Magnus kom precis hem från att ha haft ett möte med en svensk storpoddare. Maggan var otroligt nöjd med sig själv (iofs ej ovanlig känsla för honom) och sa att han när han feedbackade poddaren var det som en musa hade kommit till honom och precis rätt ord och formuleringar hade landat i diskussionen. Detta är ej första gången. Magnus brukar säga att han levererar bäst i stunden, men när någon ber honom skriva ner argumenten/motiveringarna/analyserna är de som bortblåsta.

När jag skriver kan den där inspirationen (föredrar det framför musa) komma till mig, men då kräver det alltid att jag ska ha jobbat på en ordentlig stund före det. Flowet kommer aldrig gratis av sig självt. Det påminner lite om den där (sällsynta) magiska känslan när man sprungit långt och endorfinerna kickar in. Tycker för övrigt att det finns många likheter mellan att springa och skriva, men det skrev ju redan Haruki Murakami om.
Det som jag ändå lärt mig under åren som skrivande människa och funnit tröst i att det alltid dyker upp en lösning. Ofta när jag kör fast, vare sig det är en bok eller artikel jag skriver på kan det kännas helt hopplöst, som om jag står framför en vägg. Då kan jag ändå, med erfarenhet, trösta mig med att det kommer att lösa sig. Och att känslan när den kommer är det närmaste man kan ha en musa som viskar i en öra. Och musan är såklart en själv.
Bästa känslan av flow är ändå denna.
Första året vi bodde i Los Angeles var det visserligen en ovanligt varm vinter med kring 25 grader. Grannarna tyckte ändå vi var tokiga som badade i poolen i januari. Jag undrar om det är min kropp som anpassat sig till ett varmare klimat eller om vintrarna helt enkelt varit svalare sedan dess, men jag skulle inte drömma om att doppa mig nu. Har inte gjort det sedan 2013-2014.

Jag vill helst att det ska vara varmt hela tiden och kan inte påstå att jag saknar snön och kylan i Finland. Jag trodde på allvar att nordbor här i Kalifornien fejkade att de längtade efter en snörik och krispigt kall vinter, men har på sistone insett att det faktiskt finns folk som gillar sånt. De åker iväg för att åka skidor i Mammoth och Lake Tahoe. Fattar det på en TEORETISK nivå, men kan ej relatera.

I Santa Monica/Venice är det mellan 15-20 grader varmt. Svalare på natten. När vi har gäster från Norden den här tiden på året är jag enormt stressad över vädret. Jag skrev lite om det på Hufvudstadsbladetbloggen. Om hur jag vill att det ska vara varmt och skönt och helst badväder för gästerna skull och känner mig som en dålig värdinna ifall det regnar. Jag kollar väderappen oftare än Instagram för att mana fram värmen. Det här året har vi inte haft besök och jag har bara njutit av att det varit perfekt svalt springväder. I dag ska det dessutom regna. Otroligt mysigt.

Igår tvingade jag familjen med ut på en promenad längs med Venice kanalerna. Jag är en sån person nuförtiden, en som tvingar familjen att promenera för att få "lite frisk luft". I Venice är det visserligen mer weed än syre i luften, men utsikten är fin.


På de små broarna som leder över kanalerna (som djupast 30 cm vatten) var det omöjligt att inte lajva en scen ur en viss åttiotalsfilm. Min familj stod som levande frågetecken och stirrade på mig. Ingen kom ens med ett förslag på vilken klassiker det kunde vara. Jag var djupt besviken. Lyckligtvis visste alla på Instagram vilken film jag syftade på.

Jaja, nu började det regna så jag ska placera mig i soffan och läsa The Final Testament of the Holy Bibel av James Frey. Jenny rekommenderade den för minst ett år sedan. Jag köpte den, men först nu läser jag. Har slukat de första 60 sidorna och längtar efter att få fortsätta.

Som ni vet drar vi igång två nya Friday Lab-kurser den 15 januari. Den första bokades upp på bara nån vecka, men det finns ännu två platser kvar på den andra. Tanken bakom Friday Lab är att varje dag ska kännas som en fredag. Noll söndagsångest och roligare vardag. Det är mindre prestation (om det inte är det du vill) och mer "hur tar jag fram det som är bra och skalar bort det som är dåligt".

Vi gör det genom kortsiktiga och långsiktiga målsättningar, övningar i att tacka ja och säga nej, ta betalt, förhandla lön, visualiseringar, en OTROLIGT bra grupp personer på Facebook (gruppen från i höst ordnar nuförtiden träffar trots att den officiella kursen är slut) och fyra live föreläsningar samt fyra diskussionstillfällen. Plus fredagsbrev med läsning, lyssning och tittning kopplat till veckans tema. Det här är en perfekt kurs för dig som lekt med tanken på att bolla funderingar med en coach eller en mentor (i kursen ingår en timme privat coaching och mentorering). Alla som är med skriver förresten på ett sekretesskontrakt och man berättar så mycket eller så litet om sig själv man vill.
Jag tycker att du ska hänga på. Nytt år och nyårslöften i all ära, men att gå från tanke till handling är hela poängen. För mig var det en sån aha-upplevelse att när jag formulerade mina tankar, målsättningar och drömmar blev de konkreta och sanna.

För tillfället ligger åldersspannet mellan 25-50, men alla åldrar och livssituationer är välkomna. Kursen kan hjälpa dig söka nytt jobb eller trivas med det nuvarande. Få styr på privatlivet, må bättre och framförallt ge dig själv tid. Jag tror att bristen på tid, att vi aldrig stannar upp och justerar det som skaver, gör att vardagen är tråkig. För att göra en förändring krävs lite tid och aktiva val. Det bästa är att det är väldigt kul att få sätta fokus på sig själv och samtidigt få lära känna en grupp andra otroligt fina personer.
Tanken är att varje Friday Lab-grupp har sin egen hemliga Facebook-grupp som fortsätter leva när kursen är slut. Vi kommer också att grunda en gemensam grupp på Facebook för alla som gått kursen. Tänker att det blir en magisk plats för pepp, vänner, tips och nätverkande.
"En lärorik kurs fullmatad med användbara verktyg och övningar för att hitta rätt kurs i livet och få balans i vardagen. Ett community där drivna människor peppar varandra tills livsförrändring. En riktig karriärboost!" Friday Lab deltagare 2018

My wish is your command, som vi säger här i Amerika. Och eftersom det kom en förfrågan om en lista på bra texter jag snubblat över på sistone lägger jag genast ut en sådan här. Jag älskar själv att bli tipsad om bra läsning så ni får gärna klistra in bra grejer i kommentarsfältet närhelst ni vill.
Jag tycker först och främst att ni ska lyssna på P3 Dystopia som handlar om inte helt osannolika framtidsscenarier. Vad är CRISPR, vad händer om maten tar slut, A1 och en av mina favoriter: Vad är egentligen en ekonomisk kollaps. Så sjukt intressant och svårt.
vMen det var texter vi skulle prata om. Under veckan som går läser jag en massa och letar aktivt efter uppslag att prata om i Magnus och Peppes Podcast, vill att det ska vara en podd där man lär sig saker och väcker lusten att diskutera. Drömmer förresten om att göra en livepodd med Maggan i sommar.
Komikern Louie C.K. är ute på hal is igen. Humorn ska vara fri, men det ser inte precis snyggt ut när en vit medelålders straight man som onanerar framför kvinnor tycker att HBTQI-personer och överlevande från skolskjutningar är löjliga. Unga människors uppfift är att provocera äldre och det gör dessa "tråkiga" tonåringar tydligen med glans.
Jag är inte alltid på samma sida som Erik Helmerson, men tyckte att den här texten med avstamp i Amos Oz's tvåstatslösning och fanatism var bra. Kort sagt: Så viktigt att försöka förstå andra både på internet och utanför.
Den här har nån vecka på nacken, men en så KONSTIG video av Kevin Spacey, som anklagats för sexuella ofredanden, går in i rollen som Frank Underwood i House of Cards och försöker försvara sig som privatpersonen Kevin Spacey. Tyckte för övrigt så mycket om skådespelaren Spacey, tråkigt att också han ska visa sig vara en röv. Jaja, nu när han stiger åt sidan får kanske fler icke-rövar plats.
Under sina första 710 dagar ljög eller, det lite snällare: kom med direkta faktafel, Donald Trump 7645 gånger. Washington Post har räknat OCH gjort en snygg graf över när det ljugits som mest.
Finländarna har traditionellt varit renligare än svenskarna (bastu FTW!), men nuförtiden tvättar sig folk för mycket. "Fram till slutet av 1800-talet var det normalt att tvätta hela kroppen i ett varmt bad en gång om året. Medicinsk upplysning och social ingenjörskonst förändrade snabbt våra vanor och vår kultur. I dag tvättar vi oss mer än någonsin. "
Är den här välskrivna intervjun med Lena Dunham ett karaktärsmord eller bara väldigt ärlig och bra? Om att skydda en förövare, lägga ut allt på Instagram, endometrios och att vara kompis med sitt ex. (Den är så läng att jag läste den i tre omgångar, men värt det!).
vKalifornien förbjuder som första delstat i USA djuraffärer att sälja djur som kommer från uppfödare. De får enbart sälja hittedjur. Bra eller vad?
I en värld där alla foton ser likadana ut är kommentarerna på Instagram det intressantaste med hela appen. Tänk om text håller på att ta igen försprånget som bild skaffat sig de senaste åren?
vKommer Los Angeles borgmästare Eric Garcetti att ställa upp som en potentiell presidentkandidat för demokraterna?
I år kan vi väl förvänta sig att jag satsar på minst ett par videon i månaden. Det kan väl ändå inte vara för mycket begärt? Själv är jag urusel på att kolla på videomaterial annat än i traditionellt tv-serieformat, men tiden är kanske inne att dyka ner i Youtube-världen (ELLER?).
Här kommer i alla fall två minuter av rörlig bild från stallet i dag. Är så stolt över Magnus som på eget initiativ travade. Det är svårare än vad man kanske skulle kunna tro.
Hästarna är för övrigt ganska runda om magen och inte speciellt vältränade (Sequoia körde ett litet bockrace när jag tvingade honom att galoppera åt höger. Mer kul än läskigt, men det fick sadeln ordentligt på sned. Bra påminnelse om att kolla sadelgjorden regelbundet). De har dålig kondis, men den här våren ska det bli en ändring på den saken. Jag brukar för övrigt rida båda med ganska långa tyglar då de är så stela och otränade. Om några månader ska det bli kul att se om alla i den här videon har utvecklats.
large (2) from peppe öhman on Vimeo.
Det är ju inte varje dag en får tipsa om förra årets OCH nästa års böcker i Aftonbladet. Jag får alltid en lätt panik av att rangordna och lista favoriter. Livrädd för att glömma bort en viktig eller göra någon som inte kom med på listan ledsen. Detta sagt har jag läst otroligt mycket bra och väldigt lite dåligt år 2018. Blev också väldigt glad och stolt över att få en hel sida en en stor stor tidning som Aftonbladet.

När min vän Karin och jag gjorde tidningen Papper tillsammans för länge sen hade Karin en spalt i tidningen som hette Iakttagelser. Det var en klassisk inne- och utelista som gjordes med den berömda glimten i ögat. En av mina absoluta favoritinslag i Papper.

Nu tänkte jag att det är dags att återuppliva denna utmärkta lista med vad som är HOT or NOT. Kom ihåg att detta är den ultimata sanningen. Allt jag skriver är allvar och jag vill att alla som läser det här också följer listan till punkt och pricka.

Kollektivt tänkande
Gult i nittiotalstappning
Vegansk
Använda det man har hemma
Tåg
Bloggen
Källkritik
Klumpiga sneakers
Podd blir tv-serie
Mänsklighet och förståelse
C.K. One
Kläder med djurmotiv
Betala för innehåll
Att vara snäll
Feminism som definition på allt kvinnor gör
Bilder från flygplatslounger/flygplan
Facebook
Polarisering
Chiapudding
#Cheatday
Screenshots och subtweets
Bider från gymet
En perfekt yta
Horoskop
Louie C.K.
Kläder av djur
Reklam
Att renovera fungerande kök
Hudvårdsrutinen
Att vara dum
Ni får hemskt gärna fylla på listan. Det kan ju vara att jag missat något viktigt. Är också nyfiken på era spaningar inför 2019.

Det var väl på tiden, tänker ni nu. Ja, det tycker jag med. Inspirerad av Ellen som också fått sin header illustrerad av den väldigt begåvade Anna Lolax (följ henne på instagram!) ser min blogg lite finare ut från och med idag.
Ärligt talat brukar/vågar jag inte läsa mina egna böcker, men jag tycker att Anna fått till den här bilden så bra med lite feminism, lite bok, lite palmer och häst. Sånt jag gillar och gör och den här bloggen handlar om.

År 2019 YAO! Två lax 19 som Magnus skulle ha sagt om vi befann oss i Stockholm. Han blir alltid lite tuffare när vi är där. Nu ser vi framåt! Vissa cyniker säger att nyåret är en konstruktion av människan och en kan börja ett nytt liv när som helst på året och det stämmer ju. Det denna cyniker missar är symbolikens vikt för mänskligheten. En historia har alltid en början och ett slut och vad är mer logiskt än att avsluta en tidsperiod, låt oss kalla det "år", och börja en ny med friska tag?

År 2019 ska jag anstränga mig för att bli en bättre människa genom att äta mer vegansk mat, lyfta andra människor (kvinnor), våga vara sårbar (skrev om min åldersnoja på Hbl.fi), ta mig tid för att vara kreativ, vara rak och vänlig och pussa Magnus varje dag. I år firar ju Maggan och jag tio år som gifta så det börjar väl vara dags att satsa lite på vår relation.

I dag har vi som alla andra tagit en liten promenad, ätit pizza och (kanske inte som exakt alla andra) kollat på The Secret Life of Walter Mitty, en av mina favoritfilmer. Blir så glad och full av LIFE av att se på den. Skillnaden mellan oss och många andra är väl att vi somnade före midnatt. Minns faktiskt inte när jag senast skulle ha skålat in ett nyår. Eller det KAN ha varit 2013 på hotellets takterrass i Bangkok då vi sprang in ett par kompisar och firade med dem. Nyligen var det i alla fall ej.
Förresten, i förrgår (30.12) i Aftonbladet tipsade jag om några av 2018's bästa böcker och spanade kring boktrender 2019. Om någon av er har tidningen liggande hemma kan ni väl ta en bild av sidan och skicka den till mig? Känns stort att få vara med i Nordens största tidning.

Den här bilden har egentligen ingenting med inlägget att göra, men skrattade väldigt mycket när jag såg den. Fattar inte att inte fler skrattade åt den i min Instastories, men men. Ungefär så här är det att föda barn. UNGEFÄR! Eller #fittut som Knivlisa via Hej Hej vardag-Louise skulle ha sagt.

Vet ni, jag orkar inte med några detaljera genomgångar om vad som hände månad för månad 2018. Jag fattar att många som gör årsredovisningarna gör dem mest för sig själva, men som läsare är det icke mina favoritinlägg. Tycker själv det är dötråkigt att leta upp gamla bilder och minnas gama händelser, men det kanske beror på att jag är så dålig på att organisera foton och glömmer allt jag gjort så fort det är gjort.

I år fick jag i alla fall skriva på två bokkontrakt och köpte den här plajettklänningen för att fira. Sen kom aldrig rätt tidpunkt och jag blev heller inte bjuden på några fester där jag kunde ha paljetterna. Klänningen har sorgligt nog hängt i mitt skåp sedan i våras. Nu på nyårsafton beslöt jag mig ändå för att det får vara nog och drog på mig den för vår lilla familjebrunch på stranden.

Ett nyårslöfte blir därmed att vid sidan om att ta ut all glädje i förtid (i bästa fall får jag vara glad två gånger) också genast fira alla små segrar och framgångar. Det behöver inte vara stora grejer och firandet måste inte bestå av 50 gäster och den dyra champagnen, men jag ska stanna upp och glädjas då någonting gått vägen. Tror att sånt gör en lycklig.

I år fick jag också tillbaka en god vän jag inte pratat med på tio år. Det gjorde mig enormt glad. Fasiken hörni så det är fint med vänner. Kollade på en Ted Talk som handlade om hur det som får folk att leva länge och må bra är BRA relationer. Det räknas alltså inte om man har en massa folk omkring sig, men de är rövhattar. Tänker att ni som läser och kommenterar på den här bloggen är en delorsak till att jag mår så bra.

Slutsats: År 2018 har behandlat mig väl. Jag har fått skriva, översätta min första bok, fått nosa på en ny karriär, haft det otroligt bra med Magnus och barnen, ridit en massa hästar, simmat i havet, känt en stor kärlek gentemot mina vänner, sagt nej och tackat ja. Spontant kan jag inte komma på några större missöden. Jag antar det funnits och kommer såna också, men orkar inte tänka på dem nu. Gott nytt år, vänner! Låt oss göra vårt bästa för att 2019 ska bli ett magiskt år!
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.