Om vi bortser från självklarheter som socialskydd, föräldraledighet och strikta vapenlagar finns det två vardagliga aspekter där Finland och Sverige är överlägsna USA: Mejeriprodukter och snygga barnkläder. Vanligtvis är jag ingen storkonsument av mjölk och yoghurt, men när vi hälsar på i Stockholm och Helsingfors frossar jag i yoghurt som INTE är fettfri (ungefär den enda sorten som säljs i USA). Ja och i barnkläder (och kanske nåt plagg enstaka från Rodebjer, Whyred, BACK, Filippa K eller Dagmar åt mig själv, men det är ett annat inlägg). Hur som: Vidde i följande: Mainio Clothing, Polarn och Pyret, Tao & Friends, Mainio upptill och Polarn & Pyret nedtill, på tunnelbanan Polarn & Pyret t-shirt och Mainio Clothing-hoodie och sist, men mycket snygg: bomberjacka från Mini Rodini.

Nu börjar det vara en tid sedan jag tipsade om bra sidor och läsvärda texter jag själv snubblat över. Det beror delvis på att jag utgår från att de som är intresserade av vad jag vill tipsa om surfar in på vår Flipboard-sida. Men för er som INTE brukar göra det, här kommer ett litet urval av läsvärdheter. Alla dessa män som kritiserar och direkt hatar den nya Ghostbuster-filmen är inte kritiker. De är bara män som hatar kvinnor. Och på tal om Ghostbusters, hur trovärdiga är egentligen IMDB:s betyg? "Enligt imdb:s egen statistik för filmen Ghostbusters, har i skrivande stund 5 446 kvinnor gett betyg åt filmen, medan 17 707 män har röstat. Männen ger dessutom ett lägre snittbetyg: 4,5 mot kvinnornas 8,1." På grund av Airbnb är hotellen är tvungna att se över sina strategier. Många uppmuntrar personalen att bli mer personliga med gästerna, dra ner prisen och inreder mindre neutralt och mer hemtrevligt. Men kommer det att hjälpa? Journalisten Jenny Nordberg skriver om den nya tidens "gör det själv"-terrorist Om hur priviligerade vita personer är. Här i konkreta exempel. Om någon av er missade mannen som spökskrev Donald Trumps "The Art of the Deal" pratar han i The New Yorker om hur rädd han är för att Trump ska bli president. “I put lipstick on a pig,” he said. “I feel a deep sense of remorse that I contributed to presenting Trump in a way that brought him wider attention and made him more appealing than he is.” He went on, “I genuinely believe that if Trump wins and gets the nuclear codes there is an excellent possibility it will lead to the end of civilization.” Visst är det lite störande att digitala assistenter som Siri alltid har kvinnoröster?

Imorgon kommer Vidar hem efter en hel vecka i Skåne. Han har hängt på stranden, sovit i tält, ridit på islandshästar och hängt i sin trädkoja. Ett nästan FÖR idylliskt sommarlov alltså. Det är alltid hemskt att skiljas från honom, men ärligt talat inte helt pjåkigt att vara ensam med Magnus i Stockholm en hel vecka. I L.A. har vi ju aldrig barnvakt så när vi är i Sverige passar vi på att utnyttja farmor till fullo (hon verkar inte misstycka). Medan vi ännu bodde i Helsingfors hade vi barnvakt ganska ofta. Kompisar, mormor, systrar och så vidare. Vi resonerade att ju fler vuxna barnet kände sig trygg med  desto bättre. Nu kan jag inte påstå att vi är speciellt originella eller normbrytande som alltid tagit emot barnvaktshjälp med öppna armar. Men hela kärnfamljsnormen där familjen består av mamma, pappa och barn är egentligen ganska trångsynt. Drömmen är ju att ha en massa bra människor i sina barns liv. Och att det ska finnas allt fler familjer som består av flera mammor och pappor och farmödrar och morbrödrar och så vidare. Ni fattar.

Det här tänkte jag på idag när jag satt ute på balkongen och läste en ganska bra roman och himlen var alldeles klarblå ovanför mig: De senaste veckorna har våldsdåden avlöst varandra: Bagdad, Nice, fyra olika platser i Tyskland, Florida, massor av våldtäkter i Sverige och så vidare. Folk talar om enstaka galningar, om flyktingar, invandrare och om religiösa fanatiker, men aldrig om att den gemensamma nämnaren är män. Inte alla män, men män. Det går liksom inte att förbise med en massa bortförklaringar om att det är "en viss sorts män", män av en specifik religion, etnicitet eller nationalitet. Våldsdåden utförs fortfarande av män. Det ironiska är att om en kvinna påpekar detta översköljs hon av hat och hot (inte sällan med sexuellt våld) för att hon anklagar en massa oskyldiga personer. Att hennes påpekande är den egentliga hatretoriken. Någonting gör vi uppenbarligen fel när vi uppfostrar pojkar. Och när jag skriver uppfostrar menar jag inte bara det som föräldrar gör hemma, utan hela samhället. Kulturen, inte minst populärkulturen, ger uppenbarligen småpojkar fel signaler om hur en man ska vara. Hur en man ska vara borde nämligen inte skilja sig från hur en kvinna, eller håll i er nu: MÄNNISKA ska vara. Traditionellt kvinnliga egenskaper som att ta andra i beaktande och formulera sina känslor istället för att spara på dem tills de exploderar, är egenskaper som vi borde uppmuntra hos pojkar och män. Vi borde komma ifrån uppfattningen om att det manliga är det rationella och det med högre status. Att det är lite fint att vara tyst och stoisk och ja "rationell". För hur logiska är egentligen traditionella manliga egenskaper? Ärligt talat, hittills har de inte fungerat så jäkla bra. Mansbilden suger verkligen och skapar enormt mycket problem för oss andra.

Karin har läst den hajpade boken "The Girls" av Emma Cline och diskuterar sekter, mäns makt över kvinnor och hur man kan vara bara 27 och skriva så bra. Jag har tagit mig an Kate Atkinsons "Liv efter Liv" och kommer inte vidare från ungefär sidan 150 TROTS att upplägget är mer än lovande. Och så pratar vi om Rebecca Solnits "Män förklarar saker för mig", Åsne Seierstads "En av oss" och varför vi inte läser mer tysk litteratur.

Prenumerera på itunes så får ni automatiskt (eller "automagiskt" som Maggan säger) podden varje vecka. Ni får också gärna maila in frågor eller tips.

Vi firade bröllopsdag och det var min tur att planera. Det blev visserligen inga vita hästar eller varmluftsballonger, men nog ett skönt häng i ett ovanligt varmt Stockholm. Det var fritid fram tills efter frukost (Maggan åt sin i badet, medan jag satt jättelänge med DN och kaffe). Sen drog vi till Moderna Museet. Hängde där i ett par timmar, köpte en poster att ha på väggen i LA-hemmet och firade med en glassbåt och fläderdricka efteråt. Gillar Moderna Museet, det får plus. Vi promenerade vidare och satte oss ner på en uteservering vid vattnet. Både Maggan och jag hade tagit med varsin bok och läste en stund, eller tills solen förstörde den sköna skuggan vi hittat och vi var tvungna att röra på oss. Jag läser förresten en bok som heter "Epidemin" och handlar om hur Hälsopartiet tar över i Sverige och med mer eller mindre tvång tvingar folk att gå ner i vikt. Ska prata om den i Mellan raderna snart.   Sen började vi bli hungriga igen och eftersom frukost är den bästa måltiden tog vi bussen till Södermalm och Greasy Spoon. Vi beställde båda in avokadomackor, jag med poscherat ägg, Maggan med fetaost. Och så en riktigt maffig portion blåbärspannkakor till efterrätt. Hipsterfaktorn var för övrigt SKYhög på det här stället. Sen tog vi tuben hem, såg de sista avsnitten av "Stranger Things", Maggan var tvungen att fylla badet med iskallt vatten och lägga sig där för att kyla ner sin heta kropp. Och när solen stod lite lägre dukade vi upp på balkongen, åt några kräftor och mackor med västerbottenost (herregud så GOTT) och läste upp våra tal för varandra. Snipp, snapp, snut så var dagen slut. Eller egentligen ska vi gå ut en stund, men det har jag inte dokumenterat eftersom det ännu inte hänt.

Maggan slutade jobba redan halv fyra, vi möttes upp och tog oss mot Mosebacke på Söder. Det var fullt av folk där, men vi lyckades haffa en bordsända. Tog in varsin öl och beundrande utsikten medan vi mest pratade om hur fint Stockholm är på sommaren.   Maggans före detta Hjärtevännerkollega och vän Anton dök upp och vi fortsatte pratade om hur svårt/lätt det är att hitta nya vänner i en ny stad. Flest Stockholmsvänner har jag själv fått via jobbet, bloggen och sedermera, ironiskt nog via L.A. men om man varken bloggar eller känner för att flytta till USA för att knyta svenska vänskapsband, vad gör man då? Hur gör ni? Anton köpte en hotdog på den frågan.   Sedermera återgick vi till andra samtalsämnen som att prova varandras solglasögon och känna en lätt hemlängtan till Santa Monica. Vi talade också om San Francisco och Los Angeles och hur svenskar och finländare som aldrig varit i någondera eller bara snabbt turistat i städerna alltid gillar SF och ställt sig skeptisk till LA med motiveringen "San Francisco är en så europeisk stad." Och jag fattar SF ÄR enklare, mer kompakt och känns mer hemma, men om man är ute efter en europeisk stad kan man väl åka till Barcelona, Paris eller Prag? "Dessutom är det svinkallt i SF", brukar jag alltid muttra surt för jag känner att LA liksom blir styvmoderligt behandlat av folk. Trots att jag inser att det är en svårt stad, man är tvungen att ha bil och avstånden är galet långa och det tog oss nästan sex månader innan vi liksom fattade den. Men nu ÄLSKAR jag den. Antar att det finns en fin sak i att få kämpa lite, vem som helst kan älska SF men LA kräver lite ansträngning. Ja. ja...   När alla var klara med ölen och utsikten skildes vi åt. Anton drog mot Skanstull-hållet medan Maggie och jag promenerade igenom en ljummen stad full av fredagsförväntan. Vi struntade i högsommarstämningen, gick hem åt glass och kollade på Stranger things i sängen.

Fördelen med att redan ha ett barn är att man när man väntar nummer två kan avfärda vissa nojjor, inköp, föreställningar och aktiviteter som somliga andra människor menar att är nödvändiga och oundvikliga. Jag var själv helt clueless, men kände ibland på mig att folk jobbade hårt med att skrämma upp mig och komma med stundvis konstiga råd medan jag var gravid med Vidar. Efteråt kom jag fram till följande högst personliga reflektioner:

1. Man behöver inte tjugo sparkdräkter i storlek 52. Ungen kommer att växa ur dem medan man byter dagens femte blöja.
2. Man måste inte gå på babysim, föräldraträffar eller ens dricka latte. Om man vill kan man hålla kvar sina gamla vänner och ta sitt kaffe svart.
3. Man klarar sig bra utan en maskin som värmer upp ersättning.
4. Ens hjärna kommer inte att glida ut med moderkakan (och man måste inte äta upp nyss nämnda kaka)
5. Man behöver inte amma om man inte vill. Alls.
6. Det finns visst barn som sover.
7. Det går bra att inte ha stenkoll på olika barnvagnsmodeller.
8. Steriliseringsapparat för nappflaskor går att ersätta med kastrull med kokande vatten.
9. Det finns fler än ett sätt att vara förälder på.
10. Alla andra som fött barn vet inte NÖDVÄNDIGTVIS precis allt om hur just vår familj ska fungera.
11. Bubblare: Om man inte vill behöver man inte köpa ett enda graviditetsplagg TROTS att man väntar barn.

Fyll gärna i med egna erfarenheter om vad man inte behöver skaffa, kan skippa eller ta på så himla stort allvar när man får barn.

Eftersom ingen annan heller verkar ta bloggen på allvar den här sommaren (UPPDATERA ÄR NI SNÄLLA!) tog jag också en andningspaus. I tisdags åkte Vidar, Diana och jag ut till Hagaparken för att kolla på kungens ägor, fjärilar och hajar (fast mest hajar om ni frågar Vidar). Det var en magiskt fin sommardag och vi promenerade hur långt som helst utan att till exempel svimma eller klaga för mycket. Följande dag tog jag tåget till Skövde, på SJ kostade för övrigt en förstaklassbiljett mindre än en andraklass. Önskar att det var så på flyget också. Har ännu aldrig hänt. Proppade mig i alla fall full med mandarinerna det bjöds på och hjälpte en kvinna från Eritrea hitta rätt. Som tack för hjälpen välsignade hon min mage och mig och frågade om jag tror på Gud. I Skövde tog jag bussen till Skara där Cissan plockade upp mig. Vi åkte ut till hennes nyköpta stuga, grillade, drack lite champagne och pratade tills vi nästan somnade i soffan. Naturen kring (den här delen av) Vänern var extremt grön och lummig. Det är kanske rättvist att kalla den blandskog. Och swooosh, sen var jag tillbaka i Stockholm. Maggan mötte mig på perrongen och inte kort därefter åt vi en extremt sen lunch/tidig middag på Strandvägen 1. Jag åt en fruktansvärt god toast florentine. Förresten, Blankens har super sommarrea på en massa assnygga skor och bland annat de sjukt fina solglasögonen jag har på mig. De finns också i mörkbrunt och svart. Sjukt nog tyckte Magnus att han fortfarande var hungrig så trekvart senare satt vi på Riche där den ena av oss fick in en stor toast skagen utan att ens kolla på menyn.

Vi är sena, det finns inga ursäkter, men nu är den här: Veckans Mellan raderna. Vi diskuterar Lars Kepler och VAD huvudpersonen Joona Linna egentligen är. Jag förklarar skillnaden mellan Arja Saijonmaa och mig själv och så talar Karin om biografier. Själv har jag läst och ÄSLKAT "Störst av allt" och bävar nu inför nästa bok. Och så blir det en del skrivtips genom Bodil Malmsten och Jonathan Safran Foer.