TWWP x Mad for Nash

Hej och varmt välkomna! Det känns väldigt roligt att vara här, på en av de mest inspirerande plattformarna vi har. Mitt namn är Carro Levy och jag ägnar en god, stor del av dygnets timmar till att tänka på nästa måltid och allt gott som finns att äta. Born and raised i Stockholm, med en stor, liten judisk familj där vi alltid samlats runt matbordet och samtalen har pendlat mellan högt och lågt. Detta är jag säker på, har lagt grunden för mitt intresse kring vad som skapas mellan människor kring maten. Om maten. Med maten.

 Tur det finns otaliga matkreatörer och receptmakare, restauranger och innovatörer där ute som gör mig hungrig och inspirerad. För att samla allt det jag gillar, tillsammans med spaningar, surr om matkultur och allt som sker mellan kniv och gaffel, startade jag förra året Mad for Nash – mitt veckovisa nyhetsbrev på Substack. Ett arkiv och kaninhål med nash, ett jiddisch uttryck jag vuxit upp med som ungefär översätts till “to snack or a light meal”. Som att småäta, snacksa och unna sig en mumsbit. Det som jag hoppas bjuda på här lite titt som tätt.

Stor kram och vi ses! 

//Carro

Förra hösten kunde vi se flera restauranger, barer och caféer som utöver att ha mat och dryck, även sälja t-shirts och tröjor, prydda med sina loggor och illustrationer. Enligt mig, en mycket rolig add-on för oss att stötta våra stammishak. Plus ett smart sätt för dem att bygga ytterligare på sitt varumärke. Under senvåren och försommaren har jag sett något annat återkommande, ett både estetiskt men enkelt sätt, att sprida sitt namn och cementera sin identitet på. 

Jag hittade en gammal annons på Metropol Auktion från 2001 där 26 tallrikar med institutionens Gyldene Fredens logga klubbades för 400 kr. Det är förstås inget nytt att ha sitt namn eller logga på tallriken. Matkreatören Pinar Bakirdans familj hade, mellan vad hon tror 1992 – 2005, Pinar Kebab & Hamburgare. Såklart uppkallat efter Pinar som föddes ‘92. Kul story – kul plate. Men nu tycker jag det syns mer, även hos nyöppnade, och såklart inte bara här på svensk mark.

Nyligen var jag i Köpenhamn och åt en fantastisk middag på nyöppnade Bar Moro och även där är namnet rätt och slätt på både tallrikar och koppar.

Att vi fotar vad vi äter har blivit något av en mani, som inte alltid uppskattas av medpassagerare. Iaf min kille. Jag är högst skyldig men jag har ju ett nyhetsbrev (detta gjordes även innan), och jag är inte ensam. Det må ibland bli lite kli men det är roligt att minnas vad man äter. Vill man tänka ett steg längre är det faktiskt gratis marknadsföring för dessa restauranger. Det kan de väl få, iaf de bra, tänker jag.

I huvudstaden har Stockholm Stadshotell blivit ett vattenhål för de outtröttligt törstande, ändå krogvana, stockholmsborna sedan de öppnade. Mycket tack vare sin otroliga stil. Hur hela byggnaden varsamt restaurerats, färgsatts och inretts med eftertanke och tidlös design. Något jag själv föll som en sten för, är deras porslin med den smakfulla loggan och mönstret. När min bästa vän, tillika TWWP bloggare, Emme fyllde år ville jag ge henne en liten bit av Stockholm då jag vet hon saknar staden (och oss) efter flytt till Skåne. Efter lite om och men kunde jag med glädje se när hon packade upp tre assietter från hotellet med just den smakfulla loggan och mönstret. Nej – de går inte att köpa, tjata inte hål på dem, men visst vore det fint om de började sälja dem?

Det faktiskt ätbara på en restaurang eller ett café är den viktigaste ingrediensen för att fortsätta vara aktuell. Håller det inte, faller det. Det säger sig självt. Däremot är det mycket runt omkring som skapar identiteten. Efter att ha jobbat med varumärkesbyggande i hela mitt vuxna liv, vet jag att det är fler delar än en som skapar helheten. Och jag är inte den som behöver fine dining, tvärtom. Jag älskar hål i väggen, med lysrör, ful inredning och plaststolar om maten levererar.

Med det sagt, är jag svag för detaljerna. Det lilla som kan göra all skillnad. Som en tallrik med namnet på. En simpel byggsten till den värld som kan vara dit du tar mormor på söndagsfikan. Första pirriga dejten. Kompisgänget som inte längre bor i samma stad. Kanske blir detta ändå anspråkslösa don, ett arv som en dag kanske till och med får samlarvärde. För allt mellan 400 kr och ett obegränsat affektionsvärde.