Magnus lade upp en Instagrambild som visade att han befann sig i Stockholm och en snubbe som tydligen följer och beundrar Maggan på sociala medier skrev att han gärna skulle träffa Magnus #mancrush #broesbeforehoes. Det där med Broes before hoes fick mig att tänka på en diskussion om feminism jag hade för någon månad sedan där någon snubbe kallade texten Sisters before misters (som det står på min Insta- och Twitterprofil) för manshat. Det här är lite intressant för trots att jag kan fatta att sisters before misters kan upplevas som uteslutande finns det ändå en markant skillnad i att kalla någon för hoe och för mister. Rätta mig om nu tycker att jag har fel, men sisters before misters handlar att lyfta upp systerskapet. Tillsammans är vi starka, liksom. En motreaktion till uppfattningen om att kvinnor inte kan hålla sams (patriarkatets söndra och härska-strategi). Broes before hoes låter mer som ett förminskande och uteslutande av kvinnor. Nåt som är helt vanlig vardag i en ojämställd värld. Men eftersom män är så vana vid att bli inkluderade blir en text som sisters before misters kränkande. Nåja, till killen som kommenterade på Magnus Instagrams, försvar. Mancrush är ändå en ganska gullig hashtag. Eller varför inte bara #crush?    

Stockholm, så otroligt julmysigt och så fruktansvärt kallt för en person som inte är så himla välutrustad i vinterkläder. Trots att solen sken och den svenska huvudstaden är fasansfullt fin frös jag som ett sommardjur i december. Hade glömt bort den där iskalla havsvinden som kastar sig över en när man svänger runt ett hörn. Jag tror att ens kropp ganska fort vänjer sig vid ett klimat, i L.A. slutar man svettas (förutom Magnus) efter några veckor och stannar man i Norden är det visserligen fortfarande kallt på vintern, men man tror inte man ska dö varje gång man går ut. Varsågoda för biologisk killgissning. Jag är inte dummare än att jag insett att med rätt sorts kläder skulle det vara en barnlek att trotsa klimatet, men reagerade givetvis genom att bli sur på vädret. Vidar sa att han kunde fixa ett jobb i L.A. åt farmor så hon inte behövde stanna i kalla Stockholm. Sen tog Diana oss på räkmackelunch med utsikt över staden och alla blev glada igen. Nu ska vi åka på middag till Karin och Peter. Ajö.  

Detta är ett samarbete mellan Suomen Blogimeisa, Braun och Livet & L.A.

Vill inte sticka under stolen med att jag verkligen gillar att både ge och få presenter. Roligast är att köpa present åt min syrra Pyret och till Maggan. Till Pyret köper jag nåt jag verkligen själv skulle vilja ha och till Maggan nåt jag vet att han skulle gilla, trots att han kanske inte vet det själv ännu.

Ni som ännu är osäkra på vad ni vill köpa er kille, pappa, bror eller annan man i ert liv i julklapp, jag råkar ha en extra Braun Series 7-rakapparat att lotta ut. Priset ligger på 299 € så det är en ganska värdefull apparat (Maggan säger att hans kinder lena som sammet efter att ha rakat sig). Det enda ni behöver göra är skriva er mest lyckade julklapp till en man i ert liv. På torsdagen lottar jag ut en vinnare. Insidertips: Det lönar sig att delta i bloggutlottningar, konkurrensen är sällan stor och sannolikheten därmed ganska stor att man vinner.

Podcasten Mellan raderna med Jihde och Öhman har ny utgivningsdag och det är FREDAG! Avsnitt 14 levererar en perfekt underhållande och lagom fredags-intellektuell start på helgen med snack om Augustprisvinnaren Jonas H-K:s förvirrande men fantastiska röstbyten. Ljudboksvarning utfärdas! Jihde har även läst den tokhyllade amerikanska litteraturälsklingen Ta-Nehisi Coates som skriver om rasism och finansiella övergrepp på svarta amerikaner från slavhandeln till idag. Öhman slänger upp en (möjligen feministtypisk) undran om ALLA verkligen borde läsa Alla borde vara feminister av Chimamanda Ngozi Adichie, briljerar med ett suveränt namn-uttal, hissar Americanah av densamma och frågar sig varför det nu ska vara så himla viktigt att skilja på fiktion och verklighet.

Slitna och illaluktande landade vi i Stockholm för några timmar sedan. Jag öm i öronen efter att ha kollat på film med snäppet för tighta hörlurar (eller svullet huvud) i tio timmar i sträck. Magnus har rest som en sann Hollywoodstjärna med en luva uppdragen över huvudet och solglasögon. Vidar har alltid varit ett lätt barn att resa med (förutom en gång då han precis lärt sig gå och vi var tvungna att promenera fram och tillbaka i flygplanet med honom under de tio-elva timmar det tar att flyga mellan Helsingfors och Bangkok. Tur att man glömmer så fort) och underhöll sig bland annat med att titta på Inside out två gånger i sträck. Sen somnade han såklart precis innan vi skulle byta flyg i Köpenhamn och jag var tvungen att bära honom över hela Kastrup. Ibland känns det som om jag kommer att bära på honom ännu när han är femton.   Innan vi åkte till LAX sprang jag som vanligt en tur på morgonen. Tycker att det är skönt att röra på sig innan man ska sitta stilla i ett halvt dygn, men jag får också alltid en irrationell känsla av att vi aldrig kommer att återvända till L.A. och att jag innan vi åker måste insupa allt jag kan av omgivningen. Ta in Stilla havet och bergen och människor som hälsar glatt innan allt är över. Det är samma sak varje gång vi ska flyga österut, jag får en lätt panik, men när vi sedan landar i Stockholm eller Helsingfors tycker jag också att det är ganska underbart. Dessutom är vi ju tillbaka i Los Angeles på nyårsafton.  

En av mina närmaste vänner Karin är också den mest kreativa människa jag känner. Kreativ OCH får saker och ting gjorda. Karin är också besatt av julen och ordnar tillsammans med några kompisar och frilanskolleger en julmarknad på Spinneriet i Ekenäs. Tidpunkten är lördagen den 12 december, klockan 11–17 och platsen Ekenäs, Formis. Det blir julmys i form av god stämning, musik, glögg och pepparkakor och såklart pysselworkshop med fokus på julkort. Detta passar för alla åldrar. Så istället för att stöda stor kedjor uppmanar jag er nu att köpa era julklappar från små lokala aktörer, som de på Spinneriet. Här finns smycken, printar, fotokonst, kalendrar, anteckningsböcker, pappersprodukter, keramik, hantverk, brickor med mera. Mer info finns på Facebookevenemanget. Om jag befann mig i Finland skulle jag självklart gå på detta.  

 

Det här är ett samarbete mellan Suomen Blogimedia, Braun och Livet & L.A.

Om jag själv hade skägg skulle jag experimentera med olika ansikten. Hår växer extremt ju långsamt jämfört med ansiktsbehåring. Skägget kan få en att ändra utseende på bara en vecka. Jag skulle ha olika mustascher och skäggformationer var sjunde dag ungefär. Å andra sidan, alla vet ju att den snyggaste skäggfrisyren av alla är Tom Selleck-mustaschen. Jag ÄLSKAR mustaschen, men Magnus vägrar bära den. Den sämsta är utan tvekan bockskägget. Alltså trean i bildserien. Usch! Min fråga är nu, vilket skägg föredrar ni?

1. Tom Selleck-mustaschen
2. Hollywoodskägget
3. Bocksägget
4. Helskägget
5. Nakenskägget
6. Truckerskägget

Här kommer ett julklappstips till mannen: Brauns Series 7 rakapparat inte bara rakar så mjukt och fint och gör huden len och kinden på en femåring, utan rengör också sig själv samtidigt som den laddas. . Magnus (och jag) fick testa den och lekte barberare hela eftermiddagen.

 "The most advanced shaver released by Braun – with more computing technology than NASA's Apollo 11– it's ideal for the man who demands perfection."

Imorgon flyger vi mot Stockholm (och senare till Helsingfors) och återvänder inte till L.A. förrän på nyårsafton. Det innebär en massa skoj, men också att det var min sista ridlektion år 2015. Ridningen har lyft min livskvalitet till helt nya höjder. Vill att alla nu börjar rida. Gör det bara, ställ inga frågor. Ni kommer ej att ångra er. Två olika personer i min närhet har för övrig pratat om sambandet mellan kvinnliga chefer som är före detta hästflickor. Jag har inte riktigt analyserat detta färdigt, men vet att de flesta hästflickor är jäkligt tuffa. Så här glad var jag ändå för att få rida min älsklingshäst, den nyklippta Tony. Jag antar att den här bildserien är fruktansvärt tråkig för er som inte är hästmänniskor, men jag vill ändå illustrera vilken underbar förmiddag jag hade. Älskar Tony.

Veckans podcast är kanske sen, men bringar också det skönaste flowet på länge. Maggan och jag glider genom ämnen som Donald Trumps islamofobi och densamma i min Facebook-feed, vi pratar om Pirelli-kalendern, om varför sociala medier är underbara och om hur medierna rapporterar om våldtäkt. Ett ovanligt bra avsnitt!

Igår ordnades minst fyra stycken av varandra oberoende födelsedagskalas ute i en park i vår närhet. Ett av dem ordnades av Viddes bästis Frank som fyllde fem år. Maggan och jag minglade runt och pratade med de andra föräldrarna medan barnen rusade omkring höga på godis och sällskap. Vi kom bland annat in på en diskussion om hur man ska tala om masskjutningar med sina barn. Ska man lära dem att gömma sig i ett skåp och sitta blickstilla ifall en främling störtar in med ett vapen, eller ska man skydda dem från vetskapen och bara hoppas på att det aldrig kommer att hända just ens barns skola? Så otroligt vidrigt att leva i en tid när det här samtalsämne är aktuellt. Jag sa något om den vansinniga vapenlagstiftningen i det här landet och då konstaterade en av papporna att alla "vettiga människor" borde bära vapen. Om det dök upp en galning med automatvapen i födelsedagsparken kunde vi normala meja ner honom med våra vapen. Jag argumenterade emot och sa att ju fler vapen det finns, desto större är sannolikheten att någon blir skjuten. Efter en tid av diskussion kom vi överens om att inte vara överens, men jag är fortfarande lite skärrad över att det finns folk på bara en armslängds avstånd som har Donald Trump-åsikter. Alltså jag fattar ju att det finns en massa vapenpositiva människor där ute, men på samma födelsedagskalas om vi går på hade jag liksom inte räknat med. Sign. Naiv europé.