1. Jag har alltid tyckt att det är sexigt med män som har längre och/eller äldre flickvänner. Det tyder på nåt slags självförtroende och ett litet steg utanför normen (eller bara kärlek).

2. I veckans podd började vi prata hur det allra bästa sättet att få folk att köpa grejer är att få vanliga människor och helst kompisar att rekommendera produkten. Vi kom naturligtvis in på bloggar. Jag tycker att det är svinbra att folk tjänar pengar på sina bloggar (jag tänker också göra det snart), men då måste man vara ärlig mot sina läsare. När (stor)bloggare utlyser utlottningar, generöst bjussar på rabattkuponger och visar upp produkter får de nästan alltid eller alltid betalt för att göra det. Podden kommer upp om några timmar.

3. Ni vet den där superdelade Mia Skäringertexten om att man ska sluta banta och istället älska sin kropp. På Svt-debatt skriver Ann Heberlein om vad hon tycker (hon tycker att det är problematiskt med äkta känslor och kapitalism).

Min julklapp kom äntligen fram! En klänning från The Reformation som gör kläder av vintage- och överloppstyg och finns lokalt i Los Angeles och New York. Sjukt snyggt och dessutom hållbart mode.

Någon frågade om litteraturtips gällande prostitution och jag tänkte passa på att tipsa om boken jag läser inför onsdagens föreläsning, nämligen Elizabeth Bernsteins Temporarily yours.

Det känns som om ett blogginlägg är för kort för att sammanfatta mina funderingar kring ämnet (och ärligt talat är mina tankar ännu inte färdiga), men Bernstein beskriver bland hur modern, postindustriell prostitution blandar ihop det privata med det allmänna. Förr var prostitution ett snabbt opersonligt skjut, men nu för tiden är folk vana vid att få service på ett helt annat sätt och det blir vanligare med Girlfriend Experiences och (mer eller mindre äkta) känslor inblandade i köpet. Torsken vill ha mer av vad han tror är äkta vara, inte bara snabb fysisk tillfredsställelse. Bernstein kallar det "bounded authenticity." Medan samhället förändras, förändras också det som folk älskar att kalla världens äldsta yrke (världens äldsta förtryck?). Bernstein skriver också om den global ekonomi, social utrymmen, Internet och om klassklyftor som bara blir större också i väst. Och så finns det en massa olika sorters sexarbete, allt mellan gatutjänst till lyxeskorter.

En överraskande aspekt som upprepas i så gott som varje bok vi läser till den här kursen är att vare sig en jobbar i Nairobi, Mumbai, San Fransisco eller Amsterdam verkar polisen vara sexarbetarens största konkreta hot (om man bortser från patriarkatet och kapitalismen som gjort att folk har så lite pengar att de är tvungna att sälja sina kroppar) i form av misshandel och ren stöld av kvinnans pengar. I en del amerikanska delstater är det till exempel lagligt för en polis att ha sex med en prostituerad om han gör det för att ta reda på om hon är en sexarbetare. Det sagt, skriver Bernstein också om empatiska polismän.

Jag vet inte hur det är med er andra, men åtminstone Basse kollar på True Detective. En av vinterns kanske bästa serier. Inför kvällens final vill jag att ni ser på den här roliga lilla filmen (fast den är bara rolig om en sett serien).

I dag skippade jag nästan alla studier och blev istället bjuden på brunch hos några kompisar. Eftersom temperaturen nuddade trettio beslöt vi oss efteråt för att gå ner till stranden. Det var där jag levererade den här vansinnesminen. Nåt slags blandning mellan Mel Gibson i Bravehart och en skrikande get. Tänkte först inte alls publicera den, men äh, vi känner ju varandra. Och internet är litet och mysigt.

Magnus var så bakis att han sov sig igenom dagen, men runt fem fick jag honom på fötter och en liten stund senare åkte vi till Culver City för att äta veganmiddag med Softy och Fred på Sage. För övrigt har den här dagen mest bestått av studier (och en snabb avstickare på stranden. Los Angeles leverarde 25 grader och sol i dag).

Det här har ingenting med just den här lördagen att göra, men när jag snubblade över den här Ann Friedman-krönikan om New York, som vanligt är hon så jäkla spot on. Friedman skriver om alla sina superkreddiga hipstervänner som stolt lyssnar på "oupptäckt" musik, går på undergroundklubbar och är väldigt noga med att vara speciella, men som ändå dyrkar New York. (Och New York ÄR en fantastiskt stad, men det är inte speciellt originellt att tycka så).

"New York is the prom king. He knows he's great, and he's gonna make it really, really hard on you if you decide you want to love him. New York is increasingly a city for people who are already on top, not for those looking to establish themselves. I've always been partial to the friendly guy who doesn’t know how hot he really is (Chicago) or the surprisingly intelligent, sexy stoner (Los Angeles) as opposed to the dude who thinks he’s top of the list, king of the hill, A-number-one."

Ni måste inte läsa den. Den kommer inte med i tentan, men se det som bra söndagsunderhållning.

Ingen har ännu sagt nåt om internationella kvinnodagen här i Los Angeles, men det är antagligen i morgon kvinnfolket drar ut och demonstrerar mot löneskillnaderna (kvinnans dollar ca 75 cent), mot den obefintliga föräldraledigheten, mot sexismen på universiteten, mot all äcklig objektifiering i reklam och film och mot att en kvinna ska vara tacksam om hennes snubbe tillåter henne jobba efter att de fått barn.

Det där sista är en högst subjektiv notering. På min Gender and the News Media-föreläsning pratade vi (igen) om föräldraskap och en av de mest ambitiösa tjugofemåringarna i klassen sa att hon alltid önskat sig tre barn, men nu insett att det inte är möjligt om hon ska bli en framgångsrik TV-journalist. Hon sa att hon är tacksam om hon hittar en man som accepterar att hon vill ha en karriär också efter att de fått barn. Och det blir nog högst två, med tre finns det ingen chans att hon skulle kunna bli framgångsrik på jobbet.

Som den naiva nordbo jag är sa jag att hon får lov att skaffa sig en jämställd man som tycker att hennes tid och liv och val är lika viktiga som hans. Hon himlade vänligt med ögonen och svarade att det inte finns såna. Eller att de i alla fall är extremt svåra att hitta.

Och jag fattar att det är skrattretande dyrt med dagvård, att det inte finns någon föräldrapenning, än mindre vårdbidrag och att arbetsgivare inte alltid är så förstående, men om generation Y tycker att kvinnor ska vara tacksamma om de hittar en man som kan acceptera en fru med karriär ligger det så himla sunkigt till med jämställdheten i det här landet att jag bara vill gråta.