Veckans avsnitt av Mellan raderna kommer måhända lite sent, men vi kompenserar med utmärkt innehåll istället. Vi pratar om finlandssvensk arbetarklass i Sabine Forsbloms bok Maskrosgudens barn, om finländare i Sverige, om hästflickor som växer upp och blir chefer och om Lena Anderssons tankar om skam i Allvarligt talar.

Här kommer ett svinbra tips för er som åker till Stockholm med barn: Tekniska museet nere vid Gärdet. Så roligt för stora och små. OBS: detta kommer från en person som verkligen avskyr lekparker och eget deltagande i barnaktiviteter. Ja, ja, super dålig förälder, men jag styr upp andra roliga saker. Dessutom gav jag honom LIVET. För er vuxna tipsar jag om Bar Hommage vid Mariatorget. Vilka är era bästa Stockholmsställen för barn och vuxna? Ni får bara välja ett av varje.

Inspirerad av Smulan gör jag LISTAN:

Bästa maträtt? Riktigt jäkligt goda veganska tacos på svarta bönor, avocado och massor av hot sauce. Bästa efterrätt? Eftersom jag är 87 år gammal och tråkig som januarihimlen svarar jag: Lite mörk choklad och en espresso. Bästa dryck? Bubbelvatten. Hatdryck och maträtt? Hot shots och Janssons frestelse. Bästa alkoholdryck? En sval öl efter hett bastubad. Eller nej ändrar mig: Champagne! Använder du smör på smörgåsen? Ja, ett tjockt lager riktigt smör. Smågodis eller färdiga påsar? Äter ej. Bästa soppan? Nåt slags kokos-, ingefära-, morotsblandning en kall januarilunch. Favoritglass? Eskimon från Helsingin Jäätelötehdas.

Hur mycket shoppar du för varje månad? Kanske en hundring. Har du mer skor än kläder? Nej, men ju äldre jag blir, desto noggrannare blir jag med att skorna ska vara bekväma och av hög kvalitet. Har torterat mina fötter tillräckligt för det här livet. Favoritplagg? Jeans och t-shirt. I Norden en urgammal stor grå Filippa K-kofta. Favoritfärg på kläder? Mörkblå. Favoritfrisyr: Knut på huvudet. Bästa mönster: Ränderna. Bästa accessoar: Guacamole-ringen. Underkläder? Bodas.  Hatplagg? Stringtrosan. Fast de är väl lika utdöda som dinosaurierna.

Jobbar eller pluggar du? Jobbar, men inte så himla länge sedan jag pluggade. Vad vill du bli? Bättre, roligare och en person som älskar hot shots och smågodis. Trivs du med ditt jobb/din utbildning? JA! Älskar att mitt jobb är att skriva precis vad jag vill. Är lönen viktigast? Gud nej, då skulle jag verkligen inte jobba som journalist/författare/bloggare. Lite fattig, men mycket lycklig. Har du barn? Ja, en fruktansvärt rolig femåring. Älskar du någon? Ja! Känner stor kärlek för många människor. Betyder familjen mycket för dig? Ja! Vart åker du helst på semester? Drömupplägget: Fyra dagar i Bangkok, tre veckor nere på ödslig ort i södra Thailand och sen tre dagar i Bangkok. Men nu är Hawaii och Mexiko av geografiska skäl mer aktuella. Bästa klimatet? Medelhavsklimatet. Hemmafest eller krogen? Hemmafesten är den bästa festen.

Jag har börjat på flera olika inlägg i dag, men inget av dem har riktigt haft en bra poäng. Ett har handlat om hur vi äter blinier på julafton eftersom det är godare än lutfisk och annan traditionell julmat. Och om hur det minskar vår julstress. Ett annat om hur det blir en tre veckor lång paus i min träning nu när vi gästar Norden och att det antagligen är en bra sak. Jag måste verkligen inte rida, springa och yoga varje vecka för att överleva, trots att det stundvis känns så. Men jag vet inte om jag vill skriva om träning, folk fokuserar tillräckligt på det som det är.   Istället kan jag räkna upp att jag tagit en kaffe Ebba på ett café här på Östermalm. Alltid supertrevligt att hänga med henne (fick också hennes bok Säker stil). Så jäkla driven och inspirerande och rolig människa. Åt också lunch med Lena-Fi som är en av mina äldsta vänner och som jag bott ihop med i över fyra år i Helsingfors. Vi hade en tvåa mitt i stan där det under studietiden var fest flera gånger i veckan. Och så gick vi ut på en spontan middag med våra grannar på Valhallavägen, Anitha och Calle och avslutade kvällen klockan två på morgonnatten i deras kök. Underbara Hannah svängde förbi och klippte mitt hår och gav mig en julklapp. Jag har också julklappsshoppat med Maggan på stan och i kväll ska jag ta ett glas vin med min kompis Martin. Stockholm är inte så illa trots allt.

Jag har alltid haft tur med mina lägenheter, vissa har jag trivts bättre i, andra lite sämre, men de har alltid känts som hem. Hösten 2014 hyrde vi en väldigt fin trea i Rödbergen. Vi fick tag på den eftersom vi kände ägarna. Jag trivdes så bra att det NÄSTAN kändes onödigt att dra iväg till Los Angeles. Jag har alltid haft tur genom att ha ett brett och generöst nätverk som hjälpt mig med det mesta, vare sig det handlar om att hitta lägenhet, arbetsuppdrag, personer att intervjua eller what not. Nu hoppas jag att jag kan vara till någon nytta för en annan person. Min kompis Charlotte har nämligen en vän som söker lägenhet i Esbo. Helst i kring/i Alberga. Förmånlig hyra (max 700€/mån) och hellre avsides och lite större än centralt och liten. Hen är en bra typ från Syrien som precis fått uppehållstillstånd i Finland. Hen är rök- husdjurs- och spritfri samt garanterat skötsam som bara den. Vet ni nåt som ens kanske kunde vara till nån hjälp: Maila mig eller kommentera på Charlottes blogg. Stort varmt tack på förhand!

Rakapparaten, då? Ärligt talat tycker jag det är skitjobbigt att lotta ut grejer eftersom jag helst skulle ge en vinst åt alla som deltog. Den här gången föll turen på Maggie (alltså inte min). Maila mig din adress så får du rakapparaten på posten. Jag har också en fråga, hur ställer ni er till utlottningar och samarbeten på bloggen? Jag tycker själv att det har blivit en allt naturligare del av det professionella bloggandet och irriteras nu för tiden bara när det handlar om smygreklam. Ofta litar jag mer på en bloggare jag följt länge än till exempel reklam eller plocksida i ett magasin. Tänker att bloggen består av kurerat innehåll och blir glad när jag ser att bra bloggare för lön för sitt arbete. Måste erkänna att min inställning har förändrats under de senaste åren. Förr tyckte jag att en blogg skulle vara helt ren från till och med annonser. Sen insåg jag att jag unnar alla sorters kulturarbetare lön.

Min Suomen Blogimedia-kollega Noora Shingler skrev (på finska) ett inlägg om att som bloggare sluta skämmas över att få lön för sitt arbete. I korthet skriver Noora att folk som jobbar ska få betalt (också när det handlar om så kallat kulturarbete). Är bloggarens åsikt är genuin gällande en produkt eller annat samarbete borde det inte finnas någon skillnad mellan ett gratisinlägg och ett köpt, säger hon. Många bloggare lever helt på sin inkomst från bloggen. Det är ett jobb på samma sätt som att skapa material för ett magasin, en tv-produktion, ett radioprogram eller vad man nu sysslar med. Arbetsuppgifter det är helt naturligt att få betalt för. I måndags åt jag frukost med Anitha Schulman som pratade i samma banor. Att tjäna pengar på sitt arbete är en bra sak. Det var enormt befriande att höra Anitha tala om hur hon helt osentimentalt jobbar med bloggen, tv-produktionen, podcasten Lillelördag (som Magnus klipper och ni ska lyssna på), porslinet och allt annat hon sysslar med. De bloggare som får betalt har vanligtvis mer tid att lägga ner på bloggen och skapar därför bättre innehåll. Alla vinner. Jag talar lite om det här och Anithas tankar om framtiden inom branschen i Maggans och mitt senaste podcastavsnitt. Behöver jag tillägga transparensen, eller har vi talat om den så många gånger här på bloggen att det är en självklarhet? Det ska givetvis vara tydligt att ett inlägg har en samarbetspartner. Hur som helst, det finns en koppling mellan skam och att tjäna pengar i en bransch som uppfattas som kvinnlig. Bloggar, vloggar, Instagram och andra sociala medier är privata, personliga och kulturarbete, alltså motsatsen till det som uppfattas som rationellt och manligt, typ börsen. Eftersom det manliga alltid har lite höre status än det kvinnliga blir det mer okej att tjäna pengar i traditionellt manliga branscher än traditionellt kvinnliga. Nu när vi uppmärksammat detta kan vi kanske röra oss bort från det. Det är lätt att kritisera bloggar för att vara sell outs om man själv sitter på en månadslön, men ändå inte har lust att själv betala något för det man konsumerar på nätet.

Igår medverkade Magnus och jag i podden Bra snack med Nille af Ekenstam, Anna Sahlin och Kristoffer Triumf. Väldigt roligt och mysigt. Avsnittet kommer ut den 30 december, påminner er då. Och så är ju veckans Magnus och Peppes podcast ute! Den här gången pratar vi om skjutvapen i USA och är oense om Occupy Wall Street, individualism i tv-serier samt sociala medier. Ja och så bekänner vi vår kärlek till staden där den här podden spelas in: Stockholm. Nästa vecka: Helsingfors!

För inte så länge sedan satt jag hemma i L.A. med ett par finlandssvenska kompisar och pratade om Stockholm. Jag sa att jag när som helst skulle kunna flytta till Stockholm, att jag alltid känner mig lite snyggare och gladare i Stockholm än i hemma Helsingfors (som jag för övrigt också älskar). Att alla stockholmare (inklusive mannen jag är gift med) alltid tyckt att min finlandssvenska är charmig och att det är lite spännande och exotiskt att jag kommer från Helsingfors. Mina kompisar stirrade på mig som om jag var sjuk i huvu. Den ena sa att verkligheten är precis den motsatta. Att svenskar tycker finländare, vare sig de är finskspråkiga eller finlandssvenskar, är kusinerna från landet. Nej, inte ens kusinerna, utan avlägsna släktingar som inte riktigt kan uppföra sig. De som blir fulla halvvägs in i middagen och muckar gräl med värden. De bär kniv och vet inte hur man klär sig och pratar konstigt. Den andra kompisen sa att folk nog kan komma fram till henne och prata på nattklubbar och barer i Stockholm, men så fort hon svarar på finlandssvenska försvinner de. Hon berättade om en bekant som är framgångsrik och populär bland det motsatta könet i Finland, men som aldrig fick napp efter att han flyttade till Stockholm. Han orkade i två år och drog sedan vidare till Dubai (historien förtäljer inte hur hans kärleksliv mådde där). Det blev nästan bråk eftersom vi tyckte så olika. I dag fick jag äta upp mina ord, en kompis (Michaela) delade den här krönikan från Kauppalehti. Den gick mer eller mindre ut på att en finsk man bosatt i Sverige (på finska) berättar om hur oattraktiva finländare är i svenskarna ögon. För dem är vi mer eller mindre Elsa Beskow-troll. Är det jag som har en väldigt skev självbild som finländare när jag befinner mig i Stockholm? Vad har ni för erfarenheter?  

Att höra om hur dåligt någon sovit är ungefär lika intressant som att höra om folks drömmar, hur mycket de jobbar eller hur varmt det är på semesterorten de befinner sig på. For the record vill jag ändå meddela följande: I går gick Vidar in i djupsömn runt klockan halv två på eftermiddagen. Trots ihärdiga försök gick det inte att väcka honom och naiva som vi var lät vi honom bara "sova ut jetlaggen". Det här ledde givetvis att han vaknade kvart i midnatt och höll mig vaken till ungefär fem då Maggan steg upp för att göra ett studiebesök på Nyhetsmorgon på TV4 och i sin tur väckte Diana. Mina ögon är rödsprängda springor, jag är öm i hela kroppen och min hjärna är en mosig massa. Jag drog mig ändå ut på frukost med Karin och Anitha och har som målbild att hinna äta lunch med Lena-Fi innan jag totaldäckar. Min pilotjacka visade sig vara alldeles för kall för Stockholm så nu glider jag omkring i Dianas grå kappa.