Magnus drömmer om att att åka båt nerför Amazonas. Eller åtminstone få vandra lite i en riktig djungel. Jag är mer av en hav/öken-människa, men har på äldre dagar insett hur fint det är med levande växter i ett hem. Ni fattar kopplingen: Djungel=växter. Jag vet inte varför jag aldrig insåg hur mysigt det är med en massa plantor medan vi bodde i Finland. Kanske för att det var så mörkt en så stor del av året och växterna bara dog. Vad vet jag. Eller så är detta en medelåldersgrej. HUR som helst så fyller vi långsamt vårt hem med grönväxter. Både inomhus och på den lilla terrassen. Odlar avokadoträd av kärnor och ska snart skörda en av två tomater. Och med en ny soffan in the house känns det som om vårt hem uppgraderats några klasser. En helt annan fråga: Brukar ni plocka upp på kvällen så att det ska vara någorlunda fint i hemmet följande morgon när ni stiger upp. Eller är ni carpe diem-människor som tycker sånt är onödigt. Man vet ju aldrig vad som händer under natten.

Detta är ett samarbete mellan Suomen Blogimedia, McDonalds och Livet & L.A.

Ja, jag är bara en människa och tar mitt barn till McDonalds ibland. Aldrig här i USA, men nog i Helsingfors och Stockholm. Vidar älskar nämligen McDonalds mer än alla andra restauranger vi tagit honom till.. Under oktober gör McDonalds kampanjen Nordic Books, där de lyfter fram åtta stycken nordiska författare och betonar vikten av att läsa högt för sina barn. Också efter att barnen lärt sig läsa själva. Under den här kampanjen får ungarna istället för en liten leksak med Happy Meal-måltiden en bok. Nästa vecka är det böckerna "När två blir arga på varann" och "Min egen lilla apa" som är aktuella. När jag var liten älskade jag biblioteket. Jag blev så ivrig när vi steg in på bibban att det första jag måste göra var att kissa. Sen åkte vi hem med en väska full av böcker. Mina föräldrar läste nästan aldrig för mig, men min mormor, som barnvaktade mig och syrran varje dag, läste timme efter timme. Alltså tålamodet den kvinnan hade. Ofta var hon dessutom tvungen att läsa samma böcker om och om igen. Föreställer mig att det delvis är tack vare henne jag är en skrivande och läsande människa. Enligt Hem & skola räcker är en kvart om dagen av högläsning (men man får alltså läsa mer). Förutom att det utvecklar barnets språk lär det också barnet hur historier är uppbyggda och ger dem bättre beredskap inför skolan genom ökad läsförståelse och större ordförråd. Såklart! Det är också viktigt att fortsätta högläsa efter att barnet själv lärt sig det. Jag vet inte hur statistiken ser ut i Finland, men för tio år sedan i Sverige fick 75 procent av alla barn lyssna till godnattsaga, nu är ligger siffran nere på cirka 35 procent. Ja, ja ni fattar: Läs högt för era barn. Här finns mer info om böckerna och hela kampanjen.  

Alltså kvinnokroppen, hur fantastisk är inte den? Tänk att den först skapar en liten människa, bär på hen i nio månader, sedan pressar ut ungen och efteråt återgår till mer eller mindre status quo. Fast med förmågan att mata barnet. Nu vill jag inte vara den som startar ett könskrig här, men herregud så kapabel kvinnokroppen är jämfört med manskroppen. Och ändå är det kvinnans kropp som ständigt inte duger. Som alttid borde vara smalare, muskulösare, tjockare, starkare, blekare, yngre, fastare eller vad som helst som den inte för tillfället. Det är kvinnokroppen som hela tiden ska befinna sig i ett förbättringsläge och föra nåt slags kamp mot sig själv. En kamp som helt enkelt inte går att vinna. I dag drog jag på mig ett par lösa jeans. Som jag har LÄNGTAT efter jeans. Kände mig som om jag erövrat Mount Everest eller vunnit Nobelpriset i litteratur, utan att vara Bob Dylan. Ni vet kanske den där förrädiska känslan av att man efter att ha fött barn plötsligt är pinnsmal, eller man känner sig pinnsmal eftersom man inte längre har en baby i magen. Och man VILL det så gärna vara smal eftersom man helst blixtsnabbt ska se ut som dagen när man blev gravid och för att man inte står ut med att folk frågar en när babyn kommer, och man måste svara: "För en månad sen". Efter en förlossning har man i praktiken en mage som mest av allt påminner om fem månader in i graviditeten. Mjuk och go. Eller nu talar jag bara om mig själv. Minns att jag nån vecka efter att ha fått Vidde klämde in mig in i en Acne-klänning och kände mig supersmal och snygg. Efteråt, när jag såg bilder från festen insåg jag att pinnsmal kanske var en överdrift och skämdes för att min mage putade. Den här gången ska jag i alla fall cut min mjuka putmage som slack. Kan jag kränga in mig i ett par byxor: Good for me! Måste jag vänta sex månader på skinny jeansen: Good for me! Kvinnokroppen är för cool och kapabel för att snackas skit om.

Och så spelade vi in veckans avsnitt av Magnus och Peppes podcast där vi mest av allt talar om förlossningen. Skillnaden mellan att föda barn i L.A. och Helsingfors. Om Magnus var rädd, hur jag lät när jag andades. Om att föda utan smärtstillande (jag är för övrigt FÖR alla former av smärtstillande trots att jag tydligen inte använder sånt själv. Don't be a hero!). Sen blir det lite cannabis och dålig kommunikation, att konsumera sig till en antirasistisk identitet, kulturell  appropriering, om Beatles verkligen var så bra och annat smått och gott. Om ni gillar det ni hör och tycker att innehåll är något man ska betala för får ni gärna trycka på PayPal-symbolen till höger. Ett avsnitt kostar 86 cent och man får såklart betala för flera. Ett stort TACK alla ni som redan gjort detta!

TUSEN TACK för all gratulationer! Känslig som en är får jag lust att gråta en liten skvätt över all kärlek och välvilja. TACK! Vi är fortfarande inne i fasen där vi bara sitter och stirrar på Majlis och sedan ser på varandra och säger något om hur underbar hon är och herregud fatta att hon är vår! Vidde vill visa upp henne i skolan varje dag. Hans lärare, Mrs. Garcia, mailade oss och berättade hur Vid gång på gång sagt "I can't believe I'm a big brother". Mycket gulligt. Detta är inte allt! I dag testade jag på att röra mig utanför hemmets väggar. Det gick ganska bra, jag hade dessutom barnvagnen som stöd, ett slags rullartor för nyförlösta. Maggan och jag promenerade längs med Oceans avenue med Majlis i Stokken och satte oss sedan ner på ett litet franskt bistro. Jag åt Eggs Florentine med frukter. Goda florentinare, men frukten verkade komma ur en burk. En petitess kan man tycka, men är man en fruit lover som jag är man noga med att det ska vara färsk frukt. SPECIELLT när man är öm i hela kroppen och svag av blodbrist. Klagade inte (förutom då uppenbarligen inför er). Väntar förresten på att den där känsligheten för världens ondska ska kicka in. Minns att jag såg filmen "Up" när Vidar var en nyföding och grät som en fontän över livets förgänglighet. Eller kanske är jag lite känslig. Ikväll är vi bjudna på avskedsfest till Finlands generalkonsulat, men jag är inte så sugen på att gå eftersom jag inte vill att en massa smutsiga fingrar ska peta på Majlis. Hur är det egentligen nuförtiden med folks kapacitet att tvätta händerna efter att de varit på toaletten? Sen satt vi och pratade om livet och kärleken. Drack gott vitt vin och ganska äckligt kaffe. När jag kom hem igen däckade jag av utmattning och sov en skön timme.

Eftersom jag ändå är beordrad att befinna mig sängliggande i helst en vecka och redan nu, när detta skrivs mindre än ett dygn senare är så uttråkad att jag håller på att dö, kan jag lika bra skriva ner den där förlossningsberättelsen. På morgonatten mellan fredag och lördag vaknade jag av att det krampade i magen. Lyssnade på poddar i några timmar och gick sedan upp för att äta frukost. Insåg att det var värkar, men ville inte väcka Maggan förrän natten kunde klassas som morgon. Kollade istället på gamla avsnitt av Louise C.K. på Netflix. Lite efter klockan sex var jag ändå tvungen att väcka familjen och runt sju lämnade vi av Vidar hos en kompis och fortsatte till Silver Lake. Hade då värkar som höll i sig under ungefär en minut och återkom var tredje minut. Väl framme blev värkarna allt intensivare. Tog en långsam promenad utomhus och mindes tillbaka hur vi i mars 2010 tagit en långsam promenad i ett snötäckt Kottby i väntan på att Vidde skulle komma ut. Nu var det runt 25 grader varmt i Silver Lake. Same, same, but different. Sen gjorde det för ont så vi återvände till birthing centret och jag placerade mig själv i en fåtölj, steg upp och promenerade runt rummet varje gång jag fick en värk och tuppade av i fåtöljen mellan dem (minns att det var samma sak med Vid, alltså tuppade av mellan värkarna). En stund senare började jag kategoriskt kräkas efter varje värk (kommer aldrig mer att äta KitKat). Minns också att jag försökte snacka om presidentvalet med min barnmorska (man vill ju ändå vara social) och att hon svarade att hon är väldigt orolig för att Trump ska vinna. Min vän Cissan hade tipsat om att andas djupt med en så mörk röst som möjligt och så hade jag läst nånstans att inte bita ihop tänderna. Använde dessa trick som smärtlindring. Runt elva gled jag ner i bubbelbadkaret och inte långt därefter kom den första krystvärken. "Inte långt därefter" = "har noll aning om tiden". Samma Cissan sa att krystvärkar känns som om ens underliv kräks och om man lägger till att en demon tar över ens kropp kommer beskrivningen ganska nära sanningen. Nånstans kring krystvärk nummer fyra-fem (här gissar jag också fritt) fick jag visserligen inte den där känslan av att jag verkligen kommer att dö nu, men minns att jag panikslaget frågade om någon av barnmorskorna kunde hjälpa mig lite ("Excuse me, could I get some help here?"), men det kunde jag UPPENBARLIGEN INTE FÅ. Ni måste förstå min desperation, hade vid det här tillfället ett huvud på väg ut genom min vagina. Några demoniska krystvärkar senare ploppade ungen ut och känslan av lättnad var obeskrivlig. Klockan var ungefär tjugo över tolv. När moderkakan skulle ut hände ungefär samma sak som vid hissdörrarna i The Shining. Och jag förlorade en del blod.  Resten av eftermiddagen blödde jag ymnigt, fick vätska intravenöst och kämpade med att äta något och klara av att gå ända till duschen. Den enda barnmorskan ville absolut att vi skulle ta med oss moderkakan hem och att Magnus skulle mala ner den i en smoothie. För järnets skull. Jag förklarade artigt att jag är vegetarian och föredrar järntabletter och spenat. Den andra barnmorskan sa att jag måste åka in till ett sjukhus om jag inte klarar av att ta mig till bilen på egen hand. Runt klockan sex lyckade jag med detta konststycke (alltså promenera tio meter utan att falla ihop och samma kväll kom vi hem med en alldeles underbar liten Majlis (hon ligger bredvid mig och är gullig medan jag skriver detta). Är fortfarande ganska skakig och klarar inte av längre promenader än till köket utan att svimma, men blöder inte längre som en Stephen King-skildring. Ser det som ett positivt tecken. via GIPHY  

Så här såg det ut lite före sju på morgonen när vi körde in till Silver Lake för att föda lite barn och på bilden nedanför sju timmar senare. Jag är lite mörbultad och fattig på blod, men lycklig och repar mig såklart blixtsnabbt. Och Majlis mår superbra!

Nu när jag ser ljuset i graviditetstunnelns ända tänkte jag göra en lista på alla rekommendationer jag fått under graviditetens gång. Ordningen är ej kronologisk och jag lägger ingen värdering i om de är bra eller dåliga. Ni får gärna fylla på med egna erfarenheter. BONUS:  Kvinnan som i dag i mataffären berättade att hennes mamma gick EN MÅNAD över när hon väntade kvinnan. Hon skulle ha fötts den 24 februari, men kom ut den 24 mars. Jag var liiite skeptisk, men man vet ju aldrig här i Amerika.

1. Böj dig ner och plocka upp grejer från golvet för att få igång förlossningen.
2. Akupunktur för att få igång förlossningen.
3. Efter vecka 9 är det okej att dricka ett glas vin om kvällen.
4. Efter vecka 37 är det okej att dricka ett glas vin om kvällen.
5. Ha sex för att få igång förlossningen.
6. Bär ingenting som väger mer än en fjäder.
7. Bär max 50 kilogram om dagen.
8. Drick champagne för att få igång förlossningen.
9. Ha sex för att få igång förlossningen.
10. Svälj två matskedar ricinolja var tredje timme för att få igång förlossningen.
11. Drick hallonbladste för att få livmodern att krympa efter förlossningen.
12. Ät mycket fisk.
13. Ät absolut inte fisk.
14. Ät en viss sorts fisk.
15. Bada i poolen att få igång förlossningen.
16. Bada i stora vågor i havet för att få igång förlossningen.
17. Ackupressur för att få igång förlossningen.
18. Fotmassage för att få igång förlossningen.
19. Sov nu för sen när babyn kommer blir det ingenting med den saken.
20. Njut nu, för när ni blir tvåbarnsföräldrar kommer allt att gå åt helvete med er relation. 

Jag gör: nyttiga och duktiga saker alldeles för ofta. Borde lära mig att bara slackaoch ta det launa. Jag kan: kommunicera på spanska trots att det är tio år sedan jag bodde i Buenos Aires. Jag kan inte: sjunga och skäms lite för det. Jag köper: allt jag behöver på nätet. Jag borde: texta Jihde och bestämma en tid när vi ska spela in veckans Mellan raderna. Jag måste: ha ägg i kylen för att inte bli stressad. Jag vet: att det kommer att ordna sig och en massa skvaller. Jag tycker: mycket och som tur får jag prata om det i två olika poddar och en blogg och med Magnus och vänner. Jag tänker: på hur det kommer att vara att ha en dotter. Jag lyssnar: uteslutande på Spotifylistan Big Egos. Lyckligtvis uppdateras den oregelbundet. Jag längtar: efter att inte längre vara gravid och därmed kunna springa och rida igen. Jag fasar: för logistiken med en baby. Jag använder: aldrig kontanter. Jag förbrukar: en enorm mängd citroner just nu. Det är trettio grader varmt och lemonad is my middle name. Jag njuter: kalla dopp i poolen. Jag blir: lycklig av att bo i L.A. Jag äter: exakt samma frukost varje dag: ett löskokt ägg, två ostmackor och ett antal koppar svart kaffe. Jag dricker: Vin, lemonad, vatten och öl. Jag struntar: i att gå in i diskussioner på Facebook, trots att de provocerar mig oerhört. Känner att jag hellre skriver av mig här. Jag ska: äta pizza ikväll. Jag sparar: på för många bilder på min telefon. Jag brukar: ha svårt för att dölja vad jag tycker. Jag tittar: på High Maintenance, Divorce och Fresh off the Boat. Nu för tiden aldrig på film. Jag läser: Ungefär en bok i veckan. Just nu Sofi Oksanens Norma. Jag vill: aldrig mer bo i ett land där det är vinter.

På Farmer's Market kom det fram en mamma till Viddes klasskompis och undrade hur jag mådde. Hennes väninna betraktade mig uppifrån och ner och konstaterade att min mage är väldigt hög och att jag inte kommer att föda barn på länge. Det enda jag fick ur mig var ett syrligt "Jaha, det tror du..." när jag egentligen hade önskat att jag hade sinnesnärvaro nog att fråga om hon jobbat länge som barnmorska eller förlossningsläkare eller varför hon tycker det är okej att kommentera min kropp. Ja, ja jag vet. Jag är kanske liiiite överkänslig i dessa dagar, men så fort jag sätter min fot utanför hemmet dyker det upp någon som vill informera mig om hur jag ser ut eller klappa på min mage. Funderade på att stanna inomhus resten av dagen, men Maggan och Diana övertalade mig att hänga med dem på lunch till Malibu Pier. Sagt och gjort. Jag var en crazy MoFo och beställde in plättar (eller små pannkakor som ni i Sverige säger). TILL LUNCH! Och en för söt lemonad. Sedan satt vi och njöt av utsikten en stund och susade hem längs med PCH. Ikväll blir det den tredje och sista presidentdebatten. Ser med skräckblandad förtjusning fram emot att kolla på den (och kanske göra ett reportage).