Vackra människor: utdrag

13 years ago

Tycker att vi kör ett utdrag ur boken igen, det är ju bara några veckor kvar till utgivningen. Bland annat här kan man beställa boken.

Trots att Movember var över sedan flera veckor tillbaka stötte man fortfarande på killar runt trettio med mustascher som var tillräckligt yviga för att vara ironiska. Vuxna män uppmanades att i november odla musche för att uppmärksamma prostatacancer. Kvinnor hade månaden innan uppmanats att konsumera rosa produkter för att visa sitt stöd för andra kvinnor som insjuknat i bröstcancer.
Max imponerades av reklambyrån som pitchat Movember och testikelcancermustaschen. Önskade att det var han som kommit på den. Kampanjen var så rätt i tiden och målgruppstänket med trendigt ironiska innerstadskillar var fenomenalt. Killarna var early adapters. Det var de som snappade upp en trend, gjorde den attraktiv och sedan lät resten av folket ta efter. När pöbeln snappat upp trenden hade early adapter-gänget för länge sedan dragit vidare till nya trender. En trend förvandlades nämligen till aska så fort den stora massan hittade den.

Max mustasch hade spritt ut sig och var nu ett helskägg. Det kliade visserligen lite, men han trivdes i skägget. Hälften av reklambyråns manliga anställda hade helskägg den här hösten, för bara fem år sedan skulle skogshuggarlooken med rutig skjorta, liten mössa på bakhuvudet och skägg ha varit otänkbart, men nu såg en stor del av Rödbergens manliga befolkning ut som om de var på väg ut i skogen för att avverka några hektar timmer. Det skulle inte förvåna Max om höstens viktigaste accessoar skulle visa sig vara yxan.
– Hänger du med på lunch? Max kollega Kasper hängde i dörröppningen till Max rum. Han hade en tunn laptop under armen. Datorn var inplastad i olika färgers och storlekars klistermärken.
Kasper hade en ovana att snegla över axeln på folk han pratade med, som för att ständigt ha koll på om det fanns någon viktigare eller mer intressant person i närheten. Någon man kunde ha nytta av att hälsa på. Nytta framför nöje! brukade han utropa och sedan glida i väg för att skratta åt chefens historier från hans år i New York.
Max tyckte att det var en väldigt osympatisk egenskap, men Kasper kompenserade sitt lismande med att vara en smart kille som man gärna jobbade ihop med. Kasper levererade det han lovat. Inte en helt självklar egenskap i reklamvärlden. Max hyste också en motvillig beundran för Kaspers målmedvetenhet att klättra upp i karriären. Det fanns få människor som var lika benägna att gå över lik för att få det de ville.
– Gärna, men bara om det blir Ysi. Jag är sjukt sugen på en Pollo limonello, svarade Max och loggade noggrant ut från Facebook.

Veckan innan hade han glömt att logga ut och fått sitt konto kapat. Eller blivit faceraped, som Kasper kallade det. (Efter att ha använt uttrycket faceraped framför Ida och fått en uppläxning om exakt hur roligt alla kvinnor som verkligen blivit våldtagna måste tycka att det är att man likställer kapandet av ett Facebook-konto med en riktig våldtäkt hade Max vant sig med vid att använda uttrycket. Först bara inför Ida och senare inför alla andra.) Kasper hade uppdaterat Max status med: Jag älskar mig själv extra mycket i dag! Snyggare än på länge! Tryck på like om ni också gillar mig!

Max hade fått 123 kommentarer och drygt 300 likes på den statustuppdateringen. Han kunde visserligen skratta åt hysset, men såg helst inte att det upprepades. Nästa gång kunde det vara något mycket värre och folk på internet hade inte alltid en förmåga att sålla ut humor och ironi från alla andra halvtöntiga uppdateringar.


Glad första maj!

13 years ago

Jag vet inte om det är okej att visa så här mycket nakenhet på en blogg, men det struntar vi i nu. 

Istället vill jag önska er en riktigt fin första maj och en massa ljusa vårnätter där ni cyklar igenom er stad och känner kärlek i era hjärtan!

Luggin och Petski hälsar också.


En för alla, alla för en

13 years ago

Maria: Hur ser du på ert föräldraskap? Vilka är för dig dom 5 viktigaste sakerna för att vara en bra förälder? Ni känns som ett härligt litet team, och det vill jag också eftersträva när/om jag får barn.
Jag vet inte så mycket om barn, men vi är, precis som du säger, noga med att vara ett litet team. En för alla, alla för en. 

Jag funderar ofta på det där med att vara en bra förälder och försöker klura ut det själv, utan att ta för mycket, ehum inspiration av vad andra tycker är bra föräldraskap. Mina fem grejer kunde vara:

1. Kärlek.
2. Gränser.
3. Som förälder säga förlåt när man gjort fel.
4. Uppmuntra självständighet och social färdighet.
5. Bekräftelse. Att verkligen se ungen.

Men som sagt vet jag ytterst lite om barn och barnuppfostran så ni ska inte lyssna på mig.

Thaimat i palisades

13 years ago

De varma kvällarna kom äntligen så vi gjorde det enda logiska, alltså beställde thai take away och satte oss i Palisadesparken utanför vårt hus. Jag tjatade om hur lyyyycklig jag är här och nu och de andra lyssnade artigt medan de smygdrack öl.




Ja och här ser man nästan in i evigheten under min klänning, men låt det gå för den här gången.


Jani och jag upptäckte att vi har exakt samma smak i mat och beställde unisont in en paneng med ris.





Två länkar

13 years ago

Läs Softys suveräna text om Casa Libre och hur kulturchocken är större när hon hälsar på i Finland än när hon flyttade till Los Angeles.

Sarah forskar i folks användning av hur teknik och internet förändrat fotograferandet. Sarah blir jätteglad om ni har tid att fylla i en om ert eget fotograferande (systemkamera, telefon, Instagram etc).



Den försenade podden

13 years ago

Här kommer den äntligen!

Jag tassar bland annat ut på hal is och försöker förklara det jag lärt mig om sexarbete och människohandel. Den här kursen har verkligen rört om i min hjärna. Det finns folk som väljer att sälja sin kropp framför andra jobb och det finns en del dubbelmoral i att tycka att det är okej att köpa kläder producerade i slavlika förhållanden, men ställa sig på barrikaderna för att hindra kvinnor att komma in i EU ifall det finns en risk att de ska sälja sex. En forskare menade att det bästa sättet att få bukt med människohandel är att öppna alla gränser. Sexarbete handlar till stor del om politisk ekonomi. Jag försöker förstå och förklara detta för Magnus.

Som vanligt gnabbas Maggie och jag också om internets monopol och om hur styrda vi är är kommersiella intressen.
 

Veckans läsning

13 years ago

En intressant text om polyamorösa förhållanden. Enligt den här texten i The Guardian lever mellan 15-28 % av alla heterosexuella par i nån slags annan relation än en strikt monogam och hur detta funkar bäst om man är minst urban medelklass eftersom det kräver både tid och energi.

En text i New Yorker om det fruktansvärda olyckan på Mount Everest och sherpas redan för två år sedan var oroliga för sin och de västerländska klättrarnas säkerhet. En "isklump i storleksklass med herrgård i Beverly Hills lossnade". Spontant känns bergsbestigandet av Mount Everest som en ganska äcklig elitsport för uttråkade västerlänningar. Men vem är jag att kasta den första stenen.

"Do you like kissing?" Genusfotografen publicerar en intervju med en ung svensk kvinna som jobbat på American Apparell. Temper Magazine fortsätter genom att prata lite om företagskulturen på AA.

Taxibolaget Uber finns nu i 100 städer. De publicerar en karta på var världens rikaste unga människor bor.

Vidrigheter i Nigeria där de kidnappade skolflickorna fortfarande är förvunna.

Ann Friedmans pie chart.

Peppe och Vidar Öhman på en strand i Malibu.


Feminism i usa

13 years ago

Anonym: 
Jag upplever allt fler kvinnor som är uppenbart antifeministiska, alltså inte bara likgiltiga och ovetande, utan riktigt aggressiva. Jag undrar om du har funderingar kring det? Teorier om varför vissa unga kvinnor i dagens Finland kan vara riktigt antifeministiska? Jag förstår (ogillar men förstår) karlar som är på det sättet, men kvinnor...? Känns ologiskt.

Skulle också vara intressant att läsa om dina upplevelser av feminism i USA.


Bra fråga! Har funderat mycket på den. På basen av vad vi pratat om på kursen Gender and the News Media, det jag läst och vad folk i min närhet sagt finns det enormt mycket antifeminism i USA och också väldigt pålästa och feministiska personer. Det som är tråkigt är att landet halkar allt längre ner på World Economic Forums Gender Gap-lista, att det finns stater som vill förbjuda abort och att det knappt finns nån föräldraledighet alls. Många av mina yngre (kvinnliga!) klasskamrater tycker att en kvinnas uppgift är att stanna hemma och sköta om hushåll och barn, medan mannens uppgift är ett försörja familjen. Suck. 

Samtidigt finns det en massa feminister som ser de strukturella orättvisorna och som vägrar acceptera patriarkatet. Det diskussioner om intersektionalitet och det finns bra feministisk humor, skitbra litteratur och en massa universitet med smarta genusforskare. En grej jag funderat på är feministmän. Jag är bombsäker på att de finns, men har själv ännu inte stött på manliga feminister.

Jag har själv inte så stor erfarenhet av finländska kvinnor som är direkt antifeministiska, men det beror säkert mer på mig själv än på att de inte finns. Jag skulle tippa på att a) Finland ofta ligger efter i den feministiska debatten b) det handlar om ren okunskap (på basen av min erfarenhet pratas det väldigt lite om könsroller, feminism och jämställdhet i skolorna) c) nån slags neoliberal inställning där folk har svårt att se förbi sig själv (exempel: "jag har personligen aldrig upplevt diskriminering, därför finns det ingen diskriminering". Är man själv privilegierad (vit, medelklass, välutbildad) har man ibland svårt att se att alla inte startar från samma linje. 

Gudrun Schyman sa i en intervju att man ska skita i de som är uttalat antifeministiska, de kan man ändå inte övertyga. Istället ska man prata med dem som inte riktigt vet vad feminism är.

Casa libre

13 years ago

Medan jag skriver om takterrasser Downtown, utflykter till Malibu och brunchar i Venice finns det en helt annan verklighet i Los Angeles. Vår goda vän Fred (Softys man) jobbar natt och dag på en internatskola som tar emot papperslösa tonåringar från Centralamerika. Fred hjälper dem med skola, att få visum och att klara av att söka jobb.

Killarna kommer från platser där de dagligen löper risken att bli dödade (vanligtvis kan de välja mellan att gå med i ett gäng eller dö. Här har Softy skrivit mer om det och här) och de kommer nästan alltid ensamma. Ibland talar de varken spanska eller engelska, känner inte en själ i Los Angeles och har enorma skulder att betala åt en coyote som tagit dem över gränsen. Det hemska är att antalet papperslösa barn som kommer till USA har fördubblats på bara två år.

Fred är ansvarig för Casa Libre som har skymtat här på bloggen några gånger. Casa Libre existerar enbart på basen av stöd från olika håll och kommer tyvärr att stängas om donationerna inte räcker till. Det minsta vi kan göra är att gilla Casa Libres Facebook-sida, visa att det finns folk som tycker det är viktigt att hjälpa dem som har de sämre. Själv tänker jag donera en liten summa pengar den den sjätte maj då Give Local America under 24 timmar försöker samla ihop så mycket pengar som möjligt för bland annat Casa Libre.

Här diskar en av Casa Libre-killarna och Magnus efter en middag på Casa Libre.


Gäster i la

13 years ago

Det bästa med att ha gäster är att få visa dem våra favoritställen i Los Angeles. I går åt vi middag på Perch nere i downtown och det blev nästan lite för perfekt när bandet började spela ute på terrassen och skapade ett soundtrack till skyskraporna i bakgrunden.


Följande dag steg vi upp och satte oss i bilen mot Malibu. Eftersom det blåste ordentligt fick vågsurfare, vindsurfare och kiteboardare samsas om utrymmet. Vi hängde en stund på stranden och gick sedan upp till Neptune's Net där vi åt skaldjur i sällskap av lokala, turister och motorcykelsnubbar.





Sedan var det dags för en gäst att åka hem och en annan att anlända. Varje gång vi tar farväl av en vän som hälsat på oss känns det som om jag själv skulle vara tvungen att lämna Los Angeles och blir dubbelt ledsen.
Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.