I dag är det förresten exakt åtta år sedan Vidar föddes. Precis på det utsatta datumet en väldigt snöig lördag i mars. Vattnet gick två dagar tidigare, men det krävdes en massa igångsättning för att ungen skulle komma ut. När han väl var på väg hann inte epiduralen med, det var bara att kryst ut ungen. Minns att jag strax efteråt hoppade in i duschen och tänkte att det var bra gjort av mig som födde ett barn, men att det VERKLIGEN får räcka med ett barn. Vidar är en så otroligt fin person. Så rolig, omtänksam, smart och bra på att prata om sina känslor. Han är så fin med Majlis och har ett så bra sinne för humor: Häromdagen imiterade han mig och beskrev mig som en person som rider, gör podcast och dricker vin. Själv är han som lyckligast när han får sova länge på morgonen, spela Mario Cart, äta jordgubbsglass och gå på playdates. Älskar honom väldigt mycket.

  Ann-Mari: 1. Vilka resmål i USA är du sugen på? 2. Hur har ditt och Magnus förhållande utvecklats över tiden? 3. Ett fräscht boktips 4. Dricker du komjölk? Tack för en klok och rolig blogg och podd! Tack för att du läser och lyssnar!

1. På den realistiska listan finns: Hawaii, Grand Canyon och Texas, men är öppen för allt. Har egentligen bara besökt kusterna och tycker att det är dags att upptäcka inlandet också.
2. Jag tror att vi blivit bättre på att gräla med varandra, vi förstår hur den andra fungerar och det bästa sättet att tacklas med reaktionerna. Jag funderar mer på vad jag säger i stundens hetta och Magnus anstränger sig för att inte vara sur jättelänge efteråt. Att vi har så fria jobb och kan hänga mycket med varandra gör att vi liksom hela tiden pejlar läget och förstår vad den andra behöver. Att vi har så fria jobb hjälper ju mycket.
3. "Ett jävla solsken: En biografi om Ester Blenda Nordström" av Fatima Bremmer.
4. Nej, tycker att kalvarna ska få ha mjölken för sig själva.

Hanna: 1.Hur föreställer du dig livet om tjugo år? 2. Dina fem tips från årets bokrea?

1. Så SVÅRT att se så långt fram i tiden, men antagligen också hälsosamt. Tänker att vi fortfarande bor i LA, åtminstone under vinterhalvåret, jag har en häst, vi försörjer oss på ungefär samma saker som idag, skriver och gör bild och ljud. Vidde och Majlis kommer hem på söndagsmiddag. Förlåt för tråkigt svar.
2. "Homecoming" av Yaa Gyasi, "Finna sig" av Agnes Lidbeck, "Spleenish" av Ulla Donner, "Stanna hos mig" av Ayòbámi Adébáyòs och "Ölandssången" av Tove Folkeson.

Cecilia: Hur skriver man en barnbok? Ingen aning! Jag håller på med en kapitelbok för typ lågstadiebarn och tycker att det är jättesvårt. Mig hjälper ändå att leva med en (i dag!) åttaåring som kan ge mig lite input i sin värld. Och läsa barnböcker såklart! Utgår från att barn har ett sinne för humor och tycker att det är kul att ta det i beaktande i skrivandet. Jag tror att du kan skriva en barnbok. Bara gör det! Tänker att det svåraste med böcker är att få ner orden och verkligen avsluta projektet. Lineriet

1. Har ditt och Magnus förhållande alltid varit bra? Har ni någon gång haft en svacka? I så fall, hur tog ni er ur den?
2. Vad drömmer du om just nu? Vad vill du ha uppnåt inom tre år?
3. En riktigt jäkla bra vardagsmiddag består av?
4.  Har du någonsin varit sugen på att skaffa hund?

1. Ja, det har det nog. Alltså vi har haft perioder där vi bråkat mer, men när vi träffades fattade vi liksom att vi är av samma skrot och korn och ska vara tillsammans. Jag respekterar Magnus och utgår från att det är en bra grund att bygga en relation på. Plus att vi försöker vara unniga mot varandra. Det sagt är vi ju såklart sjukt irriterade på varandra ibland. Vi har varit tillsammans i tio år och kan bli störda på ett manér eller ovana innan den andra ens har gjort det. 2. Nu låter du som min coach. För bara några månader sedan sa jag att min dröm är att jobba lite mindre med journalistiken och istället tjäna mer pengar på större skrivprojekt. Häromdagen hände exakt det. Nu är jag både väldigt nöjd och lite skrämd av att det en önskar högt verkligen kan bli verklighet så fort. Om tre år skulle jag gärna ha skrivit ett filmmanus. Är en klyscha, jag vet, men when in LA osv. 3. Grejer som redan finns i kylskåpet, alltså tacos med bönröra (krossade tomater, svarta bönor, peppar, en skvätt rödvin, låt puttra länge på spisen och mixa sedan allt), guacamole (tre mjuka avokadon, massa koriander, körsbärstomater och mycket lime. Mosa med gaffel, inte i maskin), eventuellt ost och såklart tabasco. 4. HELA TIDEN! Var och varannan lördag promenerar vi förbi platser där hittehundar ges bort och jag vill så gärna ha en. Det som hejdar mig är somrarna i Norden. Ska hundjäkeln resa med oss fram och tillbaka?

Kan inte vi köra en klassisk frågestund? Temat är fritt och ifall du inte känner för att fråga, får du gärna komma med önskerubriker eller kommentarer i allmänhet. Både personligt och professionellt i stil med "När bestämde sig du och Magnus er för att ni var ihop", "Vem tar ut soporna?" "" eller "Hur blir en författare?, Hur var det att plugga i USA? Varför gör du bloggsamarbeten" eller vad som helst annat.

Eftersom det regnade igår blev det ingen baseballmatch för Vidde idag och vi var således helt lediga. Vi promenerade hem till ett par kompisar, åt östkustmackor, donuts och drack kaffe. Promenerade sedan hem och lät Majlis stanna och klappa alla hundar vi mötte. Läste "Vi får hoppas på det bästa" som jag ska tala om i Mellan raderna imorgon, sprang i trekvart på bland annat stranden och väntar nu på att Magnus ska ta initiativet att laga mat. Ser mörkt ut, om vi säger så. Igår spelade vi in en riktigt bra podd OM JAG FÅR SÄGA DET SJÄLV. Den ligger och jäser på bland annat Itunes och Acast och så här beskrev Maggan den:

"Efter att ha ifrågasatt temat "Kan kvinnliga chefer ha familj" informerade svenska Yles medarbetare oss om att rubriker kan vara ironiska. Det tyckte vi var lite konstigt. Vi tänker att rubriker ska fresta till läsning, men bör samtidigt korrekt reflektera innehållet. Vi diskuterar också Kim Wall och medias detaljrikedom i rapporteringen. Är journalister omedvetet påverkade av fiktionen? Och varför är Amnestys strävan efter att Finland ska vara Europas tryggaste land för kvinnor 2030 helt fel? Samt vilka likheter finns det mellan Stormy Daniels och Monica Lewinsky?"

Tack från hjärtat alla ni som betalar 2, 80 i månaden. Det betyder mycket för oss att våra lyssnare är folk som vill betala för innehåll och tycker att journalistisk är viktigt. För er som ännu inte gör det är det busenkelt (första gången jag använde det ordet). Bara att klicka på PayPal-symbolen i högerbalken. TACK! Är också väldigt glad och tacksam för alla mail och kommentarer <3

Imorse vägrade Vidar komma med oss på frukost och drog istället över till grannarna. Det ledde till att Magnus och jag, när Majlis äntligen somnade på restaurangen, hade det närmaste vi kommit en date sedan juli. Vanligtvis hänger ju hela familjen med oss vart vi än drar och det är bara på sommaren, med far- och morföräldrar och Kiri och Larisza i bilden, som vi kan träffas som två vuxna människor. Jag är ju van att hänga jättemycket med Magnus och saknar honom nu är han är borta så mycket. I tidigare förhållanden har jag alltid propsat på att "leva mitt eget liv" och att det är bara bra att inte ha för mycket gemensamt/hänga hela tiden, men efter att jag träffade Magnus insåg jag att vi har det bäst och roligast när vi är tillsammans. OBS! umgås OCKSÅ med andra människor. Det regnar för övrigt här i LA och alla är jätteglada och tycker att det är jättekallt. Ett gammalt par oroade sig för att Majlis hade så lite kläder på sig. Gulligt. Det är cirka 15 grader varmt/kallt här. CELSIUS! IMG_0003 from peppe öhman on Vimeo.

Nu har jag äntligen bokat biljetter till Norden. Du som var intresserad av att hyra vårt hem den andra veckan i juni, jag har tyvärr tappat bort dina kontaktuppgifter. Hör av dig om du fortfarande är intresserad. Om någon annan av er vill bo ett stenkast från Stilla havet de två första veckorna i augusti är lägisen ännu ledig då. Hör av er så berättar jag mer. Och när ni ändå är här: De av er som förstår finska kan väl vara sjysta och fylla i läsarundersökningen som ploppar fram nere till höger? Bland alla deltagare lottar Suomen blogimedia ut två presentkort på 100 euro till Iittala.

Louise på HejHejVardag skrev ett jättebra inlägg om vad en får säga nuförtiden (spoiler: en får säga mer eller mindre vad som helst, men får också räkna med att bli emotsagd). Detta är helt klart är en feministisk fråga: att våga säga, våga tänka om, våga be om ursäkt, men också våga stå på sig. Själv är jag ofta rädd för att skriva eller säga något som kunde göra någon ledsen (är för heteronormativ, för kärnfamiljsnormativ, för CIS, skriver "man" istället för "en", "skaffa barn" istället för "få barn", talar om ämnen jag inte har tolkningsföreträde i och så vidare). Det är såklart en bra sak att försöka göra sitt språk så inkluderande som möjligt, men ibland går min ängslighet överstyr och det blir bara jobbigt att läsa parenteser med brasklappar och ursäkter. Louise skriver: "...om kvinnorna tystnar så är det männen som får fortsätta att höras. De som tagit på sig teflonrocken och inte bryr sig om kritik." Så bra sagt! Jag tror att det är en bra feministisk övning att träna på att ta kritik OCH att avgöra om den är befogad eller inte. Också att lära sig skillnaden på sak och person. Om någon kritiserar det du sagt, kritiserar hen inte ditt värde som person (och om hen gör det kan du avfärda personen helt). Kritik kan vara välmenande och leder kanske till att du lär dig något nytt. Är kritiken befogad är det bara att pudla, be om ursäkt och fortsätta in i livet som en lite mer upplyst person. Jag läste nyliken en diskussion bland journalister på FB där en klagade på att det är svårt att få kvinnor att ställa upp som experter. Har de inte en Phd eller tjugo år av erfarenhet inom branschen tackar de nej. Snubbar snubblar glatt in efter att ha sett ett Youtube-klipp om ämnet. (Att kvinnor tackar nej är såklart också att de riskerar att få våldtäkts- och dödshot efter att ha tagit plats i offentligheten). Önskar jag själv var pyttelite mer av youtube-slaget. Jag har själv inga problem att pudla och be om ursäkt om jag sagt något dumt eller backa om jag har fel, men jag har skitsvårt att se mig som en expert. En kompis och jag snackar om att göra en slags föreläsningsserie och jag känner, utan att kokettera, att jag inte är expert på någonting. Vad kan JAG lära ut som inte tusen andra personer kan så mycket bättre? Och det är klart att det finns folk som har en djupare expertis i många frågor, men vad fan. Jag försöker öva mig på att se att min kompetens och tycka att den räcker (två masters, utlandsvistelser, bloggande i snart tretton år, sex böcker, chefskap, föreläsningar, jobb både inom statliga och privata sektor ÄR ju inte kattpiss och antagligen mer än många killars. En annan viktig feministisk handling som vi kan göra är backa andra kvinnor offentligt. Lyft kvinnor, retweeta dem, heja på dem, tipsa och tipsa om dem. Visa också annat än privata meddelanden att de är grymma. Feminism är handlingar.   Kan inte ni fylla på med lite kvinnlig självinsikt? Berätta om er kompetens. Vad är ni experter i? NOLL blygsamhet, tack. Ni är garanterat mer än killräckliga.

Det här är ett kommersiellt samarbete med Dermoshop

En gammal favorit som jag nu fått chans att samarbeta med är finländska Dermosil. Jag är en trogen kund inte minst för att produkterna är så prisvärda, men också för att de är hudvänliga och sällan parfymerade. Ja och väldigt bra såklart! De är utvecklade för känslig nordisk hy och för omväxlande väderförhållanden i Norden.     Här ser ni en osminkad nordisk hy (försök förbise att personen ser livrädd ut). Tyckte först att det var lite läskigt att lägga ut ett naken ansikte så där bara, men Magnus satt att han knappt ser någon skillnad om jag är sminkad eller inte. Valde att ta det som en komplimang trots att det kunde ha varit motsatsen. Om jag för övrigt bara får välja en sminkprodukt väljer jag ögonbrynsfärgen. Passar på att tipsa om ögonbrynsfärgen, jag känner mig som Voldemort eller en gullig liten gris utan markerade ögonbryn. Plus ögonbryns- och ögonfransgel, som ger volym och vårdar. Jaja, brynen är ansiktets ram. Förutom att Dermosil använder sparsamt med konserverings- och färgämnen har de också 130 helt oparfymerade hudvårds- och makeupprodukter (60 har beviljats rätten att använda Allergi-, Hud- och Astmaförbundets symbol). En del av produkterna är Ecocert och Ecocert Cosmos-cerifierade. Ja och produkterna testas alltid på människor och kvalitetstestat i Dermosils eget laboratorium.   Här är några av mina personliga favoriter: Använder alltid SPF 50 i ansiktet och tycker att sticket är perfekt att använda under dagen när jag är på språng (t.ex. i stallet). Det funkar bra på barnen också.  Gillar också mascaran som är fukttålig (perfekt när en tränar), men tvättas lätt av med varmt vatten. Kolla också in bästa hud- och läppsalva och sist men inte den här UNDERBARA kabukiborsten som är mjukare än magen på en valp (kostar 10,90).  Äh, det jag ville säga är: surfa in och kolla på Dermosils produkter nästa gång ni ska hud- och sminkshoppa. Trevlig fredag på er! <3

Jag utgår att de flesta av oss har kommit vidare från sammanhang där män gratulerar kvinnor på internationella kvinnodagen. Att systematiskt diskrimineras på grund av sitt kön är givetvis ingeting en bukett blommor eller ett "grattis!" råder bot på. Däremot är den 8 mars ett YPPERLIGT tillfälle att lyfta fram patriarkala strukturer och missförhållanden och tillsammans diskutera hur vi ska komma ifrån dem.

I höstas var det meningen att jag skulle åka till Kenya med Läkarmissionen, för att lära mig mer om arbetet emot könsstympning, men på grund av valet och oroligheter i landet blev det Etiopien istället. Jag hoppas att få en ny chans, men tills dess kan jag berätta följande: Könsstympning är ett fruktansvärt övergrepp som orsakar livslångt lidande. Samtidigt är det en stark tradition, som är svår att förändra. Det betyder att ungefär 2 miljoner barn utsätts varje år, trots att könsstympning är förbjudet i många länder.

[caption id="attachment_18529" align="alignleft" width="1024"] Föräldrar firar av sina döttrar under en alternativ FGM-ceremoni av ADRA, Kenya, Kuria tillsammans med en inhyrd fotograf som förevigar tillfället.[/caption]

Läkarmissionens partner Mary Kwamboka och hennes team arbetar hårt för att förbättra situationen för flickor på landsbygden i Kenya. Där pågår könsstympningen traditionellt under några veckor på höstterminen och en viktig del av projektet är att ordna läger där flickorna kan vara trygga under den kritiska perioden. På lägren får de träffa andra tjejer som är i samma situation, spela teater, dansa och lära sig om integritet, självkänsla och om hur kroppen fungerar.

Parallellt med lägren arbetar man på bred front för att förändra samhällets och föräldrarnas syn på könsstympning. Det betyder att en del av barnen kan återvända hem efter ”könsstympningssäsongen”, peppade med mod för att våga stå emot släktens hot och tjat och mobbingen de ofta utsätts för i skolan. Men de flickor som inte kan återvända hem får istället komma till ett skyddat boende.

I området Kuria (där Läkarmissionen jobbar) anser man att siffran sju är en otursföljd siffra och därmed könsstympade man inte flickor under 2017 i samma utsträckning. Men det betyder också att det finns ännu fler flickor 2018 som riskerar att bli könsstympade, och vår partner kommer behöva all hjälp för att förhindra det.

Vill du, som jag, hjälpa en ung kvinna på ett väldigt konkret sätt tycker jag att du ska swisha 200 kronor 90 00  217 och märk betalningen #varjeflicka för att ge en flicka plats på lägret. Tillsammans med Läkarmissionen jobbar vi för att #varjeflicka ska slippa könsstympas. Bara gör det!

I dag har Maggan äntligen varit ledig. Eller ledig och ledig, han ska klippa tre-fyra poddar varav en är Mellan raderna som vi spelade in i morse (den kommer upp imorgon!). Det är ändå skönt att ha honom här hemma. Vi firade genom att åka till Venice på lunch, misslyckades med att gå bord, åkte tillbaka till Santa Monica, lyckades få mat. Jag filmade spektaklet. IMG_0002 from peppe öhman on Vimeo.