Vackra människor: utdrag
13 years ago
Förlaget hälsar att Vackra människor kommer ut den 28 maj (ungefär, man vet ju aldrig med tryckerier och sånt). Här kommer ett litet utdrag:
"Han hade börjat med ett par öl redan på eftermiddagen. En av fördelarna med att jobba på en reklambyrå var att det alltid fanns ett snyggt kylskåp fullt av öl. Det var inte precis Mad Men, men ingen lyfte heller på ögonbrynen om man korkade en Perona mitt på dagen. Eller ännu mindre en fredag eftermiddag som i dag. Sedan hade han övertalat Kasper att hänga med på en after work på det vanliga Ysi. Någonstans runt åtta blev de hungriga och lyckades få ett bord på grannkrogen Rafla. De delade en flaska vin och fortsatte till We Got Beef. Nu närmade sig klockan midnatt. Max började bli full.
Han gick rakt fram till bardisken och skickade iväg en blinkning åt Lina. Utan att fråga vad han ville ha ställde hon fram en öl. Kasper beställde en likadan. Max vände sig om så han lutade ryggen mot bardisken och granskade kvällens utbud. Så här brukade han göra förr i tiden. Glida in på en bar och låta blicken svepa över potentiella ragg. Om det fanns någon tillräckligt intressant kvinna som fångade hans blick hängde han kvar några sekunder extra. Sedan släppte han och såg till att ha så roligt med sitt sällskap resten av kvällen att det skulle bli svårt att inte motstå hans sanslöst charmiga sällskap. Han var nämligen en skön snubbe. En rolig grabb. Det var mer regel än undantag att någon kom fram till honom innan stängningsdags. Och om ingen kom fram gjorde han det själv. Så ville han åtminstone minnas sina bästa jaktdagar.
Max vände sig tillbaka mot Kasper och lät vännen berätta om hur fantastiskt lyckad hans Miamisemester med nya flickvännen varit. Det hade varit soligt och minst tjugofem grader varje dag, drinkar, bikinibrudar och Key West. Turkost hav och sjukt mycket sex. Höhö! Max lyssnade inte så noga, men snappade upp att Kasper upprepade ordet blowjob så många gånger att det var på gränsen att bli komiskt. Eller patetiskt. Någon knackade Max på axeln. En kvinna på drygt tjugo med landsvägsfärgat, halvlångt hår stod framför honom."
Och här är en författarbild som den sjukt duktiga Anton Sucksdorff tog på mig i juni förra året. Stressen och arbetet det här året har naturligtvis fått mig att åldras mellan tio och femton år, men om ni föreställer er kvinnan på bilden med grått hår och djupare rynkor får ni en realistisk bild av mig i dag. Eller "jag i dag" som man säger på bloggspråk.
Och här är en författarbild som den sjukt duktiga Anton Sucksdorff tog på mig i juni förra året. Stressen och arbetet det här året har naturligtvis fått mig att åldras mellan tio och femton år, men om ni föreställer er kvinnan på bilden med grått hår och djupare rynkor får ni en realistisk bild av mig i dag. Eller "jag i dag" som man säger på bloggspråk.
Abbot kinney och gentrifiering
13 years ago
I går åt vi middag på en av de mysigaste gatorna i Venice. Abbot Kinney är full av små affärer, barer, restauranger och hipsters. Det är så mysigt att det har blivit skrattretande dyrt att bo där. För en tid sedan köpte Google ett kvarter och allt fler butikskedjor flyttar in, medan de små butikerna inte längre har råd att stanna kvar. Och jag antar att det är så här det går med alla coola ställen i världen, Brooklyn, Södermalm, Rödbergen, Palermo Soho och så vidare. Gamla arbetarkvarter får ett uppsving och tas över av först vanliga hipsters och sedan rika hipsters (och till slut Google).
Plötsligt kändes Abbot Kinney plastig och fejk. Alla mysiga små affärer sålde överprissatta loppisfynd och människorna vi mötte kunde ha kommit från vilken gentrifierad storstadsdel som helst. Hej globalisering liksom.
Och trots att det finns fruktansvärt bra restauranger och gallerier och det den första fredagen varje månad ordnas Food Truck Friday känner jag att jag inte älskar Abbot Kinney lika mycket som i början.
Fast en sak måste jag ge gatan. Jäkla bra solnedgångar.
Plötsligt kändes Abbot Kinney plastig och fejk. Alla mysiga små affärer sålde överprissatta loppisfynd och människorna vi mötte kunde ha kommit från vilken gentrifierad storstadsdel som helst. Hej globalisering liksom.
Och trots att det finns fruktansvärt bra restauranger och gallerier och det den första fredagen varje månad ordnas Food Truck Friday känner jag att jag inte älskar Abbot Kinney lika mycket som i början.
Peppe i snakk
13 years ago
Medan Magnus och jag förbereder veckans Vad har Peppe lärt sig under veckan som gått vill jag tipsa om Linns och Nadias SNAKK där jag får gästspela i egenskap av mor. Jag pratar om identitet, jämställdhet och att bo utomlands med barn.
Disclamer: jag är inte fullt så självgod i verkligheten som podden kanske antyder.
Disclamer: jag är inte fullt så självgod i verkligheten som podden kanske antyder.
Vad jag tänkt på:
13 years ago
1. I En varg söker sin podd pratade Ringskog Ferrada-Noli och Strömquist om hur pinsamt det är med fyrtio åriga män med keps och skateboard (ni vet den där Henrik Schyffert-teorin om att man stannar i den klädstil man hade när man var på topp. Vad nu sen "på topp" innebär).
Nähä, säger jag. Att håna skejtande gubbar är precis äckligt som att skratta åt damer som inte har vett att klä sig enligt sin ålder. Ett begränsande normtänkande. Ska alla män som fyllt trettio ska se ut som Alfons Åbers pappa och kvinnorna klä sig i kostrymdräkt á la Alicia Florrick i The Good Wife? Nej. Tvärtom tycker jag att vi borde hylla människor som skiter i oskrivna regler om vad som är passande för just deras ålder. Kör hårt pantertanter och medelålders Tony Hawks. De är de som breddar vägen för oss ängsliga fegisar.
2. I går exploderade mitt twitterflöde av glädje över att Feministiskt Initiativ kan komma in i riksdagen. Gudrun Schyman är ett politiskt geni. Så jäkla smart att köra med homeparties. Ni vet, samla ihop minst tjugofem personer och bjud sedan in Schyman att tala om politisk. Schyman lär ha en otrolig karisma och charmar garanterat gästerna som i sin tur berättar detta för sina vänner och ger FI en enorm spridning. Det är sociala medier utan internet och måste funka så mycket bättre än att bara dela ut broschyrer på stan.
För övrigt detta: Brunch på Sunny Spot med senaste gästerna Lena-Fi och Peter.
Ni undrar kanske hur Magnus ser ut när han är bakis. Så här:
Nähä, säger jag. Att håna skejtande gubbar är precis äckligt som att skratta åt damer som inte har vett att klä sig enligt sin ålder. Ett begränsande normtänkande. Ska alla män som fyllt trettio ska se ut som Alfons Åbers pappa och kvinnorna klä sig i kostrymdräkt á la Alicia Florrick i The Good Wife? Nej. Tvärtom tycker jag att vi borde hylla människor som skiter i oskrivna regler om vad som är passande för just deras ålder. Kör hårt pantertanter och medelålders Tony Hawks. De är de som breddar vägen för oss ängsliga fegisar.
2. I går exploderade mitt twitterflöde av glädje över att Feministiskt Initiativ kan komma in i riksdagen. Gudrun Schyman är ett politiskt geni. Så jäkla smart att köra med homeparties. Ni vet, samla ihop minst tjugofem personer och bjud sedan in Schyman att tala om politisk. Schyman lär ha en otrolig karisma och charmar garanterat gästerna som i sin tur berättar detta för sina vänner och ger FI en enorm spridning. Det är sociala medier utan internet och måste funka så mycket bättre än att bara dela ut broschyrer på stan.
För övrigt detta: Brunch på Sunny Spot med senaste gästerna Lena-Fi och Peter.
Förslag på skål
13 years ago
Jag vet inte vad ni har för planer den här helgen, men om ni plötsligt befinner er i ett gott sällskap och någon säger: "Vi borde skåla för någonting, men jag vet inte vad." kan ni höja ert glas och säga: "Jag vet! Vi skålar för att Peppe precis lämnade in sina två sista slutarbeten. Hon är fri nu!" Ert sällskap svarar då antagligen: "Peppe vem..?" men då kan ni bara le kryptiskt och säga: "Strunt i det du. SKÅL PEPPE!"
Pengus
13 years ago
Jag har aldrig känt mig så stor i Svenskfinland som efter att ha blivit omnämnd som den ena delen i Svenskfinlands Brangelina: Pengus.
Fyll hellre diskmaskinen
13 years ago
Jag glömde ju berätta att i går på vägen till middagen susade Obama förbi våra näsor som om ingenting hade hänt. Eller ingenting är kanske detta en underdrift för hela Wilshire var avstängd och tusentals människor kom försent till sina möten för att man är så hispig med att beskydda presidenten. Men en Obama är alltid en Obama.
Nu lite om feminism. Det förs nämligen en intressant diskussion om just feminism under det här inlägget.
Det går inte att föra en seriös diskussion om en rörelse (som t.ex. feminismen) på basen av vad man själv uppfattat, tycker eller vad ens kompisar gör. Man får så klart komma med åsikter och exempel ur verkligheten, men det betyder inte att dessa står som argument mot forskningsresultat och statistik. Att män har mer makt och pengar än kvinnor är ett faktum. Här är är till exempel en sida som visar att män har högre lön också då de utför samma uppgifter in samma yrke som kvinnor.
Att argumentera med exempel ur sin egen verklighet: om alla sexarbetare du känner är jättelyckliga och nöjda med sina liv betyder det inte att ALLA är det. Om du aldrig upplevt rasism i din hemstad betyder det inte att det inte finns rasism där du bor. Om du känner en pappa som tagit ut mer föräldraledighet än mamman innebär det inte nödvändigtvis att vi lever i ett matriarkat.
Feminism innebär inte att vi ska byta ut patriarkatet mot ett matriarkat (fast det vore ett intressant experiment. Kanske vi kör matriarkat i några år och ser om världen blir vänligare, mindre våldsam och mindre girig). Feminismen strävar efter samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Så är det inte nu. Att vara man medför vissa privilegier som gör att man statistiskt sett kommer att tjäna mer pengar och ha mer makt. Som man undviker man också samma stränga skönhetsnormer, rädslan över att gå ensam hem på kvällen och behöver inte göra lejonparten av det oavlönade hushållsarbete i hemmet.
Det är lite svårare att göra en maktanalys om man inte själv utsätts för problemen.
Vita män är fortfarande normen, medan allt annat ligger utanför som undantaget. Anna L tog upp Hollywoodfilmer som exempel. De allra flesta filmerna är gjorda av män och har män som huvudpersoner. Kvinnors texter bedöms som sämre av både kvinnor och män (forskare har tagit en text och undertecknat den med antingen ett mans- eller kvinnonamn. Undersökningen har upprepats flera gånger både i Sverige och utomlands).
Det är naturligtvis lätt att tänka: men underkasta dig inte skönhetsnormer, se till att spela huvudrollen och klättra upp för karriärstegen! Men att påstå det är att blunda för samhällelig normer och strukturer. Ingen av oss är ensamma öar eller blanka papper, tvärtom lever vi i ett samhälle som värderar kön på olika sätt. Att påstå att bolagsstyrelser har färre kvinnor för att kvinnor inte ansträngt sig tillräckligt mycket är som att påstå att folk som diskrimineras på basen av sin hudfärg borde kämpa lite mer. Alla är sin egen lyckas smed. Hej neoliberalism! (En annan dag kan vi prata om intersektionalitet, hur det är att vara kvinna, icke-vit och t.ex. handikappat eller en annan kombination).
Gällande det där oavlönade hushållsarbetet: För alla diskmaskiner du inte fyller, strumpor du ej plockar upp, toapappersrullar du inte byter eller inköpslistor du ej minns gör den andra vuxna i familjen det. Ett tack är så klart trevligt, men i längden räknas alltid det man gör, inte det man säger.
Storleken på en blogg
13 years ago
I går åt jag middag med några gamla och ett par nya kompisar. Eftersom jag inte kan läsa klockslag kom jag alldeles för tidigt till restaurangen och medan jag väntade på att de andra skulle dyka upp smyglyssnade och -kollade jag på sällskapet i bordet bredvid. Två damer i långt blont hår, tighta klännigar och putande läppar och en stor farbror i myskläder. Jag gillar att hitta på historier till sällskap jag ser. Är de på dejt? Är de släkt? Tycker de om varandra? Jobbar de tillsammans? Med vad i så fall och så vidare.
Den ena damen klagade på att det var så himla kyligt i restaurangen (jag skulle tippa på knappt tjugofem grader) och bad personalen trycka på värmelamporna, sedan pratade hon länge om alla sina pälsar. Min första spontana reaktion var: Jag MÅSTE smyga in en del av detta i boken! Sedan insåg jag att boken åker i tryck nästa vecka och att den utspelar sig i Helsingfors där sannolikheten för att se det här sällskapet där minimal. Sedan kom mitt sällskap och vi pratade om alla livsöden och karaktärer i Los Angeles. Hur fascinerande och fint det är med att folk verkligen tar ut alla svängar.
Cecilia (som för övrigt är en så jävla bra typ. Alltid noga med att alla ska trivas och känna sig inkluderade och inte har en hånfull cell i sin kropp) bloggade också om damerna och deras kavaljer och plötsligt har hennes kommentarsfält förvandlats till ett slagfält där folk tävlar i vem som bäst kan läxa upp henne. Fy fan vad folk är elaka och hårda. De liksom vill illa.
Jag minns att Linn pratat om att den magiska gränsen på några tusen unika läsare om dagen är den ultimata storleken på en blogg. Blir besökarantalet närmare tio tusen ramlar det genast in troll. Jag antar att man vänjer sig, men fy fan vad glad jag är att mina läsare är tillräckligt få för att vara trevliga (även om vi inte tycker samma sak).
Den ena damen klagade på att det var så himla kyligt i restaurangen (jag skulle tippa på knappt tjugofem grader) och bad personalen trycka på värmelamporna, sedan pratade hon länge om alla sina pälsar. Min första spontana reaktion var: Jag MÅSTE smyga in en del av detta i boken! Sedan insåg jag att boken åker i tryck nästa vecka och att den utspelar sig i Helsingfors där sannolikheten för att se det här sällskapet där minimal. Sedan kom mitt sällskap och vi pratade om alla livsöden och karaktärer i Los Angeles. Hur fascinerande och fint det är med att folk verkligen tar ut alla svängar.
Cecilia (som för övrigt är en så jävla bra typ. Alltid noga med att alla ska trivas och känna sig inkluderade och inte har en hånfull cell i sin kropp) bloggade också om damerna och deras kavaljer och plötsligt har hennes kommentarsfält förvandlats till ett slagfält där folk tävlar i vem som bäst kan läxa upp henne. Fy fan vad folk är elaka och hårda. De liksom vill illa.
Jag minns att Linn pratat om att den magiska gränsen på några tusen unika läsare om dagen är den ultimata storleken på en blogg. Blir besökarantalet närmare tio tusen ramlar det genast in troll. Jag antar att man vänjer sig, men fy fan vad glad jag är att mina läsare är tillräckligt få för att vara trevliga (även om vi inte tycker samma sak).
Postfeminism, branding och donald rumsfeld
13 years ago
Mange glider runt och softar hela dagen, Peppe är i skolan och pluggar som fan.
Har hon blivit smartare, eller är är hon en flopp? Vad har Peppe lärt sig under veckan som gått?
I detta avsnitt drar Magnus mattan under fötterna på mig genom att konfrontera mig med en privat fråga i ett allmän samtalsämne. Vi talar också om Donald Rumsfelds verklighetsförankring, vad branding egentligen innebär och avslutar med en diskussion om postfeminism.
Har hon blivit smartare, eller är är hon en flopp? Vad har Peppe lärt sig under veckan som gått?
I detta avsnitt drar Magnus mattan under fötterna på mig genom att konfrontera mig med en privat fråga i ett allmän samtalsämne. Vi talar också om Donald Rumsfelds verklighetsförankring, vad branding egentligen innebär och avslutar med en diskussion om postfeminism.
Hej 2010: utan barnmat i thailand
13 years ago
För inte så länge sen frågade någon om Maggies och mitt föräldraskap, några dagar senare blev jag tillfrågad att delta med en kommentar inför morsdag i en av Svenskfinlands bästa poddar. Och så läste jag Jooles inlägg om att resa med barn till Mallorca.
Detta fick mig att tänka på vår första resa till Bangkok och Koh Mook med Vidde. Ungen var ju sju månader då och hade redan fått åka till Stockholm, Paris och Köpenhamn så vi tyckte vi var rutinerade och avslappnade reseföräldrar. Det visade sig att bara det andra antagandet var korrekt.
Magnus had ansvaret för att packa med barnmaten. Trots att han är överraskande anal med packningar visade det snart att han packat fel och Vidars fosterländska barnmat tog slut tre dagar in i resan. Jag ammade ej och till en början trodde vi att barnet skulle dö av svält. Som tur var upptäckte vi att det bor barn också i Thailand och att de äter barnmat. Vidar fick krubb, Magnus undvek bannor och det blev en riktigt bra resa.
Det finns ingen sensmoral i den här lilla historien annat än att det hänt att vi varit riktigt slarviga och dåliga föräldrar, men att det gått bra ändå.
Detta fick mig att tänka på vår första resa till Bangkok och Koh Mook med Vidde. Ungen var ju sju månader då och hade redan fått åka till Stockholm, Paris och Köpenhamn så vi tyckte vi var rutinerade och avslappnade reseföräldrar. Det visade sig att bara det andra antagandet var korrekt.
Magnus had ansvaret för att packa med barnmaten. Trots att han är överraskande anal med packningar visade det snart att han packat fel och Vidars fosterländska barnmat tog slut tre dagar in i resan. Jag ammade ej och till en början trodde vi att barnet skulle dö av svält. Som tur var upptäckte vi att det bor barn också i Thailand och att de äter barnmat. Vidar fick krubb, Magnus undvek bannor och det blev en riktigt bra resa.
Det finns ingen sensmoral i den här lilla historien annat än att det hänt att vi varit riktigt slarviga och dåliga föräldrar, men att det gått bra ändå.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.