Tårar i klassrummet

11 years ago

Magnus är alltid den som lämnar Vidar på skolan, det uppstår för många känslor om det är jag som tar farväl av barnet. I dag joinade jag ändå eftersom skolan ordnade Halloween-parad. Efteråt samlades vi i klassrummet för lite pyssel och mitt hjärta höll på att explodera då jag såg hur Vidar kämpade för att inte börja gråta när det var dags för föräldrarna att gå. Jag minns att jag kände samma desperation när jag var lite och åkte på sommarläger. Allt var bra ända tills mamma ringde eller hälsade på. Då kom jag plötsligt ihåg hur mycket jag saknade henne och grät en skvätt.












Kvotera in männen

11 years ago

En läsare frågade om jag kunde kommentera påståendet att den finlandssvenska blogggalan: Galan är en ojämställd fest eftersom inga män finns med som finalister. Finalisterna har valts på basen av hur många röster de fått och de bloggare och artister som fått mest röster är enbart kvinnor (bland årets artist och författare finns också män).

Det finns såklart en logisk förklaring till det här: Kvinnor bloggar mycket mer aktivt än män och har därför skaffat sig fler trogna läsare. I den här tävlingen finns nämligen ingen jury som lyft upp de kvinnliga bloggarna. Vem som sitter i final är resultatet av räknade röster.

Men eftersom det är trevligare om alla kön får vara med kunde en lösning kunde vara att kvotera in männen. Kanske skapa kategorin: "Årets mansblogg" inför nästa Gala. Kanske folk i så fall skulle hitta manliga bloggar, läsa de och småningom rösta på dem så de hade en reel chans mot de andra bloggarna.

Att flera män reagerar så starkt på dominansen av kvinnor på Galan beror på att de är vana vid de omvända. De flesta områden (utanför de som har med barn och familj att göra) domineras av män. Det senaste exemplet är Nordiska rådets pris, under de två senaste åren har det delats ut tretton priser, tolv av dem har gått till män. Emmys, Golden Globes och Oscars delas också ut till fler män än kvinnor. Att mannen dominerar är helt enkelt normen och så fort den bryts känner sig folk osäkra och diskriminerade. 

För några inlägg sedan kommenterade Basse: When you're accustomed to privilege, equality feels like oppression"
.


Sen tycker jag att det är lite roligt att vissa snubbar bara är intresserade av jämställdhet när de upplever att män missgynnas. Om de tycker att det är så viktigt med jämställdhet kunde de ju också engagera sig genom att ta ut lika mycket föräldraledighet som mammorna, rösta på kvinnor i val, välja in kvinnor i företagsstyrelser och ta kvinnor som blir hotade i kommentarsfält i försvar.

Veckans läsning

11 years ago

Vad ÄR det här för blogg som inte uppdateras? Jag skjutsar er vidare till andra plaster istället:

Fiat skriver sjukt bra om att vara vegetarian. 

"Karnivorer som tycker att “kött är gott” och inte gör något för att minska sin konsumtion, kommer att alltid ha åsikter om allt jag inte gör för djur. T.ex. att jag inte är vegan. Att jag äter ost ibland. Att jag råkar äta en Polly. För som precis med allt annat finns det någon regel som säger att den som inte gör ett skit, är fri från synd."

Vidar vann en Halloween-påse förra lördagen och mamman som satt ihop den förklarade länge hur svårt det var att sätta ihop en påse som passade både tjejer och killar. Frågade mig om det är okej att det fanns dödskallearmband i påsen. Jag sa att det var okej. Hela USA är ändå inte så övertygat om att man ska dela in världen i flick- och pojkgrejer. New York Times rapporterar om detta.

En arbetsplats utan chefer!

Hiphop och mode. En historisk genomgång.

Den här kommer ni att gilla. Halloween-kostymer inspirerade av feministiska ikoner.

Om hur vi poängsätter allt och alla nuförtiden.

Ja och så blev det en hästonsdag i dag istället för en hästfredag på fredag. Så LYCKLIG över att få umgås med hästar (och med min ridkumpan Frida).






Arbetsmyran, det är jag

11 years ago

Att läsa om hur mycket folk jobbar är ungefär lika spännande som att höra om deras drömmar eller vädret just nu, men jag vill ändå att ni ska veta att jag slitit som ett djur i dag. Gjort två helt olika intervjuer, spelat in Vad är det som händer och klippt skiten (måste alltid poängtera att jag också klipp eftersom jag är så himla stolt över att jag nu för tiden kan göra det. Föreställer mig att ni sitter på andra sidan skärmen och nickar långsamt och eftertänksamt, medan ni tänker: "Ja, den där Peppe, hon kan hon")

Den första intervjun gjorde jag hos ett par som satsar till tusen på Halloween. De förvandlar hela sitt hus till ett spökhus, anställer skådespelare, en orm, riggar ett helt sjörövarskepp, en labyrint och delar ut mjukisdjur åt besökarna. Fick ta en sväng inne i huset. Helt otroligt! På Halloween-kvällen köar folk i timmar för att få komma in. 

Den andra handlade om finska skolan i Los Angeles. 


Vi diskuterar döden

11 years ago

Och så har det kommit ett nytt avsnitt av Mellan raderna! Jihde och jag pratar bland annat om män vars fruar dött, om Knausgårdsfans som pojkbandsfans, om att hångla med samma Knausgård och om Saras bok #Döden. Magnus har klipp den. Hoppas att ni gillar!

Tre riktigt bra boktips och en podd

11 years ago

Precis som alla andra läser jag Martina Haags Det är något som inte stämmer. Och med läser, menar jag slukar. Så bra! Jag ska skriva mer om den på Bokhora, men om vi säger så här: Den handlar om en författare som är ihop med en programledare som blir kär i en kollega och om hur vidrigt det är att bli lämnad när man tror att man är ihop med sin bästa vän, har pratat om att bli gamla tillsammans och liksom har det bättre än de flesta. TROR MAN!

Jag läser också Anna Åhlunds En snippa om dagen. Rekommenderar verkligen att skriva ner den på era julklappslistor.

Vill också att ni ska läsa Sara Jungerstens #Döden. Gillade den jättemycket och pratar om den i Mellan raderna som kommer ut imorgon.

Ja och så skrattade jag högt till Blankens Swanberg senaste poddavsnitt. Och det säger jag inte bara för att Maggan klipper den och jag älskar Cissan och Johanna.



Ge podcasten en chans!

11 years ago

Det finns säkert en hel del av er som besviket surfar vidare när ni ser att det senaste inlägget bara är den senaste podden. Men hörni, ge den en chans. Ge podcasten en chans! Det är mysigt att lyssna på något medan man springer, kör bil, promenerar till affären eller inte kan somna. I det här avsnittet diskuterar Maggan och jag skillnaden mellan Halloween och Dia de los muertos (vi tycker olika), jämför black lives matter och all lives matter med feminism, pratar om hur journalister rapporterade om terroristen i Trollhättan och nuddade vid våldtäkt. 


Alla läser och internet är evigt

11 years ago

Nånstans i oktober fyller bloggen TIO ÅR. Fatta att jag har hängt i det här forumet sedan 2005. Tänkte göra en liten intervju med mig själv dagen till ära.

Tio år av bloggande! Grattis hur känns det?

Tack, det känns superbra! Mycket nöjd med att ha kommit upp i tio år.

Vad har hänt sedan du började 2005?

Ja, vad har inte hänt. När jag började bodde jag på Eriksgatan med en annan pojkvän än Magnus. Sedan dess har jag flyttat till Munkholmsgatan, bytt pojkvän, jobbat på en massa olika ställen, träffat Magnus, gift mig, köpt lägenhet på Styrmansgatan, gett ut två böcker, fått barn och nu bor vi här i L.A. VILKEN RESA ALLTSÅ!




Ångrar du någonting du skrivit?

Nja, det tror jag inte. Jag har försökt leva enligt devisen: "Alla läser och internet är evigt". Ber om ursäkt för tråkigt svar.

Vad är det bästa med att blogga?

Alla vänner och möjligheter jag fått. Tänker bara bokkontrakt, jobberbjudanden, ett sätt att bli bättre och tjäna lite pengar på mitt skrivande och ja alla otroligt fina människor som bloggen fortsätter att leverera åt mitt håll.

Vad skriver du helst om?

Ja, det måste nog vara blandningen feminism, vardagsbetraktelser och lästips. Fördelen med att vara ensam utgivare är ju att jag själv kan bestämma om vad jag vill skriva.




Varför tror du att så få män bloggar?

För att bloggandet är så ytligt. SKOJA!

Tror du att du kommer att blogga i tio år till?

Utan tvekan! Kan inte föreställa mig ett liv utan bloggen.


Då får jag bara lov att önska dig ett stort lycka till med det framtida bloggandet.
Tack!




En dag vid poolen, en kväll på gravgården

11 years ago

I dag har vi gjort allt. Gått på superamerikansk playdate med Vidars klasskompisar, ätit burgare och plaskat omkring i pool hos kompisar för att sedan köra in till gravgården Hollywood Forever där man firade De dödas dag, alltså Dia de los muertos.



Mycket mysig eftermiddag. Hunden Rio hade blivit attackerad av en prärievarg i veckan. Los Angels är rena rama vildmarken. Vid fyra var det dags att köra österut mot Hollywood. Jag passade på att skriva en grej om skillnaden mellan Halloween och Dia de los muertes. I ett Hufvudstadsblad nära er inom kort.

















Charlotte förklarar våldtäktskultur

11 years ago

På sistone är det ofta någon som tar upp våldtäkt så fort feminism diskuteras. Senast hände det under det här inlägget där jag försökte förklara hur det kvinnor sysslar med kategoriskt värderas lite lägre jämfört med det män gör. Det är så klart viktigt att diskutera våldtäkt, men feminism handlar också om en massa andra saker (som till exempel den här gången då vi pratade om hur olika intressen har olika status beroende på vem som sysslar med det). 

Ofta önskar jag att män aktiverade sig i jämställdhetsfrågor på annat sätt än att glida in och styra över diskussionen till hur det också faktiskt är synd om män. Det är superfint när också killar ser problemen med ett ojämställt samhälle och vill göra något åt det, men kunde de kanske göra det i forum de själva skapat och inte kapa diskussioner som handlar om feministiska andra problem.

Det är också tröttsamt att förklara samma sak år efter år och alltid poängtera: Nej, jag pekar inte ut just dig och dig och dig som våldtäktsman. Därför blir jag så glad när Charlotte rycker in och förklarar våldtäktskulturen.


Jag älskar för övrigt den här serien av Lilla Berlin som Charlotte också publicerade.




Men hörni, jag vill tro att vi alla verkligen vill jobba för samma sak. Att Finland, nej VÄRLDEN, ska bli jämlik och jämställd. Att jag som vit, välutbildad, mediekvinna ska se mina privilegier på samma sätt som andra med samma eller med ännu större privilegier än jag. Peace!
Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.