Det är så lätt att vara fördomsfull mot amerikaner, tycka att de är lite, eh oallmänbildade och säga att man kommer från Finland, EUROPE. Så att ingen ska missförstå (hen kollade på mig som om jag var helt dum i huvudet och svarade skämtsamt: "Alltså inte Finland, Idaho?").

Min erfarenhet kan inte användas som vetenskapligt forskningsmaterial, men de flesta här är sjukt artiga och trevliga. Inte bara Dylan (som ju kommer från Kapstaden, men vi utgår från att ni inte minns det) som väntade mig mig i nästan två timmar då Magnus glömt bort mig, utan också Matt som alltid erbjuder sin plats, den andra Matt som skjutsar en hem, Kira och Angie som stannar kvar och väntar på Magnus utanför WB Music, Kimya som hämtar kaffe, alla dörrar som hålls upp och folk som frågar hur Vidar och Maggan har det. Människor som verkligen säger excuse me och your welcome. Jag diggar det. Los Angeles får plus.

Författaren och Bokhoran Johanna Lindbäck skrev en gång att folk har som vana att säga att de också gärna skulle skriva böcker, men att de inte har tid. Johanna brukar svara att ingen egentligen har tid att skriva böcker.

Jag höll helt på att glömma att blogga i dag, men som tur ramlade jag över Fager Dams inlägg om författardrömmar. Helena på Fager Dam skriver om hur en massa människor i hennes närhet drömmer om att bli författare och att hon själv leker med tanken. Jag upplever samma sak och som Helena skriver beror det säkert på vår umgängeskrets. Vi råkar hänga med folk som gillar att skriva.

Min andra bok kommer ut på våren och jag har inga som helst illusioner på att tjäna pengar, bli berömd eller skriva århundradets roman. Jag tycker att det bästa som finns är att skriva och jag försöker beskriva samtiden. Det är ett fantastiskt bonus att ett förlag vill ge ut det jag skrivit. Att skriva böcker är egentligen en sjukt tidskrävande, svår och ångestladdad hobby. Folk tycker sig ha rätt att säga vad som helst om det man författat och har svårt att förstå att man verkligen håller fram sitt pickande lilla sparvhjärta för att bli dissekrerat när man visar upp det man gjort.

Min dröm är ändå att bara skriva böcker. Tänk att kunna livnära sig på att betrakta människor, fundera på känslor, hitta på historier och skriva ner dem. Och som bonus skulle folk läsa det man skrivit! En ex-pojkvän skulle ha sagt: "Unis" (alltså "drömmen"). Nu känns det inte särskilt realistiskt och jag får antagligen traggla mig fram genom att jobba som journalist, föreläsa och göra annat nästan lika roligt för att ha råd att betala Vidars universitetsutbildning.

Ni då, vem av er vill bli författare?

Bilden har ingenting med texten att göra. Förutom att Magnus och Vidar åt hamburgare till lunch i dag.

I Magnus senaste kortfilm pratar han om vapen. Här finns också en sekvens där jag springer runt och leker med Vidde. När Magnus såg vad han filmat sa han: "Peppe, EXAKT så här är du hemma när ingen annan än jag och Vidar ser dig."

Jag började fila på en text under frukosten, sedan lämnade Vidar och Magnus hemmet och gav mig därmed några timmar av fritid. Vid lunch dök min Koreaspa- och skolpartner Heather upp och tillsammans gjorde vi en analys av hur media rapporterade om Miley Cyrus och Robin Thicke efter VMA. Jag hade sett Miss Representation, men glömt bort den och när ni tipsade om den några inlägg under såg jag om filmen och använde delar av den i presentationen som vi ska hålla på fredagen. Tack för det!

Heather och jag pluggade och fixade på en Prezi i nästan sex timmar. Det var svettigt, men också sjukt roligt att diskutera sig fram till varför folk spontant inte se nåt konstigt i att nakna kvinnor juckar mot Thicke i hans video, men blir helt rabiata då en tjugoårig kvinna är tar för sig på en scen. Nu ska jag bara bli proffs på att hålla föredrag på engelska och sen är allt under kontroll.

Fast först ska jag besöka Warner Music med en annan kurs.

Innan vi emigrerade tog Anton Sucksdorff (som måste vara en av Finlands allra bästa fotografer) ett författarporträtt av mig. Ungefär så här kommer jag att se ut på baksidan av eller inne i boken som kommer ut i vår. Glad är jag åtminstone.

Lika lön för samma arbete? Min mor Gunilla skulle ha sagt: "Det var nu kocko det." efter att ha kollat igenom den här listan med jämförelser vad kvinnor och män tjänar för samma jobb. Visst är det ABSURT att kvinnor fortfarande är andra klassens medborgare.

Ledsen att också den är på finska, men om man kan siffor förstår man antagligen ändå innebörden 

DEN FINNS PÅ SVENSKA HÄR!

Tack Kugge!

Ni vet hur allting är ljuvligt och livet är perfekt här i Los Angeles?

I morse vaknade jag halv sex av att en liten person kröp upp i vår säng. Sedan lång jag halvvaken i två timmar och oroade mig över alla skolarbeten som ska lämnas in i dag och i morgon, att ni kommer att hata min bok, att vi kanske måste lämna Los Angeles en dag, att jag inte ens börjat på fredagens presentation och att det flyter omkring en gigantisk ö av plast i världshaven. Runt åtta hade jag så dålig feelis att jag var tvungen att flytta mig till soffan, se ett avsnitt Entourage och sedermera ta mig i kragen.

Nu är jag okej igen, tackar som frågar.

De här personerna har aldrig morgonångest.

Det tar vanligtvis längre för mig att välja film än tiden jag ser på den innan jag somnar. Kan inte ni tipsa mig om den bästa dokumentären ni sett på Netflix?

Hej från sängen i Santa Monica, innan jag somnar in vill jag att ni som kan finska läser den här texten (de flesta av er har kanske redan läst den, men eftersom jag befinner mig på annan kontinent kan jag skylla min sena reaktion på distans).

NYT-liite publicerar en hemsk och bra text om en ung kvinna med shopping som hobby. En vanlig veckan gick det ca 500 euro i shopping och hon menar att hon är medveten om hur vidrigt människorna som syr kläderna har det där borta i typ Bangladesh, men "skadan är ju redan skett då kläderna når butikerna". Nu tycker jag inte att vi ska fokusera på just den här damen, alla gör och säger vi dumheter ibland, men istället fundera på hur sjukt vårt konsumtionssamhälle är. Hur absurt mycket kläder (och grejer) vi äger och hur mycket vi har som vi inte behöver. Usch för oss!

I morse fick jag prata med det här gänget. Försöker övertala dem att fira en kalifornisk jul. Håll tummarna för att mina förhandlingar bär frukt!