För länge sen var det en riksdagsledamot, eller rentav minister, som sms:ade med en känd kvinna och frågade henne hur hennes "trädgård var ansad" med trädgård menade han könshår och om jag minns rätt slutade det hela med att kvällstidningarna sålde guld och ministern fick avgå. Vi har ingen trädgård, men nog en mysig terrass där jag odlar avokadoträd. Vi äter ju ett tiotal avokadon i veckan och ibland sparar jag kärnorna, låter dem torka några dagar och planterar dem i mull eller vatten. Sedan väntar jag några månader, vattnar dem då och då och hast du mir gesehen dyker det ibland upp små avokadobabyn. Eller åtminstone spröten.    

Igår firade min kompis Tuija att hon fått sin magistersexamen. Tuija jobbar vanligtvis på Helsingin Sanomat och gick samma program på USC som jag gjorde för två år sedan.  Eftersom jag är en dålig vän tog jag inte en enda bild av henne. Däremot finns det flera av mig. Festen ordnades på Tuijas och Anttis takterrass i Santa Monica. I juni brukar det vara molnigt och svalt i luften på förmiddagarna och den här majkvällen var det till och med kyligt. Till och med Maggan som alltid svettas var tvungen att dra på sig en långärmad tröja. Folk åt (vegetariska) hotdogs och drack bubbel och pratade om hur skönt det är att inte gå i skola längre. Eller det var bara Tuija och jag som talade om det. Det där jäkla mastersprogrammet är nämligen det tuffaste vi någonsin gjort. Vi drog hem ganska tidigt. Svängde förbi mataffären där vi köpte en påse körsbär och sen kollade jag på säsong ett, avsnitt ett av Sons of Anarchy medan Magnus sov bredvid mig i soffan.

I veckans Mellan raderna berättar Jihde om kvalen i att lyssna till Jonathan Franzens Renhet i psykodramatisk ljudboksform, men förlåter Franzen för hans gubbighet. Jag gör upp med svenskfinlands besatthet av släktkrönikor och identitet men rekommenderar två fina nya S&S-romaner på temat, plus en gammal goding. Sorterar vi James Freys omdebatterade A Million Little Pieces under lögn, förbannad dikt eller det genialiska knausgård-begreppet "autofiktion"? Och varför har nutida manliga författare så svårt att beskriva vackra män?

Jag lade upp den här bilden på Instagram för några dagar sedan för att stolt visa upp min splitternya kofta (som jag för övrigt haft på mig varje dag sedan dess). Nån kommenterade att mina byxor var hemska. Alltså att kritisera mina byxor är ju sannerligen ingen biggie, min mamma och pappa skulle säkert hålla med om att det är snyggare med hela jeans, men det är ändå så konstigt att man skriver sånt. Eller så är det bara jag som är old school (om nu folk var trevligare då. Knappast.)?

Jag ska förresten vara med i frågesportprogrammet På resande not i sommar (eller det sänds i höst). Det är en slags finlandssvensk På spåret-version med Europa som tema. Detta är en av de där sakerna som låter som superbra idéer när datumet ligger fyra månader in i framtiden, men som känns allt mer oigenomtänkta när det närmar sig. Just nu känner jag en allt eskalerande ångest över att göra bort mig i tv. Jag vill ju att alla ska tycka att jag är smart och allmänbildad, men tänk om min bluff nu avslöjas och det kryper fram att jag knappt kan läsa! Lyckligtvis är min frågesportpartner Amelias redaktionssekreterare Fred Forsell. Litar på att han kan allt och att jag bara kan luta mig mot honom.

Ja, ja som ni vet gör jag inget annat än bara hänger på bruncher, ligger på stränder, äter middagar och latar mig. Här kommer ytterligare ett bevis. Lotta fyllde år och bjöd på brunch. Mest satt vi och pratade om Snapchat. Jag heter förresten JeanetteOhman där och Magnus och jag gör ibland roliga singalongs i bilen. Finns ni där? Efteråt åkte jag hem och spelade in Mellan raderna för tredje gången den här veckan. Två gånger har vi fuckat upp ljudet av olika orsaker. Men, men nu blev det i alla fall bra. I morgon när ni vaknar ligger den ute. Vi pratar om finlandssvenska identiteter, om James Freys autofiktion, om Jonathan Franzens Purity, Sofia Thorvalds Bliv du hos mig och MYCKET mer.

Jag håller på med de sista korrigeringarna, typ, i min bok och eftersom man alltid skriver bättre om man har en person bredvid sig som också skriver träffade jag Cissan på Fairmont Hotel. Vi beställde lite te och croissanter och pratade i två timmar istället för att skriva. Efteråt gick vi hem till mig där jag spelade in Mellan raderna och Cissan skrev. När Maggan och Vidde kom hem och vi gick till Art's Place för att äta en sen lunch. Och sen drog jag iväg till stallet med Frida. Varsågoda för uppräkning. Ni noterar kanske Cissans superfina Blankens solglajjor. Ja, hon gör också solglasögon nu förtiden. De finns bland annat på Synsam. Jag har ett par som är guldgula och bruna. Väldigt snygga och sköna på min näsa. Annat smått och gott som Cissan knåpat ihop, eller i alla fall designat, som jag är extremt sugen på är den här väskan och de här platta The Palma-skorna.  

Jag läste en text i Image (på finska tyvärr) om hur finländarna dricker mest mjölk i hela världen. Minns ni de där mjölkreklamerna i skolmatsalen med simmare, ishockeyspelare och musikartister som drack stora kalla glas mjölk och såg enormt nöjda ut? Undertexten handlade om hur extremt hälsosamt det är med just mjölk. På reklambilderna för mjölk, ost, smör och yoghurt står kossorna ute på blommande sommarängar med kalvar som skuttar omkring mellan den. Verkligheten ser såklart inte alls ut så. Kossorna är maskiner som producerar kalvar och mjölk i extremt rask takt. På 60-talet gav en mjölkko 3000 liter mjölk om året, dagens superkor ger 9000 liter, eller mer. På sistone har mjölkonsumtionen gått ner och då gäller det för producenterna att hitta på andra produkter. Till exempel kvarg som verkar vara det hetaste i kyldisken just nu. Kvarg och protein. Men till exempel Valios proteinkvarg innehåller lika mycket protein som vanlig kvarg, men kostar lite mer. Image skriver också om hur det finns lika lite laktos i vanlig yoghurt som i laktosfri, men det laktosfria är lite dyrare. Finländare äter och dricker mer än tillräckligt med mejeriprodukter, alldeles för mycket kött och alldeles för lite grönsaker för att det ska vara hälsosamt . Problemet är att om man producerar mjölk, producerar man också kött. En ko som ska mjölkas måste också föda kalvar. Om man som vegetarian äter mjölkprodukter understöder man med andra ord indirekt köttproduktionen. Guilty as charged. En annan aspekt av mjölk- och köttproduktionen är dess negativa miljöpåverkan. I Finland ville inte Jord- och skogsbruksministeriet att man skulle informera folk om hurdan miljöpåverkan statens näringsrekommendationerna har. Mjölkkonsumtionen är nämligen en del av den finländska matkulturen och man vill inte påvisa vilka negativa effekter den har för miljön. Det här tänkte, läste och skrev jag medan jag allt mer motvilligt åt en portion yoghurt med bär.  

Vi pratar om alla dessa rasister i världen, YLE:s reklamblad för Soldiers of Odin, genvägar och skenvägar, likheten mellan löpband och spacecake samt en väldigt överskattad Astrid Lindgren.

Vanligtvis kan jag inte påstå att jag saknar Norden, men bilderna från de första riktigt varma dagarna i maj, alltså årets överlägset bästa dagar, kan jag inte låta bli att sakna. När man cyklar genom Rödbergen och träffar ungefär alla man känner och bestämmer sig för att ha picknick i Koffparken. På bilden mansplainar min kompis Janne något som vi andra artigt lyssnar på. Eller kanske dra ner på nån fest till Sandviksdockan i motsols och dricka kall öl. Nåja, man kanske kanske inte få allt. I dag promenerade vi upp längs med Montana, restaurangägare vinkade åt oss och Vidar cyklade som en kung. Ibland känns den här delen av Santa Monica som en småstad. Vi skulle äta middag med våra kompisar Jarno och Hanne som bor några kvarter från oss. Det går inte att reservera bord på R+D Kitchen, men vi gick ändå sätta oss genast. Där ser man, ibland har man tur. Det blev inga bilder tagna inomhus, men vi åt hamburgare och drack öl. Pratade om våra favoritställen i L.A. och var vi ska bo i sommar i Finland. Och när klockan närmade sig halv nio hade solen precis gått ner och vi promenerade hem igen. Ni vet, halv nio är ungefär samma sak som midnatt i Norden. Här i L.A. är det viktigt att komma isäng i god tid, alla stiger ju upp i gryningen för att utför yoga på stranden, meditera och idka mindfullness och smoothies en stund innan arbetsdagen börjar. Nu är vi hemma igen. Magnus ska klippa Lillelördag, Storelördag och Mellan raderna och jag ska läsa en godnattsaga för Vidar. Jösses, vilket tråkigt inlägg. Imorgon får jag lov att lyfta nivån på den här bloggen. Ni förtjänar mycket bättre än detta.