Medan jag flyger över Atlanten kan ni väl vara gulliga och berätta vem ni är som läser här? Jag är så nyfiken på er. Älskar att det här forumet så ofta känns som en dialog, snarare än en monolog. Och om ni råkar vara i Göteborg i helgen kan ni väl komma fram och säga hej om ni ser mig?

1. Ålder:
2. Bor:
3. Läst Livet & LA sedan år:
4. Bloggar själv på/finns på Instagram på:
5. Favoritserie/podcast:
6. Blir extra glad då jag surfar in och bloggen handlar om:

Imorgon flyger jag till Stockholm och bär med mig en lista på grejer jag ska ta med mig tillbaka in i USA. För eget bruk blir det givetvis rågbröd, men andra har lagt in beställningar på kexchoklad, salt lakrits, Fisherman's Friend, välling och gärna nån form av magasin på svenska (tänker Elle, Styleby eller kanske Damernas Värld). Själv gottar jag mig åt att kunna använda höstkläder och riktigt mysa i Septembersverige. Blir det för mycket att klä sig i en fuskpäls jag fick av H&M för många herrans år sedan? Hursom, ni har det inte så illa ni heller. För att mildra ångesten inför att flyga passade jag också på att uppgradera mig själv. Eller jag gav ett skambud på uppgradering och fick idag veta att det gick igenom. Var MYCKET nöjd, om vi säger så. Så nöjd att jag bjussar på den här bilden från ett stekhett Las Vegas. Scenariot är följande: Jag har en kort skjortklänning, Vidar orkar inte röra sig i hettan, jag bär honom på ryggen och för varje steg jag tar hasar min klänning upp en centimeter. Ingenting som Las Vegas inte skulle ha sett förut, men föredrar ändå att inte visa trosorna för hela Strippen.

I dag slussas vi tillbaka in i medeltiden igen på grund av strömavbrott. Jag hoppas att Magnus kommer med ett lika bra lunchförslag som senast så vi bara sitta och jobba på en takterrass och/eller vid en pool. Annars blir det väl Starbucks. På tal om Starbucks så har de börjat med sina Halloween-kaffen som smakar minst lika äckligt som det vanliga. Fråga: Är Starbucks lika hajpat i Sverige som i Finland? Bilden förresten, älskar att man ser ut NÖJD Majlis är. Största flinet.

Jag är så glad över att ha fått Cissan att börja rida (igen). Hon är ju precis som Frida och jag, gammal hästtjej, och passade genast in i stallmiljön och på hästryggen. Det sitter väl i muskelminnet. När andra finner det meditativt att syssla med ansiktsvård, laga mat eller kanske spela ett instrument är hästar samma sak för mig. Det går inte att tänka på annat än nuet när man sitter på hästryggen. Före och efter lektionen kan man dessutom fylla på sitt eget välmående genom att gosa lite med sin favorithäst, bjussa på en morot eller två. Viska några hemligheter i hästörat. Jag har kommit på mig själv med att prata med hästar med samma ton som jag använder när jag pratar med Majlis. En dålig ridlektion är ändå alltid en bra ridlektion. Häst är alltid bäst om man får rimma lite här på bloggen. Är så glad över att mina föräldrar övertalade mig att fortsätta rida efter nybörjarkursen då jag föll av och tyckte att det var mest läskigt med hästar. De är ju ganska stora djur som, om de vill, kan göra precis vad de vill med en. Att jag stannade i stallet var en sån självförtroendeboost. Att våga rykta den sura hästen som nafsade efter en, eller att rida barbacka på en busiga ponnyn, att hoppa hinder och falla av och sitta upp igen. Den största lärdomen är kanske ändå att alla hästar har sina egna personligheter och att det inte går att tvinga en häst att göra något, man måste börja med att vara dens kompis. En bestämd kompis, men också en vänlig sådan. [video width="720" height="900" mp4="http://www.jeanetteohman.com/wp-content/uploads/2017/09/IMG_8849.mp4"][/video]

Just det, här kommer senaste poddavsnittet inbäddat i inlägget. Vi pratar bland annat med Anitha som har ett sprillans nytt tv-program på Aftonbladet om sociala medier . Och som vanligt, ni som lyssnar genom Acast får alla länkar automatiskt i spelaren när vi pratar om just dem. Stort tack alla ni som recenserat, tipsat om oss och dessutom betalat för podden. Jag tycker så mycket om er. Off topic, har någon av er sett Lady Gaga-dokumentären på Netflix? Har hört mycket bra om den på sistone.

Jag har sovit så sjukt dåligt de senaste nätterna och skäms lite för att erkänna att jag är en mes som är lite stressad över att ensam åka till Stockholm och sen Göteborg på bokmässa, medan resten av familjen befinner sig på andra sidan en Atlant och en kontinent. Jag har inget emot att flyga utan barn, men avståndet och jaja lilla gulliga Majlis så långt borta gör mig lite illa till mods. På en rationell nivå fattar jag ju att det bara kommer att var skönt att vara singel i Stockholm och Göteborg, men just nu känns det väldigt ångestfyllt att ta sig till LAX på tisdagen. Sov alltså som en kratta och när resten av familjen vaknat och kommit igång med dagen skickade jag iväg dem på ärenden och kröp sedan tillbaka under täcket där jag kollade på Better Things och You're the Worst. Det hjälpte lite. Sedan blev det sen eftermiddag och vi körde till Valley Village för att äta middag med Cissan och Per och några andra kompisar. Det börjar bli kyligare på kvällarna och alla är inne i fasen då de tycker att det är extremt mysigt med jeans och tröja. Jag föredrar ju alla gånger varmt klimat, men till och med jag börjar uppskatta höstmyset. Tänker varje dag på hur bra jag har det. Hur mycket jag älskar Los Angeles och vilken tur vi haft som träffat så fina vänner. Livet, äckligt är det inte. Jaja nu är vi hemma igen och jag ska natta en vild baby som bara gapskrattar, gråter och vägrar somna. Vi får höras mer imorgon.

Min lilla barnbok "Monster på toaletten och andra historier om Kim" ska vara med i barnprogrammet BUU-klubben den 19 oktober. Är så jädrans stolt över detta. Hoppas att ni som kan kollar. Vill kolla. Tänkte att jag skulle googla boken och se om någon skrivit en recension om den, men höll mig. Får panik av att googla mig själv. Vill verkligen inte veta vad folk jag inte känner tycker om mig eller mina böcker. Vill inte bära med mig främlingars omdömen för jag vet att jag kommer att göra det om de är negativa. Tänker ofta på att Alex Schulman skrev i nån av sina böcker att han googlar sig själv flera gånger om dagen. SÅN JÄVLA MARDRÖM! Inte undra på att karln går omkring med (döds)ångest. Ja och så borde Mitt Los Angeles finnas i bokhandeln i början av oktober.

För någon vecka sedan läste jag en så jäkla bra artikel om Ivanka Trump (i Vanity Fair som för övrigt är jättebra). Döm om min lycka när författaren till texten gästade Slates Trumpcast, rekommenderar alltid den, men extra mycket om ni först läser texten. Sånt här går jag igång på. Och när jag ändå tipsar om poddar måste jag säga att det senaste avsnittet om On the Media som heter "Free Speach Week" och handlar om yttrandefrihet och Milo Yiannopolous planerade fyra dagars-seminarier på Berkeley. Lyssnade till den medan jag sprang och liksom rös av välbefinnande för att den var så bra. I den finlandssvenska poddsfären tycker jag att ni ska bekanta er med Hietanen och Henriksson som diskuterar böcker. Och 85-95 som handlar om filmer. Och så tycker jag att ni före alla andra poddar ska lyssna på Magnus och Peppes podcast som i dag i NÖJESFREDAG gästas av Anitha Schulman och handlar om hur det var när Magnus och jag träffades första gången, om superhjältar som Lara Croft eller som Magnus säger: "Fredag igen! Men kanske den sista. Det finns numerologer som säger att 23 september 2017 är datumet för jordens undergång. I Peppes värld skedde det redan för några dagar sedan då vi drabbades av strömavbrott och vårt internet stängdes av för några timmar. Inspirerad av Alicia Wikanders huvudroll i Lara Croft, lyfter vi fram våra egna superpowers. Anitha Schulman är på födelsedagsfest med drömmar om att vara Modesty Blaise. Drakes pappa hänger i rökrutan i West Hollywood med Peppe och hennes kompisar. Och så funderar vi på Jimmy Kimmels politiska engagemang."   I dag var förresten Cissan med Frida och mig på stallet. Har äntligen fått henne att börja rida med oss. Min egen favorithäst Tony är fortfarande deprimerad och har en infektion i ett bakben så jag har på sistone ridit den här lilla krutdurken Gunner. Han skulle ursprungligen ha blivit galopphäst, men var för långsam i det sammanhanget. I ridskolesammanhang är han inte alls speciellt långsam, tvärtom på gränsen till hysterisk, men det tycker jag i hemlighet om. Då får jag ha honom för mig själv eftersom ingen annan vill rida honom. Sånt här kan Frida och jag tala om i EVIGHET men jag är inte dummare än att jag fattar att ni inte är SÅ intresserade.

Jag har alltid varit av den typen som tycker att man föds med en viss hy och att det finns ganska lite man kan göra för att ändra på den. Tiden går och vissa får mer lyster, rynkor, finnar än andra. Apotekets lotion för både kropp och ansikte och ordentligt med solkräm räcker bra. Två och vatten FTW! Då och då trillar jag ändå in på skönhetsbloggar eller vloggar som tipsar om specifika produkter. Jag kan förstå att det finns något terapeutiskt i att ha en hudvårdsrutin. Att det är lite som att vara bra på att laga mat, man pysslar med något konkret och låter tankarna springa fritt. Att hudvård och smink kan vara minst lika mycket ett intresse som patriarkatets påtryckningar. Full disclosure, jag har alltså ej fått betalt för att skriva om Dermalogica, men fick produkterna hemskickade i somras. Kavlade upp ärmarna och efter några månader av använding måste jag säga: Speciellt den lilla burken med exfoliant är så jädrans bra. En snabb skrubb på kvällen och mitt ansikte har en helt annan lyster (OBS, består ej av småsmå platskulor som försvinner ut i havet!). Men också Pure light spf 50 som är en daglotion/behandling är mer eller mindre magisk. Motvilligt erkänner jag att det kanske finns vissa behandlingar för huden som är mer effektiva än andra. Tycker ej att du ska gå crazy i hudvårdsaffären, men när du hittar nåt som funkar, investera i det.   Mitt bästa tips: Gör en ansiktsbehandling på ett ställe som säljer Dermalogica och be om att få några testers. De är väldigt dryga och på så sätt får du reda på om de funkar på din hy, utan att göra en större investering. Och glöm aldrig att smeta in dig med solkräm!

Igår var det som sagt strömavbrott precis hela dagen. Förutom mörkret och bristen på möjlighet att ladda telefoner och datorer fanns det såklart heller ingen wifi. Ingen internet gör ju frilansjournalister desperata så efter att vi lämnat av Vidar på skolan körde vi till The Mondrian som ligger på Sunset och satte oss där för att jobba lite. Jag hade aldrig varit på The Mondrian förut, men Maggan var där på nåt slags väldigt blöt presslunch för några veckor sedan. En lunch som ledde att han kom hem nånstans på morgonnatten. Nu var det lite lugnare stämning. Maggan läste en bok om att skriva filmmanus, jag filade på ett reportage och Majlis gullade med personalen. Där satt vi sedan i några timmar. Vi hade tur eftersom de fortfarande serverade frukost och alla vet ju att det är den bästa måltiden på dagen. Jag åt vegetariska eggs benedict. Strömavbrott är ju inte samma sak som jordbävning, men en jordbävning kan leda till strömavbrott (det är bland annat därför staden byter ut elstolparna i området). Strömavbrottet kom ganska lägligt efter jordbävningen, eller som en påminnelse om att vara förberedd. På tal om förberedd: Petra fråga vad man ska ha i sin jordbävningsväska. Nu minns jag inte exakt, men rena kläder för några dagar, mediciner om man använder såna, glasögon, pass såklart och kanske vatten. PLUS: Ett par skor bredvid sängen. Vid jordbävningar krossas ofta glasrutor och annat skört och då är det bra att ha något på fötterna. Hemma ska man ha förnödenheter för minst 72h, inklusive ficklampa, brandsläckare och gärna extra laddare till telefon. Veta hur man stänger av gasen etc och bilen helt ganska fulltankad eftersom det blir svårt att få tag på bensin.   När vi hämtat upp Vidde och kom hem låg allihopa på sängen och läste böcker som om det var 1983 och vi var en intellektuell familj. Strömmen slogs på klockan sju igen och jag var alldeles rusig av lycka. Kompenserade det högkulturella läsandet med att se på det senaste avsnittet av Hollywoodfruar där Magnus är med. Eller i ärlighetens namn såg vi bara segmentet med Magnus, men men.