Det var nån i kommentarsfältet som skrev om franska presidentkandidaten Emmaunel Macrons 24 år äldre fru Brigitte Trogneux och hur irriterad hon blir på att folk och media gör det till en stor grej att Trogneux är så mycket äldre än Macron. Och jag håller med om irritationen. Det är inget annat än dubbelmoral. Ingen förfasar sig över att till exempel Donald Trumps fru Melania är 25 år yngre än han. Men så är det med normer, vi är så vana vid att se världen på ett visst sätt att vi blir provocerade när folk väljer att leva annorlunda. Jag blir så glad och tacksam över par som inte platsar i normen. Därför är det så viktigt för oss vanlisar att se att det finns människor som Macron och Trogneux, par som inte lever i heterosexuella parförhållanden, kvinnor och män som inte vill ha barn, som vill ha det men inte kan, par där kvinnan är längre än mannen familjer, konstellationer med elva ungar, transsexuella och alla andra som faller utanför normen. De här människorna gör oss andra en enorm tjänst genom att visa att det finns fler sätt att leva på och vårt sätt inte är bättre eller "naturligare" (åh, så jag avskyr det ordet) än nåt annat. De gör himlen lite högre och samhället mindre instängt. Signatur vit heterosexuell kvinna i äktenskap med man som är två år äldre och tio centimeter längre, två barn och ja ni fattar ju hur sjukt normativ jag är.

Saker jag tänkt på:

• Lyssnade på podden En varg söker sin podd som diskuterade den sista säsongen av Girls. Jag håller med om att det var en superbra säsong och att det sista avsnittet var sådär. Men samtidigt gillar jag att det allra sista vi såg av Girls var så operfekt. Ingen svulstigt avslut där trådar knyts ihop och alla återförenas i en enda tårfylld och kärleksfull kram, utan ett ganska mediokert vanligt avsnitt. Så där som livet är mest. Nu vill jag börja om på säsong ett.
• Så spännande att följa med vändningarna kring Hannas och Amandas kosttillskott. Finns det verkligen en produkt deras fans inte köper? Har visserligen svårt att tro det, men kul att det finns folk som ifrågasätter det förnuftiga i att betala 400 kronor i månaden för piller som inte har någon vetenskapligt bevisad effekt. Det sagt fungerar ju placebo. Och Hanna och Amanda är otroligt skickliga säljare.
• Jag avskyr så mycket att involveras i Minecraft och vara tvungen att genom olika Youtube-tutorials ta reda på hur man laddar ner mods eller lär sig flyga i spelet. Ändå gör jag det. Vill ju vara en involverad morsa OCH visa att mammor kan ordna upp tekniska grejer minst lika bra som pappor.
• Har ju börjat ge Majlis föda. I dag lät jag henne gå bananas med en.. wait for it... BANAN! Hon valde att smörja in sig själv och allt inom en radie på cirka en halv meter med bananen.
• Räknar nuförtiden pengar i hur många ridlektioner det innebär.
• Ser enormt mycket fram emot The Handmaids Tale. Vem av er har läst boken?

Linn skrev ett inlägg om vaccin och varför det är viktigt för dem som kan  vaccinera sig att göra det. Självklart kan man tycka, men det tyckte tydligen inte alla hennes läsare och kommentarsfältet fylldes (som om det var 2009 igen) med personliga anekdoter om varför folk inte vaccinerat sina barn. Det som överraskade mig mest var ändå att människor på fullt allvar tycks tro att forskare är korrumperade och och mutade av läkemedelsföretag (BIG PHARMA!) och att journalister bara rapporterar det myndigheterna vill och tillåter att dem att göra. Plus klassikern: "Medierna mörkar". Som om det var i mediernas intresse att folk skulle dö av sjukdomar de fått av att vaccinera sig. Eller egentligen är det kanske inte överraskande, tidsenligt är antagligen en bättre beskrivning. I dag kan vem som helst få bekräftelse för sina egna mer eller mindre paranoida funderingar bara genom en enkel googling. Det handlar inte om vilken källa som är trovärdig, utan om den som säger det man vill höra. Att folk sedan använder personliga erfarenheter och rykten ("jag har inte vaccinerat mig och ändå inte blivit sjuk, alltså behövs inte vaccin") är så okunnigt att jag baxnar. Och ni som uppmanar folk att läsa på och "höra båda sidornas argument". Nej, detta gäller kanske i en politisk debatt när man funderar på vem man ska rösta på, men i livsviktiga frågor som om man ska vaccinera sig mot mässling ska man inte ge vaccinmotståndarna lika mycket tyngd som etablerade forskare. Jämförbart är att ge folk som inte tror på den globala uppvärmningen ("för att det faktiskt snöade jättemycket i vintras") lika mycket tyngd som en hel forskarkår som säger att jorden faktiskt blir varmare. Ger man två sidor, där den enda har vetenskapen bakom sig och den andra inte det, lika mycket tyngd och utrymme gör man som journalist tjänstefel och som privatperson lurar man sig själv. En gång för alla: Riktiga, seriösa medier med utbildade journalister granskar forskare, företag och myndigheter. I ett fritt samhälle är media oberoende. Det innebär visserligen att de gör fel ibland, för journalister är bara människor (och ibland robotar), men då korrigerar de öppet sina misstag. Forskare är inte korrupta jävlar som går läkemedelsbranschens ärenden för att själva tjäna en hacka. Det är klart att man ska ifrågasätta medier, företag och forskare, MEN att ifrågasätta och använda egna erfarenheter, hörsägen, magkänslan och Youtube som källor är inte speciellt smart. Speciellt inte i fall där människors liv faktiskt helt konkret står på spel. Just nu finns det ett mässlingsutbrott i Europa. Under de två första månaderna i år rapporterades mer än 1 500 fall av mässlingen. Det är inte bra, speciellt inte för folk som inte kan vaccinera sig. Nu är jag lite hård men: Älskar man konspirationsteorier är till exempel den om USA någonsin landade på månen ett ofarligare ämne att pyssla med.

Vi fick en avbokning på lägenheten här i Santa Monica som således står fri att hyra från ungefär den sista veckan i juli till mitten av augusti. En familj med två tre barn sover lätt här. Här finns en liten uteplats med grill, pool i huset, tvättstuga, stans bästa location och bara ett kvarter till havet. Maila mig!

Igår var det Majlis sexmånadersdag och vår kompis Majkens tvåårsdag. Således åkte vi ut till the Valley för att fira. Varje gång vi åker dit (allt fler av våra vänner har köpt hus där ) tänker jag på avsnittet i Entourage där gänget åker till the Valley och håller på att förgås av hetta. Varje gång inser jag också hur otroligt fint det är där. Så många fina hus och så mycket natur liksom. Tydligen hade en örn med en orm i greppet svävat över Joel, Fridas och Majkens hus dagen innan. National Geographic! Vi åt semlor (eller fastlagsbullar som man ju säger om man kan finlandssvenska), rågbröd med nåt slags toast skagen, svenskt godis, bär och en massa annat. Det blev fiske, häng i pool (om man var barn) och häng med vuxna om man var vuxen. Mycket trevligt! På kvällen åkte jag ut till Malibu och drack vin med några kompisar. Tackade först nej, men slogs sedan av FOMO och drog iväg. Ångrade mig inte efteråt.

Kommer ni ihåg serien Friday Night Lights? När min halvsyrra var här och hälsade på för några år sedan sträckkollade vi de första tre säsongerna, sedan lovade jag att inte kolla vidare utan henne och fick aldrig veta hur den slutade. Nu är ju Viddes Little Leaugue-träningar inte EXAKT samma sak som allt drama i Friday Night Lights, men tänker ändå ofta på serien när vi på sen fredageftermiddag kör ut för att slå lite bollar. Kanske för att det känns så amerikanskt.   När spelet var spelat åkte vi hem för att lämna bilen och traskade sedan ett kvarter bort där Viddes bästis bor. Den andra bästisen med föräldrar dök också upp och vi satte oss på takterrassen, åt pizza och drack rosé som Amazon Prime tydligen hade levererat bara några timmar tidigare. Det var en av de första varma kvällarna och vi satt ute i t-shirt trots att klockan närmade sig tio på kvällen. Livet alltså, ibland är det inte sämst.

Lyssnade som sagt på podden Penntricket och läste sedan om hur Natasjha Blomberg på sin blogg Lady Dahmer svarar folk som säger att ett hälsosamt leverne inte är samma sak som att banta. Hon har bannemig rätt, begreppet hälsosamt leverne är obehagligt ofta förklädd bantning. Folk har liksom fattat att det nuförtiden är lite pinsamt att banta, men helt accepterat att ta hand om sig själv, vara vältränad och stark. Men som Blomberg säger i podden är det aldrig tjocka människor som får symbolisera styrkan i reklamerna och pinterestcitaten som förmedlar budskapet: Strong is the new skinny. Det är snarare så att skinny and strong is the new skinny. Nu kastar jag sten i glashus för jag är minst sagt normalviktig. Normalviktig OCH lurad av patriarkatet och samhällets smalhets. Jag skyller på att jag sedan tonåren läst damtidningar som tipsat om att dricka mycket vatten för att få mättnadskänslor, att tvärrandigt gör att jag ser tjock ut, träningar för att få platt mage och så vidare. Kulturen har sedan jag var barn jobbat på att få mig att tro att tjock är något av det värsta man kan vara. I dag fattar jag såklart att det inte är så, men indoktrineringen sitter djupt. Jag erkänner att jag blir lite glad när någon av mammorna på skolan säger att man inte kunde tro att jag ganska nyligen fött barn och samtidigt skäms jag över att jag är så hjärntvättad att jag blir glad över smalkomplimanger. Jag önskar att jag var lika modig som Natashja och kunde strunta i normer och att ständigt behaga genom att försöka se snygg ut. En sak till: att uppmärksamma smalhetsnormen och kritisera kurer, kurser och dieter som ska göra oss friska, glada och pigga är inte samma sak om att önska att alla skulle vara tjocka soffpotatisar (OBS man kan vara tjock och vältränad och smal och soffpotatis). Däremot handlar det om att redan lågstadieflickor tycker att de är för tjocka och bantar och att en massa massa kvinnor går omkring med en ätstörning light. Folk som mer eller mindre medvetet kalkylerar hur mycket de ätit i relation till hur mycket de rört på sig. Det är ingens fel, eller kanske då patriarkatets och kapitalismens. Det finns ju otroligt mycket pengar att tjäna på folk som inte är nöjda med sina kroppar. Jag har tänkt på detta extra mycket efter att Majlis föddes. Att jag aldrig ska säga något negativt om kroppar. Jag tänker fortsätta rida, springa och yoga för det gör mig glad, men jag kommer aldrig publicera något under hastaggen thinspiration eller banta eller skriva, prata eller sjunga om att gå ner i vikt. Tips på bra kroppspositivt Instagramkonto: Kobran hugger till.

När jag skrev guiden Mitt Los Angeles (kommer ut i höst på Karavan förlag!) märkte jag att de flesta frukost- och brunchställena jag tipsade om hade ett enda kriterium: möjligheten att få pocherade ägg. För det är gott. Det passade jag givetvis på att beställa in imorse när Maggie och jag åt frukost med våra grannar på The Courtyard Kitchen uppe på Montana avenue. Annan maträtt som är god: Spaghettisquash. Måste erkänna att jag åt min första portion för bara några veckor sedan och älskade det. Har alltid tänkt att det var en b-klassens kompensation för folk inte vill eller kan äta riktigt pasta, men tji fick jag. Nu vill jag laga spaghetti av squash hemma, ge mig era bästa tips och gärna ett recept som innehåller spenat.

I veckans Magnus och Peppes podcast talade vi om den där Lumene-reklamen jag länkade till för några inlägg sedan. En vit kvinna som går omkring och är lite vackrare och "naturligare" än mörkare kvinnor. Vi diskuterar också "nyhetskanalen" Infowars och om vilken roll Alex Jones spelar där, det blir också en diskussion kring pedofilkultur och såklart mycket mer. Tack alla ni som betalar för innehåll! Ni blir allt fler och vi är så innerligt glada och tacksamma för att ni bevisar att ni tror på att journalister och kulturutövare (och alla andra som jobbar) ska få betalt. Avsnitten kostar 86 cent styck och vill man, och det vill man såklart, kan man också prenumerera för drygt två euro i månaden.

Föräldraskapet alltså. Jag går omkring med dåligt samvete för att inte ha tid/orka leka eller diskutera Minecraft i det oändliga. Det är nämligen tråkigt. För att kompensera och spela roliga morsan förvandlade Vidar och jag oss ninjan på väg ner till tvättstugan igår. Ingen granne fick se oss (delvis för att Vidar bara hade kalsonger och t-shirt på sig). Vi misslyckades redan på väg in i hissen då en granne med hund mötte oss. Vi tog ett steg tillbaka, som man gör, för att ge grannen plats, men han stod kvar i hissen och blängde på oss. Jag frågade om han kanske var på väg upp, men han svarade nej och fräste sedan att han behöver med utrymme. BACK! Tydligen var hans lilla hund en arg liten hund. Vi backade och jag blev orimligt sur. Folk är generellt så vänliga och hövliga här att kontrasten med sura mannen blev orimlig för min hjärna. HUR kan man ens uppföra sig så? Sen lugnade jag ner mig. Tänkte: folk ska väl också få vara sura ibland. Kanske han hade haft en usel dag. Blivit dumpad av tjejen, fått sparken och hundvaktade rabiat hund. Vad vet jag. En gång är ingen gång och så vidare. MEN fortsätter han vara otrevlig tänker jag fortsätta att bli irriterad, detta får inte normaliseras. Ja, ja viktigt att som Ice Cube säger ibland: check yourself. Det sade förresten Magnus att han är tvungen att göra medan han klipper feministpodden Penntricket med Cissi Wallin och Lady Dahmer. Att han ibland blir provocerad av vad Cissi och Natasjha pratar om, men försöker rannsaka sig och förstå varför han känner som han gör. Gör han det för att de är kvinnor som säger det, och för att han som man känner sig kränkt eller gör han det för att han som feminist inte håller med.