När barnet sitter i vagnen brukar han sträcka ut handen och utropa: "High five, man!" åt folk som möter oss. När jag är gammal och Vidar skuffar omkring mig en rullstol ska jag göra samma sak.

A women who doesn't spend time with her extended family is not a real women.

Natten mellan fredag och lördag ringde min väckarklockan 04.25. Det var nämligen min guddotter Märthas välkomstfest i Helsingfors och jag hade ett Skypemöte med kalaset. Märthas mor Karin höll ett mycket fint tal medan Magnus och jag satt rufsiga och yrvakna i sängen. Efteråt hävdade Magnus att någon av gästerna viskat: "Det är Magnus från Hjärtevänner." Men det är sannolikt att han hörde i syne.

I går när jag var ute och sprang lyssnade jag på En vag söker sin podd. Strömquist och Ringskorg Ferrada Noli pratade bland annat om hur överklasskvinnor på Östermalm till vardags klär sig bekvämt i stövlar, varma jackor och mjuka byxor. Strömquists och Ringskorg Ferrada Nolis analys var att om man har makt kan man bestämma hur man vill klä sig, liksom sätta parametern för vad som är okej och då är det naturligt att klä sig bekvämt. Män har generellt mer makt än kvinnor och klär sig vanligtvis i lösa byxor, varma tröjor och platta skor. I en annan podcast, Värvet, pratade Maria Sveland om hur hon avskyr högklackade skor, främst för att hon tycker att det är fult, men nästa lika mycket för att det begränsar ens möjlighet att röra på sig. Att ha platta skor ger en frihet, menade hon.

Jag tyckte att det här var ett fruktansvärt intressant resonemang och det måste finnas nån som forskat i det eller åtminstone skrivit om det. Har ni koll?

 Medan ni funderar kan ni kanske roa er med Macho i kollektivtrafiken.

Den sista texten är inlämnad. Banken hörde av sig och sa att de UPS:ar korten på måndagen (ska bli spännande att se om det händer) och samma måndag anländer de första gästerna.

Så här ser det ut på campus.

Vi känner egentligen inte varandra, men jag gillar Anders syster, appar och böcker som fan och tycker därför att alla som har några euron över ska hjälpa till att kickstarta den här otroligt fina barnboken. Jag blir själv så glad och inspirerad av folk som skapar grejer.

Här är kickstarter-länken.

Hälsningar från kvinnan som från och med i morgon på obestämd framtid kommer dega i soffan som Jabba the Hut.

På grund av dåligt humör har jag inte haft lust att blogga i dag. Vår bank i Finland har bytt ut sitt kreditkortsystem, stängt av kreditkorten och skickat ut nya -åt folk som bor i Finland. Eftersom banken vanligtvis skickar post till oss här i L.A. utgick jag att detsamma skulle gälla kreditkorten (eller att de åtminstone skulle meddela oss att de inte har för avsikt att skicka dem). Nu svarar banken bara sporadiskt på mail. Jag är så jävla sur. Det blir inga julklappar för Vidar och Magnus i år.

Linda skrev om Pantenes nya feministiska reklamsnutt och undrade vad jag tyckte om den. Hon länkar också till den här texten på Time som är kritisk till att sälja grejer med halvfeministiska videosnuttar.

Spontant känner jag lite obehag när företag vill sälja grejer genom att visa att de visst är feministiska. Så där som när Dove gick ut med några "riktiga kvinnor"* i olika storlek uppradade efter varandra och Dove menade att alla är lika snygga oberoende av kroppsform (så länge de smörjer in sig med Doveprodukter). Nå, alla de här kvinnorna var faktiskt traditionellt snygga. En del var lite mulligare än de stereotypa fotomodellerna, men som sagt skitsnygga. Ingen hade dålig hy, funktionsnedsättning, var kraftigt överviktig (inte en cellulit så långt ögat kunde nå) eller stor näsa. Det kändes lite "Sälj grej med tjej". 

Alla kvinnor i Pantenes reklamsnutt är slanka och traditionellt vackra (ändå plus för att alla inte är kritvita) och trots att det är fint att Pantena uppmärksammat hur olika män och kvinnor uppfattas i samhället kunde de visa att de på allvar vill jobba för jämställdhet genom att till exempel visa annat än stereotypa reklamkvinnor eller varför inte put your money where your mouth is och donera en stor summa pengar för flickors skolgång i u-länder eller kvinnorjourer (eller kanske de gör det? Har nån koll?) Nu handlar ju reklamen i grund och botten att vi ska välja Pantenes schampo när vi står och velar vid produkthyllan i mataffären. Vi ba: "Just det. Pantene är ju feminister. Jag köper deras shampoo!" Och därför tycker jag att det är Pantene som står för dubbelmoralen.


*Annan grej vi borde prata om: Det här med hur "riktiga kvinnor" ser ut och känner gör mig alltid lite illa till mods för alla är lika riktiga varje sig man väger 100 eller 50 kilo, om man har silikonbröst, eyeliner, ett bröst, hårförlängningar eller aldrig skulle drömma om att sminka sig.

En av mina kurskamrater har en pojkvän i Australien och hon skriver sitt slutarbete om Skypeförhållanden. Hon har räknat ut att hon i medeltal under de arton senaste månaderna har pratat med honom på Skype 38 minuter om dagen (bortsett från de veckor de varit tillsammans). De har pratat, grälat, haft sex och pussat varandra god natt över Skype. Han kommer till Los Angels nästa vecka.

I dagens avsnitt av Hjärtevänner pratar gamlingarna om distansförhållanden och alla utom Gunvor menar att kärlek måste ha fysisk närhet för att överleva. Jag antar Skype, Viber, Facebook och vanlig mail gör distansen lite lättare än för femtio år sedan då man skrev brev, men teknologin har ännu inte löst fysisk närhet på distans.

Jag gråter förresten en skvätt i varje avsnitt. Delvis för att gamlingarna är så fina, men också för att de inte är en annan art, utan helt vanliga människor som du och jag som bara råkat bli gamla. De säger alla att förälskelse känns på precis samma sätt vare sig man är fjorton, tjugofem, trettiotre eller nittio. Samma fjärilar i magen och kolsyra i blodet. Och det sorgliga är att alla kärlekshistorier slutar med att den ena försvinner. Och jag tror att det är därför jag gråter, för att hur stark kärleken är så slutar den alltid med att den ena är ensam.

I går köpte vi familjen Öhman Silfvenius första gran. De amerikanska granarna ser faktiskt ut som om Piff och Puff när som helst kunde klättra ut ur dem. Gröna, väldigt täta och pyramidformade. Tyckte det var lite obehagligt att sträcka in handen i det okända.

När v skulle betala upptäckte jag en skylt där det stod att snubbarna som jobbar där får sin lön i dricks. Nu är ju amerikaner i regel så sjukt mycket bättre på att tipsa än nordbor, men ett system där arbetstagarna enbart måste lite på kundernas generositet är hemskt. För nån månad sedan (när Kaj var här!) brunchade på en restaurang vi i Venice där ägaren lagt fram en tydlig skylt om att dricksen ingick i notan och att han jobbar från ett rättvist lönesystem och bort från det dricksbaserade systemet. Så det finns väl lite hopp. Kanske.

Vi klädde förresten granen omedelbart, tror inte på att vänta på något gott.