funkar fortfarande. Gick till stranden för att rasta barnet. Barnet kastade mest sand på mig så vi gick upp igen.


Tog bilen till downtown LA. Det var nämligen dags för mig att få mitt studiekort och visa upp ungefär sju betyg på olika saker samt identifiera mig själv. Till vår stora överraskning tog det bara tjugo minuter att köra österut. Tjugo minuter och ungefär tjugo grader, Mein gott så det är hett så fort man lämnar kusten. Vi svettades som små korvar. Campusområdet var fint och mycket amerikanskt. En massa röda tegelbyggnader från olika årtionden och -hundraden. Kändes som om jag promenerade runt i en film. Flaggor, fontäner och memorialbyggnader.


Vi glömde att äta lunch och var väldigt trötta och hungriga när vi femtiden återvände till Santa Monica. Åt en sallad på babyspenat, färsk koriander, körsbärstomat, mozzarella, avocado och krutonger (den nya tomatpastan). Drack en halv öl. Sprang i solnedgång och lyssnade på Jenny Strömstedts sommarprat. Hon sade bland annat att hon fortfarande funderar på om hon är tjock. Kvinnor som minst tio gånger om dagen funderar på om de är tjocka har mindre energi över att förändra världen. Se det som ett tips medan ni väntar på Linn Jungs sommarprat på Vega.



Ber om ursäkt för att jag tvingar er se på en massa strandbilder, men i kväll var det så sjukt vackert att jag blev alldeles till mig.

Det bästa med Kalifornien är avocadofrukterna. Medan man i hemma i Norden ständigt upprätthåller en cykel av avocadon i olika stadier av mognad (vänder man sig om för att skära upp en tomat är det inte ovanligt att en av frukterna blixtsnabbt passerar mognad och är brun och trådig vid uppskärelsen). Avocadon i Santa Monicas näraffärer är perfekta. De är fläskiga, krämiga och mjuka. Ibland känns det som om den perfekta avocadon är meningen med livet. Om jag var ett lite större och mera sexistiskt creep skulle jag beskriva känslan av att hitta den perfekta avocadon som att älska med en riktigt vacker man. Mon dieu!

Alla glider som sagt omkring i träningskläder här. Att träna är ingenting man sysslar med privat. Medan man ligger på stranden och läser en bok kan man pausa mellan två kapitel och göra några situps. Kanske utföra några haklyft ifall man passerar en lekpark på sin kvällspromenad. Magnus älskar det och i går kände han sig så fri att han pluggade in sina hörlurar och sjöng med i sin Spotifylista Bumpin in my car för full hals medan han cyklade ner till piren.

Jag har ännu inte nått samma vansinnesstatus.

Redan i våras lärde Magnus Vidar säga: Wassup homie? Westsiiiide! och Peace out! Vanligtvis smälter den blonda lilla ungen in som vilken gangster som helst, men bland försäger sig Vidar och låter ett nasalt finlandssvenskt Moi! smyga fram.

Bilden har inget med inlägget att göra, men det var fint att springa på stranden i dag.

I dag öppnade vi ett amerikanskt bankkonto och fick världens trevligaste banktjänsteman Goran. Han var så trevlig att jag skulle ha gift mig med honom och fött hans barn om han bara frågat. Men no such luck. Istället köpte jag en bil. Det blev en tolv år gammal Nissan. Varken stor eller speciellt fancy, men jag är mycket nöjd och så fort jag betalat den ska vi ta den ut på upptäcktsfärd i Los Angeles. FATTA ATT VI BOR I LOS ANGELES!

Dagens lästips är förresten Annes text om vikten att ibland göra grejer som får en att bli nervös och pirrig.

Ibland tröttnar Vid och jag på att gå och då måste Magnus bära på oss.

Först House of Cards och nu Orange is the new black. Netflix, det är du och jag nu. Vi låter det där varulvsskräpet, som inte ens en Skarsgård kunde lyfta, vara en obehagligt liten parentes i vår relation.

Eftersom vi bara bott i LA i en vecka tycker vi att det mesta är underbart, exotiskt och gulligt. Klimatet och människorna är varma och trevliga. Man kunde säga att vi lite nykära. Det kommer säkert en period när vi irriterar oss på allt, men det tar vi sen. Jag hoppas också att det inom kort kommer en period när jag återgår till att skriva i jag-form och slutar tala i oss-format. Ickligt.

I dag tog Softy och Fred oss till Farmer's market i Santa Monica. Jag åt en raw food burrito (det är mitt liv nu: Raw food, yoga och joggning på stranden) och drack lite kokosmjölk (dricker öl endast i smyg. Som till exempel medan jag skriver detta). På eftermiddagen försökte vi hitta en andra cykel, men misslyckades. Istället rastade vi Vidar i lekparken söder om Santa Monica Pier. Eller Magnus rastade medan jag stod som ett creep bredvid parken och spanade in snubbarna som tränade i utomhusgymmet bredvid. Om vi säger så här: Folk är ganska starka och vältränade här.

Vidar Öhman.

Mycket idyllisk Farmers market. Folk picknickade på gräset och allt var återvinningsbart.

En obehagligt clown (ja, Stephen King förstörde alla clowner för min under tidigt 1990-tal).

En behaglig Softy.

Maggan och Softy planerar vad de ska äta. Den ena ville ha kött, den andra veganmat.

Vidar tjatade till sig en ballongformation som jag fick bära resten av dagen.

Maggans tjatade till sig min kokosnöt.

Softy tipsade om sjukt gott kaffe i hoodsen.

Och så tyckte jag bara att det här var ett fint tvätteri.

I går tog Softy och Fred tog oss till en affär som sålde kristen litteratur och begagnade cyklar. Vi köpte en ganska sliten blå cykel utan växlar. Fin som bara den. Paret som hade affären menade att jag i egenskap av det svagare könet inte kunde cykla med en cykel utan växlar. Eller i så fall högst på platt mark. Så fort det kommer en backe skulle det bli stopp.

Jag ba: Challenge accepted! och körde nästan över min son. UTAN fucking växlar.

Jag fick en brilliant idé om att ta en bild av hela familjen utanför vårt hus samma vecka som vi anlänt till the US and A och ta samma bild exakt ett år senare. Fred ställde upp som fotograf och efter några missöden, konstiga miner och ett toalettbesök blev det en helt okej bild. Ser mycket fram emot motsvarande om ett år. Kommer Vidar att vara större? Kommer jag att vara tjock? Är vi fortfarande gifta? Har Magnus blekt sina tänder och sprutat in (mer) botox i pannan?

Klockan blev fem i två och det var dags att äta lunch i Culver City. Softy och hennes man Fred plockade upp oss, gjorde en liten tur kring stan och tog oss till slut till en restaurang ägd av Harrison Fords son. Det visade sig vara brunchtider så vi fick skippa lunchen för brunch, men alla vet ju att måltider som lutar mot frukost är de allra bästa måltiderna.

Vi spanade naturligtvis efter Harrison Ford, men denna skylt var det närmaste vi kom.

Softy introducerade oss till typisk LA-mat. Kålchips var en av rätterna.

Chilikryddade ägg en annan. Magnus ville inte ha på grund av "kolesterolet".

Vidar har utvecklat en passion för lökringar. Vi tvingade också i honom avocado- och baconbröd.

Maggan satsade på en traditionell burgare.

Softy åt flat bread (plåtbröd som man säger i Dalsbruk).

Jag körde en Huevos Rancheros. Galet got för en hungrig själ.