Bilder från förr
12 years ago
Jag älskar er, men sitter på seminarium från morgon kväll och hinner inte blogga. Bjussar på några behaglig bilder från Miami som jag besökte med två favoritpersoner i december 2009. Här kan kan man läsa om hela den veckan.
Den döda kaffekokaren
12 years ago
I morse försökte jag koka kaffe utan vatten och mördade därmed kaffekokaren (alltså maskinen, inte en person som jobbar hos oss för att koka kaffe). Vi får hålla tummarna för att Maggie inte kommer hem med en ny fru från Barcelona eftersom jag inte verkar vara så bra på att sköta om mig själv och hushållet.
Lästips
12 years ago
Det verkar som om en massa andra bloggare levererar så mycket bättre material än jag. Här kommer några guldklimpar:
Hanna skriver om svar på tal när folk inte vill köpa ekologoiska produkter.
Amanda funderar kring skilsmässa.
Linn pratar om problemet med lopptorg och second hand.
Malin funderar på hur stort ett hem ska vara. (65 kvadrat på tre personer är utmärkt).
Och här är en text om hur man skaffar vänner ("man SKAFFAR inte vänner, man FÅR dem") i vuxen ålder.
Och här kan ni läsa om "African Americans och Americans".
Columbia Journalism Review, en riktigt bra sida för folk som är intresserade av journalistik.
Ja och så vill jag naturligtvis tipsa om podden: Vad har Peppe lärt sig under veckan som gått.
Hanna skriver om svar på tal när folk inte vill köpa ekologoiska produkter.
Amanda funderar kring skilsmässa.
Linn pratar om problemet med lopptorg och second hand.
Malin funderar på hur stort ett hem ska vara. (65 kvadrat på tre personer är utmärkt).
Och här är en text om hur man skaffar vänner ("man SKAFFAR inte vänner, man FÅR dem") i vuxen ålder.
Och här kan ni läsa om "African Americans och Americans".
Columbia Journalism Review, en riktigt bra sida för folk som är intresserade av journalistik.
Ja och så vill jag naturligtvis tipsa om podden: Vad har Peppe lärt sig under veckan som gått.
En förbättring av måndag
12 years ago
På min födelsedag för några veckor sedan beslöt vi oss för att äta middag tillsammans varje måndag. Varannan måndag hos oss och varannan hos Pyret med familj. Det är ju inte alltid som man bor i samma land.
Vidar och jag slängde ihop en rödavinbärspaj ur bakboken.
När gästerna kom samlades de naturligtvis i köket. Den här gången för att spana in ett småkusinbarn som ska ställa upp i Bonde söker man.
Jag hade precis hänt upp Maija Hurmes Novemberposters på vägen. Otroligt fina, de och många andra finns att kolla in och köpa här.
Sedan dukade vi bordet, slängde fram auberginegrytan och satte oss ner. Bara Maggan fattades.
Och det var den måndagen. En jobbig början, men ett fint slut.
Vidar och jag slängde ihop en rödavinbärspaj ur bakboken.
Jag hade precis hänt upp Maija Hurmes Novemberposters på vägen. Otroligt fina, de och många andra finns att kolla in och köpa här.
Sedan dukade vi bordet, slängde fram auberginegrytan och satte oss ner. Bara Maggan fattades.
En sån måndag
12 years ago
Ni vet de där måndagarna när man vaknar en timme senare än vad man borde göra? Man anstränger sig till det yttersta för att vara en glad och otjatande mor. Tömmer diskmaskin. Lagar frukost. Jobbar med mutor och några hot. Ens avkomma informerar en redan tidigt att hen inte är intresserad av att gå på dagis. Man matar ändå barnet, knycklar in hen i regnjacka, stövlar och galonbyxor.
På vägen upp längs med Båtmansgatan har någon parkerat sin sura hund utanför ett café. Hunden gläfser argt. Kopplet är alldeles för långt och när man passerar kastar sig hunden över ens barn. Den skäller våldsamt och nafsar i barnets ben. Barnet är lite rädd för hundar sedan tidigare. Nu vettskrämt. När hundägaren kommer ut med sin kaffe är man sträng. Barnet ledset. Hundägaren himla ledsen hen med.
Man kommer till lekparken. Det regnar allt hårdare. Barnet gråter. Man sneglar på klockan. Så jävla sen. Man övertalar, försöker hålla god min, kramar och skojar. Barnet gråter. Regnet sätter in en extra växel. Man sliter sig och går med en stor klump i magen mot jobbet. Nånstans vid Stora Robertsgatan märker man att man håller barnets lilla Angry Birds-paraply över huvudet. Hinner inte gå tillbaka. Tar sig för hjärtat. Glider in på jobbet våt av både svett och regn. Får ett sms av sin man i Barcelona:
"Framme! Varmt här! Nästan som att vara hemma i LA! Naaaaajs!"
Äh, ni vet.
På vägen upp längs med Båtmansgatan har någon parkerat sin sura hund utanför ett café. Hunden gläfser argt. Kopplet är alldeles för långt och när man passerar kastar sig hunden över ens barn. Den skäller våldsamt och nafsar i barnets ben. Barnet är lite rädd för hundar sedan tidigare. Nu vettskrämt. När hundägaren kommer ut med sin kaffe är man sträng. Barnet ledset. Hundägaren himla ledsen hen med.
Man kommer till lekparken. Det regnar allt hårdare. Barnet gråter. Man sneglar på klockan. Så jävla sen. Man övertalar, försöker hålla god min, kramar och skojar. Barnet gråter. Regnet sätter in en extra växel. Man sliter sig och går med en stor klump i magen mot jobbet. Nånstans vid Stora Robertsgatan märker man att man håller barnets lilla Angry Birds-paraply över huvudet. Hinner inte gå tillbaka. Tar sig för hjärtat. Glider in på jobbet våt av både svett och regn. Får ett sms av sin man i Barcelona:
"Framme! Varmt här! Nästan som att vara hemma i LA! Naaaaajs!"
Äh, ni vet.
Hur folk profilerar sig
12 years ago
Vaknade lätt bakis, tog ett bad, åkte till Rundradion, pratade om Vackra människor och om hur vi vill bli sedda. Fantastisk lyx att få prata i en hel timme i radio utan avbrott, det får jag inte ens med Magnus (eller snarare verkligen inte med Magnus). Chattade efteråt med lyssnarna. Som samtalspartner hade jag givetvis kommunikationsexperten Reidar Wasenius.
Diskussionen i etern och efter programmet på chatten handlade mest om hur folk presenterar sig på internet. Vi pratade om profilbilder, om att man ska utgå från att alla läser och internet är evigt, om att googla sig själv och att det också är ett sätt att profilera sig själv om man hävdar att man inte gör det och inte bryr sig om vad andra tycker.
Folk kommer att skapa sig en uppfattning om en vare sig man vill det eller ej. Arbetsgivare kommer att googla oss trots att det är olagligt och alla de som aldrig kommenterar eller likear finns också där trots att de är osynliga.
Jag försöker flika in att det är ohållbart att konsumera sig till en identitet och att det är problematiskt att det knappt går att röra sig utan att genomsyras av kommersiella budskap. Men det är kanske en annan diskussion.
Det enda jag inte riktigt kunde svara på är vilken ålder det är okej för barn att få ett Instagramkonto. Ni får gärna berätta hur ni resonerar. Här är i alla fall programmet i podcastformat.
Diskussionen i etern och efter programmet på chatten handlade mest om hur folk presenterar sig på internet. Vi pratade om profilbilder, om att man ska utgå från att alla läser och internet är evigt, om att googla sig själv och att det också är ett sätt att profilera sig själv om man hävdar att man inte gör det och inte bryr sig om vad andra tycker.
Folk kommer att skapa sig en uppfattning om en vare sig man vill det eller ej. Arbetsgivare kommer att googla oss trots att det är olagligt och alla de som aldrig kommenterar eller likear finns också där trots att de är osynliga.
Jag försöker flika in att det är ohållbart att konsumera sig till en identitet och att det är problematiskt att det knappt går att röra sig utan att genomsyras av kommersiella budskap. Men det är kanske en annan diskussion.
Det enda jag inte riktigt kunde svara på är vilken ålder det är okej för barn att få ett Instagramkonto. Ni får gärna berätta hur ni resonerar. Här är i alla fall programmet i podcastformat.
Premiär på viirus
12 years ago
I går hade Viirus Memories for life premiär. Malin och jag träffades på Vävaregatan och cyklade genom stan till Kronohagen. Jag visste inte mycket om pjäsen, men den skulle visa sig vara en av de bästa föreställningar jag sett. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den för er, men Malin snackade nåt om Haruki Murakami medan jag själv fick lätta Twin Peaks-vibbar. Rekommenderar varmt. Den går bara tio gånger i höst så passa på.
Kaj och Niko såg pjäsen med oss och efteråt pratade vi om likheter och skillnader med att göra hushållsarbete och leva i hetero- och homosexuella relationer. Den här diskussionen hade ingenting med pjäsen att göra, men jag inledde en feministisk monolog om mäns ointresse för kvinnors konstutövande och plötsligt pratade vi om diskning och städning.
Efter ganska många fler än ett glas vin cyklade Malin, Janne och jag mot Rödbergen.
Här försökte jag fånga Janne på bild när han körde ett ärevarv runt Salutorget. Det gick sådär, men var kanske en realistisk beskrivning av hur jag känner mig efter tre glas vin. Sedan landade jag likt Törnrosa i min egen säng nånstans kring midnatt och vaknade upp alldeles för tidigt för att åka till Yle och prata om Vackra människor och image making.
När föreställningen var slut blev det premiärfest och eftersom stämningen var så bra och en massa fina människor fanns på plats beslöt sig Malin och jag för att stanna på ett glas vin.
Här försökte jag fånga Janne på bild när han körde ett ärevarv runt Salutorget. Det gick sådär, men var kanske en realistisk beskrivning av hur jag känner mig efter tre glas vin. Sedan landade jag likt Törnrosa i min egen säng nånstans kring midnatt och vaknade upp alldeles för tidigt för att åka till Yle och prata om Vackra människor och image making.
Att hälsa eller inte hälsa
12 years ago
Som sagt var det som att flytta hem till byn när vi landade i Rödbergen. Det går knappt att promenera ett kvarter utan att stöta in i vänner och bekanta. Så himla roligt jämför med att ha levt en i halvanonym tillvaro i LA.
Men så finns det halvbekanta, gamla klasskamrater, grannar som alldeles tydligen känner igen en, men låtsas att inte se. Jag tolkar det som om det pinsammaste som finns är att hälsa på nån som INTE HÄLSAR TILLBAKA. Då är det liksom tryggare att kolla ner i sin telefon eller åt annat håll. Jag bekräftar min teori med Facebook-uppdateringar där folk skriver om hur de skäms ihjäl sig efter att ha hälsat på TV-hallåor eller skådespelare. Försöker själv tycka att det inte är så farligt och att ett hej alltid är bättre än tystnad.
Nåja, det om det. Vi återgick till gamla Helsingforsvanor och tillbringade förmiddagen på Nationalhistoriska museet.
Men så finns det halvbekanta, gamla klasskamrater, grannar som alldeles tydligen känner igen en, men låtsas att inte se. Jag tolkar det som om det pinsammaste som finns är att hälsa på nån som INTE HÄLSAR TILLBAKA. Då är det liksom tryggare att kolla ner i sin telefon eller åt annat håll. Jag bekräftar min teori med Facebook-uppdateringar där folk skriver om hur de skäms ihjäl sig efter att ha hälsat på TV-hallåor eller skådespelare. Försöker själv tycka att det inte är så farligt och att ett hej alltid är bättre än tystnad.
Nåja, det om det. Vi återgick till gamla Helsingforsvanor och tillbringade förmiddagen på Nationalhistoriska museet.
Konstens natt på akademen
12 years ago
Och så blev jag intervjuad på Akademen i går kväll. Hade oroat mig för att ingen skulle dyka upp, men det fanns folk som lyssnade på mina utläggningar om Vackra människor. Dessutom fick jag till och med signera några böcker efteråt.
Så här såg det ut om man till exempel satt på cafét på Akademens andra våning.
Och så här glad såg jag ut när jag fick småprata med folk och dessutom signera deras böcker. En man kom fram och sa att han var Peppe från Rödbergen. Fatta att det finns två av oss!
På väg ut såg jag min bok i ändan av en hylla (alla vet ju att det är en av de bästa platserna). Blev glad.
Sedan promenerade jag hem genom innerstan som fortfarande var ganska varm. När jag passerade Beefen, såg kön och rökarna i inhägnaden utanför fnissade jag lite för mig själv.
Kom hem, sade god natt åt Helsingfors och somnade till en ljudbok.
Så här såg det ut om man till exempel satt på cafét på Akademens andra våning.
Och så här glad såg jag ut när jag fick småprata med folk och dessutom signera deras böcker. En man kom fram och sa att han var Peppe från Rödbergen. Fatta att det finns två av oss!
På väg ut såg jag min bok i ändan av en hylla (alla vet ju att det är en av de bästa platserna). Blev glad.
Sedan promenerade jag hem genom innerstan som fortfarande var ganska varm. När jag passerade Beefen, såg kön och rökarna i inhägnaden utanför fnissade jag lite för mig själv.
Kom hem, sade god natt åt Helsingfors och somnade till en ljudbok.
Säg till
12 years ago
En gamma vän berättade hur hen avrått en kollega från en annan kontinent att flytta till Finland eftersom företagets ledning mest består av män i övre medelåldern och att det helt enkelt skulle bli för distraherande för männen att jobba med en person som inte är kritvit. Vi pratade vidare om att det för Finlands del skulle göra gott med lite större mångfald, men att det antagligen skulle vara skitjobbigt för personen som måste bryta normerna och alltid representera det annorlunda istället för sig själv som person. Att vara rasifierad, ha en funktionsnedsättning, inte vara en cis-person eller bara vara kvinna gör att man oftast är undantaget.
Ibland får jag små inbördes raseriutbrott. Varje dag blir vi påminda om strukturerna, vita män är huvudpersoner, medan alla andra har biroller. Inte minst filmvärlden bekräftar upplägget. Jag vet att jag länka till Bechdeltestet minst femtio gånger, men här kommer en snygg Vimeo-version av det:
The Bechdel Test from Sabrina Seidl on Vimeo.
Vad kan man göra då? Uppmärksamma strukturerna, våga säga till högt och påminn folk i din närvaro om att alla har rätt till lika mycket plats och röst. Mitt tema den här hösten är som sagt att alltid säga till och skita i om en obekväm stämning uppstår.
Ibland får jag små inbördes raseriutbrott. Varje dag blir vi påminda om strukturerna, vita män är huvudpersoner, medan alla andra har biroller. Inte minst filmvärlden bekräftar upplägget. Jag vet att jag länka till Bechdeltestet minst femtio gånger, men här kommer en snygg Vimeo-version av det:
The Bechdel Test from Sabrina Seidl on Vimeo.
Vad kan man göra då? Uppmärksamma strukturerna, våga säga till högt och påminn folk i din närvaro om att alla har rätt till lika mycket plats och röst. Mitt tema den här hösten är som sagt att alltid säga till och skita i om en obekväm stämning uppstår.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.