Mellan raderna ägnade påsken åt att göra upp med släkt(-krönikor), naturliknelser och synen på klimakteriet. Jihde har läst Middlepause av Marina Benjamin och duon fortsätter fascineras av Ett litet liv av Hanya Yanagihara där Öhman analyserar hur Jude försöker läka ihop fysiskt och psykiskt. Är det ens möjligt? Veckans gemensamma läsning är den nya boken Ölandssången av Tove Folkesson, som är tredje delen i hennes romansvit med "Kalmars jägarinnor" och "Sund". Avsnittet görs i samarbete med Adlibris.

Jag läste en så himla bra essä på Image. Det är journalisten Anu Silfverberg som skrivit den och tyvärr är den på finska, men ni som kan språket uppmanar att surfa in. Den handlar om utseende och kvinnor. Om hur det kanske inte finns så stora skillnader mellan könen, men en väldigt stor skillnad i hur kvinnor och män behandlas är att en kvinnas utseende kritiseras och skrattas åt då man vill tysta eller trycka henne. "Olennaista on sen sijaan tämä: naisten ulkonäköihanteet vaihtelevat jonkin verran vuosikymmenestä toiseen, mutta aina ne korostavat nuoruutta ja laihuutta. Ihanteellisella naisella ei ole valtaa, kokemusta eikä voimaa." Löst översatt: "Kvinnoideal förändras en del genom tiderna, men den gemensamma nämnaren är smalhet och ungdom. Idealkvinnan har ingen makt, erfarenhet eller styrka". Den handlar också om hur en är medveten feminist, men ändå anpassar sig efter skönhetsidealen. Om hur det är acceptabelt att diskutera kvinnors utseende (guilty as charged: själv diskuterade jag nyligen Nicole Kidmans nip&tuck med en kompis). Silfverberg tar avstamp i ett projekt där fotografen Outi Törmälä letar efter kvinnor som är missnöjda med sina utseenden. Törmälä säger bland annat att det finns något provocerande med en kvinna som bara ser in i kameran och inte gör sig attraktiv, vill bli accepterad och är tillgänglig för betraktaren. Och om hur den finaste skönheten är den "naturliga" som givetvis kräver en massa jobb och produkter. Köpa, köpa! Silfverberg nämner som exempel den här Lumene-reklamen som hon kallar både rasistisk och sexistisk. Jag vet inte riktigt om jag hade någon annan poäng med det här inlägget än att det är problematiskt att det är så viktigt att kvinnor ska vara vackra (och smala) och att jag är nyfiken på era åsikter både om essän och Lumenes reklamvideo.  

En liten lista som jag kopierade av Hanna. Tre saker du älskar: 1. Att läsa papperstidning, dricka kaffe och äta långsam frukost en helgmorgon. 2. Att sitta på en hästrygg och känna hur kommunikationen mellan mig och hästen är perfekt. 3. Solnedgång över Los Angeles. När grät du senast? När jag såg en bild på Kathrine Switzer som första kvinna sprang maraton i Boston år 1967 (och gjorde om bedriften i år). Och när vi körde upp längs med femman mot San Francisco och såg de enorma inhägnaderna med kossorna och de pyttesmå med kalvarna som väntade på slakt. Den första för att det var en så stark bild, den andra för att sättet vi behandlar andra levande varelser på är vidrigt. Grät = Tårar i ögonen.

När skrattade du senast?

Skrattade riktigt ordentligt åt att Cissan ville beställa en likadan björnkapsylöppnare som våra Airbnb-värdar hade och sedan dessutom inspirerades av taket på uteplatsen. Jag föreställde mig att när vi hälsar på nästa gång har Blankens kopierat exakt hela Airbnb-huset. Ja, ja det var roligare när vi skojade om det.

Har du en bra hårdag?

Nja, tvättade det i morse och det är nu så där halt och platt och flygigt.

Säg något fint du funderar på? Hur fin Vidar är mot Majlis. Ibland hör jag honom småprata med henne och förklara hur hon är världens underbaraste lilla baby. Ditt livsmål? Att fortsätta leva med Maggan och alltid ta ut glädjen i förtid för då får jag vara glad minst en gång, i bästa fall flera. Men det var kanske mer av ett motto. Ett livsmål är att bo på många olika platser och fortsätta skriva. Beskriv rummet du är i? Sitter i en turkos soffa, ser ett runt matbor och glasdörrar till vår uteplats. Till höger om mig Viddes rum med våningssäng, till vänster en stor grön växt. Var vill du vara om sex år? Jag vill gärna bo i ett lite större hem (TVÅ badrum), jobba kreativt och helst ej på kontor. Vill inte ha en chef. Vill gärna bo kvar i L.A. En sak du önskar dig? Lite semester. Känner just nu att jag håller på att jobba ihjäl all kreativitet. Det senaste du åt? En bit väldigt mörk choklad. Hur blir din sommar i år? Vi kommer att vara i Stockholm nästan hela sommaren, Maggan kommer att jobba på Nyhetsmorgon och jag ska skriva en bok tillsammans med en annan person. Vi skriver på kontraktet i slutet av veckan. Vad gjorde du för exakt fem månader sedan? Tänk att Majlis inte ens var född för sex månader sedan! För fem månader sedan åkte Maggan och jag till Venice och jobbade en stund. Kan du bjuda på någon teaser inför kommande blogginlägg? Tänkte ha en klassisk frågestund inom kort. Annars är det väl bara de vanliga feministiska tankarna, LA, babyn och hästarna. Vad är viktigt i ett förhållande? Att vara generös mot den andra. Alltså inte i presenter (fast det är också välkommet), men att unna den andra att sova länge, resa, läsa, bada badkar och ja ni fattar. Vad är viktiga egenskaper hos en partner? Att hen är lojal, rolig och lätt. Har haft tillräckligt med svåra och humörstyrda pojkvänner (människor) i mitt liv. Vem kysste du senast? Magg. Har du något onödigt du gör? Magnus brukar reta mig för att jag genast måste delta i diskussionen med massor av fakta om det är något jag har koll på. Kallar mig besserwisser, vill korrigera honom eftersom han tydligt använder termen besserwisser fel, men det skulle ge honom rätt. (Typiskt patriarkatet att vilja att kvinnan ska sitta tyst och koncentrera sig på att se söt ut). Vad är det sämsta med denna vecka? Jag vet faktiskt inte. Att det ska regna lite imorgon? Vad ska du göra i höst? Skriva och ha mig. Vad har du i ditt kylskåp? Hummus, vegansmör, ägg, öl, Kalles kaviar och sötpotatis.

Den sista spring break-helgen hade vi ursprungligen tänkt åka till Grand Canyon, men eftersom det inte bara var spring break, utan också påskhelg och vi som vanligt var super sent ute var precis allting fullbokat. Alternativet var ett svindyrt tält i utkanten av nationalparken Grand Canyon. Till slut beslöt vi oss för att turista halvlokalt och körde ner till Dana Point söder om Laguna Beach. Vi använder oss ganska ofta av airbnb och ibland är hemmen alldeles tydligt investeringshus. Folk har köpt ett hus för att hyra ut det på airbnb. Andra är mycket tydligt hem. Den här gången bodde vi i alternativ två. Väggarna och byråerna var täckta av bilder på barn i olika åldrar och väggord som uppmuntrade oss att le och leva i stunden samt påminde oss om att livet är en strand. Det kändes som om vi bytt liv med en traditionell förortsfamilj i södra Kalifornien. Det är förresten Daniel som fixar mat på bilden under och hans fru Anne under det. Tycker om dem. Jag vet inte exakt hurdan en vanlig familj i Dana Point är, men vi tog det vääldigt lugnt och satt mest och pratade, åt chips och smuttade på varsin öl. Familjen Blankens som hade campat uppe vid Santa Barbara parkerade sin husbil utanför huset och hängde med oss hela helgen. Ungarna tillbringade givetvis extremt mycket tid i poolen och vi tillbringade lika mycket tid vid den för att ingen skulle drunkna under vårt pass. Jag passade för övrigt också på att ta mig ett dopp, men det finns bara dokumenterat på Instagram. I slow motion dessutom. Kan inte påstå att det inte skulle ha varit underbart. När det blev sen eftermiddag promenerade vi långsamt genom det lugna bostadsområdet, som mest påminde om det i Desperate Housewives, och försökte gissa oss till vad folk som bodde här jobbade med och röstade på. Vi pratade också om hur mycket billigare husen var här än i Santa Monica och frågade varandra om man kunde tänka sig att bo här. Tänker att Majlis på bilden under signalerar: HJÄLP med ögonen.   Trots att jag är van vid ganska fina solnedgångar slog denna de flesta. Folk hade packat med sin picknick-filtar och vin och satt sig ner i olika grupperingar för att betrakta spektaklet. Jag vet att man egentligen inte ska fota solnedgångar, man ska bara njuta av dem och spara dem i sin själ, men men... När barnen lagt sig spelade vi det extremt roliga kortspelet plump och beställde pizza eftersom ingen orkade laga mat. Det fanns så himla mycket barn omkring oss hela tiden och en kort stund fick jag en identitetskris då jag insåg att jag var föräldern, den äldre generationen och inte längre ett av barnen. Konstigt hur man är sig själv hela tiden och inte alltid riktigt hinner med i åldern. Nu är vi hemma igen och  jag redo för en tupplur och sen för en hård vecka med massor av jobb, men först ska vi äta middag med vår kompis Nina som varit på filmfestival i Palm Springs.

Jag har tänkt på en grej gällande den trendiga feminismen. Det är ju superfint att allt fler tar till sig feminismen, men det har också lett till att folk gör vad som helst och efteråt konstruerar de en förklaring till varför deras agerande är feministiskt. Visa upp en snygg, smal och sexig kropp = feminism eftersom man tar kontrollen över hur kroppen visas upp. Träffas och sticka vantar = feministiskt för att det är en traditionell kvinnosyssla med låg status som man gör cool. Inte dela föräldraledigheten = eftersom man själv av fritt val bestämt sig för att inte dela är det eget val och vad är väl mer feministiskt än den fria viljan? Och så vidare, ja ni fattar. Så här tänker jag: det är omöjligt att vara en perfekt feminism i ett patriarkat. Därför borde vi bara mindre stränga mot varandra. Alla våra handlingar måste inte vara feministiska. Det sagt: Genom att göra efterkonstruktioner på hur våra handlingar egentligen är feministiska urvattnar vi själva begreppet. En feministisk handling är en handling som tar ett steg mot ett jämställt samhälle. Oftast är handlingarna obekväma, provocerande och lite jobbiga för alla inblandade. Det beror på att de utmanar normen, alltså det vi är vana vid. Det blir kanske lite dyrare, besvärligare och sämre stämning, men om vi bara feministhandlar medhårs fortsätter allt som förut. Inga normer bryts och patriarkatet fortsätter att härska. Det sagt ska folk såklart få posera sexigt och vara vackra, träffas och sticka tröjor och stanna hemma hur länge som helst med barnen, men det är inte nödvändigtvis feministiska handlingar. Eller tänker jag fel här?  

Precis som Magnus mormor hette min mormor Maj-Lis (OBS! ej samma människa!). Hon var en mycket, mycket fin person som tålmodigt läste högt samma Fem-böcker för mig oändliga gånger. När jag blev tonåring och tuff fattade jag inte hur mycket kloka saker Maj-Lis sade, utan avfärdade dem som en gammal människas prat. Nu i vuxen ålder tänker jag ofta på att hon hade rätt i så mycket. Som att det kanske inte är så bra att färga sitt hår hela tiden med en massa kemikalier, att man inte måste tala om sig själv hela tiden och att hungern är bästa kryddan. Fast man skulle uttala hungern med y så det blev "Hyngern är bästa kryddan". Hon brukade också kalla insekter och andra kryp för pukadjur (uttalas med kort o). Ett fantastiskt samlingsnamn på ohyra och bråkade syrran och jag konstaterade hon: "Slåssin pojkar så får ni tobak, den som vinner får pipa!". Genialiskt som ni hör. Syrran och jag har tagit oss an uppdraget att föra dessa briljanta livsvisdomar vidare. Drömmen är att våra barn en dag ska tala om pukadjur och torrt konstatera att den som vinner får pipa. Ni då, har era mor- och farföräldrar kommit med några bra uttryck vi borde använda? FÖRRESTEN! Kan inte ni tipsa mig om er bästa ansiktskräm? Den ska gärna vara fyllig och kännas lyxig, men helst inte fruktansvärt dyr.

Vi spelade in podden och diskuterade skillnaden mellan terrorism och vansinneshandlingar, om Sean Spicer, om att vara smal och snygg enligt normen och försäkra folk om att de inte behöver vara smala och snygga, om Pepsis makalöst misslyckade kampanj och såklart om mycket mer. Bra avsnitt, om jag får säga det själv (men det får man väl inte längre säga osv)

Saker jag tänkt på: Att jag i smyg funderar lite på att springa maraton, men att det känns som ett så bombsäkert tecken på medelålderskris att jag försöker hålla mig från att ens tänka tanken. Att jag VERKLIGEN inte vill campa, och det är tur att vi har en baby som jag kan använda som svepskäl varje gång jag tackar nej till nåt. Att hästar gör mig så fruktansvärt lycklig och att jag i dag bokade intervju med det där centret för folk som är lite rädda för att rida, men vill rida. Det som jag skrev om häromdagen. Nu ska det bli reportage! Att det inte kan vara speciellt kul att vara Sean Spicer. Men att det finns en viss tillfredsställelse i att se honom försöka förklara sig, men misslyckas gång på gång. Att ljuset i Kalifornien är så sjukt fint den här tiden på året, och då är det alltid ganska fint. Att det är så absurt att högerextrema är frustrerade över att stockholmarna känner kärlek och inte hat. Att Last Week Tonight med John Oliver tillsammans med podcasterna  On the media, 1A, NPR Politics, Slates Trumpism och Slate Political Gabfest har lärt mig ungefär allt jag kan om amerikansk politik. Och på tal om poddar så handen upp alla som lyssnar på S-Town! Att jag fick ihop den där feministkrönikan. Skrev om det ni föreslog, om hur allt en kvinna gör inte automatiskt är feminism, men att det inte heller måste vara det. Att jag tycker så mycket om er som kommenterar här. Ni skriver så fina och smarta saker. Ja, ja nu säger ni: "Du är full Öhman, gå hem!" men jag är faktiskt bara på gott humör efter en bra ridlektion.  

I morse vaknade jag kring halv åtta, åt frukost och jobbade en stund (vill bland annat göra ett reportage om ett ställe som botar folk som vill rida, men är lite rädda för att göra det). Sen övertalade jag familjen att ta en promenad med mig och när vi kom hem igen var jag så trött så jag lade mig ner för att vila en stund. Jag somnade tvärt och sov djupt i två timmar. Vaknade upp när Magnus lade en sovande Majlis bredvid mig och sa: "Du verkar ha sömn kvar i kroppen, sov ut det" och det gjorde jag. När jag vaknade utvilad låg jag kvar en stund och tänkte på att ha "sömn kvar i kroppen". New York Times hade en lång artikel om hur sömn är den nya skrytisen. Och det känns väl ganska naturligt, vi effektiva moderna människor har ju fyllt varje minut av vår vakna tid med aktiviteter och lappat ihop alla tomrum med sociala medier. Sömnen är det enda som finns kvar att pimpa. Plus att för lite sömn får en att åldras snabbare och en av de viktigaste målen för den moderna människan är att vara ung och fräsch. Sömn är också framgång säger NYT och framgång finns såklart högt uppe på listan av livsmål tillsammans med ungdom och fräschhet. Nä, men allvarligt talat vill man ju sova bra och det som NYT skriver blir man lättare överviktig, lite dummare, sjuk och för tidigt död om man inte sover. Men främst är det så SKÖNT att vara utvilad. Om jag inte sovit tillräckligt oroar jag mig mer, jag får ångest och är allmänt sur. Att folk vill sova mer och ordentligt har givetvis lett till att entreprenörer uppfunnit appar, podcaster, glasögon, meditationskurser och apparater som ska hjälpa en sova mer. Själv har jag alltid varit en ganska bra sovare, men jetlag och sen baby har under de senaste åren fuckat upp min skönhetssömn. Jag är en person som försöker tvinga mig själv att vara tacksam för sju timmar, men acceptera sex. I praktiken längtar jag efter minst åtta. En så lätt investering som en sovmask och att dela upp babyvakandet med Maggan har ändå hjälpt mig mycket. Släng på öronproppar och svalt rum och jag är nöjd. Bonus: En lång springtur samma eftermiddag. Och helst sover jag ju helt ensam, men det är oftast en utopi. Sällan sammanfaller alla dessa faktorer, men en ordentlig natt då och då gör under. 1. Hur länge sover du? 2. Hur länge VILL du sova? 3. Med vem sover du helst? 4. Ditt bästa trick för att sova bra? 

I slutet av förra veckan åkte jag till Palm Springs tillsammans med några vänner. Jag älskar ju Palm Springs och tycker att öknen är minst lika magisk som havet. Plus att det är underbart att bara kunna åka iväg på en liten övernattningsutflykt med kompisar. Vi var sammanlagt borta i mindre än ett dygn, men hann ändå ligga en stund vid poolen, äta middag i den ljuva ökenvärmen och hänga på balkongen till vårt rum på midcentury-hotellet Riviera. Cissan tog den fina poolbilden på mig. När vi vaknade på fredag morgon och läste nyheterna om vad som hänt i Stockholm kändes det konstigt att ha det så bra så vi packade ihop våra grejer och åkte tillbaka till L.A.   Helgen kom och gick, men eftersom det är spring break ännu en vecka känns den här måndagen inte så mycket som en måndag. I går eftermiddag åkte vi till Finland i Los Angeles, alltså Finlands residens i Bel Air, drack en öl, hängde vid poolen och åt middag. Ursprungligen skulle vi bada bastu, men jag var den enda som var ens vagt intresserad av det så vi skippade det. Tänker ibland på att Jörn Donner brukade simma i den här poolen och att han längtade hem till Finland. Nu ska jag ta itu med den där krönikan om feminism ni hjälpte mig med. Trodde att det skulle vara en jättelätt grej, men har kämpat med den i flera dagar. Typiskt.