Hej från sängen i Santa Monica, innan jag somnar in vill jag att ni som kan finska läser den här texten (de flesta av er har kanske redan läst den, men eftersom jag befinner mig på annan kontinent kan jag skylla min sena reaktion på distans).
NYT-liite publicerar en hemsk och bra text om en ung kvinna med shopping som hobby. En vanlig veckan gick det ca 500 euro i shopping och hon menar att hon är medveten om hur vidrigt människorna som syr kläderna har det där borta i typ Bangladesh, men "skadan är ju redan skett då kläderna når butikerna". Nu tycker jag inte att vi ska fokusera på just den här damen, alla gör och säger vi dumheter ibland, men istället fundera på hur sjukt vårt konsumtionssamhälle är. Hur absurt mycket kläder (och grejer) vi äger och hur mycket vi har som vi inte behöver. Usch för oss!
Alexandra · 13 years ago
Tänkte på det här efter att en tjej intervjuat mig om mitt bloggprojekt Klädutmaningen. Många shoppar för att dom har tiden och pengarna, men det handlar inte om något beroende eller så, men att ändra gamla vanor ÄR svårt. Det krävs att man stannar upp, tar ett beslut och håller fast vid det. Jag gjorde ju det när jag höll på med Klädutmaningen, som går ut på att använda kläderna man redan har i sin garderob och inte köpa något nytt. Det tog någon månad och under den tiden hann jag se över mina konsumtionsvanor. Så om man vill köpa mindre rekommenderar jag att göra ett projekt av det för som sagt, det krävs tid och vilja att ändra gamla mösnter!
Nickby rapporterar · 13 years ago
Håller fullständigt med Alexandra, man måste bestämma sig för att "göra något", som ett projekt typ Klädutmaningen, spara pengar-månad eller liknande. Gamla (o)vanor kräver tid och eftertanke för att man ska inse hur man egentligen fungerar - och för att man ska lära sig att bryta de mönster man önskar bli av med.
kummelikopplan · 13 years ago
Jag märkte hur lite man klarade sig med när vi bodde i Kalifornien förra hösten i tre månader. Gällde alltså kläder, men också alla prylar hemmet. Vi hade alla varsin kappsäck kläder och babyprylar med oss. Vårt eget hem kändes så fullt med prylar, kläder och skor sen när vi kom hem. Men snabbt vänjde man ju sig igen... Nu närmar sig ett halvår i Kalifornien igen och jag bara rensar och rensar här hemma! Köpstrejk gäller också.
Anna · 13 years ago
Jag instämmer väl med personerna ovan fast när jag läser det en gång till och simultanläser utrikesnyhetersna samtidigt känner jag bara, vilka "problem" vi har............ mår faktiskt jätteilla av det. Men det värsta kanske är att dagens system inte skulle överleva om vi "skötte" vår konsumtion hållbart och eftertänksamt. Och vi är ju alla på ett eller annat sätt en produkt, så klart, av detta konsumtionssamhälle med all mördande reklam. Och ju mer vi verkar konsumera, desto mer verkar vi konsumera bort vår empati? OBS egen hypotes *genom sig själv känner en andra* *kram* Faktiskt allra bäst psykiskt har jag mått när jag levde och bodde sjukt spartanskt när jag precis flyttat till Stockholm. Flyttade in i en tvåa med en kompis kompis som ägde: några koppar, tre tallrickar och två madrasser typ. Ärligt. Jag minns hur jag ÄLSKADE mig själv och trivdes så mycket med allt. Nu har jag skapat mig själv en massa behov som upptar tid, intellekt och pengar. Usch blev så ledsen nu av att tänka på det aja!!!!Det jag egentligen skulle skriva var: word up Peppe!
Anna · 13 years ago
Jag vill alltså att vi byter system. Ej hållbart detta!!!! Till vad vet jag inte men men.
Anna · 13 years ago
Ett tips jag har är att börjar skriva bok eller nåt annat som inte ger pengar. Enkelt sätt att sluta konsumera. För man har typ inga pengar. Yay!
Peppe · 13 years ago
Alexandra: Klädutmaningen var ett så jäkla bra och inspirerande projekt. TACK för det!Nickby: tänkte genast på "sluta slänga mat" som du drog igång. Konsumtionshysteri gäller inte bara kläder utan också prylar och mat.Kummelikopplan: precis så tänker jag. att jag inte saknar några som helst av mina grejer och hur SKÖNT det är att allt man har kan packas ner i tre resväskor (hela familjen). Roligt att ni ska tillbaka hit. Hör av dig om vi 'r kvar (vilket jag verkligen hoppas att vi är).Anna1: Så sant. Vilken enrom lättnad det är att äga lite. Och man liksom sugs in i konsumtion, det är lite knarkigt. ju mer man shoppar desto större blir suget efter mer.Anna: Precis! Fattigdom är hållbart.
Anonym · 13 years ago
Hade kopforbud innan jag flyttade senast. I nastan ett helt ar kopte jag inga 'saker' alls. Och det var sa otroligt motiverat och sa tydligt att det man skaffar kommer man iaf inte kunna fa med sig. (Hade namligen minimalt med plats pa nya stallet) Gick jattebra och jag rensade och salde en massa (aven kvalitetsgrejer). Sen flyttade jag med en betydligt lattare lass. Nojd och glad.Nu har det gatt drygt tva ar sedan dess och man ar dar igen. Sa jaaavla mycket saker. Den enda skillnaden ar att det mesta jag samlat pa mig sen senast harstammar fran loppis. Och det kanns ju alldeles lite battre. Far inte riktigt lika daligt samvete och nar jag nu rensar igen och for saker tillbaka till loppis sa kan man kanske tanka att det inte ar en sa stor skada skedd... Eller ar det bara det daliga samvetet som talar?
frokenfuruhjelm · 13 years ago
Förra hösten såg jag filmen Tavarataivas, som handlade om en kille som låste in alla sina grejer i ett lager och under ett års tid fick han hämta ut bara en grej per dag. Väldigt intressant! Vill minnas att han kom fram till att han behöver kring 200 prylar; 100 för vardagen och 100 till för hobbyer och fritid.Jag har igen funderat på konsumtionshysterin ur synvinkeln att själva köpandet inte är svårt utan just det där att sen bli av med grejerna på ett vettigt sätt. Efter att i nästan ett år försökt gallra bland prylar och plagg känner jag att jag mycket oftare tänker a) behöver jag den här grejen/plagget verkligen? b) var ska jag förvara det? c) hur gör jag mig av med det då jag inte längre vill ha det/ behöver det. Ganska många skruttiga T-shirts, damtidningar och "söta" kaffemuggar har blivit i butiken. För att inte tala om hur många shampoon, nagellack och ögonskuggor jag insett att jag kan leva utan.