Förresten, ifall ni är i behov av superbra barnvakter har jag en i Helsingfors och en i Stockholm. Min syster Larisza bor i Helsingfors och är ett barnvaktsproffs av rang och samma sak, fast i Stockholm och inte syster, kan man säga om Kiri. Båda har vaktat Vidar sedan han var en liten pöjk och båda är jätteduktiga. Plus massor av andra barn såklart. Hör av er i kommentarsfältet så förmedlar jag kontakter.  

I går åt jag middag med Hanna och Rebecca på Bistro Bananas på Södermalm (är tvungen att gå tillbaka med Magnus och äta mig igenom menyn. Fanns för mycket gott att välja mellan). Jag har lärt känna båda två via bloggen och Rebecca träffade jag senast i L.A. 2014. I alla fall, mycket mycket trevligt. Så trevligt att det inte slog mig att ta några bilder. Tänker på att det här med att ha en levande varelse som bökar runt i in mage ärligt talat ger mig panik ibland. DET BEFINNER SIG EN LEVANDE VARELSE I MIN KROPP! Önskar att jag bara kunde se det som livets mirakel, men mina tankar går ofta till en film från 1979 med Sigourney Weaver (såg henne på en restaurang på vår gata hemma i Santa Monica precis innan vi åkte till Stockholm). (Men det är såklart också fint att vänta barn. När man skriver om graviditet måste man alltid skriva in en brasklapp). Har vandrat omkring på Gärdet och surfat omkring på Hemnet trots att vi inte ännu ska flytta till Stockholm. Äter frukost på balkongen (det är lite för kallt) och köpte ett armband åt barnet så han kunde tillbringa en hel dag i vattenkanan på just Gärdet. Magnus jobbar, jag borde skriva ut en intervju och några jobbmail, men orkar liksom inte. Läser böcker som en fricking MASKIN. Kollar på andra avsnittet av "The Night of" herregud så bra (Magnus kollar parallellt på "Vikings"). För en gångs skull tycker jag inte alls att det är sorgligt att sommaren liksom obemärkt glider mot augusti.  

Ibland regnar det ju på sommaren och vissa av dessa regndagar har man bara lust att kolla på tv. Men VAD ska man kolla på då? Jo, till exempel: Veep – Julia Louis-Dreyfus är genialiskt rolig som osympatisk vice-president i USA. Dialogen är vansinnigt snabb, rolig och sarkastisk att man ibland måste se varje avsnitt flera gånger för att inte missa nåt. Difficult People –Julie Klausner och Billy Eichner är halvlyckade komiker i New York. Lite för gamla och elaka för att slå igenom, men sjukt roliga. Master of None – Aziz Ansari spelar en trettioårig komiker (låter detta bekant?) i New York. Om relationer, rasism och humor. Älskade. You're the Worst – en deprimerad kvinna i trettioårsåldern träffar en egocentrisk britt i samma ålder i Los Angeles (Silver Lake). Trots osympatiska karaktärer har jag svårt för att inte älska humorn. Plus: Los Angeles-omgivningen. Casual – Knappt fyrtioårig kvinna blir dumpad av man, hon och hennes tonårsdotter flyttar in hos hennes brorsa som är it-miljonär. Typ. Catastophe – BBC-serie om ett par som har ett one night stand, hon blir gravid och de blir ihop. Brutalt om föräldraskap och relationer. Väldigt roligt och läste precis att säsong tre och fyra är på G. Transparent – pappa i dysfunktionell, judisk LA-familj kommer ut som transgender. Broad City – kvinnlig vänskap och gräs i New York. Klarar Bechdeltestet med beröm. The Affair – Listans första drama efter en massa komedi. En författare blir blixtförälskad i en servitris under sommarsemestern med familjen. Han är otrogen och historien berättas sedan ur hans, hennes, hans frus och älskarinnans mans perspektiv. Mycket bra. Ville också skriva Togetherness, men det sista avsnittet var så dålig att jag helt tappade lusten för serien.        

Om sexåringen fick välja själv skulle han antagligen leva på Piggelinglass och mackor av vitt bröd, smör och hallonsylt. Eftersom Maggan och jag är onda tvingar vi honom att äta annat också ibland. I fredags, på Hjördis, frågade våra amerikanska gäster om vi beställt in hamburgare bestående av bara bröd och kött åt vårt barn. Det är nämligen så att barnmat som serveras på restauranger hemma i L.A. alltid är strippat från grönsaker (om pommes frites inte räknas som grönsak). Det är lite ironiskt då så många vuxna är så noga med att äta hyperhälsosamt, medan barnen får välja mellan osttortillas, friterad kyckling och hamburgare med endast kött och vitt bröd. Vi svarade malligt amerikanerna att vi är glada över att vara i Stockholm där barnportioner ofta är en halv vuxenportion och där man inte specifikt behöver be köket smuggla in lite sallad och tomat i burgaren. Det betyder inte nödvändigtvis att Vidar slukar allt grönt, men alternativet finns åtminstone på tallriken. Hur ska ungen nånsin lära sig att äta nåt nytt om hen aldrig ens får chansen att testa på det? Tänker vi. Amerikanerna skrockade åt oss tossiga européer och beställde också in halvportioner av vuxenhamburgaren åt sina barn. Fast utan grönsaker och andra tillägg. Vi kände oss som superbra föräldrar, men i ärlighetens namn vet jag inte om vårt barn åt annat än brödet. Bilden har inte så mycket med texten att göra. Men ni får förlåta mig.

I går återvände till till Södermalm för att äta middag med några amerikanska vänner. Överraskande många stockholmskrogar håller stängt på sommaren, men Hjördis var öppet OCH serverade vad som bäst kunde beskrivas som "mat med anknytning till det skandinaviska köket". Steg av vid Medborgarplatsen och promenerade den sista biten.   Maggan och jag insisterade på att beställa in kantareller på surdegsbröd och toast skagen med kräftstjärtar så att våra gäster skulle få smaka på nåt genuint nordiskt. Till huvudrätt fick de lax medan vi enhälligt körde sikrom på våffla. Förresten, HUR bra är inte folk från L.A. att se brett och avslappnat på bild? Sen närmade sig klockan tio. Sommarnatten var ljus och vi promenerade till tunnelbanan medan de andra satte sig i en Uber. Gästerna hade för övrigt försökt ta en taxi från hotellet till restaurangen med fått nobben eftersom taxichauffören tyckte att det var ett så kort avstånd att de lika bra kunde promenera. Jag skrattade mycket när jag hörde detta. Los Angelesbor är inte så vana vid att promenera.

Som den uppmärksamma läsaren kanske vet är det inte bara i det här forumet jag producerar text. Innan klockan ens hann slå halv nio hade den här prestationspersonen skrivit en recension på Malin Persson Giolitos "Störst av allt" på Bokhora och en krönika om att riktiga män inte gråter på Hbl. Just nu sitter jag och läser DN medan jag smuttar på det sista i min kaffekopp. Vidar sover ännu, Diana är på väg ut på ett ärende, Maggan klipper Storelödag och i bakgrunden mal P1 på. Har ni någon aning om hur mycket jag älskar lördagsmorgnar i Stockholm?

En av Vidars bästa vänner från Santa Monica, Conor med familj, hälsar på i Stockholm den här veckan och vi tog dem på en turisttur i den där bussen som också är en båt, ni vet. En vill ju vara för cool för att göra turistgrejer, men det var faktiskt ganska kul plus en utmärkt repetition av Stockholms historia och roliga som anekdoter om stan. Rekommenderar! Men före det tog vi en tur till Magnus rötter på Södermalm. Maggan var nämligen ledig från Nyhetsmorgon och vi hade familjefritid. För övrigt har jag nog inte på många år jobbat så lite som jag kommer att göra den här juli månaden i Stockholm. Älskar det, men känner mig samtidigt som världens största latmask. Vi steg av tunnelbanan vid Slussen och promenerade hela vägen till Nytorget. Vidar som ju mest tillbringat sitt sommarlov på Östermalm undrade om vi fortfarande var i Stockholm. Magnus var chockad och höll en liten föreläsning om hur han vuxit upp på Söder och det är MINST LIKA MYCKET STOCKHOLM SOM ÖSTERMALM. Vi promenerade till Urban deli, spelade lite pinigs, åt lunch och hade det skönt. När vi väl kom hem kring halv sju var alla dödströtta. Bra dag i Stockholm ändå. Just det: Tack för superbra diskussion under inlägget om gravidkommentarer! Så intressanta och vettiga och insiktsfulla kommentarer och tankar. Fortsätt gärna med dem.

Det känns som om jag skrivit om detta hundratals gånger, men här kommer en till: Tack alla ni som vill och orkar ställa er på andra sidan kärnfamiljsnormen! Ni som väljer att leva i andra familjekonstellationer än mamma med pappa två-tre barn. Ni som breddar världsbilden för oss andra genom att ha noll eller fler än fyra barn ska ha ett stort tack. Som lever i annat än heterosexuell tvåsamhet eller som väljer att hemskola, resa världen runt eller på annat sätt lever annorlunda än majoriteten. Jag antar att ni ständigt bli ifrågasatta och folk blir provocerade av att ni inte faller in i mallen, men tack ska ni ha för att ni orkar öppna upp för fler alternativ för oss andra!

Jag rekommenderar varmt att ni lyssnar på Mellan raderna om ni är intresserade av lästips, men tänkte komma med några i det här forumet också. Att göra läspodden har för övrigt verkligen gett mig tillbaka mitt läsflow. Det ÄR lättare att kolla på tv-serier eller skrolla på sociala medier och gud vet att jag gör det också, men det finns få saker som slår känslan av att vara inne i en period där man längtar efter att få fortsätta läsa sin bok. Just nu sträckläser jag Malin Persson Giolitos "Störst av allt". Den handlar om en skolskjutning i Djursholm, men mest om klasskillnader, om kärlek, lite feminism och är så pricksäker och klyschfri att jag får kalla kårar. Ber om ursäkt för de två knackkorvarna som sticker upp bakom boken, orkade inte flytta på mig i soffan. Innan det läste jag Curtis Sittenfelds "Presidentens hustru" som är en fiktiv berättelse om hur en kvinna ofrivilligt blir USA:s predisenthustru (hon stör sig för övrigt på titeln "first lady"). Historien baserar sig på Laura Bush och hennes äktenskap med George W Bush. Väldigt välskriven och medryckande. Nu vill jag läsa allt av Sittenfeld.   Gillade också Meg Wolizters "Hustrun", Mike Careys "The girl with all the gifts", Emmy Abrahamssons "Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske" och varför inte "Washingtondekretet" av Jussi Adler-Olsen om ni är sugna på thriller i amerikansk presidentmiljö. Ja och så blir jag INTE ledsen om ni läser Livet & patriarkatet. Den finns på Akademen på stamkundspris, på Akademibokhandeln i Stockholm, i bokhandeln i Ekenäs, Adlibris, på Schildts & Söderströms och en massa andra välförsedda platser. Signerar gärna ifall vi rör oss i samma område.

Jag har inte tillnärmelsevis lika otroliga och hemska anekdoter om vad folk sagt till mig som gravid om man jämför med många av mina väninnor. Ni vet de där frågorna: "Är du säker på att det inte är två eller tre bebisar du har i magen?" "Hej tjockis!" "Jaha, här väntas det smått!" (den sista till ogravida personer) och så vidare. För att inte tala om alla "välmenande" kommentarer om att alla barn ska ha (ett visst antal) syskon med en mycket specifik åldersskillnad, för det finns ju bara ett korrekt sätt att leva på. Jag lyssnade på bokpodden "En förbannad podd" som inleds med att Katta och Sofia diskuterar vad de är förbannade på. I avsnitt 18 pratar de om saker de fått höra som gravida. Kan inte ni också dela med er av era bästa och värsta kommentarer? Snälla!