Bästa julkalendern just nu måste vara Barna Hedenhös uppfinner julen på SvtPlay. Bonuspoäng för att man kan se den utanför Sveriges gränser. Viddelito skrattar högt i varje avsnitt.

Snart börjar perioden då mina vänner börjar droppa in. Det ska bli så fruktansvärt roligt att få besök! Om bara en vecka kommer Tommy och Linnea med Flisan och Freja, på julafton anländer Karine och Rasmus, i februari kommer PYRET (en sister from the same mister), i maj gör Lena-Fi en avstickare och i juni anländer Karkki, Mango och Märtha. Ni andra vet väl att ni också måste komma hit?

Linnéa i Amsterdam för exakt ett år sedan. Jag skrev GRE-provet, hon skrev roman.

Karine i Paris förra hösten. Karine insisterar på Las Vegas närhon och Rasmus kommer till Kalifornien.

I går var Pyret ba helt appråpå ingenting: Förresten, jag kommer på besök i februari. Jag ba. VAAAA?

Karins "neutrala" min.

Den här veckan gör vi en djupdykning i Magnus vardagsliv där jag mässar om hur irriterad jag blir av alla snubbar i tv och film. Jag skvallrar också lite om hur Paris Hilton och Lindsey Lohan uppför sig i fängelse och förbudet att gifta sig innan man fyllt 32. Var så goda:

 

I går inledde jag kvällen med att äta en sjukt god veganburgare på Mowhak Bends i Echo Park. Vi fortsatte till The Echo, en liten funkklubb i hoodsen, där min klasskamrat Dylan firade sin födelsedag. Heather, mina två Älsklingsmatts och några andra klasskamrater dansade sedan tills klubben stängde. Sedan körda de andra hem medan jag tog en Uber. Fruktansvärt rolig kväll.

Jag måste förresten prisa Uber. Så jäkla bra syster. Bara att öppna appen, beställa taxi, se hur länge det tar innan den kommer och checka vad andra kunder tyckt om just den chauffören. Dessutom är den billigare än vanlig taxi (alltså UberX, om man vill ha en stor svart SUV är det dyrare). Chaufförerna är alltid, alltid otroligt trevliga, det bjuds alltid på vatten och godis och inga kontanter byter ägare.

Så jäkla dumt av mig att inte ta en enda bild under kvällen.

Innan jag drar ut i Los Angeles-natten för att ta jullovsfarväl av mina klasskamrater tänkte jag att ni kanske kunde finna den här videon om kvinnor i media 2013 intressant (och deprimerande).

Folk äter så sjukt mycket skräp här i USA och den billigaste maten är den skitigaste.

I går såg vi dokumentären Forks over Knives (den finns åtminstone på amerikanska Netflix). Den handlade i korthet om hur väl en människa klarar sig på en helt vegetarisk diet och hur kött- och mjölklobbyn övertygat oss om att vi måste äta proteiner från djur och det enda sättet att få i sig kalcium är att konsumera mejeriprodukter. Det är självklart att också den här dokumentären ska granskas kritiskt (håller inte med om att en kost helt utan fett är hälsosam), men att en människa inte måste äta döda djur låter logiskt.

Nånstans halvvägs pratade filmmakaren med ett gäng brandmän i Texas. De hade en kollega som var tvungen att äta en helvegetarisk diet på grund av högt kolesterol (i Texas är barbecue en sport) och av ren solidaritet valde resten av brandmännen att haka på. Det visade sig senare att de var väldigt nöjda och framförallt starka och uthålliga med sin vegetariska diet. De fnissade lite själva åt att de som riktiga karlar åt sallad och det fick mig att fundera på när det blev maskulint att äta kött. Att snubbar liksom definierar sin manlighet på basen av vad de äter.

Grovdraget är det kvinnligt att vara vegetarian (folk ba: "Ja, ja det är för att kvinnfolket tycker att djur är så söta) medan karlar står vid grillen och svänger revbensspjällen. För alla vet ju att folk med penis gillar kött.

För övrigt hade jag min sista föreläsning i dag. Nu följer två veckor av läsande och skrivande och sen är det JULLOV! Fatta att det är ledigt! Alltså, jag ÄLSKAR Los Angeles, så jäkla bra stad och skolan är så otroligt inspirerande och utmanande och rolig, men under en period tappade jag hår och fick stresshy på grund av att det var så galet mycket att leverera hela tiden. Tröstade mig med att det mesta under resten av livet kommer att kännas choko efter det här året.

Från och med den 16 december ska jag bara underhålla julgäster, redigera mitt bokmanus, läsa böcker, åka till Las Vegas och umgås med den lilla personen på bilden nedan.

Det är inte så väldigt länge sedan folk lagade grejer som gått sönder. Nu för tiden (alltså jämfört med när jag var ung på ungefär 1940-talet) är det ofta dyrare att reparera. Jag känner mig omotiverat duktig de få gånger jag för mina skor till skomakaren, men de är det ena jag egentligen reparerar (de och glaset på olika Appel-produkter som träffat marken). Annars köper jag nytt.

Under Black Friday (som infaller på Köp ingenting-dagen i Finland) ordnade I fix it (I Fix It skriver manualer om hur man reparerar sina telefoner, brödrostar, bilar, kameran och vad man nu haft sönder. Helt gratis) i samarbete med Patagonia en work shop i Patagonias butik i Santa Monica. I Fix It hade släpat symaskiner dit och hjälpte folk att reparera sina trasiga kläder .Visst var det också en bra PR-stunt för Patagonia, men jag gillar initiativet. Försöka fixa istället för att skapa ett ännu större berg av skräp.

För visst är det galet att grejer vi köper går sönder och så köper vi nytt som håller en kort tid och gör att vi är tvungna att köpa nytt i all oändlighet eller tills vi eller världen dör.