Bröstmjölk som bakismedicin
11 years ago
Hej från LA-fredagen! Innan jag häller upp ett glas vin och lutar mig tillbaka med en god book (alltså det senaste avsnittet av The Good Wife) tänkte jag lista tre roliga saker jag hört i dag:
1. Min kompis Frida berättade att en kvinna i hennes mammagrupp brukar dricka bröstmjölk när hon är bakis. Det är tydligen den BÄSTA medicinen.
2.Maggan hade brådis efter att ha lämnat av Vidar på skolan. Han rusade tillbaka till bilen och skulle precis justera sätet som av någon konstig orsak hade rört sig framåt då han insåg att han kastat sig in i fel bil.
3. När min kompis Pernilla blev kompis med och sen gick på middag med Max Martin och kallade honom Martin eftersom hon inte visste att det var den Max Martin.
Har också idkat hästfredag. Mycket nöjd över detta.
Ja och så fick Vidar den här sjukt gulliga lappen hem tillsammans med en två för en-kupong till frozen yoghurt-stället runt hörnet.
1. Min kompis Frida berättade att en kvinna i hennes mammagrupp brukar dricka bröstmjölk när hon är bakis. Det är tydligen den BÄSTA medicinen.
2.Maggan hade brådis efter att ha lämnat av Vidar på skolan. Han rusade tillbaka till bilen och skulle precis justera sätet som av någon konstig orsak hade rört sig framåt då han insåg att han kastat sig in i fel bil.
3. När min kompis Pernilla blev kompis med och sen gick på middag med Max Martin och kallade honom Martin eftersom hon inte visste att det var den Max Martin.
Har också idkat hästfredag. Mycket nöjd över detta.
Ja och så fick Vidar den här sjukt gulliga lappen hem tillsammans med en två för en-kupong till frozen yoghurt-stället runt hörnet.
Nyheter och dårskap
11 years ago
Precis som alla andra veckor kommenterar min kollega Janne Strang och jag veckans nyheter och dårskap i Studio HBL:s "Vad är det som händer?" Ni brukar kanske inte kolla på sånt jag marknadsför här, men detta satirprogram ÄR faktiskt ganska roligt och till och med lite allmänbildande.
Och visar det sig att ni GILLAR det ni ser får ni hemskt gärna likea och gilla vår Facebook-sida. Se det som en investering i att mitt kontrakt på Hbl förnyas.
Och visar det sig att ni GILLAR det ni ser får ni hemskt gärna likea och gilla vår Facebook-sida. Se det som en investering i att mitt kontrakt på Hbl förnyas.
Om att få sparken
11 years ago
Har man jobbat som journalist under de senaste åren är massuppsägningar ett återkommande, ångestframkallande fenomen. Oftast tar processen många veckor då man tillsammans med kollegerna går omkring och spekulerar vem som ska få sparken den här gången. Folk är sjukskrivna, ledsna och stressade. Alla jobbar extra hårt i nåt slags förgäves hopp om att flitighet kunde rädda just dem. Sedan kommer dagen då man får veta. Det är hemskt för alla, de som får gå känner att de inte duger, att de är lite sämre och de som är kvar går ofta omkring med dåligt samvete för att de besparades den här gången.
Häromdan sade ett konkurrerande mediahus upp en hög med journalister, flera av dem mina kompisar.
Minna som jobbat på Gloria skrev ett väldigt fint blogginlägg (tyvärr på finska) om hur det känns att få gå. Hon skriver att hon inte blev arg alls, bara oändligt ledsen. Att det känns som att få sitt hjärta krossat efter att i sju år ha varit tillsammans med samma pojkvän. Om hur hon några timmar efter beskedet skrev om det på Facebook och Twitter, om responsen och om hur det kändes följande morgon när hon följde sin son till förskolan och såg alla andra som skyndade iväg till sina jobb. Åh, jag önskar att också ni som inte kan finska kunde läsa inlägget.
När jag sade upp mig för ett år sedan tänkte jag på att på att det nuförtiden är mer eller mindre omöjligt att få en fast journalisttjänst igen. Jag hoppas att det här är en liten tröst: det finns ett bra liv utanför anställningarna. Jag hade visserligen i motsats till de som blir uppsagda fördelen att kunna förbereda, men aldrig varit så här nöjd med en arbetssituation som jag är i dag. Jag tjänar kanske inte lika mycket pengar, men är enormt mycket lyckligare.
Häromdan sade ett konkurrerande mediahus upp en hög med journalister, flera av dem mina kompisar.
Minna som jobbat på Gloria skrev ett väldigt fint blogginlägg (tyvärr på finska) om hur det känns att få gå. Hon skriver att hon inte blev arg alls, bara oändligt ledsen. Att det känns som att få sitt hjärta krossat efter att i sju år ha varit tillsammans med samma pojkvän. Om hur hon några timmar efter beskedet skrev om det på Facebook och Twitter, om responsen och om hur det kändes följande morgon när hon följde sin son till förskolan och såg alla andra som skyndade iväg till sina jobb. Åh, jag önskar att också ni som inte kan finska kunde läsa inlägget.
När jag sade upp mig för ett år sedan tänkte jag på att på att det nuförtiden är mer eller mindre omöjligt att få en fast journalisttjänst igen. Jag hoppas att det här är en liten tröst: det finns ett bra liv utanför anställningarna. Jag hade visserligen i motsats till de som blir uppsagda fördelen att kunna förbereda, men aldrig varit så här nöjd med en arbetssituation som jag är i dag. Jag tjänar kanske inte lika mycket pengar, men är enormt mycket lyckligare.
"ingen dag är den andra lik"
11 years ago
Linn bloggar om att fulblogga mer och jag hänger på. Det slog mig att jag som journalist aldrig har fått eller läst ett annat svar på frågan: "Hur ser en vanlig dag ut i ditt liv/på ditt jobb" utan att få svaret: "Ingen dag är den andra lik".
Nå, i det här livet/jobbet råder helt andra bullar. Här är de flesta dagar faktiskt ganska lika varandra. Vi stiger upp äter frukost (två mackor, ett löskokt ägg och ett par koppar svart kaffe för mig som inte är vegan).
Maggan tar Vidar till skolan, vi skriver, klipper, intervjuar, på fredagarna rider jag, Maggan boxas tre eller fyra dagar i veckan, klockan 13.40 hämtar vi upp Vidar, eftermiddagarna är det fritid i några timmar (Vidar leker ofta med sin grannkompis Frank), sedan springer eller yogar jag, middag runt halv sju ute på den lilla terrassen, tv-serie eller film, läggdags, högläsning och zzzz. Dag efter dag.
Nå, i det här livet/jobbet råder helt andra bullar. Här är de flesta dagar faktiskt ganska lika varandra. Vi stiger upp äter frukost (två mackor, ett löskokt ägg och ett par koppar svart kaffe för mig som inte är vegan).
Maggan tar Vidar till skolan, vi skriver, klipper, intervjuar, på fredagarna rider jag, Maggan boxas tre eller fyra dagar i veckan, klockan 13.40 hämtar vi upp Vidar, eftermiddagarna är det fritid i några timmar (Vidar leker ofta med sin grannkompis Frank), sedan springer eller yogar jag, middag runt halv sju ute på den lilla terrassen, tv-serie eller film, läggdags, högläsning och zzzz. Dag efter dag.
Onsdagsläsning bara för er
11 years ago
Glömde bort att leverera helgläsning så den kommer nu istället. Om ni är stressade kan ni ju återkomma till det här inlägget på fredag eftermiddag. Ofta blir jag alldeles matt av alla intressanta texter som flyter omkring på internet och jag borde läsa. Hoppas att det här urvalet ändå tillfredsställer er.
Allt större attitydskillnader mellan landsbygd och Helsingfors. Helsingforsborna liberalare och mer öppna för invandring. Internet är en tolv år gammal kille. USA måste sluta med sitt drickssystem. How artificial intelligens is finding gender bias at work. New York Times pappersprenumeranter får Google Cardboard VR Headset i present. En enkel karta som förklarar olika länders skuldsättning. Var är alla pojkflickor? Hur Coca Cola påverkar forskning om övervikt. Professionella mysare för 80 dollar i timmen. En författare som skrev sin roman live på internet (han gjorde det för att det är hans värsta mardröm).
Ja och så är solnedgångarna i oktober blixtsnabba, men otroligt vackra och nästa vecka kommer min kompis Nicke med familj på besök.
Allt större attitydskillnader mellan landsbygd och Helsingfors. Helsingforsborna liberalare och mer öppna för invandring. Internet är en tolv år gammal kille. USA måste sluta med sitt drickssystem. How artificial intelligens is finding gender bias at work. New York Times pappersprenumeranter får Google Cardboard VR Headset i present. En enkel karta som förklarar olika länders skuldsättning. Var är alla pojkflickor? Hur Coca Cola påverkar forskning om övervikt. Professionella mysare för 80 dollar i timmen. En författare som skrev sin roman live på internet (han gjorde det för att det är hans värsta mardröm).
Ja och så är solnedgångarna i oktober blixtsnabba, men otroligt vackra och nästa vecka kommer min kompis Nicke med familj på besök.
Det är synd om männen
11 years ago
Jaha, jaha vad har ni sysslat med idag? Jag har spelat in veckans inslag till Vad är det som händer, läst min kompis Sara Jungerstens tredje roman #döden (den handlar om att prestera, döden som ständigt lurar i en medvetande efter att man fått barn och om yta. Läs den!), hämtat Vidar från skolan tillsammans med Maggie och skrivit lite på Livet & Patriarkatet.
Ibland när jag förklarat och diskuterat feminism med folk som eh, tycker annorlunda, blir jag trött och lite nedstämd i flera dagar efteråt. Jag går omkring och är arg på det finns män vägrar se sina egna privilegier och hur mycket (hotet om och) mäns våld mot kvinnor begränsar våra liv. Jag blir också frustrerad när folk tror att feminism är nåt slags flickorna mot pojkarna spel. Feminism handlar om att jobba för en jämställd värld. Alltså om något så enkelt som mänskliga rättigheter. I den världen ingår också män. Men när jag diskuterar ett problem som handlar om kvinnoförtryck dyker det alltid upp nån som själv inte har lyft minsta lilla finger för någon som helst kamp och kräver att jag ska uppmärksamma hur det är synd om männen. Och hur kvinnor faktiskt också kan vara dumma.
Nåja, allt det här vet ni ju redan.
Resten av dagen ska jag klippa filmsnutten, springa och kolla om det dykt upp fler Halloweenhus och sen dricka ett glas rödvin till Paradise Hotel (vem hejar ni på? Jossan och Mos!)
Ibland när jag förklarat och diskuterat feminism med folk som eh, tycker annorlunda, blir jag trött och lite nedstämd i flera dagar efteråt. Jag går omkring och är arg på det finns män vägrar se sina egna privilegier och hur mycket (hotet om och) mäns våld mot kvinnor begränsar våra liv. Jag blir också frustrerad när folk tror att feminism är nåt slags flickorna mot pojkarna spel. Feminism handlar om att jobba för en jämställd värld. Alltså om något så enkelt som mänskliga rättigheter. I den världen ingår också män. Men när jag diskuterar ett problem som handlar om kvinnoförtryck dyker det alltid upp nån som själv inte har lyft minsta lilla finger för någon som helst kamp och kräver att jag ska uppmärksamma hur det är synd om männen. Och hur kvinnor faktiskt också kan vara dumma.
Nåja, allt det här vet ni ju redan.
Resten av dagen ska jag klippa filmsnutten, springa och kolla om det dykt upp fler Halloweenhus och sen dricka ett glas rödvin till Paradise Hotel (vem hejar ni på? Jossan och Mos!)
Så här ser min poddkollega karin ut
11 years ago
Som någon er kanske vet gör jag podcasten Mellan raderna med min extremt belästa vän Karin Jihde. Varje onsdag diskuterar vi läsning, böcker och den här gången också män som diskuterar sina känslor i podcaster. Jag passar också på att namedroppa tre finlandssvenska författare jag gillar.
Vi finns på Soundcloud, Acast och Itunes.
Innan vi började spela in sa Jihde att flera av hennes polare i Stockholm hade sagt att de var tvungna att bildgoogla "den finlandssvenska rösten i podden" och att många var "överraskade när de såg bilderna". Vet inte riktigt om det är en bra eller en dålig reaktion. Hur som helst så ska jag ska bespara er från bildgooglandet. Så här ser Karin ut.
Vi finns på Soundcloud, Acast och Itunes.
Innan vi började spela in sa Jihde att flera av hennes polare i Stockholm hade sagt att de var tvungna att bildgoogla "den finlandssvenska rösten i podden" och att många var "överraskade när de såg bilderna". Vet inte riktigt om det är en bra eller en dålig reaktion. Hur som helst så ska jag ska bespara er från bildgooglandet. Så här ser Karin ut.
Man har en kropp
11 years ago
Hej!! Alltså förlåt att jag kommenterar helt utanför ämnet nu, men jag har en sak som jag tänker på så mkt och som jag behöver en superklok persons tankar om (hence, I'm here.) Jag signade just upp på Lena Dunhamns newsletter (yep, trendigt!) och slogs av att hon benämnde sin vikt och illasittande kläder osv så himla mkt. Det fick mig att tänka på Mindy Kaling, som ju också ofta pratar om sin storlek på ett avslappnat och "härligt" sätt. Och kanske tänker jag fel här men jag blir så himla ledsen av det. Är det verkligen bättre att man - som både Dunham och Kaling uppenbarligen väldigt medvetet gör - pratar om sin kropp och hur okej man är med att den är lite mjuk och otränad, än att inte benämna det alls? Jag fattar att man vill visa hur okej man ska kunna vara med sig själv oavsett size eller utseende, men att prata om det sätter det ju bara ännu mer fokus på kroppsfrågan - IGEN. Är det inte bara bättre att skita i att prata om det alls? Att låta alla se ut som de vill och inte lägga något som helst fokus vid att prata om sin kropp - oavsett form? Eller har vi bara inte kommit dit än och behöver pushas av Dunham och Kaling? Jag vet inte - vet du?
Hej!
Jag tycker precis som du, alltså att det är så himla onödigt att kommentera sin kropp och speciellt som både Kaling och Dunham är offentliga personer och har helt vanliga kroppar. Eller vad är det jag säger, alla kroppar är helt vanliga kroppar.
Jag menar, Dunham och Kaling är på inga sätt tjocka eller otränade. Och nu sällar sig till och med Amy (som jag älskat lika mycket som jag älskar Maggan) "du duger trots att din kropp påminner om en lavalampa under den här klänningen" Schumer till gänget. Så besviken. Om de här framgångsrika och till synes självsäkra och kloka kvinnor känner sig manade att påpeka att de inte fyller kraven för en "perfekt" kropp, vem GÖR det då? Och varför ÄR det viktigt att prata om den perfekta kroppen. En perfekt kropp är en kropp som lever.
Så länge vi håller på att upprepa att vi är duger och att vi är starka TROTS våra kroppars utseende har vi inte kommit nånstans. Jag kollade på Amy Schumer-klippet och försökte föreställa mig Louis CK, Seth Rogen, Zack Galifianakis eller Kevin Hart i samma situation. Alltså en herrkomiker som ger en intervju om hur man ska få självförtroende genom att klä sig rätt och älska sin helt vanliga kropp. Helt otänkbart.
Istället för att knipa i det mjuka eller fundera på det överflödiga tycker jag att borde man hänga med sina kompisar, skriva en bok, ta ett bad, göra stand up, koda en webbsajt, gå ut och dricka drinkar eller varför inte springa en sväng om man gillar sånt.
För inte så länge sa nån här på bloggen att man inte ens behöver älska sin kropp. Man har en kropp. Punkt slut.
Hej!
Jag tycker precis som du, alltså att det är så himla onödigt att kommentera sin kropp och speciellt som både Kaling och Dunham är offentliga personer och har helt vanliga kroppar. Eller vad är det jag säger, alla kroppar är helt vanliga kroppar.
Jag menar, Dunham och Kaling är på inga sätt tjocka eller otränade. Och nu sällar sig till och med Amy (som jag älskat lika mycket som jag älskar Maggan) "du duger trots att din kropp påminner om en lavalampa under den här klänningen" Schumer till gänget. Så besviken. Om de här framgångsrika och till synes självsäkra och kloka kvinnor känner sig manade att påpeka att de inte fyller kraven för en "perfekt" kropp, vem GÖR det då? Och varför ÄR det viktigt att prata om den perfekta kroppen. En perfekt kropp är en kropp som lever.
Så länge vi håller på att upprepa att vi är duger och att vi är starka TROTS våra kroppars utseende har vi inte kommit nånstans. Jag kollade på Amy Schumer-klippet och försökte föreställa mig Louis CK, Seth Rogen, Zack Galifianakis eller Kevin Hart i samma situation. Alltså en herrkomiker som ger en intervju om hur man ska få självförtroende genom att klä sig rätt och älska sin helt vanliga kropp. Helt otänkbart.
Istället för att knipa i det mjuka eller fundera på det överflödiga tycker jag att borde man hänga med sina kompisar, skriva en bok, ta ett bad, göra stand up, koda en webbsajt, gå ut och dricka drinkar eller varför inte springa en sväng om man gillar sånt.
För inte så länge sa nån här på bloggen att man inte ens behöver älska sin kropp. Man har en kropp. Punkt slut.
Flingor mot onani
11 years ago
Veckans podcast handlar om hur frukostkflingorna uppfanns för att motverka onani. Magnus gör en utläggning om folk som som fokuserar på sig själv istället för det aktuella temat. Vi talar om Jennifer Lawrence essä om olika löner och om bordeller i Nevada. Vassegoda:
Folk går all in på halloween
11 years ago
Jag hoppas att ni inte hatar Halloween eftersom jag tydligen är lätt besatt av den här högtiden. Eftersom det varit så sjukt hett på dagarna, och jag inte kommer för mig att stiga upp halv sex på morgonen för att springa, har jag haft en veckas paus. Under den tiden har det hänt mycket i NoMo. I dag var det pyttelite svalare och jag sprang bland annat förbi dessa hus.
Som ni kanske vet tycker jag att det är djupt obehagligt bara med vanliga spöktåg (påminn mig att skriva om Magnus svensexa i Spökhuset på Gröna Lund) därför är det en mardröm att vistas i de här kvarteren efter att solen gått ner. Kommer att skylla på Vidars ringa ålder när det väl är dags att gå ut och trick or treata.
Många av de här extremt rika och Halloween-älskande människorna anställer skådespelare och tar Hollywood-studion till hjälp för att förvandla sina hus till regelrätta spökhus.
Ja, ni får ursäkta kvalitén på bilderna. De är tagna med mobilen av svettiga fingrar och ögon.
Som ni kanske vet tycker jag att det är djupt obehagligt bara med vanliga spöktåg (påminn mig att skriva om Magnus svensexa i Spökhuset på Gröna Lund) därför är det en mardröm att vistas i de här kvarteren efter att solen gått ner. Kommer att skylla på Vidars ringa ålder när det väl är dags att gå ut och trick or treata.
Många av de här extremt rika och Halloween-älskande människorna anställer skådespelare och tar Hollywood-studion till hjälp för att förvandla sina hus till regelrätta spökhus.
Ja, ni får ursäkta kvalitén på bilderna. De är tagna med mobilen av svettiga fingrar och ögon.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.