For the record
10 years ago
Det känns som om jag skrivit om detta hundratals gånger, men här kommer en till: Tack alla ni som vill och orkar ställa er på andra sidan kärnfamiljsnormen! Ni som väljer att leva i andra familjekonstellationer än mamma med pappa två-tre barn. Ni som breddar världsbilden för oss andra genom att ha noll eller fler än fyra barn ska ha ett stort tack. Som lever i annat än heterosexuell tvåsamhet eller som väljer att hemskola, resa världen runt eller på annat sätt lever annorlunda än majoriteten. Jag antar att ni ständigt bli ifrågasatta och folk blir provocerade av att ni inte faller in i mallen, men tack ska ni ha för att ni orkar öppna upp för fler alternativ för oss andra!
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Eva · 10 years ago
Har levt tillsammans med en betydligt äldre man och hans tre barn i snart två år. Svårt som fan att rättfärdiga ibland och har fått höra mycket skit genom åren.. Men vi trivs så bra och funderar faktiskt på barn ihop nu. Ibland måste man göra andra obekväma för att själv kunna må bra.. Har jag insett efter mycket om och men. Tack för en jättebra blogg!
Peppe Öhman · 10 years ago
Tack för fin kommentar och för att ni lever utanför normen!
Ing-Marie · 10 years ago
Partner men inga barn. Frivilligt barnfri och som om inte det vore nog: även vegetarian. Tufft i småstad. Instämmer med Eva, tack för att du bloggar. Alltid smart och intressant.
Julia · 10 years ago
Skaffade barn ensam, så känns verkligen outside the box hehe. Men sjuuukt glad att jag tog modet till mig istället för att vänta på det rätta förhållandet som kanske aldrig dyker upp (så länge man ännu är fertil).
Tea · 10 years ago
Tack för den texten. Är singelmamma med 2 barn. Folk kan inte förstå att jag inte vill ha en man i mitt liv. Det ifrågasätts också varför pappan inte tar barnen varannan helg och istället ser dem några gånger i veckan mer spontant. Vilket passar mig/honom/ oss perfekt.
Isa · 10 years ago
Tack själv! Även för allmänt bra atmosfär härinne. Mitt förslag (efter bra diskussion med Julia) är att vi alla helt enkelt slutar tycka synd om varandra, eftersom det verkar vara det sista folk önskar sig oberoende av livssituation. I stället kan man till exempel diskutera god mat, fråga vad den andra har läst på sistone och hur vi borde ställa oss till Peter Singers uppmaning om att alla som kan ska donera en del av sin inkomst. Försöka göra livet så bra som möjligt för varandra, tänker jag.