“..Emilie Holm is a Copenhagen-based photographer and creative consultant whose work with places like Apollo Bar and La Bagatelle reflects her eye for detail and love of analog photography. Nestled on a windswept hill overlooking the sea, Emilie and Nicolai Gabold’s home in Skovshoved is more than just a dwelling—it’s a reflection of a life shaped by creativity, family, and deep connection a life..”
Jag är alltid väldigt stolt över att få vara en del av
The Way We Play – men extra stolt blir jag när kvinnorna bakom TWWP skapar alla dessa fantastiska Small Talks. Vill du bli lite extra inspirerad, då bör du genast klicka dig in på reportaget om Emilie Holm och hennes familj..
*
Intervju – Bea Hellman
Foto – Mira Wickman
Nu i vår kommer min mormors hus i Arild att hyras ut.
Vi håller förstås tummarna för en försäljning längre fram, men tills dess behöver huset tömmas på alla saker. Igår plockade jag bland annat med mig de här två gipsrelieferna – tror de kan hitta sin plats riktigt fint hemma hos oss..
♡
Nästa år fyller jag 40, och jag som verkligen älskar att fira, har helt kommit av mig sedan jag flyttade till Skåne.
Men nu är det slut med det – jag vill kliva in i min
40-åriga era med pompa och ståt!
Låt oss ta en titt vad som står på önskelistan..
Jag har redan flaggat för mina närmsta vänner att dagen ska firas i Paris – och som tur är verkade de lika taggade på upplägget som jag. Nu håller vi tummarna för att stjärnorna står rätt nästa år…
Jag har länge haft span på enkla stenar att ha i öronen, dessa från favoriten Aetes är en stark kandidat..
Min pojkvän har lyckats ha sönder inte bara en, utan två av mina stora favoritvaser under renoveringen.
Så vad är då mer än rätt än att Elsa Billgrens vackra
vas får ligga i ett av paketen?
En tavla av Emma Harrysson hade varit alldeles fantastiskt. Hennes konst kommer dessutom att ställas ut på Mölle Krukmakeri en tid framöver – väl värt ett besök!
Caroline Borg la upp denna version av Louis Poulsen Panthella-lampa som också är portabel. Den hade verkligen passat perfekt hemma hos oss..
Fårskinn i alla dess former. De här stolarna är från danska Hvornum – ett märke jag skulle kunna tänka mig precis vad som helst ifrån. Men allra helst önskar jag mig de klassiska, vackra fårskinnen från Gotland eller Öland att slänga över soffan
eller fåtöljen..
Jag är ingen jättestor kaffedrickare, men det går inte att sticka under stol med att Aarkes kaffebryggare är betydligt snyggare än vår Mocca Master..
I vår hall finns två “gatt” där jag drömmer om att hänga upp något mönstrat tyg som mjukar upp känslan av vårt ljusgrå betonggolv. Favoriten är det här – så om någon snubblar över ett par vintagegardiner i samma mönster, då vet ni vem som fyller år i februari…
Ingefärskrus – en klar favorit. Jag tycker att de bryter av så fint mot en mer modern inredningsstil. De dyker ofta upp på auktionssajter, och jag vet att Antik & Design här nere hos oss har flera riktigt vackra exemplar…
Det är inte första gången jag skriver om Yvonne och hennes Studio Septembre. Jag gillar verkligen hennes stil, och skulle gärna önska mig några personal shopping-timmar med henne när 40-årskrisen knackar på dörren…
Kokböcker!
I mängder, tack..
Ett besök på Daniel Berlins vyn med tillhörande övernattning hade gjort min dag..
Slutligen står ett valfritt verk från Tage Andersen på listan. Foldevasen är ständigt i mina tankar, men även någon av dessa souvenirer som Elsa fick med sig hem vore fantastiskt..
Grattis i förskott till mig!
★
Påsken närmar sig och vad är då vackrare,
än självplockade tulpaner med löken kvar?
Här kommer två skånska, närodlade tips för dig att besöka i veckan..
*
Först ut är “Lilla Isie Boställe” i Klagstorp.
Deras självplock av tulpaner öppnade igår, och du kan plocka
varje dag mellan kl. 9.00 och 20.00..
Min fina vän Matilda var där idag & bilderna är lånade av henne..
Lilla Isie har även en liten butik som man kan besöka.
Alla snittblommor odlas giftfritt på friland – och det är just det jag älskar mest med Skåne, att det finns så många fantastiska initiativ runt hörnet..
Tips nummer två, som även de har fått in vackra tulpaner –
är “SofiesFlor” här hemma i Höllviken..
Häromdagen öppnade hennes mysiga, lilla blomsterkiosk som nu pryds av egenodlade tulpanbuketter..
På helgerna är det “Swish and grab” – och jag kan verkligen gå i god för att Sofies blommor inte bara är vackra,
utan också står länge, länge..
*
Så fint att få stötta små, lokala entreprenörer som tar sig tid att skapa vardagslyx för oss andra..
☘︎
Först och främst – ett stort tack till dig, fina Sandra, för att du nämnde mitt namn i ditt inlägg om bloggens vara eller icke vara..
För mig känns bloggen som medium hetare idag än någonsin. Kanske beror det på att många som bloggar idag är i min egen ålder, runt 40 eller uppåt. Kanske är det för att jag får ta del av glimtar där det riktiga livet syns, – och just där, i det vardagliga, hittar jag ofta den starkaste inspirationen. Det griper tag i mig på ett helt annat sätt än den yngre generationens snabba Instagramreels..
Sandra nämnde att många läsare spenderar omkring tre minuter på hennes sida – och det är ju faktiskt en evighet i dagens scrollande samhälle. Det är fint. Jag tror att det är det jag tycker om, berättandet, de målande beskrivningarna av politik, mat, inredning, föräldraskap och livet i stort. Det ska ta tid att läsa igenom en text och jag gör det gärna..
Många av bloggarna jag själv följer har jag hängt med sedan starten. Det finns något vackert i det – en slags stolthet i att de fortfarande lever vidare.
Som gamla vänner man är glad att det går bra för.
Tack igen, Sandra!
Och nu – dags att dyka ner i månadens album med sparade skärmdumpar. Temat visade sig visst vara närbilder, och där ryms allt från gamla spelkulor till snödroppar..
Följ med!
Den här bilden från Freddie är en solklar favorit – spelkulorna!
Och apropå texter – hon är en av de få som verkligen lyckas fånga min uppmärksamhet på Instagram. Nästan varje inlägg känns som en liten, vacker novell i sig..
Min allra finaste mix av stilar är när det strama, finsk-danska uttrycket får möta det sirligare – som en grön pelargon och gamla slitna spillkum. Jag har en likadan pelargon själv, och den har vuxit sig så enorm att jag nu delar ut sticklingar till höger och vänster..
Freddie igen – små vårbuketter i vintageglas,
det är nog bland det raraste som finns..
Min vän Lovisa grävde upp klungor av min favoritblomma, och det fick mig att inse att vi absolut måste plantera snödroppar i den delen av trädgården som mer liknar en skog…
Om ni inte redan följer Sanna från Malmö, då är det dags nu!
Tänker att vi tar en närmare titt på hennes konto i veckan, men jag älskar hennes små vardagsglimtar..
Avslutar gör vi med ramslök och kikärtor hos en annan Malmöfavorit, My..
Trevlig helg till dig!
*
På tal om bloggar,
missa inte att Anna Furbacken
numera är en del av The Way We Play..
Har man besökt min blogg tidigare, då vet man att jag älskar dokumentärer. Jag tittar aldrig någonsin på tv förutom när det kommer till nyheterna, annars är det enbart SVT Play som får besök av mig. Nu har jag fastnat i en fantastiskt märklig, spännande – något rörande och mycket annorlunda följetång om den norska konstnären Odd Nerdrum och hans familj..
“..Den norske konstnären Odd Nerdrum, världsberömd och kontroversiell, lever med fru, barn, barnbarn och sina elever i ett eget universum på en isolerad gård vid den norska kusten. Många ser familjen Nerdrum som en udda sekt som lever i en annan tid och dyrkar klassiska ideal..”
Nerdrum är känd för sitt figurativa måleri som ofta jämförs med gamla mästare som Rembrandt och Caravaggio. Han är en stark motståndare till konceptuell konst och har under hela sin karriär gått sin egen väg – både tekniskt och ideologiskt..
Vissa av hans verk är i mitt tycke otroligt vackra, men som hans son nämner i ett avsnitt: “Min pappa målar tavlor som att han har levt hela sitt liv i krig”.
Dock förstår man att den ensamhet och utstötthet som Odd upplever att han varit drabbad av, är väldigt präglad i de verk han skapar..
Jag vill egentligen inte säga det – det känns som en nedvärderande jämförelse – men det finns små fragment, nästan som skärvor, i Odd som påminner mig om min egen pappa. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men ibland kunde min pappa fastna i sina egna tankespår på ett liknande sätt. Han var också mycket klassisk i sitt tänkande och jag tror, även om jag inte vet i fall Odd är beroende av någon slags berusningsdryck, så kan jag se ett mönster i hur alkoholister eller beroendemänniskor ser sig på sig själva & sin omgivning..
Miljön där alla lever tillsammans är otroligt vacker – en vardag präglad av närhet, där familj, elever och släktingar samsas i en slags förhoppningsfull symbios. Dock ska det bli spännande att se hur slitningarna påverkar det vardagliga livet..
Om du tycker om att få inblickar i andras liv – särskilt hos dem som lever lite annorlunda – och dessutom älskar konst och kultur, då är det här definitivt en dokumentärserie för dig. Flera gånger kom jag på mig själv med att bli irriterad, särskilt på två av karaktärerna, men samtidigt är det så fantastiskt skönt och hoppfullt att man får lov att leva precis som man själv vill!
Se serien här..
*
Kikar in för en snabb fredagshälsning!
Köpte ranunkler på Möllan idag, 120 kronor för 20 stycken, det får man väl ändå anse vara ett kap?
Min vän Josefine som är florist i Stockholm sa att det till och med är billigare än inköpspris där uppe..
Utöver blommor köpte jag ingredienser till en pasta vongole, banderillas, lite chark och en god ost.
Kan varmt rekommendera båda vinerna på bilden.
Prisvärda, goda och framförallt fina –
för viktigast av allt är ju etiketten, inte sant?
Trevlig helg!
⁂
En fin överraskning dök upp i brevlådan –
Insula Mane från En Doft Av, deras senaste nyhet.
Jag har samlat på mig några av deras produkter genom åren, men här träffar dom verkligen rätt. Noterna av fikon, salvia, jasmin och fänkål väcker något alldeles särskilt hos mig..
Direkt transporteras jag tillbaka till min barndom och min mormors hus i Arild. Jag ser oss ute i trädgården, kanske planterandes något? En svag förnimmelse av blöt jord när vi rensar ogräs.
Det är en doft jag verkligen, verkligen tycker om..
Och eftersom att jag har en förkärlek för vackra produktnamn,
(på tal om produktnamn) kunde jag inte låta bli att fråga ChatGPT vad Insula Mane betyder.
Svaret?
Ungefär Morgonen på ön. Jag dubbelkollade med Fredrik, en av grundarna, och han förklarade det så här:
“Island Morning” – vår parfymdesigners vision av hur det doftar på en fiktiv ö i Medelhavet, tidigt på morgonen.
Den fina randiga påsen är tillverkad av Helene Blanche som En doft av samarbetar med, då deras rumsparfymer även finns i hennes butik, Tapet-Café i Gentofte. En butik jag först idag fick veta att den fanns!
Tack snälla Fredrik för att ni lägger ner så mycket själ, kärlek och passion i era produkter..
♥
Ett föremål jag alltid bär med mig
Denna vår har inneburit en hel del resande. I väskan eller jackfickan finns därför alltid en av Nikes favoritfigurer. Som flygrädd blir jag lite lugnare av att hålla den i handen vid start och landning..
En råvara jag gärna lagar mat med
Det första som dök upp i mina tankar var citron, så jag antar att det är den råvara jag använder mest här hemma. Färska kryddor som rosmarin, basilika och persilja ligger däremot på en stark andraplats..
En kulturupplevelse som stannat kvar
Carl Eldhs Ateljémuseum låg runt hörnet från vår lägenhet i Stockholm. Jag vill inte lägga orden i din mun, därför hoppas jag att du får möjlighet att uppleva denna fantastiska plats med egna ögon och sinnen..
Ett svenskt ord jag tycker om
Morgondag är ett ord som ofta känns tröstande för mig när jag är ledsen. Det inger så mycket hopp och klingar väldigt vackert när man säger det högt..
En resa som gjort starkt intryck på mig
När min mamma hade tillfrisknat efter den svåraste perioden i sin cancerbehandling, åkte jag tillsammans med min dåvarande bästa vän Matilda till den lilla franska byn Mandelieu.
Jag hade tillbringat så mycket tid med att ta hand om min mamma, min bror och vårt hem att resan kändes som en lång, befriande utandning. Att få vila, äta och sova utan att kroppen konstant ville fly var både helande och läkande.
Alla skratt, den goda maten och promenaderna in till Cannes påminde mig om att livet är så mycket mer än bara cancer..
En plats som alltid inspirerar mig
Österlen. Finns det en mer inspirerande plats?
Här finns allt man kan önska sig – konst, kultur, mat och natur.
Det är så tillgängligt, så vänligt och varmt, och det finns alltid något att vackert att njuta av, oavsett årstid..
En film som förändrade mitt sätt att tänka
Jag har nog nämnt det tidigare, men Döda poeters sällskap är en film som verkligen stannade kvar hos mig. Det var min pappa som introducerade mig till den, och budskapet som genomsyrar filmen var något han alltid höll fast vid och ofta “tjatade” om ända in i slutet.
Filmen handlar om att leva ett autentiskt och meningsfullt liv, att våga följa sina egna drömmar och tänka självständigt, även när samhället försöker pressa en att följa en förutbestämd väg..
Den belyser också kraften i att tänka fritt och uttrycka sina egna idéer genom kreativitet samt hur farligt det är att förlora sin individualitet och leva ett liv baserat på vad andra har för förväntningar på dig..
Något jag nyligen har lärt mig
Att tålamod, banalt nog, är nyckeln till mycket.
Häromdagen hände något inom mig när jag insåg att om jag verkligen, fullt ut och med hela mig och min kropp, väljer att ha tillit och tålamod till processen – oavsett vad det gäller – så kommer allt att ordna sig till slut. Oavsett om det handlar om jobb, renovering eller föräldraskap..
This too shall past
*
Här kommer några souvenirer från helgen i Stockholm!
Rottingsfatet fylls med vaktelägg lagom till påsk. Solglasögonen luftas redan dagligen, och underlägget från Svenskt Tenn ska snart få sin plats på köksväggen..
Sist men absolut inte minst, två tallrikar från Stockholms Stadshotell som min bästa vän lurat till sig på någon vänster..
*