Den fantastiska kvinnokroppen
10 years ago
Alltså kvinnokroppen, hur fantastisk är inte den? Tänk att den först skapar en liten människa, bär på hen i nio månader, sedan pressar ut ungen och efteråt återgår till mer eller mindre status quo. Fast med förmågan att mata barnet. Nu vill jag inte vara den som startar ett könskrig här, men herregud så kapabel kvinnokroppen är jämfört med manskroppen. Och ändå är det kvinnans kropp som ständigt inte duger. Som alttid borde vara smalare, muskulösare, tjockare, starkare, blekare, yngre, fastare eller vad som helst som den inte för tillfället. Det är kvinnokroppen som hela tiden ska befinna sig i ett förbättringsläge och föra nåt slags kamp mot sig själv. En kamp som helt enkelt inte går att vinna.
I dag drog jag på mig ett par lösa jeans. Som jag har LÄNGTAT efter jeans. Kände mig som om jag erövrat Mount Everest eller vunnit Nobelpriset i litteratur, utan att vara Bob Dylan. Ni vet kanske den där förrädiska känslan av att man efter att ha fött barn plötsligt är pinnsmal, eller man känner sig pinnsmal eftersom man inte längre har en baby i magen. Och man VILL det så gärna vara smal eftersom man helst blixtsnabbt ska se ut som dagen när man blev gravid och för att man inte står ut med att folk frågar en när babyn kommer, och man måste svara: "För en månad sen".
Efter en förlossning har man i praktiken en mage som mest av allt påminner om fem månader in i graviditeten. Mjuk och go. Eller nu talar jag bara om mig själv. Minns att jag nån vecka efter att ha fått Vidde klämde in mig in i en Acne-klänning och kände mig supersmal och snygg. Efteråt, när jag såg bilder från festen insåg jag att pinnsmal kanske var en överdrift och skämdes för att min mage putade.
Den här gången ska jag i alla fall cut min mjuka putmage som slack. Kan jag kränga in mig i ett par byxor: Good for me! Måste jag vänta sex månader på skinny jeansen: Good for me! Kvinnokroppen är för cool och kapabel för att snackas skit om.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Linn · 10 years ago
JA! Ps. Det känns alltid som en seger ( som en stor revolt!) när jag tänker på hur många (industrier) som förlorar på att jag är så jävla zen med hur jag ser ut.
Peppe Öhman · 10 years ago
Du är, på riktigt, en inspiration.
Stephanie · 10 years ago
HEJA! Och grattis till lilla knyttet! :)
Hanna · 10 years ago
Heja kroppen! (det är ändå relativt många som aldrig mer kommer i de skinnyjeans de hade innan graviditeten så sex månader är väldigt bra jobbat av ens förbränning, gener eller karaktär)
Peppe Öhman · 10 years ago
Tack för att du skriver så bra om kroppen och klädstorlekar och hycklande av klädföretag!
Maria · 10 years ago
Tack för detta inlägg! Jag är efter två graviditer + förlossning och amning så jäkla stolt (hoppas jag inte låter för narssisistisk) över min kropp. Över vad den gjort, burit på ett barn, fött ut den helt själv, matat den och sedan vips varit tillbaks till sina gamla mått (men med lite extra mjukhet). Hyllar alla kvinnokroppar där ute, naturen är magisk !
Peppe Öhman · 10 years ago
Inte alls, du har ALL orsak att vara stolt!
Costa · 10 years ago
Fast matandet (ammandet) lyckas inte allas kroppar med, tyvärr :(
Peppe Öhman · 10 years ago
True that. Kunde inte alls amma Vidar, till exempel.
Cruella · 10 years ago
Åh, det är så sant! En hel massa gånger och av olika skäl går det lite snett (som efter mitt andra barn - livmoderinflammation. Ej superkvinna. Fast kanske. Min man rekommenderade ett par alvedon så eventuellt såg jag inte jättesjuk ut. Intravenös antibiotika blev det sen) men ofta: super human!