Jaja, förutom detta satt jag och slöscorllade på Instagrams "utforska" och landade på några före detta Paradise Hotel-kvinnors profiler. Kände knappt igen dem pga av större läppar och jättesmala ben. Kände mig jättegammal då min första tanke var "Men du som var så snygg, måste du verkligen fixa läpparna". Sen tänkte jag att en äldre generation antagligen tyckte att min generation, när vi var tjugo, gjorde dumma skönhetsansträngningar och att jag istället för att fördöma borde försöka förstå. Men så återvände jag till att bli sur över all tid och pengar som vi kvinnor lägger ner på att vara snygga och behagfulla. Herregud. Hoppas att Majlis-generation skiter i all annan skönhet än den som kommer inifrån.

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Josefina · 8 years ago
Hej! Ville bara säga att jag uppskattar din blogg mycket! Den är en del av min "pausunderhållning" i jobbet och wow vilken nytändning du gjort efter nyår! (Den var bra innan också men nu känns det som ännu mer full fart!)
Peppe Öhman · 8 years ago
Åh vad roligt att höra! Kram!
Sanna · 8 years ago
Från en som skilt sig: först är man yr och snudd på handikappad, sedan börjar man utvecklas för att man måste (typ byta lampor, ringa bankärenden och rensa avlopp), efter det blir man bekväm i sitt nya liv. Alla ovanor fortsätter man väl med som tidigare. Men det som ser ut som en ovana för en partner kanske inte ser ut som en ovana för en annan partner? För 3 år sedan sa jag att jag aldrig sku orka lära känna en ny person lika grundligt som mitt ex. Nu sitter jag här o vill höra allt om barndom, uppväxt, hobbyn och ovanor av en ny person. Människan är en formbar amöba, tydligen
Peppe Öhman · 8 years ago
nu när du säger det så fattar jag precis! människan ÄR överlevare och för att överleva måste man vara formbar. Fint att höra att du är på ett bra ställe.
Liljan · 8 years ago
Jag bor på tumis med mitt barn och har gjort det i alla fyra år hon funnits. Bodde själv innan det också, i över två år. Jag har varit 100% singel i 3,5år (innan dess var det on/off med flickans pappa) och dejtat lite till höger och vänster, men det känns Så Svårt att hitta nån jag skulle vilja dela livet med. Nu är plötsligt hans värderingar och liv och framtidsplaner så viktiga - som yngre och innan barn var det helt okej att dejta nån som drack cola till frukost eller aldrig läste nyheter, eller vill flytta till Australien och surfa. Nu funderar jag direkt på hans värderingar, hur han skulle påverka mitt barn och vilken roll han skulle spela i hennes liv. Han skulle oundvikligt bli en viktig vuxen för henne, och eftersom jag bestämt allt själv hittills och inte behövt kompromissa om nåt alls är det ett himla stort steg att ta in nån i vår lilla familj. Men, maybe one day :)
Peppe Öhman · 8 years ago
Mycket bra poäng! (Och jag skulle också tacka nej till den nyhetsvägrande, coladrickande surfaren)
Liljan · 8 years ago
Haha ja, han var nog inte drömkillen back in the days heller! Måste också tillägga, att det känns övermäktigt att bo tillsammans med en annan vuxen och tolerera nån annans sätt att göra sakrt på - på samma gång som jag verkligen saknar ett vardagslunk med nån som är hemma när man själv kommet hem och att äta rn helt vanlig vardagsmiddag ihop.