Det här känns fruktansvärt intimt, men här kommer ett litet utdrag ur boken. Tänkte att jag kunde publicera några till fram tills boken kommer ut i maj:
"Killen i sotarmössa hade plötsligt trollat fram en mintgrön cykel och innan Sanna riktigt hann analysera situationen satt hon bakpå och höll händerna om hans midja medan han trampade norrut mot Bortre Tölö. Killens jacka var sträv mot Sannas händer. Hon lutade försiktigt kinden mot hans rygg. Vinden hade avtagit lite, men det var knappast mer än ett par plusgrader ute. Det luktade snö i luften. Sannas tankar gick automatiskt till ett framtida blogginlägg om vinterns första snö.
Två av killens kompisar cyklade bredvid henne, medan den tredje sparkade till synes utan ansträngning fram på sin longboard. Cykelns pakethållare var hård och kall mot Sannas rumpa och när de studsade ner för trottoarkanterna stönade hon till. Killen hörde hennes stön och saktade farten.
– Bloggdrottningen, är du okej?
– Absolut, ta det bara lite lugnt med trottoarkanterna.
Det var tyst på gatorna. Det kalla höstvädret hade väl fått Tölöborna att stanna inomhus i tv-soffor och vid middagsbord. Sanna frös om fötterna och insåg att hon glömt att byta till vinterkängorna. Hennes högklackade svarta pumps såg malplacerade ut. Men det kvittade, hon skulle ju ändå inte promenera någonstans.
Det tog bara tio minuter och så var de framme vid en länga med trevåningshus. Sanna var osäker på vad gatan hette, men de befann sig någonstans mellan Sibeliusmonumentet och Barnsjukhuset i Bortre Tölö. Hennes chaufför saktade in och Sanna hoppade av.
– Jag heter Sanna, sa hon blygt och sträckte fram sin högra hand.
– Jag vet. Simon, sade killen. Hans hand var torr och varm. Han måste ha dragit på sig ett par handskar innan de cyklade i väg. Sannas egna händer var kalla och stela.
När Simon lutade sig fram för att tända en cigarett passade Sanna på att studera honom. Han såg ut att vara mellan tjugofem och trettio. Medellång, blå ögon bakom runda glasögon och jämna, fina tänder. Rak näsa. Söt på ett alldagligt sätt. Ett utseende som kanske inte sög till sig blickar, men som man småningom upptäckte att man gillade allt mer. Bra personlighet gjorde underverk för folks utseende.
Kompisarna hade låst sina cyklar och kom nu fram för att hälsa på henne. En blond kort kille med fräknar såg bekant ut, men när han presenterade sig som Lasse kunde Sanna ändå inte placera honom. Det lilla gänget gick in i et
t av funkishusen på Valhallagatan och tog trapporna upp till andra våningen. Tydligen var det Simon som bodde här. En avlång tvåa med en minimal balkong. Gula väggar, några inramade filmplanscher och det Sanna gillade mest av allt: ett stort matbord i köket. Stora matbord inbjöd till stora middagar med vänner och långa söndagsfrukostar med morgontidning och café latte."